DN Debatt publicerade 7 maj en artikel av Magdalena, ’Maktallena’, Andersson (s), tidningens politiska favorit. Inlägget var en direkt attack på SD, som inte sitter i regeringen:

”SD:s högerregim hotar grunderna i vårt demorkati” löd den magstarka rubriken.

Januariöverenskommelsen mellan S, C, Mp och L var om något ett hot mot grunderna i vår demokrati. ’JÖKen’ gav sverigefientliga och verklighetsfrämmande Mp galet mycket makt i utbyte mot fortsatt makt för S-regeringen. I högsta grad odemokratiskt och ytterst kostsamt för oss skattebetalare! Och hur demokratiskt var det av Andersson att i nov 2021 ingå ett dyrköpt avtal med den politiska vilden Kakabaveh?

För att få hennes avgörande riksdagsröst i kampen om statsministerposten krävdes att sossarna slöt en överenskommelse med Kakabaveh som pekats ut som ett rött skynke för Turkiet. Enligt överenskommelsen lovar partiet att fördjupa samarbetet med kurdiska partiet PYD från norra Syrien. De har kopplingar till terroriststämplade PKK som strider mot turkiska staten. Att Turkiet ser dessa som terrorister försvårar vårt inträde i Nato, men Andersson hävdade fräckt och naivt våren 2022 följande:

–Avtalet är mellan det socialdemokratiska partiet och Kakabaveh. Det har ingenting med Sveriges Natoansökan att göra.  

2014 ingicks f ö Decemberöverenskommelsen, en uppgörelse mellan alla partier utom ’ytterlighetspartierna’ SD och V. Den skulle gälla fram till valet 2022 och innebar bl a att ett nyval kunde undvikas. Som tur var skrotades DÖ i okt 2015. Både DÖ och JÖK:en ”hotade grunderna i vår demokrati”, men det bekymrade inte Andersson och sossarna. Då var avtal om samverkan i riksdagen bra för landet. Nu är det däremot ett hot mot demokratin. Allt som hindrar sossarna att ta makten är i deras ögon ett hot mot demokratin, d v s mot socialdemokratin. Vem kommer inte ihåg Marita Ulvskogs känsla efter borgarnas valseger 1976:

–Det kändes som en statskupp.

Andersson ser inte borgarnas tillträde som en statskupp, men hon dömer ut Sveriges regering som demokratiskt illegitim, en ovärdig anklagelse. Hon passade också på att ge Busch en gliring för att hon valde bort söndagens partiledardebatt till förmån för en semesterresa med sina barn (DN 5/5):

–Partiledardebatter är en viktig del av demokratin. Jag utgår från att det här inte är ett mönster. Det finns länder där partiledare i regeringsställning inte debatterar mot oppositionen. Så ska vi inte ha det i Sverige.

När Löfven var partiledare var han tidvis så frånvarande i debatten att man frestades att kalla in Missing People.

I partiledardebatten (7/5) blottade ’Maktallena’ sitt register av ilska, arrogans, respektlöshet, härskarfasoner, mobbning m m. När argumenten är svaga höjer man ofta rösten. Detta gjorde hon t ex när hon arg som ett bi sa till Johan Pehrsson att vara tyst eller när hon hävdade att regeringens beslut att korta mandatperioden för externa ledamöter i universitetens styrelser var ett försök att ”tysta” akademin.

Under alla år sossarna regerat, har de passat på att tillsätta generaldirektörer med röd partibok. Det är förstås helt OK när S gör det.  Flera av Anderssons partikamrater kallar det dock utrensningar, när regeringen låter generaldirektörer sluta, när deras kontrakt går ut. Våren 2019 sparkade Strandhäll plötsligt den erkänt skickliga generaldirektören Ann-Marie Begler, som lydigt genomförde den politik hon fått i uppdrag av S att genomföra. Varför? Hon ’rensades ut’ för att Strandhäll inte ville ta ansvar för sin egen politik. Strandhäll prickades av KU för detta. Den prickningen var välförtjänt.

Anderssons och partiets största ilska just nu riktas nog mot regeringens beslut att försöka stoppa sossarnas A-lotterier och kombispel. Sossarna har suttit vid makten i decennier och har därigenom både kunnat stifta lagar och vara en stor aktör på spelmarknaden. Detta har inneburit ett guldläge för dem och ett stort övertag över andra partier. Nu kan regeringen förhoppningsvis sätt P för detta.

Andersson uppträdde i partiledardebatten ungefär som i höstens valkampanj. Hon kanske ännu inte tagit in att S förlorade valet. Hon presenterade inga egna konkreta förslag. Däremot framförde hon massiv kritik mot regeringens förslag och politik. Så gjorde sossarna också i valet 2022. De förlitade sig helt på att sälja in Andersson, men det gick inte hem då. Att upprepa samma taktik igen och tro att det ska funka nu är dömt att misslyckas.  Vem vill förresten satsa på en argbigga?

Veckan efter partiledardebatten åkte Andersson med sin partisekreterare Tomas Baudin på några dagars ’studieresa’ till Washington. Ingen klimatångest där inte! Orsaken till resan? Partiet ”har motståndare som ljuger hejdlöst” och nu ska Andersson ”ta hjälp av amerikanska strateger för att vässa attackerna på Tidöpartierna” (DN 11/5).

– Jag kommer inte att dras med i lögnmaskineriet, hävdar hon.

I lögnmaskineriet befinner hon sig redan och vassare går det knappt att bli. Dessutom börjar hon nu alltmer likna Trump i sin retorik, sina humörsvängningar, lögner och försök att tysta debattmotståndare samt sin bristande respekt för Tidöpartiernas ledare och företrädare. Det visade hon tydligt i partiledardebatten, där hon misslyckades att tygla sina känslor. Därmed blev hon debattens förlorare och kallas nu av några debattörer för ’Arga Andersson’.

Klimathotet är ständigt närvarande i debatten. Bör vi nu kanske också gardera oss mot klimakteriehotet? ;O)