Förnedrings- och dominansvåldet mot svenskar visar inga tecken på att avta. Ett av de värsta exemplen på detta är det brutala och grymma våldtäktsrån med inslag av tortyr, som pågick en hel natt på en kyrkogård i Solna i augusti. Offren var två svenska tonårspojkar och de två misstänkta gärningsmännen, 18 och 21 år, åtalas nu för ett antal brott.

Åklagaren, Anders Tordai, konstaterar i DN att han ”aldrig sett så grovt våld”. Varför utelämnar både han och DN att de åtalade, som överföll och mordhotade de svenska pojkarna och deras familjer, är män med utländsk bakgrund. Beror det på Journalistförbundets publicitetsregler (punkt 10), som  rekommenderar bl a följ:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”

Åklagare Tordai uppger att pengar var motivet. Att förövarna skulle ägna så många timmar och så mycket brutalt och utstuderat våld för litet pengar verkar något långsökt. Hets mot folkgrupp rimmar bättre.

Det hela började med att gärningsmännen ville sälja narkotika till pojkarna, som inte ville köpa. Gärningsmännen, som påstod sig vara med i Dödspatrullen, ett ökänt kriminellt nätverk, tvingade därpå in pojkarna på kyrkogården, tog fram kniv och beordrade dem att klä av sig. Med kniven skar en av gärningsmännen sönder deras kläder och använde dem till att binda fast rånoffrens händer och fötter. En strumpa i var sin mun på offren hindrade dem från att tala.

En av pojkarna berättar i förhör om den långa misshandeln, där han tvingades ligga naken på mage med en sten under huvudet, medan förövarna satt på hans rygg. Pojkarna fick också ta emot slag och sparkar mot huvudet, de knivhöggs och torterades med en tändare över hela kroppen och en av dem fick en kotte och en pinne uppskörd i rumpan. Därefter tvingades de ner i gropar och täcktes med löv.

Pojkarna hade lovat sina föräldrar att vara hemma klockan 01.00. När de inte kommit hem som uppgjort, ringde ett par av föräldrarna efter några timmar polisen, eftersom de oroade sig över att pojkarna inte kommit hem. Polisen förde in dem i sitt efterlysningssystem, men ansvarigt befäl beslutade att inga operativa åtgärder skulle vidtas. (Va’ fa’n får vi för pengarna?)

Enl åklagaren bör ’rånet’ bedömas som grovt ”dels eftersom gärningsmännen visade synnerlig råhet genom att angripa målsägandena med kniv, dels eftersom gärningsmännen på ett hänsynslöst sätt utnyttjade målsägandenas skyddslösa och utsatta ställning genom att hålla kvar dem under en hel natt på en kyrkogård där målsägandena under lång tid utsattes för våld och hot”.

I åtalet står det också att misshandeln bör bedömas som synnerligen grov ”eftersom gärningen orsakade synnerligt lidande i form av stark dödsångest och stor psykisk påfrestning genom att målsägandena tvingades utstå våld under en hel natt på en kyrkogård”.

I tisdags åtalades förövarna för grovt rån, människorov, synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt och övergrepp i rättssak. Om de två männen döms till maxstraff (sammanlagt 13 år) för den grova misshandeln och grova våldtäkten, skulle 18-åringen först få en åldersrabatt med halverad strafftid till 6,5 år. Sedan ytterligare rabatt i form av den obligatoriska svenska tvåtredjedelsfrigivningen. Vilket ger ett maxstraff på drygt fyra års fängelse. 21-åringen skulle inte få någon åldersrabatt utan ”bara” tvåtredjedelsfrigivning och max knappt nio års fängelse.

21-åringen, född i Iran, kom till Sverige som barn 2009 och har sedan han var 16 år dömts för stölder, trafik- och narkotikabrott. I somras dömdes han till ett och ett halvt års fängelse för mordbrand då han i dec 2019 tänt eld på sportbilar parkerade på Värmdö. Detta straff väntar han på att avtjäna. 18-åringen, son till invandrare från Tunisien, har varit i klammer med rättvisan tidigare. Redan som 12-åring var han misstänkt för rån och misshandel och omhändertogs då enl LVU (TT 17/11-20).

Rånöverfall, där unga män utsätts för omfattande våld och kränkningar av gärningsmän i grupp, har blivit allt vanligare i Sverige. Många av personrånen eller misshandel mot person handlar om att visa sin makt, dominera och förnedra sina offer, t ex genom att tvinga dem att kyssa förövarnas fötter, något som gärna filmas. Det är också en maktdemonstration som handlar om vi och dom, grupptillhörighet och status, ett uttryck för en ”hämndlysten klasskamp med etniska dimensioner”. Lunds universitet publicerade redan 2005 en studie om ungdomar som rånar. Titeln var Vi krigar mot svenskarna. Den verkar mer aktuell än någonsin.

Våra barn och ungdomar är dåligt förberedda för våldsverkare som drivs av raseri och viljan att hämnas på majoritetssamhället. Att inte kunna hantera eller slå tillbaka de unga, ofta afghanska, våldsmännens attacker ses som ett svaghetstecken. Ungdomsgängen behöver heller inte oroa sig för att åka fast, då de unga svenska offren sällan våga anmäla förövarna t ex av rädsla för repressalier. Det har gått så långt att polisen t o m rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort. Polisen erkänner m a o att man inte kan skydda hotade medborgare. (Va’ fa’n får vi för pengarna?)

”Sverige har svaga auktoriteter. Problemet är inte bara otillräckliga lagliga befogenheter, utan även en mesproppsmentalitet – i bjärt kontrast till ordningsskapande nolltolerans och tydliga konsekvenser. Resultatet ser vi i form av anti-socialt dominansbeteende likväl som grova brott.” (SvD 20/11: Fredrik Kärrholm; Lag utan ordning).

Nya former av kriminalitet kräver nya lösningar och svar. Det är dags för staten och de politiskt ansvariga att sätta ner foten och visa vem som bestämmer. Börja med att skrota rätten till villkorlig frigivning och avskaffa mängdrabatten! Det är absurt att ju mer brott man begått och större skada man gjort, desto mer rabatt får man. Det är bestraffning brottslingen ska ha, inte ’belöning’. ”Old enough to do the crime, old enough to spend the time!”

Det är allvar nu. Vi måste snarast införa en lagstiftning som kan hantera de våldsamma, ointegrerade unga män (inte sällan utan asylskäl) som begår ytterst allvarliga brott mot oss svenskar, som generöst erbjudit dem att ta del av vår välfärd. Bristen på respekt och föraktet mot oss är ren och skär rasism och hets mot folkgrupp och borde straffas därefter. Dessa våldsamma och kriminella gäng förtjänar varken uppehållstillstånd eller silkesvantar. De ska placeras i fängelse och utvisas.

Avslutningsvis noterar jag att detta dåd liksom andra dåd mot vita personer, t ex Tommie Lindh, inte väcker några stora reaktioner eller protester bland alla svenska ’godhetsknarkare’ och vänsteraktivister. Annat var det när den svarte George Floyd dödades i samband med upplopp i Minneapolis. Då var det demonstrationer och manifestationer i hela Sverige. Rasism och negativ behandling av vita och tecken på att vita liv inte är lika viktiga som svarta liv?