Efter veckor, ja månader, av högintensiv mediabevakning av subjektiva och partiska journalister, korrespondenter och kändisar, inte minst i och från Sverige, och coronadrabbat kampanjande, pekar nu valresultatet på att Biden blir USA:s näste president. Biden har försökt bli president några gånger tidigare men misslyckats. Nu lyckades han, 78 år gammal, för att han var det minst dåliga alternativet. Det är lätt att hålla med Johan Hakelius (Expr 14/11):

-Biden bedrev en usel kampanj. Delvis på grund av coronan, men inte bara. Han satt hemma i sin gillestuga och sände webb-tv. När han någon gång var ute och talade rörde han regelmässigt ihop det. Han glömde till och med vad hans barnbarn heter. Han gick segrande ur en av de två tv-sända debatterna, men inte av egen kraft, utan därför att Donald Trump inte förmådde hålla truten.

Mätningarna visar att Trump. inte Biden, var den som lyckades öka antalet amerikaner som röstade. 70% av alla dem som röstade på Trump gjorde det för att de gillar honom. De som röstade på Biden gjorde det främst för att de ogillar Trump, inte för att de gillar Biden. Den minst dåliga, inte den bästa, kandidaten vann sålunda.

https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/de-som-firar-biden-saknar-vilja-till-insikt/

Presidentämbetet kommer inte att bli någon räkmacka för Biden. I Senaten kommer republikanerna av allt att döma fortfarande vara i majoritet och i Representanthuset demokraterna. Det innebär att Biden får kämpa hårt för att få igenom sin politik. Hans partikamrater torde tvingas lägga mycket tid och energi på att tänka igenom sin strategi och på att hålla Biden på banan i ett USA hårt splittrat mellan stad och land, folket och etablissemanget/de besuttna.

I Sverige är det ytterst få, om ens några, skribenter och journalister som lyft fram några positiva sidor hos Trump. Inte minst Fredrik Ruinfeldt har lagt tid och energi på att risa Trump och rosa Biden. Tillsammans med sin son Gustaf publicerade han inför USA-valet en bok, 3 november 2020 ödesvalet: Om en demokrati i fara och en världsordning i upplösning.

Genom perfekt timing lanserades boken just när nyheten om Reinfeldts yngre sons narkotikainnehav avslöjades. Reinfeldt lyckades därigenom skickligt dra uppmärksamhet från att hans yngre son i slutet av augusti dömdes för narkotikainnehav och att husrannsakan gjordes i Reinfeldts bostad i samband med att sonen greps misstänkt för narkotikabrott. Reinfeldts PR-kupp räddade honom från kritisk granskning i riksmedierna, samtidigt som han fick sitta och göra PR för sin bok i TV-soffor och andra medier och försöka framstå som USA-kännare. Vad säger det om journalister, vars uppgift det är att granska makten åt folket? Demokratin i fara och en världsordning i upplösning?

Man får tycka vad man vill om Trump, ’folkets president’, men har någon president tidigare fått ta emot så mycket skit, främst från etablissemanget? T o m hans väljare har smutskastats och många av dem vittnar om att de inte vågat avslöja att de stöder eller röstat på honom. Vilken svensk politisk toppkandidat eller statsminister skulle ha accepterat att ständigt smutskastas så till den grad? Här finns utrymme för sans och balans, reflektion och självkritik.

I ett av sina kampanjtal (sept 2016) inför förra presidentvalet sa dåvarande demokratiska presidentkandidaten Hillary Clinton nedlåtande att ”hälften av Trumps supportrar hör hemma i en korg av deplorables” (beklagansvärda el bedrövliga personer). Så talar en representant ur den politiska demokratiska eliten. Varav hjärtat är fullt därav talar munnen.

I en krönika i The American Mind lyfter dock kolumnisten Ben Weingarten fram vad han anser att Trump lyckats åstadkomma:

”Oavsett hur presidentvalet slutar, överträffar en av Trumps otaliga bedrifter alla andra: han har exponerat den röta och korruption som genomsyrar det amerikanska systemet i en aldrig tidigare skådad omfattning.

I synnerhet har han exponerat den härskande klassen: det politiska etablissemanget med sina två partier och sina medhjälpare inom BigTech, stora mediabolag, Big Business, Woke Capital och akademin utgör ett nätverk som går ända upp till amerikanska samhällets toppar, som skickar ut sina kommandon från sin upphöjda positioner.”

https://americanmind.org/features/get-ready-for-a-fight/trumps-greatest-achievement/

Nu pågår intensiva diskussioner om valet var ’free and fair’. I valet 2016 ansåg 67% av demokraterna att ryssarna hade manipulerat valet i Trumps favör och bara 37% av dem ansåg att valet varit ’free and fair’. Hillary Clinton, många av demokraterna, media och ett antal kändisar har de senaste 4 åren hävdat att Trump är en illegitim president, ”not my president”, då ”ryssarna manipulerade valet”. Idag anser 90% av dem att årets val varit ’free and fair’ och beskyller nu republikanerna för att vara  ’foliehattar’ för att de hävdar att det förekommit fusk och oegentligheter i valet. Samtidigt går bidensupportrarna ut och ber trumpsupportrarna ställa upp på att ena landet!

https://www.youtube.com/watch?v=Oj757qYrXx8

Hur är det möjligt att USA och demokraterna inte kunde skaka fram en starkare presidentkandidat än Biden? Och hur är det möjligt att Sverige inte förmått skaka fram ett bättre alternativ till statsminister och regering än Löfven och hans kabinett? Svaret är kanske att både i USA och i Sverige är det partierna som beslutar vem som får kandidera oavsett politisk nivå. Väljarna tillåts inte välja helt fritt, bara svälja en uppsättning internt accepterade och nominerade kandidater. Våra valsedlar är mer el mindre resultatet av ’politisk incest/inavel’, men inget parti förespråkar personval fullt ut. De ’insuttna/besuttna’ gör förstås inget som skulle kunna äventyra deras platser vid köttgrytorna.