Så har då Mp:s kongress valt bort Åsa Romson, valt in Isabella Lövin och valt om Gustav Fridolin som språkrör. Romson gjorde en värdig sorti. Med blommor i handen tackade hon för sig och log mot sina partikamrater. Fridolin stod bredvid, log belåtet och klappade händerna.

Nog är det märkligt att Romson, en minister som drivit sitt partis politik och som faktiskt haft vissa framgångar på sitt ansvarsområde, valts bort medan Fridolin får sitta kvar. Han har som utbildningsminister inte lyckats uppnå någonting förutom att sänka sitt parti. Senaste opinionsundersökningen visar att Mp:s stöd halverats på ett halvår och är nu nere i 4,1 %.

Åsa Romson har visserligen gjort sig skyldig till en del språkliga grodor, vilket gett henne lågt förtroende bland väljarna, men de stora misstagen har Fridolin stått för. Han var insyltad i Kaplan-affären och gjorde bort sig ordentligt i Khan-affären. Ändå får Fridolin sitta kvar och styra vidare, något som flera kongressombud ansåg oförsvarbart eftersom han varit direkt inblandad i partiets kollaps. Hur ska partiet kunna få en nystart när problemet, d v s Fridolin, finns kvar? Likaså finns frågan om partiets långtgående kopplingar till islamism kvar.

Mp har visat sig vara ett maktparti utan ryggrad eller ideologisk heder, alltid redo att kompromissa bort sin politik i utbyte mot fortsatt regeringsmakt. Fridolin förkroppsligar denna makthunger och har gett ett ansikte åt den politiska broilern, som satsar allt på en politisk karriär. Han har ingen annan karriär att falla tillbaka på om han skulle avsättas. Undra på att han kampanjat både i partiet och i de stora medierna inför kongressen! Han slåss ju för sin politiska överlevnad.

Allt fler ser idag Fridolin som en smilfink och floskelmaskin, befordrad över sin förmåga. Hans styrka är att prata. Han har kallats ”ett politiskt underbarn”, inte för att han är ovanligt intelligent utan för den retoriska kompetens han tidigt utvecklade. Han är bra på att prata men lustigt nog är det just det han nu hänvisar till som en orsak till krisen; han ”har inte lyckats nå fram med budskapet”. Ibland räcker orden tydligen inte till ens för Fridolin. Vem kommer inte ihåg hur han som nytillträdd utbildningsminister lovade att genom en quick-fix få ordning på skolan på 100 dagar? Och hur gick det? Dessvärre har han inte lyckats åstadkomma mer där än på andra områden. Hans sätt att leda ett departement t ex vittnar om hans oförmåga och bristande ledarskap. Totalt har 11 personer av de 23 som fanns där när Fridolin tog över slutat.

Så vad har Mp vunnit på att sitta i regeringen? De viktiga vallöftena har brutits sedan länge; Bromma flygplats blir kvar, förbifart Stockholm kommer att byggas, Sverige exporterar fortfarande vapen till diktaturer, inga viktiga skolreformer har genomförts, den miljöpartistiske bostadsministern levererade inget konkret trots en historisk bostadskris, biståndet med Lövin som biståndsminister har räknats av mot migrationskostnader i högre utsträckning än tidigare och migrationspolitiken blev en svidande förödmjukelse för partiet.

Mp:s nästa nederlag torde bli Vattenfalls utförsäljning av brunkolstillgångarna i Tyskland. Vem kommer inte ihåg hur Fridolin i valdebatter 2014 viftade med en brunkolsbit? Nu avslöjar Dagens Industri att Mp redan i höstas i hemlighet gjort upp med socialdemokraterna om att Vattenfall skulle få sälja kolet till högstbjudande. Varken partiets medlemmar eller väljarna har informerats om detta. Språkrören förnekar dock att det finns en hemlig uppgörelse.

Miljöpartiet har accepterat att sälja ut sin själ. De har trots medlemstapp och massiv kritik gjort mycket stora eftergifter i migrationspolitiken. De har isolerat sig själva inne på Rosenbad, på behagligt avstånd från gräsrötterna. Kärnfrågorna har kompromissats bort. Mp skulle nu behöva ta ’time out’ från Riksdagen för att tänka igenom sin ’värdegrund’ m m.

Fridolin bad inför kongressen om ett förstärkt mandat, men ombuden var svårflirtade. Det hindrade honom inte från att läxa upp dem och kräva mer partidisciplin. Han hade t o m mage att kritisera medlemmar för att de i TV kritiserat och diskuterat det kaos Fridolin själv orsakat. Han meddelade vidare att de måste acceptera både kompromisser och regeringsmedverkan. Samtidigt uppdrog han åt dem att ta över den uppgift han själv trots sin svada misslyckats med, d v s att få svenska folket att tycka att miljöfrågan är en så viktig fråga att de röstar på Miljöpartiet.

I alla viktiga frågor där Socialdemokraterna haft en annan åsikt än Mp, har Mp körts över. För att hålla sig kvar vid makten har Mp valt att svika sina väljare och offra både sin ideologi och sin själ. Så varför ska man alls rösta på Mp? Behövs Mp överhuvudtaget? Miljöpolitik och miljöarbete bedrivs som bekant också av andra riksdagspartier.

Mona Sahlin gillar att stå i rampljuset. Under hela sin politiska karriär har hon rört sig i gräddfil och med jämna mellanrum har hon missbrukat sin ställning. Nu är hon åter förstasidesstoff. Denna gång eftersom hon skrivit ett falskt intyg på regeringens papper för att intyga att hennes personliga säkerhetssamordnare har tillräckligt hög inkomst för att kunna köpa en bostadsrätt för 10 miljoner kronor.

Mannen ifråga var anställd som livvakt för den nationella samordnaren och enligt intyget hade han en lön på 60 000 kronor/månad. Samtidigt var han anställd av Mona Sahlin privat som säkerhetssamordnare med en lön på 60 000 kronor/månad, vilket med sociala utgifter blir nästan exakt lika mycket som den nationella samordnaren Sahlins lön för sitt nationella samordnande.

