Allsköns funderingar om politik

Slukhål och demokratiunderskott

Av , , 8 kommentarer 74

I december 2008 överförde riksdagen en stor del av svenska folkets grundlagsskyddade makt till EU genom att godkänna Lissabonfördraget. Strax innan omröstningen ställde Svt frågor till riksdagsledamöterna om vad fördraget handlade om. Skrämmande många av ledamöterna kunde inte svara men röstade ändå ja till förslaget. Hur förtroendeingivande var det att många av dem duckade under partipiskorna och uppträdde som ett ’knapptryckarkompani’? Med Lissabonfördraget försvann vår vetorätt på flera områden. Uppenbarligen såg de röstande riksdagsledamöterna inte detta komma. Eller röstade de medvetet för mer makt till EU och mindre makt till Sverige och folket?

Nu har vi fått ett färskt exempel på hur t ex moderata riksdagspolitiker säger ja till EU:s s k återhämtningsfond fast de egentligen är emot. I ett tidigare Facebookinlägg  pläderade M bl a för att:

-EU inte skulle ges beskattningsrätt och utbetalningar av EU-bidrag skulle villkoras med motprestationer från mottagarländer.

Under Europaparlamentsvalrörelsen var det moderata motståndet mot att ge EU beskattningsrätt ett centralt tema för partiet, ungdomsförbundet och studentförbundet. Samtliga invalda kandidater, Tomas Tobé, Jessica Polfjärd, Jörgen Warborn, och Arba Kokalari, utställde personliga löften om att inte stödja EU-skatter. Vad gör man inte för att säkra sina platser vid EU:s köttgrytor? Skämmigt och bedrägligt!

I onsdags (24/3) röstade riksdagen om EU:s s k återhämtningsfond. Genom att acceptera paketet godtar moderaterna skrivningar som i realiteten gör EU- skatter oundvikliga. Det medger de själva. Hade M valt att rösta nej tillsammans med KD, SD och V, hade Sverige stoppat stödpaketet. Av rädsla för att ett nej ”kommer störta EU-samarbetet i djup kris”, la de istället ner sina röster. Vem kan känna förtroende för en potentiell statsministerkandidat som inte står upp för partiets politik och linje? Att lägga ner sin röst är att tiga. Att tiga är att samtycka.

Konflikträdsla och en önskan om konsensus är som bekant svenska företeelser; vi ska hålla med varandra och uppnå enighet. Människor som är olika stör enigheten och ordningen. Men är det inte för att förändra, förbättra och göra skillnad som man engagerar sig politiskt? Vad händer förresten om beskattningsrätt införs längre fram? Kommer det att ”störta EU-samarbetet i en mindre kris” då? Nu hade man chansen att stoppa förslaget och dess långsiktiga följder, men av feghet avstod man. Är det sådana politiker vi vill ha? Både M och KD har fått skarp och rättmätig kritik i olika medier för sina ställningstaganden t ex av sina resp ungdomsförbund, MUF och KDU.

Enligt flera källor möts M:s partiledning nu av intern kritik och oförståelse för sitt beslut att släppa igenom EU:s stödpaket. Inte minst MUF:s kritik har varit hård. Så för att kristhantera och skademinimera tog M centralt strax innan omröstningen fram ett dokument, där M-politiker runt om i landet får råd, hur de ska försvara riksdagsgruppens agerande:

”Vi har varit väldigt kritiska till både förslaget och till regeringens bristfälliga hantering av frågan. Men om Sverige lägger in sitt veto och säger nej till EU:s återhämtningsfond som varit färdigförhandlad sedan i juli, så öppnar vi dörren till en både politisk och ekonomisk kris i hela EU”, uppger M-ledningen som lyfter fram vikten av att Sverige är en del av EU.

Politiker som känner sig tvingade att försvara sitt partis beslut och behöver hjälp med att formulera sitt försvar för partiets politik platsar inte i en ’förtroendebransch’. Så agerar inte en ’vuxen i rummet’, i synnerhet inte en potentiell statsministerkandidat. Ovärdigt!

