I veckan som gick deltog Richard Jomshof, SD:s partisekreterare, i ett debattprogram på Svt. Där sa han bl a att ”islam är en avskyvärd religion”. För detta har han fått stark kritik av folk i allmänhet, av politiska motståndare i synnerhet. Så säger man inte ostraffat i Sverige. Kanske ingen annanstans heller. I efterhand har Jomshof hävdat att hans uttalande vantolkats och att han menade att politisk islam är avskyvärt.

Löfven var snabb att fördöma uttalandet, likaså hans ständiga ackompanjatörer på slagverk (Strandhäll, Morgan Johansson m fl). Också Annie Lööf, ridandes på sina moraliska höga hästar, lät ridpiskan vina mot både Jomshof och SD, hennes ständiga hatobjekt. Att Lööf i sitt eget parti t ex haft nämndemän, som praktiserat sharialagar i domstolen, borde få henne att ’tagga ner’, men i likhet med Pavlovs hundar reagerar hon omedelbart, när hon får en gratischans att kritisera SD.

I samma debattprogram medverkade Luai Ahmed, invandrad hbtq-person fr Jemen, debattör och författare. I en tweet igår (13/3) skriver han:

”Skrämmande att vi i Sverige har hädelselagar 2021 (!)- fast bara när det gäller islam. Man hyllas om man hånar kristendomen. Man hånas, ifrågasätts och rasiststämplas om man kritiserar islam.”

I Sverige gäller tystnadskultur ifråga om islam. Vi har visserligen lagstadgad yttrandefrihet, men den är underordnad, om muslimer känner sig kränkta. Av rädsla för att anklagas för islamofobi backar vi allt längre in i en återvändsgränd. Ytterst beklämmande.

I en tweet idag (14/4) skriver Ahmed:

”När vänstern hör ordet ”mångkultur” tänker de endast på kebab och falafel. Vi ”rasister” tänker på dödstraff för ateism. Vi tänker på de 300.000+ ungdomarna som lever under hedersförtryck. Vi tänker på ”balkongflickor”, skjutningar och förnedringsrån. Vi tänker på verkligheten.”

Han kallade i TV-debatten islam förkastligt och ”ett hot mot mänskligheten”. Hans uttalanden har inte rönt särskilt stor uppmärksamhet fast de säkerligen delas av många.

I Sverige är allas lika värde A och O. Är det då inte märkligt att vi nu har ett samhälle, där ett stort antal människor anser att icke-muslimer är mindre värda än muslimer? Vidare får muslimska kvinnor ärva mindre än män, kvinnors vittnesmål väger inte lika tungt som männens och kvinnor får heller inte behålla barnen vid skilsmässa. Varför godtar vår s k feministregering detta och varför är den så tyst ifråga om alla barnbrudarna och hedersvåldet? Varför talar man inte om allas lika värde när det gäller muslimer, som idag utgör en del av vårt samhälle? Hur är det att vara muslim i Sverige och leva i ett område som styrs av sharialagar?

Ledande företrädare för Mp gick på internationella kvinnodagen ut på altinget.se med följ krav:

”Det är nog nu – vi måste stoppa mäns förvridna kvinnosyn ”

Mp poserar och signalerar som vanligt, men vad har de under sina snart 7 år vid makten gjort när det gäller hedersförtryck, hedersvåld och barnbrudar? Hur har deras generösa och kravlösa invandringspolitik påverkat muslimska mäns och kvinnors situation i Sverige? Det är nog nu – vi måste stoppa Mp:s förvridna syn på invandringen.

Trots att Mp vurmar för en ökad invandring, kan jag inte påminna mig att de el övr politiska invandringsentusiaster någonsin tar upp de fördelar de anser att islam har. Inte heller ser jag att invandrade muslimer gör det. Hur kommer det sig? En religion som praktiseras av 1,8 (?) miljarder människor torde ha en hel del att erbjuda. Är det kanske ’haram’ att tala och skriva om detta? Jag skulle gärna vilja veta hur muslimer i Sverige ser på sin religion och de likheter/olikheter islam har med kristendomen.

Ronie Berggren, konservativ debattör och författare, hade 11/3 en intressant artikel i Nyheter idag (https://nyheteridag.se/berggren-darfor-behover-varldsreligionen-islam-kritiseras/). Han tar bl a upp boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order (1996) av Harvard-professorn Samuel Hunt. Hunt skriver att islam är en civilisation som skiljer sig från den västerländskt kristna i synen på individuell frihet, religionsfrihet och inte minst kvinnor.

Huntington ansåg att vi i väst felaktigt tror att det går att tämja den islamiska civilisationen genom modernism och ekonomi, men historien talar emot detta:

”So long as islam remains islam (which it will) and the West remains the West (which is more dubious) this fundamental conflict between the two great civilisations and ways of life will continue to define their relations in the future even as it has defined them for the past fourteen centuries.”

”The underlying problem for the West, is not islamic fundamentalism. It is ISLAM, a different civilisation whose people are convinced of the superiority of their culture and obsessed with the inferiority of THEIR power.”

Berggren konstaterar att:

-Vi har europeiska samhällen som har anpassat sig för en växande muslimsk minoritets religiösa värderingar, utan att något indikerar att den muslimska minoriteten i grund och botten ändrat sin syn på religiösa avfällingar eller på kvinnlig frihet. Den stora utmaningen för Europa är på sikt inte ytterlighetsfenomen som islamisk terrorism, sådant kan motverkas med hårdare lagstiftning och utökad polismakt. Den stora utmaningen handlar istället om den stora muslimska massans mainstreamvärderingar, som krockar med våra värderingar.

Hans slutsats är:

-Istället måste vi inse att det finns värderingsskillnader våra civilisationer emellan, och därför våga kritisera, även om föremålet för kritik råkar vara en världsreligion.

Instämmer helt!

Läs även Hakelius inlägg i Fokus:

https://www.fokus.se/2021/03/skenproblem-som-strategi/