Nu visar det sig att Sahlins intygande om livvaktens lön var falskt. Han tjänade i själva verket 43 000/månad för uppdraget som livvakt på nationella samordningskansliet. Men Sahlin betalade därutöver 60 000/mån exkl sociala utgifter för en privat säkerhetssamordnare som redan hade ett heltidsuppdrag på hennes kansli. Enligt uppgift jobbade livvakten i huvudsak hemifrån och med de två heltidsjobben arbetade han sålunda 200 %! Vilken otrolig kapacitet! Är det förresten tillåtet att jobba så mycket?

Sahlin myntade för ett antal år sedan uttrycket ”Det är häftigt att betala skatt”. Det har blivit en av hennes mest uttjatade floskler. Nu vet vi att hon trots sina floskler åter hamnat hos Kronofogden p g a obetalda skatter och sociala avgifter; vid årsskiftet var hennes skuld där 215 000. Dessutom framkom det under Expressens intervju med henne förra veckan att hon varken registrerat sig som arbetsgivare hos Skatteverket eller betalat in sociala avgifter för livvakten på den lön på 60 000/månad som hon betalar honom. Visserligen hävdade hon under intervjun att hon betalat in avgifterna, men det var också lögn. Avgifterna betalades in efter intervjun. Hon borde kanske byta ut ”Det är häftigt att betala skatt” mot ”Gör som jag säger, inte som jag gör”!

Nu framkommer det också att livvakten i verkligheten inte varit på jobbet så ofta och därför går under benämningen ”Spöket” där. Dessutom visar det sig att han beviljats egna förmåner, t ex en VIP-parkering i ett parkeringsgarage, vilket hittills kostat kansliet 50 000. Ingen annan på kansliet har haft gratis parkering. Har han deklarerat för det förmånsvärde som det innebär?

Expressen skriver (8/4): ”Den f d polisen handplockades i februari 2015 av Sahlin själv och anställdes i kommittén som lyder under Sahlin och huvudsekreterare Daniel Norlander. Tjänsten var som biträdande sekreterare och Mona Sahlin har själv bestämt förnekat att tjänsten skulle ha med hennes säkerhet att göra. Sahlin har redan sex poliser från Stockholmspolisen som sköter hennes säkerhet.”

”Arbetsuppgifterna beskrivs av flera med insyn i kommitténs arbete som ”luddiga” men i huvudsak tycks livvakten ha haft hand om förfrågningar och administrativa saker som har med Sahlins tjänst som samordnare att göra.” Sahlin hade själv huvudansvaret för livvakten, som rapporterade direkt till henne.

Innan Mona Sahlin och livvakten avgick praktiserade en släkting till livvakten hos Mona Sahlin – trots att myndigheten sa nej när förfrågan kom, vilket Aftonbladet först rapporterade. Daniel Nordlander, huvudsekreterare på kansliet för nationella samordnaren leder arbetet sedan Mona Sahlin lämnat. Han säger till Expressen (7/5) om beslutet:

– Jag konstaterade att hon söker praktikplats och vi nekade henne praktikplats med hänvisning till släktskapet med en annan medarbetare i kommittén.

– I och med att de var släkt nekade vi till praktikplatsen, fortsätter Nordlander som inte vill kommentera att kvinnan ändå följde med Mona Sahlin.

Enligt Aftonbladet har kvinnan använt uppgiften om sin praktikplats hos Mona Sahlin när hon sökt fyra jobb på olika departement.

Sahlin är en erfaren politiker, en av de mest erfarna som finns kvar i makten och härligheten fast i en annan roll här och nu, men hennes krishantering får t o m Mp att verka proffsiga ifråga om krishantering. Huvudsekreteraren på hennes kansli sa i Svt Aktuellt att polisen begärt in uppgifter från kansliet redan den 21 april. Sahlin visste därför att det var dags för nästa ’affär’ och borde ha förberett sig på vad hon anade skulle komma, d v s ett överlagt karaktärsmord. Trots sin erfarenhet av att hantera media och kriser verkade hon fullständigt oförberedd när Expressen intervjuade henne. Hon betedde sig ungefär som en ertappad tonåring; lögner, sarkasmer, ironi m m. Så, Mona, vad mer döljer du för oss i dina mörka ögon?

Låt mig avsluta med ett citat av Mae West:

-Det är inte vad jag gör, utan hur jag gör det. Det är inte vad jag säger, utan hur jag säger det, och hur jag ser ut när jag gör det och säger det.

Sahlin kanske borde gå igenom sina senaste intervjuer med Wests citat i bakhuvudet?

Politiska partier tävlar idag om att öka mångfalden genom att rekrytera personer med invandrarbakgrund. Syftet är att locka nya grupper av väljare som kan identifiera sig med de invandrade politikerna och förbättra integrationen. Etnicitet, kön och religion har därmed blivit viktiga faktorer i jakten på nya väljargrupper.

På sistone har Miljöpartiets identitetspolitiker Mehmet Kaplan fått lämna sin ministerpost p g a sitt umgänge och sina uttalanden. Också identitetspolitikern Yasri Khan har tvingats lämna sina uppdrag i Mp för att han inte vill ta kvinnor i hand. Peter Ericsson, f d språkrör för Mp, hävdade efter Kaplans avgång att kritiken främst berodde på att Kaplan var muslim. Häpnadsväckande och omdömeslöst! Att Kaplan fick hållas så länge var just tack vare att han var muslim. Rädslan att betraktas som islamofob har medfört att både media och Mp:s språkrör avstått från att gräva djupare i Kaplans umgänge och uttalanden tidigare.

Lars Nicander, forskare på Försvarshögskolan, framförde förra veckan farhågor för att Miljöpartiet har infiltrerats av islamister, något som avfärdas av Mp:s ledande företrädare. Men Nicanders varning bör tas på stort allvar. Det säger en del både om Mp och om utvecklingen i Sverige i stort.

