Allsköns funderingar om politik

Magdalena och senfärdigheten

 Under veckan som gick ägde den årliga konferensen Folk och Försvar (eller Folk utan Försvar) rum i Dalarna. I sitt tal där meddelade justitieminister Gunnar Strömmer att regeringen ska ta fram en ny strategi mot den organiserade brottsligheten.

Magdalena Andersson passade genast med hånfull min på att kritisera regeringens kriminalpolitik för att den är ”Alldeles för svag” och satsar inte nog för att stoppa rekryteringen till kriminella gäng:

-Vi socialdemokrater vill att för varje krona vi lägger på fler poliser, ska vi lägga till en krona på att stoppa nyrekryteringen, säger hon till Svt.

Samtidigt anklagade hon regeringen för att agera för långsamt:

Före valet försökte Ulf Kristersson ge intryck av att man hade en strategi. Nu får vi, flera månader efter att han tillträtt, reda på att man nu ska tillsätta personer för att ta fram en strategi. Det är något helt annat än budskapet före valet.

Hur många utredningar har inte sossarna tillsatt under sina senaste 8 år vid makten? Hur många nya strategier har de utmynnat i och hur många förändringar har de resulterat i? Att kasta sten i glashus är ’Maktallena’ Andersson bra på. Betydligt sämre har hon och de rödgröna varit på att åtgärda de eskalerande brottsligheten och kriminaliteten under sin tid vid makten. Hon borde krypa tillbaka under den sten hon och partiet glömde att lyfta på och fundera över varför Sverige utvecklades till att bli ett så otryggt land under de rödgrönas styre..

Sossarna har suttit vid makten 75 av de 100 år Sverige haft demokratiska val och har därför lång vana av att regera. De har också skaffat sig många ovanor bl a att strategiskt placera ut sina ’springare’ på våra myndigheter, där de inte sällan fungerar som ideologiproducenter och aktivister. Inte minst UD är ett exempel på detta, något Johan Westerholm på Ledarsidorna förtjänstfullt skrivit om. Förhoppningsvis kommer den nya regeringen att lägga ner de myndigheter som ägnar sig åt ideologiproduktion och åt att förhindra eller försena paradigmskiften. De rödgrönas systematiska försök att politisera statsförvaltningen måste stoppas. Det görs nog enklast genom att stänga av pengakranen till ideologiproducerande myndigheter, t ex Jämställdhetsmyndigheten och Institutet för mänskliga rättigheter.

Den nya regeringen har haft drygt 2 månader på sig att agera och de kom verkligen inte till något dukat smörgåsbord. Tvärtom. Under den dryge och senfärdige Morgan Johansson tillsattes den ena utredningen efter den andra, men gängkriminaliteten, våldsbrotten och skjutningarna fortsatte att öka dramatiskt. De rödgröna kan anklagas både för senfärdighet och inkompetens och för att trots sin röda grundfärg sprida blå dunster och gröna bubblor.

Bild, Tysklands mest lästa tabloid, skrev nyligen om Sverige som lamslaget av skräck inför det växande gängvåldet med 63 dödsskjutningar och 90 sprängningar under förra året. Enligt tidningen minskar dödligt våld i övriga europeiska länder, men Sverige går i motsatt riktning. Sverigebilden har i sanning förmörkats under de senaste 8 åren. T o m Donald Trump kommenterade detta under sin tid som president.

Jyllands-Posten frågar sig varför det i Sverige är 6 gånger vanligare med dödligt våld med skjutvapen än i övriga Norden. Tidningen har i en färsk ledare beskrivit Sverige som ”en uppenbart självförvållad tragedi”. Den skriver också hur den svenska politiska klassen, ”som har sitt på det torra”, svikit det egna folket i en obegriplig omfattning och frågar med vilken rätt vår svenska elit har tillfogat ”ett av världens tryggaste, bästa och säkraste länder” en sådan skada. Varför har ingen svensk tidning eller annan media ställt denna fråga?

Andersson anklagar också statsminister Kristersson för att han före valet försökte ge sken av att man hade en strategi:

Nu får vi, flera månader efter att han tillträtt, reda på att man nu ska tillsätta personer för att ta fram en strategi. Det är något helt annat än budskapet före valet, säger Anderson.

Magstarkt av Anderson med tanke på hur många ”budskap” och fagra löften hon och hennes parti presenterat i sina valkampanjer under årens lopp. Det tog i alla fall avsevärt mycket kortare tid för Kristersson 2022 att bilda regering än för Löfven 2014. Ändå innebar Löfvens ”senfärdiga” tillträde varken revolutionerande strategier eller paradigmskifte. Tvärtom innebar det en rödgrön röra, ’politiskt käbbel’ och en högst oklar strategi förutom när det gällde att behålla makten.

