På valnatten kom jag att tänka på reklamen för Harry Boy: Alla kan vinna! Samtliga partiledare uppträdde och talade både med sina partikamrater och journalister som om de vore vinnare trots att alla utom S och SD tappat väljare. SD var det parti som ökade mest av alla.

Valresultatet innebar att ’vinnarskallen’ Magdalena Andersson tvingades erkänna sig besegrad och meddelade därför sin avgång. Istället för att gratulera och lyckönska valvinnarna började hon skryta med hur välskött Sverige var och tala om den krigsvinter som nu skulle komma. Hon varnade också för det hat, hot och våld som väntade oss alla:

”Det står med valresultatet klart att Sverigedemokraterna är Sveriges näst största parti och jag vet att många svenskar känner oro. Många har också redan mött hat och hot och ännu fler oroar sig för att bli en måltavla och tvekar dessutom att uttrycka sig offentligt. Jag ser er oro och jag delar den.”

Vilket lågvattenmärke! Inte minst den utbredda PK-ismen ger många människor tunghäfta idag. Att beskriva verkligheten som den verkligen är och varför den är som den är kan innebära att man ’deplattformeras’ och ’brunsmetas’. Den s k ’Sverigebilden’ måste till varje pris upprätthållas.

Strandfjällan hämmas dock varken av PK-ism, tunghäfta eller ’deplattformering’. ’Still going wrong’ tog hon än en gång chansen att ge prov på sin låga nivå med en varning till den blivande statsministern:

”Vi kommer inte acceptera fascismen.”

Båda Andersson och Strandfjällan visade med all önskvärd tydlighet vilka dåliga förlorare de är. Så fort sossarna förlorar makten, är det i deras ögon ett hot mot demokratin. Men man ska som bekant inte vänta sig stora saker av små människor.

I statministerduellen mellan Andersson och Kristersson några dagar innan valet blev det tydligt att sossarna inte hade något att komma med. Alla problem som valet främst handlade om (kriminalitet, migration, energi m m), är ett resultat av de rödgrönas tomma verktygslåda och oförmåga att styra landet. I duellen mot Kristersson fäktade Andersson illa och inte sällan sa hon sig hålla med Kristersson i hans synpunkter och förslag istället för att komma med egna synpunkter och motförslag. Grattis, Kristersson! Andersson må vara populär i sitt eget parti, men när väljarna får välja, väljer en majoritet bort henne. Kristerssons lag vann med 3 mandat. Sossarna vann 2018 med endast 1 mandat.

Även Annie Lööf avgick som partiledare ett par dagar efter sitt katastrofval. Hellre förekomma än förekommas. Hennes bäst-före-datum passerades för flera år sedan och hennes ’breda mitt’ fanns bara i hennes fantasi. SD fick fler röster än C t o m i Lööfs hemtrakter. Grattis, SD!  Lööfs poserande i traktor m m genomskådades av väljarna och hennes ständiga mobbning av SD och Åkesson gick inte hem. Mobbning och härskartekniker ska inte löna sig. C:s valspråk ”Framåt”, inspirerat av Macrons ”En marche”, klingar numera falskt.

Lööf har ägnat mer tid och energi åt att kritisera SD än åt att föra ut sitt partis politik, något också hennes partikamrater kritiserat. Hon har betett sig som en outtröttlig vuxenmobbare mot SD och Åkesson. Inte i en enda partiledardebatt har hon missat chansen att kritisera honom och SD på olika sätt. Hur skulle det ha låtit om det varit han som gjort likadant mot henne? Hela ’skrikvänstern’ har f ö gjort gemensam sak med Lööf, när det gäller behandlingen av Åkesson. Märta Stenvis vägrar fortfarande att ta Åkesson i hand efter avslutade riksdagsdebatter. Obildat och ovärdigt vuxna människor! Demokrati och riksdagsplats förpliktigar. Talmannen borde påminna henne om detta.

Nu är det inte bara Lööf och ’skrikvänstern’ som praktiserat vuxenmobbning på högsta nivå. SD har i åratal varit portade från offentliga tillställningar och nekats att hyra /konferens/lokaler för sina aktiviteter. Personer som visat sympati för SD har t ex stängts av från sina arbetsplatser. LO tar villigt emot medlemsavgifterna från de SD:are som tillhör fackförbundet, men de tillåts inte inneha förtroendeuppdrag för LO. Det kallar jag rasism. Hur kan man uppföra sig så primitivt 2022?

Vidare har SD som enda riksdagsparti portats från Nobelfesten och de var det enda parti som inte bjöds in till ett RFSL-seminarium under Pride-veckan 2018, där partiet istället representerades av en uppblåsbar elefant. Samtliga övr partiledare ombads vifta med flaggor, om de höll med om att SD var ett homofobiskt parti som deras partier inte ville samarbeta med och alla 7 partiledare viftade lydigt. De som ställde upp på detta borde rodna av skam.

Jag har den största respekt för Åkesson, hans kompetens, retoriska förmåga och hans inre styrka. Han tappar sällan humöret eller den goda tonen. Det är beundransvärt när Lööf, Bolund och Stenvis attackerar och tydliggör vilka härskare och mobbare de är.

Just nu håller den nya regeringen på att bildas. M och KD anser att SD, det största partiet av de ”fyras gäng”, inte ska ingå i regeringen. Liberalerna med bara 4,5% av rösterna är av samma åsikt. Däremot kräver liberalerna att de själva ska sitta i regeringen. Samtidigt hotar en handfull tongivande liberaler att rösta rött till Kristersson, om han tänker samarbeta med SD. Hur långsiktigt hållbart blir det kommande regeringssamarbetet? Hur demokratiskt är det? Hur ska M, KD och L få igenom något i riksdagen utan SD:s stöd? Kommer Anderssons öppna dörr kanske att bli ett alternativ för en ny regering? Det vore ett oförlåtligt svek mot oss väljare.

Sist men inte minst ett exempel på DN:s väljarförakt och bristande respekt för demokratin. I en ledare (21/9) beskrivs högerns debattörer och väljare som ”De nedre lagren av intelligentian”. Hur kan man med hedern och förtroendet i behåll beskriva en så stor del av befolkningen så nedsättande och kränkande? Det om något är ett tydligt tecken på att ledarskribenten själv inte tillhör de övre lagren av intelligentian. Skämmes ta mej fa’n!