I socialdemokraterna valdes Omar Mustafa in i partistyrelsen redan 2013, men han tvingades avgå inom en vecka. Anledningen var att det avslöjades att han som ordförande i Islamiska Förbundet hade bjudit in antisemiter och homofober till olika konferenser. Carina Hägg, landstingspolitiker (S) från Jönköping, plockades inför valet 2014 bort från riksdagslistan efter att hon kritiserat Islamiska Förbundet och varnat för den radikala islamism med antisemitiska undertoner som finns i partiet. Hon ansåg politisk islam vara en viktigare fråga att hantera än vinster i välfärden.

I Malmö t ex genomsyras den palestinska diasporan av detta men eftersom den består av bl a riksdagsledamoten Hillevi Larssons kärnväljare kan man inte ifrågasätta den. Westerholm skriver:

-Larsson poserar villigtmed ett leende på bilder med kartor där Israel är utraderat. Larsson har även dykt upp i demonstrationer där öppen antisemitism deklamerats. Hon uppvisar samma talang för plausibla bortförklaringar som Mehmet Kaplan men återfinns trots detta gång på gång i dessa sammanhang.

Flera av dagens socialdemokratiska ministrar är exempel på identitetspolitik:

Ardalan Shekarabi, civilminister (S), representerar shia-muslimer i Sverige.

Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister (S) och är bosnisk muslim och i partiet känd för att ha byggt sin politiska karriär genom att förstärka sitt muslimska utomnordiska ursprung.

Ibrahim Baylan, energiminister (S), kommer från den assyrisaka/syrianska kristna folkgruppen i Turkiet.

Gabriel Wikström, ansvarig för Socialdepartementet. Han var ordförande i SSU och blev över en natt ansvarig för ett av de tyngsta departementen. Wikström representerar ungdomsväljarna.

Så här skriver Johan Westerholm:

–Stefan Löfvens strategi, att utnämna ministrar som har mindre av kompetens inom verksamhetsområdet men desto mer av identitetspolitiska profiler, och därmed agendor, slår nu igenom med full kraft.

Westerholm anser att de som främst sitter på ett identitetspolitiskt mandat presterar svagare än vad som borde kunna vara rimligt.

Redan 1999 ingick dåvarande Broderskapsrörelsen, numera Socialdemokrater för tro och solidaritet, ett avtal med Muslimska Råd (SMR). Syftet var att ge SMR inflytande över svensk politik. På ett bestämt antal kommunfullmäktigelistor, landstinglistor och riksdagslistor skulle det finnas muslimer. Dessutom skulle Broderskapsrörelsen hjälpa till att påverka lagstiftning av muslimska helgdagar. Denna identitetspolitiska kohandel innebar att socialdemokraterna fick tillgång till nya väljargrupper medan SMR fick inflytande och politisk makt.

Inte bara S och Mp har idkat identitetspolitisk kohandel och lyft fram företrädare som kanske inte haft så mycket gemensamt med partierna som lyft fram dem.  I valet 2010 t ex valdes Abdirisak Waberi till riksdagsledamot för de nya moderaterna och utsågs till suppleant i försvarsutskottet. Hans kopplingar till islamistiska Muslimska Brödraskapet var uppenbarligen inget som bekymrade Reinfeldt och partiet med den ’öppna dörrars’ politik som då gällde.

http://ledarsidorna.se/2016/04/identitietspolitikens-pris/

http://ledarsidorna.se/2016/05/en-forsta-maj-som-baktander/

Kommunikation och timing är inte Miljöpartiets paradgren trots att de nu tränar var och varannan dag på detta. Igår kallade språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson med 45 minuters varsel plötsligt till presskonferens. ”Årtusendets mest meningslösa presskonferens” som någon skrev. ”Man kallar väl till pressträff när man har något att säga – inte när man inte har något att säga?” sa en annan. De två krampaktigt leende språkrören pratade varannan gång och däremellan nickade de ivrigt och leende bifall åt varandra.

Romson och Fridolin ser kongressen om 3 veckor som en nystart. Några konkreta tecken på förändringar eller på kris- och självinsikt syntes inte och vilka värderingarna är förblir höljt i dunkel:

–Vi avgår inte .. Varje politiker har brister och gör misstag .. Vi är beredda på ett nytt starkt mandat .. Vi är beredda i Miljöpartiet att ta svåra beslut .. Det finns mycket kvar att uträtta .. Vi tror att vi båda kan ta oss stärkta genom det här .. Vi har inte lyckats när vår kamp för miljö, mångfald och demokrati sätts i fråga och därför behöver partiet och partiets språkrör ett stärkt mandat .. Vi är trygga i våra värderingar….

-De säger att de vill fortsätta ta ansvar men att det är någon annans ansvar att svara på frågan om de kan ta ansvar i framtiden. Det blir Miljöpartiets valberedning som skall ta ansvar för Fridolins och Romsons framtida ansvar…

Hur ska Mp:s valberedning hinna vaska fram ett alternativt ’språkrörspar’ till Romson och Fridolin  på mindre än 2 veckor? Romson och Fridolin kan nog kallt räkna med att valberedning och parti inte hinner få fram några nya språkrör på den knappa tiden. Dessutom tillträder och avgår språkrören i par. Fridolin öppnade på presskonferensen dock för möjligheten att ”bägge eller bara det ena’ språkröret lämnar uppdraget.

Romson och Fridolin spelar ett högt spel. De vill inte avgå utan stanna kvar och rädda partiet från att implodera. De vill helt enkelt sitta kvar vid makten och köttgrytorna. Språkrören har hittills betalat ett mycket högt pris för sin makt. De har gång på gång tydligt visat sitt dåliga omdöme och ledarskap och att partiets ideologi och politik är underordnade deras egna maktambitioner. Nu säger de sig vilja stärka kampen för miljö, mångfald och demokrati. På miljöområdet har de hittills inte fått igenom något av värde och jag tvivlar på att socialdemokraterna kommer att bli mer tillmötesgående framöver.

-Miljöpartiet axlar regeringsansvar. Vi är stolta över vad vi uträttar i den svåra parlamentariska situation som Riksdagen har, sa Romson!