Sossarna anklagar också regeringen för att ha dröjt med elkompensation för dagens ’magdapriser’ på elen. Sossarna gick i vanlig ordning flera veckor innan valet ut och ’köpte röster’ genom att lova att införa ett ’högkostnadsskydd’ om 90 miljarder för svenska hushåll och företag mot de höga elpriserna. Svenska Kraftnät fick i uppdrag av de rödgröna att i detalj utarbeta hur stödet skulle se ut. Dessbättre förlorade de rödgröna valet.

Nu återstår att se hur den nya regeringen hanterar elstödet och när. Sakta och väl är långt bättre än fort och fel. Eller har Andersson, f d finansminister, en annan uppfattning?

Avslutningsvis en kommentar om Strömmers meddelande i torsdags om att kravet på danstillstånd ska avskaffas i juli. Ingen senfärdighet där inte. Senfärdig var heller inte Annika Strandfjällan. Detta fick henne att gå i taket och i vanlig ordning kastade hon sig direkt på tangenterna och ut på Twitter, där hon kommenterade detta beslut så här:

Detta är vad regeringen ägnar sig åt dessa dagar när vanliga svenskar kommer hem och öppnar sina elräkningar.

Att öppna räkningar och betala dem i tid är som bekant inte Strandfjällans starka sida, så hon lär inte drabbas så hårt i första taget. Någon vanlig svensk är hon heller inte,

År 2016 beslutade Sveriges riksdag att avskaffa detta krav, men lagändringen förhalades av dåvarande justitieminister Morgan Johansson som tillsatte en enmansutredning. Hans ”senfärdighet” tog tydligen över för han kom aldrig längre än till en utredning. Nu gör Strömmer 7 år senare slag i saken.

14 kommentarer

  1. Jonsson

    Det funkar att uppträda dogmatiskt och att samtidigt knycka tolkningsföreträdet. Svenska folket protesterar ju knappt, hur ologiskt budskapet än kan verka.
    Under Socialdemokraternas sista 3 år vid makten ökade penningmängden i Sverige, med 30%. Finansminister, var det väl? Med fulla lador. Så den nya regeringen har verkligen inget drömläge.
    Andersson hoppas att det går åt skogen, så att hon kan återinstallera sig. Det finns de som spekulerar i att om ny kärnkraft hinner byggas, så kommer Mp och vänstern att stänga ner den direkt. Nästa gång vid makten.
    Andersson får gärna utveckla hur de värdelösa enkronorna ska stoppa gängkriminaliteten.
    De kanske har annan finansiering av tysk och dansk press. I Sverige åker kritiker, på redaktionerna, ut i kylan. Så fin yttrandefrihet har vi.

    • Sund (inläggsförfattare)

      Andersson kan knappt bärga sig tills Tidöpartierna havererar. Hon och hennes partikamrater är dåliga på att vara oppositionspolitiker.
      Därför bör de få flera mandatperioder i opposition, så att de klarar den rollen bättre. Jag håller tummarna för att Tidöpartierna
      klarar minst innevarande mandatperiod och helst flera.

  2. tjalle

    Ja som vanligt kritiserar de som var lamslagna i åtta år.Sen litar jag ju inte på att nya regeringen heller klarar att uträtta nåt vettigt Först när partierna samarbetar i de svåra frågorna kommer resultat

    • Sund (inläggsförfattare)

      Så är det nog, men så länge Tidölaget kan samarbeta och har majoritet i riksdagen kan de nog ”uträtta nåt vettigt”. Strömmer meddelade t ex i torsdags att kravet på danstillstånd slopas i juli. Har nyss gjort ett tillägg på bloggen om detta.

  3. mats-olov Karlsson

    Det duger inte att skylla dagens problem på förra regeringen det brukar väl kallas whataboutism? Sanningen med denna regering är att valöftena faller som käglor, bensinskojet,elskojet osv. Nu ska man hemligstämpla elbidraget i 20 år. Tyvärr gissar jag att denna period med SD kommer att kosta moderaterna många väljare.

    • Sund (inläggsförfattare)

      Eftersom ordet ”whataboutism” skapats tyder det på att nytillträdda regeringar ofta skyller nya problem på föreg regering. Man
      måste i ärlighetens namn dock konstatera att dagens Sverige nu har ett antal problem som väljarkåren och politikerna ”inte såg
      komma” innan valet.