JÖK-boet bestående av S, C, L och MP, partierna som konsekvent kramat EU:s utveckling mot överstatlighet, röstade i onsdags ja till den miljardrullning, som EU:s enorma återhämtningspaket innebär.  Paketet medger EU-lån på upp till 8 000 miljarder kronor. Lånen är tänkta att löpa över 30 år och Sveriges andel av lånen är 150 miljarder kronor.

Vänsterregeringens hantering både av EU:s långtdsbudget och av EU-politiken förtjänar kritik. En betydande del av återhämtningspaketet ska betalas ut som bidrag och inte som lån. Det är mycket problematiskt. Regeringen hävdar att de försökt men misslyckats att få bort bidragen. Så varför lånar EU upp pengar till coronaåterhämtning? Varför gör inte medlemsländerna själva det? Varför ska vi nu öppna upp för att EU ska kunna fungera som en ’transferunion’, kunna bedriva finanspolitik och ges beskattningsrätt? Och varför fick vi inte folkomrösta om återhämtningspaketet?

Debattörer knutna till Forum för EU-debatt skriver bl a följ (SvD 23/3):

-Den samlade maktförskjutningen till EU är nu så stor att det borde vara befogat med en avstämning med svenska folket. I dag kommer riksdagen under stor enighet fatta beslut som gör att EU
tar ännu ett steg mot ett federalt EU och därmed ytterligare undergräver svenska folkets självbestämmande
.

-Oviljan att fråga väljarna är bekymmersam i demokratiskt hänseende: för hur väl representerar
riksdagens ledamöter väljarna i EU-frågor?

-Varje beslut som flyttar fram EU:s positioner framstår kanske inte som särskilt dramatiskt i sig – undantaget var bildandet av EMU – men sammantaget har de inneburit en väsentlig maktförskjutning till Bryssel. Dagens EU är något helt annat än det vi valde att gå med i
1994.

Inför beslutet att gå med i EU talades mest om den frihet och de möjligheter EU skulle innebära. Nu tycks man inte ens ha frihet el möjlighet att stå upp för sitt partis och sitt folks vilja och uppfattning av rädsla för att skapa kris i EU-samarbetet. Dagens EU ’tight’ är verkligen inte det EU ’light’ jag röstade ja till.

Debattörerna tar upp långtidsbudgeten som ett av flera exempel på hur EU sakta men säkert utökar sin makt. Den ’sociala pelaren’, initierad av Löfven, kan t ex hota grundpelare i den  svenska arbetsmarknadsmodellen genom att möjliggöra EU-förslag om lagstiftade minimilöner, vilket alla parter på den svenska arbetsmarknaden protesterar mot. Vidare pratas det i Bryssel nu om en ’hälsounion’. Efter EU:s vaccinhaveri är den förhoppningsvis inte längre aktuell, men osvuret är bäst.

Ett resultat av Coronapandemin är att motståndet mot ökat beslutsfattande på EU-nivå i viss mån minskat. Å andra sidan är svenskarnas stöd för EU-medlemskap inte så mycket större än britternas året innan Brexitomröstningen. En folkomröstning om återhämtningspaketet hade sannolikt riskerat att hota de politiska EU-kramarnas beslut att säga ja till paketet. Vad Sverige behöver är en EU-politik som tydliggör våra prioriteringar och styr unionen i önskvärd riktning. Dessutom måste vi slå fast en gräns för hur mycket makt vi vill överföra till EU. Detta har Löfven och den rödgröna regeringen hittills inte klarat eller prioriterat. Löfven, som numera oroar sig mycket för demokratin efter valet 2022, borde börja med att ta itu med demokratiunderskottet inom EU.

Trots att tyska parlamentets båda kamrar sa ja till fonden meddelar nu Tysklands högsta domstol, Konstitutionsdomstolen i Karlsruhe, att president Frank-Walter Steinmeier i dagsläget inte kan underteckna den lag som ska ratificera EU:s s k återhämtningsfond. Först när domstolen studerat och analyserat alla rättsliga utmaningar mot den skuldfinansierade fonden, kan den godkännas (Deutsche Welle). Det innebär att fonden stoppas, åtminstone tillfälligt och inte tack vare svenska politiker el domstolar.