Också Socialdemokraterna har betalat ett mycket högt pris för att de valde att bilda regering med det regeringsodugliga Mp. Den svaga regeringen har om möjligt blivit ännu svagare och skakigare p g a Mp, som hittills tillåtits påverka regeringspolitiken mycket mer än de fick mandat för i valet 2014. Vad händer om Mp:s kongress avsätter språkrören Romson och Fridolin? Kan de då sitta kvar i regeringen som vice statsminister resp utbildningsminister? Regeringens redan låga förtroende lär inte stärkas av Mp:s haveri.

Samtidigt som språkrören kallade till presskonferens gick Per Gahrton iklädd offerkofta ut och attackerade det maktspel som pågår mot Mp. Han hävdade att Miljöpartiet är det mest hatade partiet i Sverige från höger till vänster. Vad säger Sverigedemokraterna om den beskrivningen?

I åratal har Mp varit riksdagens minst granskade parti. Vi är nog många som undrat hur Mp kunnat klara sig igenom så många valrörelser utan minsta kritik eller granskning. Kaplans umgänge och uttalanden och Kahns ovilja att ta kvinnor i hand har länge varit känt. Varför har Mp:s språkrör och media inte granskat detta tidigare? Förklaringen sägs ofta vara att så många i journalistkåren sympatiserar med Mp.

När de nu hamnade i stormens öga försökte Magnus Johansson, dåvarande presskontakt för Mp och planeringschef på Utbildningsdepartementet, där Fridolin är ansvarig, köpslå med Aktuellt för att få dem att avstå från diskussionen om Kaplan. Den moderate riksdagsledamoten Olof Lavesson lämnade därför igår in en KU-anmälan mot Fridolin. Lavesson anser att det är helt oacceptabelt att utbildningsdepartementet har försökt styra upp vad som sker i Svt. Det borde också Fridolin ha ansett, men gott omdöme är inte Mp-ministrarnas styrka.

Löfven skulle kanske också kalla till presskonferens och likt språkrören be om ett ”nytt starkt mandat”. Det skulle han behöva. Folkets förtroende för honom blir allt mindre och Mp:s härdsmälta kommer antagligen att bli ytterligare ett sänke för honom och hans svaga regering. Det är kanske dags att bevilja regeringen fullständig ansvarsbefrielse.

Läs också http://iotakt.se/

Först meddelade Löfven att bostadsminister Kaplan begärt att bli entledigad från sitt uppdrag eftersom ”en samlad bedömning” när det gällde ”omständigheterna” hindrade honom från att fortsätta sin framgångsrika gärning. Löfvens egen bedömning uteblev förstås. Han lät som en vilsen papegoja. Sedan hyllade Löfven bostadsministerns fantastiska arbete och beklagade att ”den samlade bedömningen” av ”omständigheterna” hindrade honom från att fortsätta det arbetet. Därefter uttryckte Löfven sin respekt för bostadsministerns svåra beslut, som togs p g a ’en samlad bedömning’. Idel floskler och smömos.

Mehmet Kaplan har mig veterligen inte lyckats fixa en enda lägenhet sedan han blev bostadsminister. Däremot har han satsat på ineffektiva byggsubventioner. Han har inte ens lyckats se till att det finns full mobiltäckning i ”världens främsta IT-nation”. Han har varit ett sällsynt misslyckat och inkompetent statsråd. Endast därför får han nu lämna regeringen först av alla.

Kaplan har långt efter 2009 gjort många olämpliga saker vilket stärkt misstroendet mot honom. Nu försöker Kaplan avgå med flaggan i topp och bedyrar att ”jag vet vem jag är” och att han i själva verket är en hyvens kille. Hittills har makten och köttgrytorna gjort Romson och Fridolin både flexibla och kompromissvilliga när det gäller att försvara den ’skitpolitik’ som regeringen för. Nu tvingas de välja mellan att stötta Kaplan och vända Löfven ryggen eller att rädda MP:s skinn och offra Kaplan.

Löfven sa att han delade Kaplans bedömning att diskussionen står i vägen för hans uppgifter. Det är m a o inte Kaplan och hans agerande som står i vägen utan debatten. Efter att ha malt på med samma budskap om ’den samlade bedömningen’ och gett otydliga svar på de frågor som journalisterna tilläts ställa, försökte Löfven lämna scenen. Då överraskade huvudpersonen Kaplan genom att själv plötsligt dyka upp på presskonferensen. I ett hyllningstal till sig själv sa han bl a:

-Jag har i hela mitt liv kämpat för mänskliga rättigheter, demokrati och dialog.

-Vi har hamnat i en situation där den jag är och vad jag står för ifrågasätts och där dessa ifrågasättanden står i vägen för mina möjligheter att uträtta det som krävs.

Kaplan uttryckte ingen som helst självkritik eller ånger. Iklädd offerkoftan beklagade han att ’den samlade bedömningen av omständigheterna’ hindrade honom från att fullfölja sitt framgångsrika arbete. Han meddelade dock att han fortfarande har en hög position i Miljöpartiet, vilket betyder att han även i fortsättningen kan vara med och forma partiets politik. Det säger mer om partiet än om Kaplan. Därefter försvann han lika snabbt som han dykt upp. Både journalister och Löfven såg ut som fågelholkar.

’Min samlade bedömning’ när jag följer pressträffen med statsminister Stefan Löfven är att denna regering är en fars; noll krishantering, noll kompetens, noll ledarskap. Detta är första gången som en minister ryker för att han har varit ännu mer omdömeslös och misslyckad än de andra i regeringen. Att regeringen tillåts sitta kvar beror endast på att den bleka oppositionen vägrar regera och ta ansvar för Sverige.

Romsons och Fridolins ’samlade bedömning’ av Kaplans storhet mynnade senare ut i ett hyllningstal där de berömde Kaplans politiska arbete:

– Han står för demokratiska och antirasistiska värderingar även när det är som tuffast, sa Gustav Fridolin.

Och Peter Eriksson, f d språkrör, sa så här:

–Jag känner Mehmet sedan väldigt många år tillbaka och upplever honom som en av de mer hedervärda personerna i svensk politik. Jag känner till en hel del som är beredda att ljuga sig blå i ansiktet men han hör inte till den kategorin.