    • arbetare

      Dagens problem beror ju till 100% på de usla beslut den tidigare regeringen fattat , så varför inte låta de skyldiga få skulden för sina missgärningar ?
      De kontrakt som den förra regeringen skrivit med Preem ( troligen som kompensation för raffinaderifiaskot ) gör att man inte utan stora efterverkningar kan skrota den ineffektiva och dyra utspädningen av drivmedel nu på en gång .
      Elpriserna beror ju både på Sosseskatterna på elen och på av S/Mp nedlagd kärnkraft .
      Skjutningarna , sprängningarna och våldtäkterna som plågat ”det nya spännande Sverige” sedan 2014 är också en konsekvens av den förra regeringens politik som man trots stora protester kört ända in i kaklet….

  4. brorson

    Media har ännu ingenting sagt om nationalitet / etnicitet. Men bilder på den mördade pojken i Luleå tyder på afrikansk mor och svensk far. Efter Lex Luna ropas det nu på en Lex Tintin, som ska slå fast att barns rätt ska gå före föräldrars rätt. Men har inte FN:s barnkonvention redan implementerats i svensk lag? Med de lysande resultaten att vi har 14-åringar, som mördar mot betalning, och, om de grips, släpps ur häktet redan efter några timmar. Det är därför minderåriga anlitas som utförare.

    S förerslår nu att 5-åringar ska hållas om inte inlåsta, så innanför stängda dörrar på fritis, för att något ska göras med dem, så att de inte rekryteras till de kriminella gängen, när de är fem år äldre. Kanske få händerna avhuggna, så att de inte kan hålla i ett skjutvapen? Nej, det är inte nya, intetsägande lagar, som uppkallas efter kända brottsoffer, som behövs. Nej. Det är inte de fortfarande oskyldiga, som ska buras in, utan de skyldiga, som redan har begått sina första brott. Det behövs en upprensning i domstolsträsket, där vi har ”lagfarna” domare, som tror att det är deras uppgift att skydda de kriminella mot den blodtöstiga allmänheten, som kräver ”hårdare tag” (som f.ö. är en sällsynt dålig formelering).

    Det finns allvarliga systemfel i svensk lagstiftning och rättspraxis och även i domstolsväsendets organisation. När det gäller barns och föräldrars rättigheter, finns två olika domstolstyper, som bestämmer om barn ska skiljas från någon förälder, vilka följer olika processlagar. Vi har förvaltningsdomstolarna, som är väldigt pigga på att tvångsomhänderta barn från skötsamma föräldrar. Och nästan aldrig ifrågsätter det, som står i socialtjänstens utredningar. Och vi har brotts- och tvistemålsdomstolarna, som enligt advokater struntar i socialtjänstens riskbedömningar. Vilket tydligen hade skett med den mördade pojken i Luleå.

    Jag har själv tjänstgjort i en domstol av det förstnämnda slaget och fick snabbt lära mig den domstolspraxis, som råder där, nämligen att myndigheternas utredningar inte får ifrågasättas, när någon (barn eller vuxen, som inte har begått något brott) ska tvångsomhändertas. Jag instämmer inte alls i de populistiska kraven att nämndemannasystemet ska avskaffas, utan föreslår i stället att nämndemännens ställning stärks, så att de vågar säga mot juristdomaren.

    Jag föreslår därför en månad obligatorisk utbildning i juridikens grunder, innan man får tjänstgöra som nämndeman första gången. Samt en vecka obligatorisk repetions- och vidareutbildning före varje ny fyraårsperiod. Att nämndemän injförs även vid Högsta domstolen, för att allmänheten genom dem ska få en insyn i de uppenbarligen dunkla värderingar som styr den domstolens domar. Dessa domar utgör ju de prejudikat, som andra domstolar förväntas följa.

    Straffbarhetsåldern måste sänkas från femton till tio år och de unga brottslingarna ska avtjäna sina straff i särskilda ungdomsfängelser. Förvaring måste införas som en extra påföljd EFTER avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare, såsom män som slär kvinnor och slår hårdare varje gång, tills någon dör. De, som rekryterar minderåriga som utförare av morden, måste också ses som särskilt farliga återfallsförbrytare.

    Pojken, som våldtog och försökte mörda Luna, hade begått straffbara handlingar tidigare, men ansågs inte straffmyndig. Om han hade varit inlåst för sina tidigare brott, hade överfallet på Luna inte skett.

