På valnatten kom jag att tänka på reklamen för Harry Boy: Alla kan vinna! Samtliga partiledare uppträdde och talade både med sina partikamrater och journalister som om de vore vinnare trots att alla utom S och SD tappat väljare. SD var det parti som ökade mest av alla.

Valresultatet innebar att ’vinnarskallen’ Magdalena Andersson tvingades erkänna sig besegrad och meddelade därför sin avgång. Istället för att gratulera och lyckönska valvinnarna började hon skryta med hur välskött Sverige var och tala om den krigsvinter som nu skulle komma. Hon varnade också för det hat, hot och våld som väntade oss alla:

”Det står med valresultatet klart att Sverigedemokraterna är Sveriges näst största parti och jag vet att många svenskar känner oro. Många har också redan mött hat och hot och ännu fler oroar sig för att bli en måltavla och tvekar dessutom att uttrycka sig offentligt. Jag ser er oro och jag delar den.”

Vilket lågvattenmärke! Inte minst den utbredda PK-ismen ger många människor tunghäfta idag. Att beskriva verkligheten som den verkligen är och varför den är som den är kan innebära att man ’deplattformeras’ och ’brunsmetas’. Den s k ’Sverigebilden’ måste till varje pris upprätthållas.

Strandfjällan hämmas dock varken av PK-ism, tunghäfta eller ’deplattformering’. ’Still going wrong’ tog hon än en gång chansen att ge prov på sin låga nivå med en varning till den blivande statsministern:

”Vi kommer inte acceptera fascismen.”

Båda Andersson och Strandfjällan visade med all önskvärd tydlighet vilka dåliga förlorare de är. Så fort sossarna förlorar makten, är det i deras ögon ett hot mot demokratin. Men man ska som bekant inte vänta sig stora saker av små människor.

I statministerduellen mellan Andersson och Kristersson några dagar innan valet blev det tydligt att sossarna inte hade något att komma med. Alla problem som valet främst handlade om (kriminalitet, migration, energi m m), är ett resultat av de rödgrönas tomma verktygslåda och oförmåga att styra landet. I duellen mot Kristersson fäktade Andersson illa och inte sällan sa hon sig hålla med Kristersson i hans synpunkter och förslag istället för att komma med egna synpunkter och motförslag. Grattis, Kristersson! Andersson må vara populär i sitt eget parti, men när väljarna får välja, väljer en majoritet bort henne. Kristerssons lag vann med 3 mandat. Sossarna vann 2018 med endast 1 mandat.

Även Annie Lööf avgick som partiledare ett par dagar efter sitt katastrofval. Hellre förekomma än förekommas. Hennes bäst-före-datum passerades för flera år sedan och hennes ’breda mitt’ fanns bara i hennes fantasi. SD fick fler röster än C t o m i Lööfs hemtrakter. Grattis, SD!  Lööfs poserande i traktor m m genomskådades av väljarna och hennes ständiga mobbning av SD och Åkesson gick inte hem. Mobbning och härskartekniker ska inte löna sig. C:s valspråk ”Framåt”, inspirerat av Macrons ”En marche”, klingar numera falskt.

Lööf har ägnat mer tid och energi åt att kritisera SD än åt att föra ut sitt partis politik, något också hennes partikamrater kritiserat. Hon har betett sig som en outtröttlig vuxenmobbare mot SD och Åkesson. Inte i en enda partiledardebatt har hon missat chansen att kritisera honom och SD på olika sätt. Hur skulle det ha låtit om det varit han som gjort likadant mot henne? Hela ’skrikvänstern’ har f ö gjort gemensam sak med Lööf, när det gäller behandlingen av Åkesson. Märta Stenvis vägrar fortfarande att ta Åkesson i hand efter avslutade riksdagsdebatter. Obildat och ovärdigt vuxna människor! Demokrati och riksdagsplats förpliktigar. Talmannen borde påminna henne om detta.