Eriksson försökte också med det klassiska att hävda att mycket av kritiken mot Kaplan beror på att han är muslim. Genom att avfärda berättigad kritik som islamofobi och brännmärka kritiker som rasister tystnar mycket av den nödvändiga diskussionen. Mp med språkrören i spetsen verkar inte ha förstått allvaret och problematiken kring Kaplans umgänge och agerande. Häpnadsväckande! Så här skriver Romson och Fridolin:

–Vi beklagar djupt den negativa bilden av Mehmet.

Bilden av Kaplan? Det var ju Kaplans handlingar och umgänge som var problematiska. Språkrörens kommentar säger en hel del om Mp:s syn på antirasism och demokrati; den är både flexibel och  selektiv.

Låt mig avrunda med ett citat ur Expressens ledare 18/4:

-Sammantaget framstår hela historien som obegriplig. Vi har en statsminister som inte kan förklara varför ministern måste gå, ett statsråd som inte verkar tycka att han har gjort något större fel och en vice statsminister som rentav hyllar den nyss avgångne.

I höstas skrev jag två blogginlägg här om Kaplan. Sedan han tillträdde har relationerna med AKP och hans affärsförbindelser med Turkiet varit hans huvudsakliga fokus. Hans första utlandsresa som minister gick t ex till Turkiet med ett program som fortfarande är hemligstämplat. Hans intresse för utrikespolitik är lika stort som hans ointresse för bostadspolitik. I likhet med många andra regeringsledamöter tycks han helt sakna idéer, krismedvetande och handlingskraft. Likaså saknar han förmåga att göra konsekvensanalyser. Men han är muslim och uppfyller därmed kravet på mångfald i regeringen.

Svenska Dagbladet har i dagarna skrivit om hur Kaplan jämfört israeler med nazister. Han har också jämfört jihadister med frivilliga i finska vinterkriget. Vidare har han visat sig ha samröre med islamister och extremister, t ex islamister i Milli Görüs och extremister i Grå vargarna. Regeringen skademinimerar nu genom att beskriva det inträffade som misstag eller slarv. Men det är som bekant inte första gången Kaplan visar prov på oerhört dåligt omdöme. Kaplans pressekreterare jämförde förresten Grå vargarna med Bert Karlsson. Det visar att även kretsen runt Kaplan saknar omdöme. Eller handlar det inte om dåligt omdöme utan om ljusskygga värderingar?

Så här skriver Mohamed Omar, krönikör på Det Goda Samhället:

–Kaplans politiska karriär har kantats av kriser, men han har lyckats prata sig ur allihop. När han måste vill säga. För han pratar bara när han måste och då säger han bara så mycket som behövs för att klara sig. Han tycks inte vilja ha djupare samtal om sin tro och sina värderingar. Han kanske till och med lyckas lirka sig ur denna kris. Varför är han så ovillig att samtala? Min teori är att det beror på att han vet att hans verkliga värderingar är kontroversiella i Sverige. Därför döljer han dem.

Det är häpnadsväckande att det är OK för en miljöpartist och minister att äta middag med turkiska fascister och extremnationalister. Synd att inte Marcus Birro och Markus Uvell är miljöpartister! Då hade de inte avskedats från sina jobb för att de ätit ute med SD. Men Kaplan är en mycket skicklig spelare och kanske den som sitter säkrast i sadeln av Löfvens ministrar. Som muslim riskerar han antagligen heller inte ett misstroendevotum. Vem skulle vilja ta risken att anklagas för islamofobi? Det skulle i så fall vara Sverigedemokraterna.

Så varför hamnar en politiker från riksdagens, enligt egen utsago, mest feministiska och antirasistiska parti gång på gång i sällskap med rasister, antidemokrater och islmamister?  Så här skriver författaren Johan Lundberg, f d chefredaktör Axess på Dagens Samhälle:

–Att bostadsminister Mehmet Kaplan är medlem i Miljöpartiet kan tyckas märkligt. Men faktum är att det är helt logiskt. För om det är något som kännetecknar Miljöpartiet så är det kombinationen av självförhärligande och makthunger. Partiets självgodhet har gjort att MP och dess företrädare lever med villfarelsen att de är immuna mot kritik. Det förklarar också varför Miljöpartitoppar försvarar en minister som gång på gång ertappats med synnerligen dåligt omdöme.

Jag skulle inte bli förvånad om Kaplan inför valet 2018 försöker bilda ett muslimskt parti i Sverige.  Antagligen med sig själv som partiledare.  Dagens Industri skriver nu att Fridolin, Romson och Kaplan ställt in sina åtaganden idag. Alla tre uppges ha fått förhinder och är inte tillgängliga för kommentarer i nuläget. Vem blir förvånad? Det tar antagligen mycket lång tid att göra en ’retorisk make-over’ för att rädda Kaplan i detta läge. Han brukar som sagt prata sig ur kritiska situationer, men igår vägrade både Kaplan och Löfven att medverka i Svt:s Agenda.

Så mycket information har länge funnits om Kaplans ljusskygga förehavanden. Varför har Löfven duckat så länge? Det har skadat både Löfven och regeringen. Nu har i alla fall bägaren äntligen runnit över för Löfven och han har just meddelat att Kaplan avgår. Inte en dag för tidigt!

https://detgodasamhallet.com/2016/04/18/mehmet-kaplan-bor-forklara-var-han-star/

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/kretsen-bakom-kaplan-foerringar-terrorism-11456

Barnkonventionen är till för att skydda barn. Sverige ratificerade Barnkonventionen 1990, som en av de första länderna och har därmed åtagit sig att följa Barnkonventionen. Dessutom ska den upphöjas till lag i Sverige. Att låta Barnkonventionen skydda vuxna, i stället för barn, är inget annat än ett missbruk av Barnkonventionen. Hittills har inte minst utländska medier uppmärksammat hur Sverige låter sig föras bakom ljuset av s k ’ensamkommande barn’ som varken är barn eller saknar anhöriga.