Avslutningsvis är det värt att påpeka att det var fler riksdagsledamöter som inte röstade ja till återhämtningsfonden än som gjorde det; 15 nej, 14 avstod och 27 röstade ja.

 

8 kommentarer

En avskyvärd religion?

Av , , 43 kommentarer 103

I veckan som gick deltog Richard Jomshof, SD:s partisekreterare, i ett debattprogram på Svt. Där sa han bl a att ”islam är en avskyvärd religion”. För detta har han fått stark kritik av folk i allmänhet, av politiska motståndare i synnerhet. Så säger man inte ostraffat i Sverige. Kanske ingen annanstans heller. I efterhand har Jomshof hävdat att hans uttalande vantolkats och att han menade att politisk islam är avskyvärt.

Löfven var snabb att fördöma uttalandet, likaså hans ständiga ackompanjatörer på slagverk (Strandhäll, Morgan Johansson m fl). Också Annie Lööf, ridandes på sina moraliska höga hästar, lät ridpiskan vina mot både Jomshof och SD, hennes ständiga hatobjekt. Att Lööf i sitt eget parti t ex haft nämndemän, som praktiserat sharialagar i domstolen, borde få henne att ’tagga ner’, men i likhet med Pavlovs hundar reagerar hon omedelbart, när hon får en gratischans att kritisera SD.

I samma debattprogram medverkade Luai Ahmed, invandrad hbtq-person fr Jemen, debattör och författare. I en tweet igår (13/3) skriver han:

”Skrämmande att vi i Sverige har hädelselagar 2021 (!)- fast bara när det gäller islam. Man hyllas om man hånar kristendomen. Man hånas, ifrågasätts och rasiststämplas om man kritiserar islam.”

I Sverige gäller tystnadskultur ifråga om islam. Vi har visserligen lagstadgad yttrandefrihet, men den är underordnad, om muslimer känner sig kränkta. Av rädsla för att anklagas för islamofobi backar vi allt längre in i en återvändsgränd. Ytterst beklämmande.

I en tweet idag (14/4) skriver Ahmed:

”När vänstern hör ordet ”mångkultur” tänker de endast på kebab och falafel. Vi ”rasister” tänker på dödstraff för ateism. Vi tänker på de 300.000+ ungdomarna som lever under hedersförtryck. Vi tänker på ”balkongflickor”, skjutningar och förnedringsrån. Vi tänker på verkligheten.”

Han kallade i TV-debatten islam förkastligt och ”ett hot mot mänskligheten”. Hans uttalanden har inte rönt särskilt stor uppmärksamhet fast de säkerligen delas av många.

I Sverige är allas lika värde A och O. Är det då inte märkligt att vi nu har ett samhälle, där ett stort antal människor anser att icke-muslimer är mindre värda än muslimer? Vidare får muslimska kvinnor ärva mindre än män, kvinnors vittnesmål väger inte lika tungt som männens och kvinnor får heller inte behålla barnen vid skilsmässa. Varför godtar vår s k feministregering detta och varför är den så tyst ifråga om alla barnbrudarna och hedersvåldet? Varför talar man inte om allas lika värde när det gäller muslimer, som idag utgör en del av vårt samhälle? Hur är det att vara muslim i Sverige och leva i ett område som styrs av sharialagar?

Ledande företrädare för Mp gick på internationella kvinnodagen ut på altinget.se med följ krav:

”Det är nog nu – vi måste stoppa mäns förvridna kvinnosyn ”

Mp poserar och signalerar som vanligt, men vad har de under sina snart 7 år vid makten gjort när det gäller hedersförtryck, hedersvåld och barnbrudar? Hur har deras generösa och kravlösa invandringspolitik påverkat muslimska mäns och kvinnors situation i Sverige? Det är nog nu – vi måste stoppa Mp:s förvridna syn på invandringen.

Trots att Mp vurmar för en ökad invandring, kan jag inte påminna mig att de el övr politiska invandringsentusiaster någonsin tar upp de fördelar de anser att islam har. Inte heller ser jag att invandrade muslimer gör det. Hur kommer det sig? En religion som praktiseras av 1,8 (?) miljarder människor torde ha en hel del att erbjuda. Är det kanske ’haram’ att tala och skriva om detta? Jag skulle gärna vilja veta hur muslimer i Sverige ser på sin religion och de likheter/olikheter islam har med kristendomen.