  5. brorson

    Visserligen nämns i Tidö-avtalet ”förvaringsdom” som en ny påföljd, men utan konkretisering hur det ska fungera i praktiken, förutom samhällsfara och hög risk för återfall i allvarlig brottslighet. Svagt. ”samhällsfara” kan strykas direkt, eftersom alla allvarliga brott måste anses samhällsfarliga. För det menas väl inte att vissa allvarliga brott ska undantas, även vid stor återfallsrisk? Det är ju dessutom de befarade nya brotten som ska vara av allvarligt slag, oavsett om de redan begångna brotten varit det, eller ej.

    Regeringen verkar i stället för att komma med ett konkret förslag till förvaringsdom vara fixerad vid längre strafftider för alla brott, vilket är både onödig, dyrt och farligt med överfulla fängelser, Jag tycker visserligen att det behövs längre straff för vissa typer av brott, såsom grovt våld mot andra personer, men det måste finnas gränser även för det, om återfallsrisken är ringa, Varför ö.h.t. införa förvaring som en ny påföljd, om inte för att låsa in de särskilt farliga under längre tid än skälig strafftid för de redan begångna brotten?

    Jag har i bloggdebattgen fört fram ett eget förslagtill förvaring. Som en EXTRA påföljd EFTER avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare, som kan befaras återfalla i brott av allvarligt slag. Förvaring under tio, tjugo eller trettio år eller livstid ska utdömas samtidigt med fängelsedomen för de redan begånga brotten. När förvarfingen har pågått under fem år, ska rätten efter ansökan av den enskilde pröva om fortsatt förvaring behövs, och därefter (efter avslag) vart femte år.

    I den ursprungliga förvaringsdomen bestämt alltså en maxtid för förvaringen, men ingen minimitid utöver fem år. . Om domen för de redan begångna brotten var fängelse i åtta år och förvaringsdomen var på tjugo år, sker alltså första omprövningen efter tretton år, men endast om den enskilde begår. de. Han kan naturligtvis, om han själv känner för det, vänta med sin begäran tills det har gåt fjorton eller femton år eller längre tid än så med sin första begäran om omprövning. Så länge han inte har begärt omprövning fortsätter förvaringen som vanligt, utan att någon åklagare behöver yttra sig..

    Det finns ett allvarligt systemfel i svensk lagstiftning och rättspraxis sam i polisens prioriteringar. Man ingriperi många fall inte förrännågon har begått ett riktigt allvarligt brott. Vilket medför att högen med ouppklarade lindrigare brott – och med tiden även högen med ouppklarasde grova brott – bara växer. med följd att polisen resurser inte räcker för utredning av de lindrigare brotten, med följd att de blir ännu mer bortprioriterad, med följd att båda högarna bara växer, med följd att….

    De, som värvar yngre och icke straffmyndiga personer som utförare av morden, är inga nybörjare. De, som i praktiken begår de allvarliga brotten är inte heller (eller sällan) några nybörjare. även om de inte fyllt femton. De borde sitta inne. Det behövs särskilda ungdomsfängelser, som drivs av Kriminalvården, inte av ”sociala myndigheter”.-

  6. brorson

    Jag tror att man måste tänka själv, lära sig tänka själv, tänka ”utanför boxen”. Tänka krig. För det är ju krig på de svenska gatorna. Krig som använder barnsoldater. Hur fungerar det i ”riktig krig” som använder barnsoldater, på andra kontinenter? Några av ”officerarna” i de svenska gatukrigen har kanske erfarenheter av det, av ett eget förflutet som barnsoldat i ett ”riktigt” krig? Som elva-åriga ”underbefäl” har de kanske erfarenhet av ett rekritera ännu yngre barn, åtta-åringar, till livet som yrkessoldater?

    För det här är militärt organiserat. Överst har vi generalerna, tjugofem år och äldre. Under dem överstar och majorer, nyss fyllda arton. Och längst ner korpralerna, tio till tretton år unga. Tar man bort någon general, kommer omedelbart någon överste eller major att inta dennes plats, Och låser vi in alla unga rekryter, åtta – nio år unga på fritids, där någon dragqueen läsr normkritiska sagor för dem, så kommer korpralerna omdelbart att rekrytera nya. Och även om vi låser in en hel befälsnivå, exempelvis löjtnanterna, kommer de att ersättas både ovanifrån och underifrån. Samma händer om vi tar bort var fjärde individ på varje befälsnivå.

    Det här verkar hopplöst. Vad vi än gör, ligger ”gängen” flera steg före. Men det är inte hopplöst. Problemet är att vi har en regering, som har tillverkat piskan på sin egen rygg, vallöftena om att lyckas bättre än förra regeringen, men med samma metoder som den. Ännu merr av det som fungerar så dåligt. Det är som med vindkraften. Problemen med mer vindkraft löses inte mer ännu mer vindkraft. Fler LVU-omhändertaganden av två-åringar hindrar , hindra inte att samma två-åringar, själva rekryterar nya barnsoldater, när de blivit tio år äldre. Pch det hindrar inte dem, som redan är tolv år.