Krig, konflikter, ekonomiska problem, social oro och Europas sociokulturella attraktion är faktorer som gör att många barn och ungdomar, med familjernas goda minnen, ger sig av på den farofyllda resan. Kostnaderna för sådana resor ligger mellan 10 000 och 100 000 kronor och är grundorsaken till en växande smugglingsindustri med maffialiknande metoder. En del av barnen och ungdomarna används som narkotikakurirer för att de ska kunna betala tillbaka sina skulder och en del andra måste spara delar av sina ”bidrag” i mottagarländerna för att betala till smugglarna.

2015 sökte 35 369 ensamkommande barn asyl i Sverige. Hittills har 3 076 av dem beviljats asyl. För att få efterlevandestöd, d v s ersättning efter att en eller båda föräldrarna avlidit, krävdes tidigare att barnet kunde bevisa att det var föräldralöst. Sedan 2013 ska ensamkommande flyktingbarn ha rätt till efterlevandestöd om de ”på heder och samvete” intygar att deras föräldrar tros vara döda. Inget krav på dödsattest eller annan dokumentation föreligger. Nu räcker det med att dessa skriver på ett papper för att de ska få 1 500 – 3 000 kronor i månaden och dessutom upp till 70 000 kronor retroaktivt.

Enligt TV4 kan efterlevandestödet för barn komma att stiga från 200 till 770 miljoner kronor under de närmaste åren som en följd av de nya reglerna. Oavsett vilken summa vi landar på, sätter avslöjandet fingret på några av de viktigaste frågorna just nu: vilka regler ska gälla? Bör det spela roll hur länge man har varit bosatt i Sverige innan man får ta del av bidrag och stödåtgärder? Bör systemet förändras så att nyanlända tvingas kvalificera sig för välfärdssystemet? Är det förresten inte dags att sluta passivisera dessa ’företagsamma’ barn och unga och förbereda dem på en tillvaro som kräver hårt arbete och eget ansvar?

Migrationsverket vars uppgift det är att se till att en person som söker skydd i Sverige, som säger sig vara minderårig, bevisar, styrker eller åtminstone gör trovärdigt att han verkligen är det – har mer eller mindre struntat i detta trots att det till och med påpekats i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM-2437-13) att det är den sökande som ska visa att den ålder han uppger stämmer.

Så här säger en av den ansvariga på Migrationsverket:

-I dagsläget informerar vi alltid den sökande om möjligheten till medicinsk åldersbedömning men det är den sökande som tillsammans med sitt offentliga biträde ombesörjer att en sådan utredning genomförs och bestämmer om de vill lämna in den som bevisning i ett ärende. 

Vem skulle frivilligt välja att ta risken att bli avslöjad att ljuga om sin ålder när man har allt att vinna på att bluffa och vägra att genomgå nämnda utredning? Naivt på gränsen till enfaldigt. Och rättsosäkert. Varje person som får asyl och hjälp på felaktiga grunder innebär att en person som borde få asyl och hjälp hindras från att få det.

I övriga Norden och Europa bestämmer man ålder men i Sverige uppger den som kommer hur gammal han är och är det under 18 godtas det, sedan är tanken att en åldersbedömning ska göras vid asylprövningen efter idag 1,5 år, men i praktiken accepteras nästan jämnt den enskildes uppgift. Bl a därför väljer 30 % och mer av ensamkommande till EU att ta sig till Sverige. Och därför blandas alldeles uppenbart tusentals vuxna män, en del betydligt över 18 och 20-25 eller mer, med barn på asylboenden över hela Sverige. Det är ansvarslöst av Migrationsverket. Likaså bär de läkare som påstår att det omöjligt att bestämma ålder med 1-2 års marginal ett stort ansvar.

Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi, föreslår att en expertkommission tillsätts för att utreda hur stor flyktinginvandringen bör vara framöver (DN 30/3). Det är ytterst märkligt och förvånande, om än utmärkande för de politiskt ansvariga, att de inte har tagit tag i frågan om nyanlända utan vidare ska få ta del av vårt svenska välfärdssystem. Vi ser idag många tecken på att resurserna blir allt mer ansträngda. Politik är att prioritera och tydliggöra vilka prioriteringar som ska gälla. Nu finns varken plan eller kontroll. Naivt, aningslöst och enfaldigt styr. Hur ser förresten fattigpensionärerna på detta stöd till de ’ensamkommande barnen’?

Sexuella övergrepp på pojkar är en barbarisk sedvänja i Afghanistan. Homosexualitet är visserligen förbjudet i islam, men kryphål gör det möjligt att utnyttja minderåriga pojkar, ibland bara 8-10 år, som sexslavar. Pojkarna sminkas och kläs ut till kvinnor, tvingas att dansa för män och bjuds ofta runt och utnyttjas sexuellt. Detta kallas Bacha bazi och är utbrett. Det finns dokumenterat att amerikanska FN-soldater chockades över  pojkvåldtäkterna när de tjänstgjorde i Afghanistan, men de uppmanades att vända bort blicken. Denna barbariska sedvänja kan radikalfeminister m fl inte ’relativisera bort’ genom att förklara att den är vanlig också bland svenska män.

Så här skriver Anna Ernius, journalist och samhällsvetare, idag på Det goda samhället:

– Att Afghanistan och liknande länder har en så annorlunda syn på kvinnor och sexualitet får givetvis betydelse för oss i Sverige, när så många av dessa män kommer hit. Av de 163 000 personer som sökte asyl förra året var drygt 70 procent män. Drygt 41 000 var afghaner. Av de runt 35 000 ensamkommande unga var 66 procent från Afghanistan, eller mer är 23 000 personer. 92 procent var män eller pojkar.

Med vår vetskap sker idag övergrepp både på överfulla asylboenden och på hvb-hem, där män trängs ihop med pojkar och det är mycket svårt att kontrollera och skydda enskilda. Ernius skriver vidare:

–Bland de anmälda sexövergreppen finns en händelse då äldre asylsökande ska ha misshandlat och våldtagit en 12-årig pojke på en åker och filmat övergreppen. Både offer och förövare bor på ett hem för ensamkommande ungdomar i Alvesta. Båda förövarna kommer från Afghanistan och en av dem påstås inte alls vara 15 år som han uppgett utan hela 45 år (!), vilket åklagaren kommer försöka bevisa.