Nu är det inte bara Lööf och ’skrikvänstern’ som praktiserat vuxenmobbning på högsta nivå. SD har i åratal varit portade från offentliga tillställningar och nekats att hyra /konferens/lokaler för sina aktiviteter. Personer som visat sympati för SD har t ex stängts av från sina arbetsplatser. LO tar villigt emot medlemsavgifterna från de SD:are som tillhör fackförbundet, men de tillåts inte inneha förtroendeuppdrag för LO. Det kallar jag rasism. Hur kan man uppföra sig så primitivt 2022?

Vidare har SD som enda riksdagsparti portats från Nobelfesten och de var det enda parti som inte bjöds in till ett RFSL-seminarium under Pride-veckan 2018, där partiet istället representerades av en uppblåsbar elefant. Samtliga övr partiledare ombads vifta med flaggor, om de höll med om att SD var ett homofobiskt parti som deras partier inte ville samarbeta med och alla 7 partiledare viftade lydigt. De som ställde upp på detta borde rodna av skam.

Jag har den största respekt för Åkesson, hans kompetens, retoriska förmåga och hans inre styrka. Han tappar sällan humöret eller den goda tonen. Det är beundransvärt när Lööf, Bolund och Stenvis attackerar och tydliggör vilka härskare och mobbare de är.

Just nu håller den nya regeringen på att bildas. M och KD anser att SD, det största partiet av de ”fyras gäng”, inte ska ingå i regeringen. Liberalerna med bara 4,5% av rösterna är av samma åsikt. Däremot kräver liberalerna att de själva ska sitta i regeringen. Samtidigt hotar en handfull tongivande liberaler att rösta rött till Kristersson, om han tänker samarbeta med SD. Hur långsiktigt hållbart blir det kommande regeringssamarbetet? Hur demokratiskt är det? Hur ska M, KD och L få igenom något i riksdagen utan SD:s stöd? Kommer Anderssons öppna dörr kanske att bli ett alternativ för en ny regering? Det vore ett oförlåtligt svek mot oss väljare.

Sist men inte minst ett exempel på DN:s väljarförakt och bristande respekt för demokratin. I en ledare (21/9) beskrivs högerns debattörer och väljare som ”De nedre lagren av intelligentian”. Hur kan man med hedern och förtroendet i behåll beskriva en så stor del av befolkningen så nedsättande och kränkande? Det om något är ett tydligt tecken på att ledarskribenten själv inte tillhör de övre lagren av intelligentian. Skämmes ta mej fa’n!

I fredags kallade försvarsminister Hultqvist plötsligt till pressträff med migrationsminsister /dr/Ygeman vid sin sida. Enda syftet med träffen var att smutskasta, ljuga och svartmåla SD för att avskräcka väljare att rösta på dem. Smutskastning är som bekant sossarnas huvudverktyg i valkampanjer, särskilt när deras maktinnehav hotas. Det gör det nu. Vi får snart facit på om sossarnas självskadebeteende har fungerat.

Hur smart var det av Magdalena Andersson att skicka fram /dr/Ygeman, som tvingades avgå från inrikesministerposten 2017 för att ha orsakat den största svenska IT-läckan någonsin genom att sälja ut Transportstyrelsen? Det innebar att icke säkerhetsklassade serbiska IT-tekniker fick tillgång till sekretessbelagda register med hemlig information om svensk infrastruktur, nyckelpersoner i svenskt försvar m m. Där kan man verkligen tala om ”det säkerhets- och utrikespolitiska hotet” som /dr/Ygeman bidrog till. Att han har mage att stå där på pressträffen utan att rodna tydliggör att han saknar moral, skam, heder och varje form av /tro/värdighet. Hultqvist har f ö Lööf att tacka för att inte också han tvingades bort i den misstroendeomröstning som riktades mot honom i samband med Transportskandalen. Tala om säkerhetsrisker och politiska katastrofer!

En svettig och upphetsad Hultqvist och en /dr/Ygeman med tomhet i blicken läste under pressträffen innantill från de manus de hade med sig. De blev dessbättre ett konkret och talande bevis på att sossarnas verktygslåda är tom. Pressträffen avslutades lika snabbt som den börjat och ingen fick ställa några frågor. Det säger allt.