Ronie Berggren, konservativ debattör och författare, hade 11/3 en intressant artikel i Nyheter idag (https://nyheteridag.se/berggren-darfor-behover-varldsreligionen-islam-kritiseras/). Han tar bl a upp boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order (1996) av Harvard-professorn Samuel Hunt. Hunt skriver att islam är en civilisation som skiljer sig från den västerländskt kristna i synen på individuell frihet, religionsfrihet och inte minst kvinnor.

Huntington ansåg att vi i väst felaktigt tror att det går att tämja den islamiska civilisationen genom modernism och ekonomi, men historien talar emot detta:

”So long as islam remains islam (which it will) and the West remains the West (which is more dubious) this fundamental conflict between the two great civilisations and ways of life will continue to define their relations in the future even as it has defined them for the past fourteen centuries.”

”The underlying problem for the West, is not islamic fundamentalism. It is ISLAM, a different civilisation whose people are convinced of the superiority of their culture and obsessed with the inferiority of THEIR power.”

Berggren konstaterar att:

-Vi har europeiska samhällen som har anpassat sig för en växande muslimsk minoritets religiösa värderingar, utan att något indikerar att den muslimska minoriteten i grund och botten ändrat sin syn på religiösa avfällingar eller på kvinnlig frihet. Den stora utmaningen för Europa är på sikt inte ytterlighetsfenomen som islamisk terrorism, sådant kan motverkas med hårdare lagstiftning och utökad polismakt. Den stora utmaningen handlar istället om den stora muslimska massans mainstreamvärderingar, som krockar med våra värderingar.

Hans slutsats är:

-Istället måste vi inse att det finns värderingsskillnader våra civilisationer emellan, och därför våga kritisera, även om föremålet för kritik råkar vara en världsreligion.

Instämmer helt!

Läs även Hakelius inlägg i Fokus:

https://www.fokus.se/2021/03/skenproblem-som-strategi/

43 kommentarer

Fel plats, fel tillfälle?

Av , , 18 kommentarer 74

Vetlanda drabbades i onsdags (3/3) av ett terrordåd (?). En 22-årig afghan (fick asyl i Sverige 2016, folkbokförd här 2018 och känd av polisen), ett s k ’ensamkommande flyktingbarn’, försökte mörda 7 män på 5 platser i Vetlanda. Ett av offren säger i en intervju med Joakim Lamotte att afghanen skrek Allahu akbar, innan han stack kniven i honom. Ett tecken på islamistisk terrorism eller inhemsk terrorism? I övr Europa skulle detta ses som ett terrordåd. Det blir intressant att se hur Sverige ser på dessa mordförsök. Oavsett definition är denna traumatiska händelse lika förfärlig både för de drabbade och deras familjer och för Sverige.

En vetlandapolis, Johan Lindell, intervjuas i Rapport och säger:

-Mycket tyder på att de här offren är slumpvis utvalda. Dom var på fel plats vid fel tillfälle, helt enkelt.

En standardklyscha idag när våldsbrott inträffat. Ett försök att få oss medborgare att inte undra varför terroristen befann sig där och då? Hur kan någon påstå att t ex Willys i Vetlanda är fel plats för vetlandabor att vara på en vanlig eftermiddag, när de behöver handla? Varför ställde inte Svt denna fråga till polisen i Rapport?

Redan samma kväll skrev Jörgen Huitfeldt (f d reporter på public service), chefredaktör och ansvarig utgivare för nättidskriften Kvartal, följande på Twitter:

”Det finns TVÅ frågor varje nyhetskonsument ställer sig efter en sådan händelse som den i Vetlanda: VEM? VARFÖR? Hur är det möjligt att ingen av frågorna ens berörs i ett inslag i SVT? Jag vet inte vad som ligger bakom. Kanske vet SVT inte så mkt ännu. Men SÄG det då i så fall!”

Instämmer helt i hans resonemang.