Ernius tar också upp ett annat rått fall som inträffat i Skåne. Där utförde 16-åringar en grov våldtäkt på en 15-åring. Alla inblandade är ensamkommande från Afghanistan som bodde på ett transitboende. 15-åringen var så illa däran psykiskt att han inte klarade av att vittna.

Pojkar från Afghanistan (eller som påstår sig komma därifrån) utgör en majoritet av de ”ensamkommande barnen”. De kommer undantagslöst till Europa med hjälp av kriminella människosmugglare som tjänar grova pengar på sin verksamhet. För att komma hit betalar de i regel motsvarande 100 000 svenska kronor. Det rör sig m a o inte om några utblottade stackare som kommer hit. Genom att Sverige urskillningslöst tar emot dem bidrar alltså Sveriges regering och myndigheter till en världsomspännande kriminell verksamhet.

De som kommer till Sverige och uppger sig vara 16-17 år kommer från ett brett åldersspann, säg 16 till 35 år. De “ensamkommande flyktingbarnen” är en statlig propagandabluff som okritiskt förs vidare av massmedia. Gruppen består oftast av unga män upp till 30-årsåldern som saknar asylskäl men ändå söker asyl som ”minderåriga”, eftersom det är det lättaste och snabbaste sättet att ta sig in i Sverige.

Ett upprörande exempel är den gruppvåldtäkt som skedde vid utsiktsplatsen Fåfängan på Södermalm i Stockholm ifjol. I flera timmar misshandlades och våldtogs en 23-årig kvinna av minst tre personer. De unga männen dömdes för den brutala gruppvåldtäkten av tingsrätten till mellan sex och nio månaders ungdomsvård, baserat på deras låga åldrar.

Den person som av rätten ansågs varit mest drivande och utövat det mesta våldet mot kvinnan uppgav att han var född 1999 och 16 år vid gärningen. Såväl hans sperma som blod kunde säkras på offret. Tings- och hovrätten konstaterade att han skulle dömas för grov våldtäkt, och att straffvärdet för det brott han begått motsvarade fyra och ett halvt års fängelse. Men då han sagt sig vara 16 år, och hans identitet inte kunnat fastställas stannade straffet vid nio månaders sluten ungdomsvård.

Kanske måste lagar ändras för att rättsstaten ska få kontroll på denna nya situation. Men frågan är hur väl rättsväsendet använder de verktyg som redan finns. Principen att hellre fria än fälla är god, men om det räcker med att man säger att man är ett barn för att gå fri, är den också ett hot mot rättssäkerheten. Den rådande ordningen gör att brottsoffer ser rättvisan hångrina tillbaka och förtroendet för rättsstaten undergrävs hos allmänheten.

http://detgodasamhallet.com/2016/04/01/gastskribent-anna-ernius-boys-are-for-pleasure-women-are-for-marriage

https://www.youtube.com/watch?v=bIPBGC3QOWE

På presskonferensen efter terrorattackerna i Bryssel försäkrade statsminister Löfven att:

-Vi kommer att göra allt som krävs, allt vi kan, för att detta inte ska hända här. Men jag kan heller inte garantera att det inte händer. Men det är politikens och demokratins uppgift att också kunna försvara sig inte minst mot terrorism.

Och så tillade han:

-Om Belgien behöver hjälp kommer vi självklart att bistå på lämpligt sätt.

Under pressträffen upprepade han flera gånger att det kommer att vidtas ”hårda tag” mot terror. Han räknade upp de lagändringar som är aktuella kring kriminalisering av ”terroristresor”, strängare straff för olovlig hantering av sprängämnen och utredningar som ska ta fram förslag som ger polis större möjlighet att spionera på datorer.

Löfven begick också det oförlåtliga misstaget att än en gång relativisera genom att hänvisa till att Breivik, en ensam galning utan terrornätverk, inte var muslim:

-Jag vill påminna om att en av de största terroristerna vi haft i Europa, Breivik, var allt annat än muslim.

Också Lena Mellin verkar anse att två fel blir ett rätt och skriver i sin krönika i Aftonbladet att det är hoppfullt att inte bara jihadister utan också högerextremister utfört mord:

–Men enligt regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, ska man komma håg att de mord som utförts av extremister under de senaste tjugo åren har utförts av högerextremister, inte av jihadister.  Att faran än så länge ser ut att komma från färre håll än i Bryssel inger en gnutta hopp denna tunga dag.

Våldsbejakande islamistgrupper utgör det allvarligaste terrorhotet i vår tid. Ändå väljer vissa svenska politiker och debattörer t ex Stefan Löfven, Mona Sahlin och Lena Mellin, att driva den fruktlösa tesen att det verkliga hotet är högerextremister så snart islamismen hamnar i fokus. För de flesta tänkande individer står det nog klart att religion, i det här fallet islam, spelar en avgörande roll i de fasansfulla terrordåd som sargat Europa de sista åren.

Margot Wallström förnekade sig heller inte. Hon kommenterade attentatet genom att snabbt glida in på att Europa måste enas så att flyktingkrisen kan lösas. Ännu ett lågvattenmärke av vår utrikesminister.

Anders Ygeman sa efter terrordåden i Bryssel att Sverige är ”väl rustat” mot attacker. Men sanningen är att Sverige ligger långt efter andra EU-länder när det gäller att bekämpa radikalisering och terrorism. Löfvens och Ygemans försäkringar att den sittande regeringen gör mer än någon annan, och att Sverige ska bidra till att ”slå till hårt” mot terrorismen, övertygar inte. Löfven kunde i Aktuellt direkt efter terroristdåden förra tisdagen själv inte svara på vad detta i praktiken innebär. Hur förtroendeingivande är det?

