Den skandal som nu utspelar sig inför öppen ridå i socialdemokraterna i Botkyrka väcker många minnen om vad som hände i moderaterna i Umeå inför valet 2002:

”När saken senare kontrolleras visar det sig att många blivit partimedlemmar dagarna före mötet, flera bor inte i Tensta.”  (DN 15/2-23)

Låter välbekant för oss som deltog i moderaternas medlemsprovval i Västerbotten 2001.

Moderaterna har innan de allmänna valen ett medlemsprovval, där inskrivna partimedlemmar kan rösta och rangordna partikandidater till kommun, region och riksdag. För att få delta måste man vara skriven i den valkrets valet gäller.

I god tid innan valet 2002 skickades provvalshandlingar ut till medlemmarna i valkretsen (Västerbotten) för att de skulle kunna rangordna sina favoriter till kommun, region och riksdag med 1 till 10 poäng. Resultatet styrde därefter kandidaternas placering på valsedlarna, såvida inte den följande nomineringsstämman beslutade att ändra kandidaternas inbördes rangordning.

Genom maktspel och väl förberedda åtgärder i det fördolda skaffade sig ’de insuttna’ kontroll över beslut och tillsättningar av kandidater för att på förhand säkra utgången av kommande omröstningar och nomineringsmöten. Trots att de ’utkommenderade’ ombuden och falangisterna saknade mandat både från väljare och medlemmar, kom de att avgöra hur makten skulle fördelas inom partiet efter valet 2002.

Vi var många som reagerade över vad som hände i moderaterna i Umeå inför valet 2002. Kandidattopparna, eller deras ’falangister’, intog i god tid partiexpeditionen, dit provvalssedlarna med medlemmarnas namnteckningar skulle skickas eller lämnas in. ’Falangister’ och några av kandidaterna vakade över både expedition och provvalshandlingar. Medlemmar som besökte partiexpeditionen i Umeå vittnade om att provvalshandlingar låg öppet spridda där trots att partireglerna krävde låst valbox.

Efter en tid var det dags för nomineringsmöte, där kandidaternas slutgiltiga rangordning på valsedlarna (kommun, region, riksdag) skulle beslutas. Som ordförande för mötet uppenbarade sig plötsligt en nära vän till kommunlistans toppkandidat. Vännen var skriven i Stockholm och hade därför inte rätt att agera på mötet. Eftersom toppkandidaterna själva inte ville smutsa ner sig genom att agera ’bödel’ på mötet, gick stockholmaren upp och yrkade avslag varje gång mitt namn ropades upp. Jag placerades därigenom längre och längre ner på listan ända tills en mycket respekterad, mångårig medlem och företagare reste sig och upprört meddelade att han för gott lämnade både mötet och moderaterna p g a de uppenbara regelbrotten och oegentligheterna.

Den som slutligen blev riksdagsledamot 2002 deltog inte i bedrägerierna och samlade efter nomineringsstämman en liten skara misstänksamma och upprörda medlemmar/kandidater omkring sig för att gå igenom vad som hänt. Föreningen där ettan på kommunlistan var ordförande hade inför provvalet t ex plötsligt fått dryga femtitalet nya medlemmar skrivna i stockholmstrakten. Dessa hade enligt partireglerna inte rätt att delta i medlemsprovvalet i Västerbotten. Så varför tilläts de rösta? Varför godkändes deras röster?

Den dåvarande partirevisorn beslöt sig för att granska provvalet. När han kom till expeditionen, satt dåvarande riksdagsledamoten och en av de nuvarande topparna och vaktade honom. Revisorn tilläts inte att granska provvalssedlarna utan övervakning. När det senare restes krav på ny granskning, hade alla provvalssedlar förstörts. Det var första gången detta skett i partiet i Umeå. Det medförde dock ingen åtgärd.

I lokala och nationella tidningar och annan media rapporterades mycket om det som skett i Umeå. Jag var t ex inbjuden till TV4:s Nyhetsmorgon för att diskutera provvalet i Umeå med Per Schlingman. Ett par journalister hade lyckats få tag i medlemslistan i den förening som ’tvångsinskrivit’ ca 55 nya medlemmar lagom tills att provvalet skulle börja. Journalisterna hade på måfå ringt upp flera av de nya medlemmarna, som uppgett att de inte gått med i moderaterna trots att de bevisligen röstat och betalat medlemsavgiften. Också några ungmoderater hade ringt och upptäckt att de ’tvångsinskrivna’ varken gått med i moderaterna eller röstat i provvalet. Så vem hade undertecknat provvalshandlingarna i deras ställe? Vem hade betalat deras medlemsavgift à 100 kronor per person? Vem hade godkänt deras röster i provvalet, där de inte haft rätt att rösta? Hur kunde kommunettans ditresta ’bödel’ godkännas på nomineringsmötet? Många frågor men inga svar.

Flera aktiva medlemmar kontaktade partistyrelsen, men det enda som hände var att dåvarande partisekreteraren, S-O Littorin, kom upp och försökte övertala den grupp som protesterade mot bedrägerierna att ’lägga ner’, eftersom partiets siffror var på väg uppåt. Jag frågade honom hur han skulle agera om han fick ohyra i sin källarvåning: skulle han lämna ohyran ifred för att de övriga våningsplanen fungerade bra? Det svarade han inte på. Han tvingades f ö några år senare hastigt lämna partiet under almedalsveckan.

Så här sa justitieminister Gunnar Strömmer nu i Expressen 1 feb om S-kuppen i Botkyrka:

–Utomordentligt allvarligt

Instämmer helt! Moderaterna har nu lämnat in en begäran om en särskild debatt i riksdagen. Begäran handlar om hur vi skyddar våra demokratiska institutioner från infiltration och annan otillbörlig påverkan. Kommer partiet då också att granska även det hot mot demokratin som kan ske i det egna partiet? Förekommer den s k ’umeåmodellen’ kanske fortfarande på sina håll i partiet? Medlemsprovvalet i Västerbotten 2001 är knappast den enda byken. Otillbörlig verkan i val är ett allvarligt hot mot demokratin. Vi är många som var med och som minns hur moderaterna vägrade ta tag i det dokumenterade bedrägeriet som tilläts ske i Umeå 2001_.

Den enda utredning som genomfördes i Umeå innan valet 2002 gjordes av en partiombudsman från en annan region. Han kom upp och träffade sin kollega, partiombudsmannen här i Umeå. ’Politisk incest’ skulle jag kalla det. Inget av värde kom de heller fram till, vilket är typiskt för partiinterna utredningar.

De misstänkta i Umeå hade dock självinsikt nog att inse att de aldrig skulle vinna på egna meriter i en ärlig kamp om makten. Att partiet inte tvingade dem att avgå är allvarligt. Personer som våldför sig på demokratin hör inte hemma på politiska förtroendeposter. Innebar de partiansvarigas tystnad och brist på ingripande att de samtyckte till bedrägerierna?