I Aktuellt samma kväll debatterade en stressad och exalterad Hultqvist med Åkesson, SD:s partiledare. Som stöd för sina argument mot Åkesson viftade Hultqvist med en kopia av en artikel publicerad i Svenska Dagbladet 6 sept 2018, där f d försvarsminister Odenberg (m) hävdade följande:

-SD är en säkerhetsrisk.

Aktuellts nyhetspresentatör frågade varför Hultqvist nu två veckor innan valet plötsligt valt att ta upp detta. Hultqvist svarade myndigt att detta var viktig konsumentinformation till väljarna inför valet. Att en 4 år gammal tidningsrubrik formulerad av en f d moderat försvarsminister utgör huvudpunkt på dessa två sossars pressträff en vecka före valet tyder på desperation och idétorka och deras grova underskattning av väljarkåren. Resultatet blev några minuters ’talk of shame’. Åkesson kunde förstås ha kontrat med den säkerhetsrisk som socialdemokratiska ministrar orsakade 2017, men han avstod från att sänka sig till Hultqvists låga nivå. Däremot ifrågasatte han sanningshalten i Hultqvists påståenden och lögner, men det var svårt att få en syl i vädret både för Åkesson och för Aktuellts presentatör. Inslaget avbröts medan Hultqvist fortfarande orerade på bredaste dalmål.

Inför valet har sossarna skamlöst kopierat alltmer av SD:s politik och Magdalena Andersson har plötsligt t o m försökt framställa sig som mer sverigevän än ÅkessHultqvist och on. Hon har t ex deklarerat att hon ”vill att Sverige ska bli mer som Sverige” och att hon inte vill ha ”Chinatown”, ”Somalitown” eller ”Little Italy” här. Nu måste människor börja bo blandat och tala svenska i ”vårt Sverige”. Hur detta ska genomföras sa hon förstås inte för det vet varken hon själv eller partiet.

Anderssons och partiets migrationspolitik, retorik m m har på sistone blivit alltmer lik SD:s, men nu kallas inte detta rasism, nazism eller fascism längre. Hur kan sossarna kopiera SD:s politik och samtidigt varna för den katastrof som inträffar, om SD lyckas driva igenom sin politik, som sossarna torgför som ett hot mot demokratin? Hur smart är Andersson egentligen? Det enda smarta draget skulle möjligen vara att Annica Strandhäll och Morgan Johansson nu ’bänkats’ inför valet, eftersom partiet anar att de skulle skrämma bort snarare än locka väljare att rösta på S.

Under galgen erkänner Andersson nu också att vår stora invandring och misslyckade integration leder till segregation, vilket gynnar brottsligheten. Medan det dödliga våldet når nya höjder här, minskar det över i stort sett hela Europa. Vi har hittills i år däremot haft lika många gängmord som under hela 2021. Den stenen har sossarna ännu inte lyckats vända på. Inga andra tunga stenar heller trots 8 år vid makten.

Det enda konkreta vallöftet S har är att Andersson ska fortsätta leda Sverige, oklart med vilka andra partier. Sossarnas valkampanj har i huvudsak bestått av påhopp på oppositionen för att den valt att samarbeta med SD under kommande mandatperiod. Både S och C har ägnat mer kraft och tid åt att svartmåla SD än åt att presentera vad de själva ska göra och med vem under kommande mandatperiod. Aldrig tidigare har vi väl haft en smutsigare och mer ’negative campaigning’ och den har främst sossarna stått för. Det vittnar om desperation och rädsla, inte för att Sverige hotas utan för att deras eget maktinnehav hotas. Att ta makten och att behålla makten är vad sossarnas politik går ut på.

Hur kan någon tro att Andersson är rätt person att leda och ta ansvar för Sveriges växande och akuta samhällsproblem de kommande 4 åren? Hon vägrar t o m att ta ansvar för att hon och partiet vanskött Sverige under de senaste 8 åren. Så agerar ingen framstående ledare.