Avslöjanden om Fredrick Federley, Centerns andre vice ordf och högprofilerad EU-parlamentariker, har denna vecka läckt ut trots MSM-/’regimmedias’ mörkande. Dessa tog lång tid på sig för att granska och rapportera om denna uppseendeväckande skandal trots dess höga nyhetsvärde. Nöjessajten Stoppa Pressarna hann publicera flera artiklar och uppseendeväckande avslöjanden, innan de stora ’drakarna’ kom ut. Expressen, som refererade till Stoppa Pressarnas avslöjanden, var nog först av dem att skriva om ’pedofilskandalen’.

Många på sociala medier tycker nu synd om Federley, som plötsligt tvingats sjukskriva sig fram till sista februari för att han mår så dåligt. Andra påpekar att detta är en privatsak, att man har rätt att bo med vem man vill (även dömda) och att Federley inte begått något brott. Däremot har han visat brist på omdöme och det är mycket allvarligt. En förtroendevald person, som saknar gott omdöme, är ingen bra lagstiftare eller beslutsfattare

Apropå privatsak kan man reflektera över regimmedias stora intresse och bevakning just nu av Ebba Buschs husköp. Hon har helt lagligt köpt ett hus av en äldre man, som nu ångrat sig och försöker häva köpet. Varför är hennes husköp inte en privatsak? Varför spekuleras det så mycket kring hennes moral p g a att hon beslutat att ta ärendet till domstol då säljaren vägrar att genomföra försäljningen? Varför ifrågasätter regimmedia hennes moral men håller tyst om Federleys moral eller uppenbara brist på moral?

Annie Lööf, Federleys partikamrat och kollega, har under sina år som partiledare placerat sig själv på moralens höga hästar. Just nu säger hon inget om moral. Hon iakttar snarare största möjliga tystnad och hoppas antagligen att parternas uppgörelse om ny arbetsmarknadslagstiftning ska överskugga pedofilskandalen. Till skillnad från politiker kan väljarna dock hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Media ägnar i vanliga fall mycket intresse och utrymme åt politikers moral och privatliv. EU-parlamentarikern Peter Lundgrens (SD) påstådda sexuella ofredande av en kvinnlig partimedlem, som han åtalades men friades för p g a brist på bevis, har t ex fått mycket uppmärksamhet. Men han är inte den ende sverigedemokraten som hårdbevakats efter att ha begått misstag i sitt privatliv. Jimmy Åkessons spelberoende har också hårdbevakats, trots att det varken var olagligt eller skadligt för någon annan. Och hur har inte Mona Sahlins privata hantering av sin ekonomi bevakats under årens lopp? Vad säger detta om ’regimmedia’? Nu verkar mediahusens intresse för politikernas moral och privatliv plötsligt ha lagt sig. Endast alternativa media, och på sistone även Expressen, har rapporterat om Federley och pedofilskandalen.

Den viktigaste frågan nu är varför Federley tigit om detta inför sitt parti. Enl C:s partisekreterare Michael Arthurssons uppgifter till Svt Nyheter (1/12) fick partiledningen inget veta förrän 30/11, d v s dagen innan Stoppa Pressarna avslöjade skandalen.

-Annie Lööf blev precis lika överraskad som jag i måndags när vi fick reda på det här, ingen av oss har vetat om det här förhållandet, har Arthursson sagt till TT.

I ett efterföljande sms till Svt skrev Arthursson att de fått veta att Federley vetat om pedofilens brott en längre tid (Expr 2/12):

–Expressen kan nu också avslöja att Federleys sambo hade ett möte med frivården den 11 september. På mötet uppmärksammades relationen till Federley och några dagar senare fick också C-politikern, tillsammans med sin sambo, prata med Kriminalvården, med anledning av sambons brottslighet. 

–Federley reagerade kraftigt negativt på att myndigheten la sig i deras relation och det faktum att sambon bodde hos honom, erfar Expressen. Man uppfattade det som att Federley försökte påverka ens arbete och att parlamentarikern var rädd att hamna i register eftersom det skulle kunna skada honom.

Det dröjde uppenbarligen några månader innan Federley mådde så dåligt att han behövde sjukskriva sig. Det ligger nära till hands att misstänka att Federley med kniven på strupen inför Stoppa Pressarnas avslöjanden kände sig tvingad att slutligen informera partiledningen om sin relation och samboskap med pedofilen. Hade pedofilens vidriga brott (bl a 22 grova våldtäkter mot dåvarande sambons 2 döttrar, 6 och 9 år, övergrepp som han dessutom delvis streamat online och som han dömdes till 9 års fängelse för), fått Federley att må så illa, hade  han kanske inte välkomnat pedofilen att flytta in hos sig i somras. Att han agerar först när avslöjandet hotar är mycket svagt och ytterst klandervärt. Det skadar förtroendet för honom och försvårar, för att inte säga omöjliggör, hans fortsatta politiska karriär. Jag gissar att det också skadar hans dotters förtroende för honom. Vem vill ha en pappa som väljer att flytta ihop med en pedofil?

Hur ska förresten Lööfs höga moral klara av att hantera detta? Bara dagen innan Stoppa Pressarnas avslöjande om pedofilskandalen gick hon ut och föreslog hårdare tag mot sexbrott mot barn. Vilken perfekt timing för detta utspel eller avledande manöver! Kvinnlig intuition? Eller hade någon viskat att Stoppa Pressarna också avslöjat att Lööf är bekant med en norsk f d EU-politiker och nära vän till Federley, som f n sitter fängslad för innehav av barnpornografi? (https://omni.se/en-skam-att-sexbrott-mot-barn-inte-prioriteras-hogre/a/M3A21K)

Också förtroendet för ’regimmedia’ har skadats genom dess talande tystnad. Media, ’den tredje statsmakten’, har till uppgift att bevaka makten åt folket. Numera bevakar de snarare folket åt makten. Etablerade journalister och politiker umgås idag på många gemensamma arenor; Stureplans krog- och nöjesliv, Almedalens olika arrangemang och mötesplatser etc. Osunda vänskapsband och lojalitetskonflikter skapas och påverkar medias bevakning av folket negativt. Vänskapskorruption riskerar att bli det nya normala. Pedofili i alla dess former får däremot aldrig bli det normala.  Politiker som själva accepterar eller i värsta fall praktiserar pedofili ska inte tillåtas att besluta om de lagar som reglerar pedofili och barnpornografibrott. Media har ett stort ansvar att granska politiker, i synnerhet politiker som saknar omdöme och moral.