    I själva verket flyttar man fokus från dagens barnsoldater till morgondagens. Eller till gårdagens. Och dessutom har man glömt ”den diplomatiska kåren”, bland dem vissa korrumperade försvarsadvokater, de som förhandlar med ”fienden”, d.v.s. lagstiftarna.

    Femton-åringen i Skellefteå hade begått straffbara handlingar förut, men ljög om sin ålder, och hade kanske begått de brotten innan han fyllde femton. Och även om han hade fyllt femton, så skyddades han av riksåklagarens bisarra tillämpning av barnkonventionen, De begångna brotten var inte tillräckligt allvarliga för att trumfa hans rättigheter som barn,

    Ett av de många systemfelen är att man både låter de unga brottslingarna bli äldre och ger dem tid att löpa linan ut, innan de döms till någon verkningsfull påföljd. Ocvh då är det för sent.

  7. brorson

    ”Hur ska vi någonsin få ordning på detta? Det verkar övermäktigt oavsett vem som styr landet”. Ja, det kan verka hopplåöst. Och jag är rädd för att även den nuvarande regeringen är för sent ute. Nu föreslår regeringen det, som borde ha varit genomfört senast för fem år sedan. Och det kommer att ta minst ett år, men mer troligt två – tre år, innan den nya lagstiftningen är på plats. Gängen kligger hela tiden flera år före staten. Och ökar försprånget för varje år som går. Regeringen verkar vara rätt för oppositionen och vågar inte gå längre än de danska sossarna har gjort Regeringentänker inte på två saker:

    1.Läget i Danmark var inte lika allvarligt som läget i Sverige är nu, när den danska S-regeringen började ta itu med problemen. I Sverige nu behövs mer än att bara kopiera den danska S-politiken.

    2. Och även här i Sverige finns många sossar, kanske en majoritet av partimedlemmarna, som är döless på handlingsförlamningen och vill se åtgärder NU,. DEM ska man väl inte vara rädd för? Det finns ju dessutom tecken på att S förlorade höstens riksdagsval avsiktligt i hoppet om att en ny regering skulle genomföra det, som S-regeringen förstått måste göras, men inte lyckats göra p.g.a.splttrinng och motstånd internt inom partiet.

    Läste att en sosse inte fått förtroende av medlemsmötet att fortsätta styra kommunen, sedan hovat fortsatt kamp mot de kriminella gängen. Vi behöver fler sossar av den sorten. Men framför allt behöver vi fler ”borgare” som inte är så förfärligt rädda för skrik- och skränvänstern. Det som regeringen föreslår har för mycket karaktären av halvmesyrer. Som exempel föreslås en sänkning av straffbarhetspldern frånfemton till tolv år. Samt att det ska inrättas särskilda ungdomsfängelser – men bara för de grövsta unga förbrytarna.

    De, som ännu inte har begått så grova brott ska alltså även fortsättningsvis ”vårdas” tillsammans med sina brottsoffer. Väldtängskoffer i nedre tonåren ska alltså även fortsättningsvis användas som sällskapsdamer åt våldtäktsmän i övre tonåren, som ännu inte har mördat någon.Regeeringen borde i stället fundera på att införa DIFFERENDIRADE ungdomsfängelser, med olika ansttlter eller avdelningar för de olika åldersgrupperna och beroende på hur grova brott de unga förbrytarna har begått..

    Det brådskar dessutom med tolvårsgränsen, Själv har jag föreslagit (i bloggdebatten) en sänkning till tio år. Men även detta mitt förslag börjar nu kännas nattståndet, när gängen börjat rekrytera åtta-åringar,.. Det behövs ehlt enkelt rejält med fler inlåsniingar av kriminella, de som redan har begått sina första brott. ”Brottsförebyggande arbete” bland fem-åringar, kan inte bli annat än ett verkninglöst slag i luften, så länge rekryterarna befinner sig på fri fot och bjudengsta vbarnen på r även de yngsta barnen på ”godis”.

    • Sund (inläggsförfattare)

      ”Men framför allt behöver vi fler ”borgare” som inte är så förfärligt rädda för skrik- och skränvänstern. Det som regeringen föreslår har för mycket karaktären av halvmesyrer.” Instämmer helt med dig!

Lämna ett svar till brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.