Inför valet 2002 föreslog Lars Leijonborg, partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) att de som vill bli svenska medborgare ska ha kunskaper i svenska. Folkpartiet gjorde dundersuccé i valet och Leijonborg fick smeknamnet Lejonkungen. Såssarna med Göran Persson i spetsen anklagade Fp för att ”flirta med främlingsfientliga krafter”. Samma sak inför valet 2006 när Fp lanserade liknande krav för svenskt medborgarskap.

I feb 2008 var det dags för nästa grova och oanständiga såsse-attack. Då skrev Morgan Johansson följ inlägg (numera naturligtvis borttaget men nätet glömmer dessbättre aldrig) på sin blogg ”Morgan Johansson – Frihet och jämlikhet”:

”Reinfeldt spelar det främlingsfientliga kortet

Dagens huvudnyhet (SvD, DN) om att regeringen ska skärpa kraven för asylsökande som vill ta hit sin partner och barn, är ett symptom på stress. Pressad av låga opinionssiffror ser Reinfeldt ingen annan utväg än att spela det främlingsfientliga kortet, med förhoppning om att han ska kunna göra om  Leijonborgs tvivelaktiga bedrift från 2002.

Då tjänade förslaget om språkkrav för medborgarskap som en magnet för främlingsfientliga borgare till folkpartiet, och nu tror Reinfeldt kanske att detta nya förslag ska fungera på samma sätt för moderaterna.

Det är bedrövligt i sin utstuderade ömklighet, men så typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna – bara man vinner val.” 

Vilket magplask av Johansson!

Liten på jorden men stor i orden, missar Johansson aldrig ett tillfälle att beskriva dem som ogillar hans förslag eller föraktfulla, illvilliga och nedlåtande retorik som odemokratiska och illegitima. Han påminner allt oftare om en gläfsande och argsint mops. Detta är ovärdigt en minister i allmänhet, en justitieminister i synnerhet. Besynnerligt är det också att Johansson och såsseregeringen nu lägger fram krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för den som vill ha svenskt medborgarskap. Johansson anser idag att det är rimligt och att det inte alls innebär att man ’fiskar i grumligt vatten’. Vilket flagrant och ohederligt kappvänderi!

Johan Westerholms sammanfattning på Ledarsidorna.se är lysande:

-Det är förstås höjden av hyckleri att en socialdemokratisk regering, vars ansvarige minister anklagat politiska motståndare för främlingsfientlighet när de föreslagit språkkrav, går fram med dessa förslag i samarbete med just det parti som ansågs fiska i grumliga vatten 2002.

Men så fungerar politiken, i synnerhet när Socialdemokraterna styr. Det som var rena fascismen i går är rätt och riktigt i dag. Ja, till och med höjden av ansvarstagande.

I årets första partiledardebatt använde Löfven stormningen av Kapitolium för att piska upp stämningen och påminna om att något liknande skulle kunna hända i Sverige. Donald Trump och presidentvalet i USA ägnades långt mer uppmärksamhet än coronapandemin, regeringens eget ansvar, med mer än 10 000 döda och över 500 000 smittade och som fortsätter att härja och begränsa vårt samhälle. Syftet bakom att tala om stormningen av Kapitolium var ett taktiskt och strategiskt val för att slippa debattera coronakrisen och den ansvariga regeringens totala misslyckande att hantera den. Oanständigt och ovärdigt en statsminister, men ansvar och ledarskap är inte Löfvens styrkor.

Löfven inledde debatten med att säga att både EU och Sverige bör ”dra lärdom” av det som hände i Washington och lyfte fram att det finns ”människor som vill stänga våra öppna samhällen”. Att han inte nämnde allt hot och hat på sociala medier kan vara ett resultat av att han inte kan hantera nätet. Vi vet nu att han tvärtemot sina egna rekommendationer julshoppade mer än en gång i en galleria i Stockholm. Hans taffliga förklaring var att han aldrig handlat på nätet. Dags att kompetensutveckla sig?

Han varnade för att ”det finns krafter som vill undergräva demokratin.” Här syftar han förstås på att de partier som är villiga att samarbeta med SD ska ses som demokratifientliga krafter. Men är inte han och JÖK-boet ett reellt och konkret exempel på ”krafter som vill undergräva demokratin” och bidra till splittring och polarisering? Löfven blev statsminister för att han slöt kompromisser som han och partiet ogillar med partier som inte gillar honom och hans parti. Decemberöverenskommelsen är ett annat exempel på detta. Att hävda att ett parti som röstats fram av folket i demokratiska val inte skulle platsa i den demokratiska gemenskapen är ovärdigt. Det säger mycket om såssarnas bristande respekt för demokrati och folkets val.

Sina vana trogen attackerade Löfven Åkesson och SD. Åkesson blev inte svaret skyldig. Han sa bl a:

-Vad som däremot är seriöst är att påtala det demokratiska underskott som bildas genom att år in och år ut med närmast manisk systematik, utan saklig grund, koppla ihop politiska motståndare med historiens värsta mördaregimer.

Varje gång Stefan Löfven har stämplat Sverigedemokraterna som ett parti med nazistiska rötter eller implicit kallat våra väljare för rasister, har han i rollen som statsminister själv spätt på föraktet för demokratin och dess företrädare.

Stefans Löfven har med det bagage han bär på en trovärdighet som är lika skamfilad som hans eget partis historia, med allt vad detta innebär.

Såssarna tar sig gång på gång friheten att svartmåla de väljare som röstar på SD. Dessa väljare är inte sällan personer som fått nog av såssarnas politik och därför sökt sig till SD. Bör en statsminister f ö använda sin ställning till splittra sitt land genom att ’brunsmeta’ och underminera oppositionens demokratiska berättigande och därigenom undergräva den demokratiska gemenskapen?

Löfvens retorik avslöjar också vilka låga tankar han har om andra partiledare. Dessa har dock till dags dato inte visat sig lika makthungriga som han och hans parti, som alltid överskattar sig själva i samma utsträckning som de underskattar sina politiska motståndare.

Läs även

https://bulletin.nu/ledare/all/justitieminister-johansson-och-rasismen-en-fars-i-tre-akter