Carina Bäck, nybliven ordförande i förbundsområde SYD i Region Stockholm, skriver bl a så här på Nyheter24 i en artikel som handlar om svenska polisens terrorberedskap idag jämfört med 2010:

-……… vi är bättre förberedda, bättre utbildade och bättre utrustade för att hantera ett nytt terrordåd i Sverige. Problemet då? Vi är för få! Vi klarar inte ens vårt uppdrag i kärnverksamheten. Det spelar ju liksom ingen roll hur bra utrustning vi har om vi inte har några fysiska personer att utrusta. När vi upprättar kommenderingar finns inga att skicka, övertid löser problemet och personalen blir slutkörd.

–Rikspolischefen har talat om för regeringen att vi behöver fler poliser, det tar dock tre år att utbilda en ny polis, och som läget är nu fylls inte platserna till Polishögskolan.

Men Sverige har ju ”Monatelefonen”, en stödtelefon som anhöriga till personer som riskerar att radikaliseras kan vända sig till. Under fyra månader har telefonen inte mottagit ett enda samtal. Och vad har det kostat att inrätta den? Hur kan Mona Sahlin ha fått hållas och gång på gång fått framföra sin agenda i TV utan att ställas till svars för de dumheter hon förespråkat? Och vad säger det om Reinfeldt som tillsatte henne? Sällan har vi väl fått så ynkligt litet för våra skattepengar!

Det känns idag som om tyckande är lika mycket eller mer värt än många års erfarenhet och kompetens inom ett område. Politiskt ’sakkunnig’ och minister kan man numera bli bara genom att manövrera  och kuppa sig igenom ett ungdomsförbund. Att ha haft ett ’riktigt’ jobb är inget krav och bristen på både kompetens och livserfarenhet är påtaglig i många fall. Likaså är det tydligt att erfarenhet inte behöver innebära kompetens. Undra på att det ser ut som det gör i politiken idag!

http://www.svd.se/lofven-vi-kommer-att-gora-allt-som-kravs

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/svensk-polis-terrorberedskap

-Efter varje attentat utfört av terrorister kommer en förutsägbar våg av förklaringsmodeller, psykologiska analyser, politiska debatter och timtal av diskussioner i tv. Alla försöker förklara det inträffade, och alla har det gemensamt att det inte nämnvärt påverkar risken för att det ska ske igen.

-Det är enbart direkta åtgärder och handling som minskar sannolikheten för att något ska ske – inte maratonseanser i försök till förståelse. Vad som krävs är konkreta åtgärder som direkt påverkar de planer och idéer som potentiella attentatspersoner har. (http://www.dagenssamhalle.se/debatt/atgaerder-inte-foerstaelse-stoppar-terrorister-23698)

Attentaten i Bryssel visar att utanförskapsområden inte bara riskerar att utgöra grogrund för radikalisering, utan även tjänstgöra som skydd för kända terrorister. En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande arbete är att skygglapparna kastas, skriver terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren på DN Debatt 24/3 2016:

-Både i Belgien och i Sverige har utanförskapsområden varit kraftigt överrepresenterade när det gäller extremism och utländska stridande. Vi ser i dagsläget inget som tyder på att den sociala situationen i dessa områden kommer att markant förbättras inom en snar framtid, utan riskerna är överhängande att de fortsätter att utgöra en grogrund för extremism och kriminalitet. Mer behöver göras för att skapa en basal trygghet i dessa områden, vilket inte minst Polismyndighetens rapport om kriminellas inflytande i lokala områden från december 2015 pekar på. Det är sannolikt ingen slump att flera av de områden där kriminella har stort inflytande också stuckit ut avseende extremism och utländska stridande.

Efter terrordåden i Belgien måste vi nu titta på vad som gäller för Sverige. Efter Belgien har vi det näst högsta anatalet jihadistresenärer i EU. Migrationspolitiken har misslyckats och resulterat i ett massivt utanförskap. Den misslyckade integrationen har skapat en bra grogrund för radikalisering i alla utanförskapsområden. Idag finns närmare 60 ’no go zoner’ som en försvagad poliskår har svårt att tränga in i och kontrollera och polisen har dålig beredskap för terrorism. Säpo har avslöjat att hundratals svenskar åkt för att slåss t ex med IS, men mycket få åtalas för brott de begått utomlands. För att motverka terrorresor har regeringen tillsammans med allianspartierna tagit fram en rad åtgärder, bl a har riksdagen kriminaliserat sådana resor.

Terrorforskaren Magnus Norell tror inte att regeringens åtgärder i praktiken haft någon större effekt. Han tror att det effektivaste sättet att motverka terrorresor är att sända ut en stark signal om att alla som åker till IS-kontrollerat område, eller kan misstänkas ha något med terrorgrupper att göra, systematiskt kommer att häktas under lång tid när de återvänder. Syftet är att utreda om de begått brott, även om misstankegraden är låg. Han anser att det är den enda preventiva metoden som verkligen fungerar (SvD 8/3-16). Det är viktigt att samhället klart och tydligt går ut med att detta händer dem som åker, och att den typen av resor inte accepteras. Signalvärdet är det viktigaste. Förslaget kan kombineras med indragna bidrag och liknande.

Det är både problematiskt och kontraproduktivt att stat och kommuner i Sverige fortsätter att betala ut generösa bidrag till islamistiska föreningar som försvarar terrorister och bjuder in hatpredikanter, som inte respekterar den liberala demokratin. Svenska politiker har valt att blunda för terrorhotet och åtgärder kommer för sent eller är tandlösa. Att som rödgröna politiker ge återvändande jihadister terapi, jobb och förtur i bostadskön är både världsfrånvänt och absurt.

Nu måste kommunpolitiker, skolor, kyrkor och imamer m fl tillsammans gå ut och erkänna att radikalisering är ett problem i Sverige och att dessa värderingar måste bekämpas. Sist men inte minst måste Löfven med flera sluta upp att gå in och relativisera när den islamistiska terrorn slår till. Det spelar ingen roll hur tydliga de har varit i sina tidigare fördömanden när de avslutar med “Men det finns faktiskt andra som mördar också…” Det är då de visar vad tycker, tänker och känner egentligen. Pinsamt!