Målet som Annie Lööf satte på Centerns partistämma 2011 var att få 20% i valet 2022 och att bli Sveriges största borgerliga parti. Nu håller hon på att göra C till Sveriges minsta sosseparti. Hennes ’mittens rike’ håller på att bli ett mittens dike, där utflödet är större än inflödet. I diket kamperar hon nu med sin partikamrat Martin Ådahl, som agiterar vilt och talar både på in- och utandning. Möjligen kommer Lööfs f d parhäst Federley, som befinner sig i ett annat dike, att komma in i värmen så småningom. I början av juni sa han i Svt:

”Magdalena Andersson. Hon är nog den skickligaste politiker vi har i Sverige i dag.”

’Flattery will get you anywhere ’. Försöker han i likhet med sin kompis Lööf att göra sig gångbar för S efter valet i höst?

Hela denna mandatperiod har Lööf fabulerat och orerat om den ”Breda mitten”. I valet 1998 gick C:s dåvarande partiledare, Lennart Daléus, till val på affischer som lockade med ”Mittens rike”. Det blev som bekant ingen succé och Daléus försvann innan han nådde detta rike. Det håller nu också på att hända Lööf, vars bäst-före-datum och politiska attraktion har passerat. Det kommer att ge henne gott om tid att ägna ännu mer tid och utrymme åt att testa semlor, visa upp klädkombinationer och fladdra med sina händer och armar för att ”ge kraft åt varje människa” på sin videokanal. Hennes motto ”Framåt” (president Macrons ”En marche”) borde idag vara ”Nedåt/Bakåt”, men Lööfs verklighetsuppfattning lämnar mycket övrigt att önska.

C har tappat var tredje väljare sen valet 2018. Inget annat parti har tappat lika mycket sedan 2018. Det är priset C betalar för att liera sig med vänsterpartier som saknar landsbygdspolitik. En färsk partisympatiundersökningen visar ett klart flöde från C till S, ett tecken på att väljare hellre väljer originalet S än S-kopian C. Borgerlig politik kan man dessutom få genom att rösta på oppositionspartierna. Så behövs C egentligen idag?

Lööf och partiet har på senare tid fått intern kritik både för toppstyrning och för dålig arbetsmiljö och flera av deras främsta företrädare har valt att lämna partiet. Lööf kritiseras vidare för att hon fokuserar mer på att kritisera andra partiers politik än att föra fram den egna politiken. Att kritisera och skambelägga SD i syfte att utestänga dem från politiskt inflytande får idag mer utrymme än hennes sakpolitiska överväganden och har inte belönats av väljaropinionen; SD (17,4%) är mer än 3 ggr så stora som C (5,4%) enl Novus senaste partisympatiundersökning (juni -22). Att upprepa samma sak och få samma dåliga, eller t o m sämre resultat, är klart osmart och definitivt ingen väg ”framåt”.

Den självgoda Lööf fantiserar fortfarande om att hon med sina krympande väljarsympatier ska få bestämma vilka som ska tillåtas bilda regering med henne efter höstens val. Om S vinner valet men inte får egen riksdagsmajoritet, väljer de kanske att bilda regering eller samarbeta t ex med V och Mp (om Mp lyckas ta sig över 4%-spärren). C kan då inte ingå där, eftersom de vägrar att samarbeta med V. Högeroppositionen kan C heller inte samarbeta med, då SD finns med där. Lööf med sina 5,4% har därmed stängt ute sig själv och har ingenstans att gå och inget att erbjuda. Högmod går före fall.

I en partiledarintervju i Svt, 30 minuter med Anders Holmberg (feb -22), slog den högmodiga Lööf fast följande:

”Centerpartiet kommer att ta ställning till vilka vi slutligen väljer att släppa fram, eller att sitta i regering tillsammans med, när vi har ett valresultat.”

Lööf pratar ständigt om vikten att samarbeta inom politiken, men hon lever sannerligen inte som hon lär, då hon själv vägrar att samarbeta med V och SD. Hon underkänner m a o väljarnas val, vilket begränsar och underminerar demokratin. Sverige förtjänar definitivt bättre politiker än så. Det är dags för henne att stiga ner från sina höga hästar och ägna sig åt annat än att ständigt skapa kaos i svensk politik.

I en gammal tweet tar hon upp 3 saker hon ogillar: socialism, arrogans och män som inte förstår ett nej (och tillägger att hon säger nej till S). Hon stöttar nu sossarna, är i mitt tycke den arrogantaste partiledare vi idag har och möts allt oftare av ett nej, som hon inte accepterar och försöker runda.

I Expressen (22/6) fanns denna träffande visa av Barth-Kron (melodi Vintern rasat ut):

Annie rasat

Centern rasat ut i opinionen

Breda mitten smälta ned och dö

Jimmie ler i ytterpositionen

Nooshis trupper står i Maramö

Snart är valet här med nya plågor

Sossarna har stulit allt vårt stöd

Alla våra svar ger nya frågor

Allt är svart och framtiden är röd