Senare är det dags för ännu en tom standardfloskel från en allvarlig Löfven:

-Terrorn i Vetlanda har inte något med invandring att göra.

Vem försöker han lura? ’Invandrarterror’ har självklart med invandring att göra, men att kritisera invandringen är ett större problem än förekomsten av ’invandrarterror’. Mordförsöken är en direkt följd av den rödgröna regeringens oansvariga och huvudlösa invandringspolitik. Utan den, Löfvens ”mitt Sverige bygger inga murar” eller den s k Gymnasieamnestin skulle denne terrorist inte ha befunnit sig i Sverige.

DN har talat med två av afghanens vänner, som berättat att han vill tillbaka till Afghanistan, där han har sina syskon. Dagen innan mordförsöken träffade han socialtjänsten i Vetlanda för att försöka få hjälp med hemresan, men han fick nej och var upprörd över det. Hur kan han förresten utan risk för sitt liv åka tillbaka till Afghanistan, som han flytt ifrån?  Hur rimmar det med att han beviljats asyl här? Och hur påverkades han av att han inte fick hjälp att åka hem dit? Var det möjligen en orsak till hans knivdåd mot oskyldiga offer utvalda på måfå? Mordförsöken får mig plötsligt att tänka på dubbelmorden på IKEA i Västerås.

2015 högg en 36-årig eritrean ihjäl 2 oskyldiga offer, mor och son från Skellefteå på tillfälligt besök i Västerås och IKEA där. Offren valdes inte ut på måfå utan för att de såg svenska ut, ett rasistiskt dåd m a o. Detta var mördarens hämnd för att hans asylansökan avslagits. Hur kom det sig att mördaren var i Sverige, på fel plats och vid fel tidpunkt? Löfven kommenterade inte med ett enda ord detta brutala dubbelmord. Både regering och regimmedia gjorde sitt bästa för att ligga lågt om dubbelmordet, eftersom det kunde skada regeringens anseende och migrationspolitik, en politik som det fruktansvärda dubbelmordet var en direkt följd av.

Om Löfven och övr regeringen hade haft förmågan att reflektera och att göra konsekvensanalyser, borde de ha funderat över vilken roll deras och JÖK-boets politiska beslut efter haft för hanteringen och utvecklingen av extremism, drogmissbruk, psykisk ohälsa, mäns brottslighet m m. Hur har tryggheten i småstäder, där polisen ofta finns många mil bort, påverkats av regeringen beslut, eller avsaknad av beslut, när det gäller migration och integration?

Regeringens förmåga att ta ansvar har, inte minst under pandemin, tyvärr visat sig vara näst intill obefintlig. Invandringen fortsätter med nästan oförminskad styrka. Åtminstone är antalet invandrade personer ungefär detsamma år efter år trots regeringens försäkran om att de stramat åt. T o m de invandrare utan asylskäl, som ska utvisas tillbaka till sina hemländer, finns oftast kvar här. Vem kommer inte ihåg hur posören /l/Ygeman 2016 självsäkert meddelade att 80 000 av dem utan asylskäl skulle utvisas? Har ens 8 000 av dessa åkt?

Så hur många utan asylskäl finns i Sverige idag? Att dessa ofta ’försvinner’ i väntan på att på nytt söka asyl efter 4 år, är ingen hemlighet. Det bidrar aktivt till att skuggsamhället med alla sina problem ständigt växer. Hur tryggt är det att veta att hundratusentals migranter utan asylskäl, och inte sällan med oklar identitet, uppehåller sig olagligt i landet?  Förekommer detta i något annat land? Varför tillåter våra politiskt ansvariga att detta kaos fortsätter?  Hur kan regeringen trots sina grova misslyckanden få sitta kvar?

Vi medborgare har rätt att få veta sanningen, för det är vi som drabbas både av otryggheten och kostnaderna som detta innebär. Dags för det sovande folket att resa sig och avsätta dagens politiskt /o/ansvariga, som så kapitalt misskött sin uppgift att regera landet. De aktuella opinionssiffrorna ser lovande ut just nu. Låt oss hoppas att de står sig till valet 2022!

18 kommentarer