-Efter varje attentat utfört av terrorister kommer en förutsägbar våg av förklaringsmodeller, psykologiska analyser, politiska debatter och timtal av diskussioner i tv. Alla försöker förklara det inträffade, och alla har det gemensamt att det inte nämnvärt påverkar risken för att det ska ske igen.

-Det är enbart direkta åtgärder och handling som minskar sannolikheten för att något ska ske – inte maratonseanser i försök till förståelse. Vad som krävs är konkreta åtgärder som direkt påverkar de planer och idéer som potentiella attentatspersoner har. (http://www.dagenssamhalle.se/debatt/atgaerder-inte-foerstaelse-stoppar-terrorister-23698)

Attentaten i Bryssel visar att utanförskapsområden inte bara riskerar att utgöra grogrund för radikalisering, utan även tjänstgöra som skydd för kända terrorister. En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande arbete är att skygglapparna kastas, skriver terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren på DN Debatt 24/3 2016:

-Både i Belgien och i Sverige har utanförskapsområden varit kraftigt överrepresenterade när det gäller extremism och utländska stridande. Vi ser i dagsläget inget som tyder på att den sociala situationen i dessa områden kommer att markant förbättras inom en snar framtid, utan riskerna är överhängande att de fortsätter att utgöra en grogrund för extremism och kriminalitet. Mer behöver göras för att skapa en basal trygghet i dessa områden, vilket inte minst Polismyndighetens rapport om kriminellas inflytande i lokala områden från december 2015 pekar på. Det är sannolikt ingen slump att flera av de områden där kriminella har stort inflytande också stuckit ut avseende extremism och utländska stridande.

Efter terrordåden i Belgien måste vi nu titta på vad som gäller för Sverige. Efter Belgien har vi det näst högsta anatalet jihadistresenärer i EU. Migrationspolitiken har misslyckats och resulterat i ett massivt utanförskap. Den misslyckade integrationen har skapat en bra grogrund för radikalisering i alla utanförskapsområden. Idag finns närmare 60 ’no go zoner’ som en försvagad poliskår har svårt att tränga in i och kontrollera och polisen har dålig beredskap för terrorism. Säpo har avslöjat att hundratals svenskar åkt för att slåss t ex med IS, men mycket få åtalas för brott de begått utomlands. För att motverka terrorresor har regeringen tillsammans med allianspartierna tagit fram en rad åtgärder, bl a har riksdagen kriminaliserat sådana resor.

Terrorforskaren Magnus Norell tror inte att regeringens åtgärder i praktiken haft någon större effekt. Han tror att det effektivaste sättet att motverka terrorresor är att sända ut en stark signal om att alla som åker till IS-kontrollerat område, eller kan misstänkas ha något med terrorgrupper att göra, systematiskt kommer att häktas under lång tid när de återvänder. Syftet är att utreda om de begått brott, även om misstankegraden är låg. Han anser att det är den enda preventiva metoden som verkligen fungerar (SvD 8/3-16). Det är viktigt att samhället klart och tydligt går ut med att detta händer dem som åker, och att den typen av resor inte accepteras. Signalvärdet är det viktigaste. Förslaget kan kombineras med indragna bidrag och liknande.

Det är både problematiskt och kontraproduktivt att stat och kommuner i Sverige fortsätter att betala ut generösa bidrag till islamistiska föreningar som försvarar terrorister och bjuder in hatpredikanter, som inte respekterar den liberala demokratin. Svenska politiker har valt att blunda för terrorhotet och åtgärder kommer för sent eller är tandlösa. Att som rödgröna politiker ge återvändande jihadister terapi, jobb och förtur i bostadskön är både världsfrånvänt och absurt.

Nu måste kommunpolitiker, skolor, kyrkor och imamer m fl tillsammans gå ut och erkänna att radikalisering är ett problem i Sverige och att dessa värderingar måste bekämpas. Sist men inte minst måste Löfven med flera sluta upp att gå in och relativisera när den islamistiska terrorn slår till. Det spelar ingen roll hur tydliga de har varit i sina tidigare fördömanden när de avslutar med “Men det finns faktiskt andra som mördar också…” Det är då de visar vad tycker, tänker och känner egentligen. Pinsamt!

En kvarts miljon svenska pensionärer lever under EU:s fattigdomsgräns. 800 000 är beroende av statlig garantipension. Och antalet som inte kan leva på sin pension bara växer. Vår politiska maktelit anser trots detta att vårt pensionssystem är bra. Under senare tid har dock landets största pensionärsorganisationer gått ut och krävt en total översyn av pensionerna. Tyvärr är partiledarna inte särskilt intresserade av frågan. De har naturligtvis sedan länge sett till att säkra sina egna pensioner.

Enligt en undersökning av Aftonbladet för några dagar sedan framkom att 6 av 8 partiföreträdare inte kunde svara på om de tycker att det är rimligt att hundratusentals pensionärer har 3 000 till 4 000 kronor kvar när hyran är betald. Häpnadsväckande, fegt och ynkligt! Utanför riksdagen råder stor enighet om att pensionssystemet är underfinansierat. Vi lever längre så pensionspengarna måste räcka längre. Resultatet blir mindre pengar per månad än man från början räknat med.

De 2 partiföreträdare som kunde svara på frågan var Jimmie Åkesson (SD) och Jonas Sjöstedt (V) vars partier är emot pensionssystemet. Övriga 6 partiföreträdare kunde eller ville inte svara på om det är rimligt att hundratusentals pensionärer inte har pengar över till nya glasögon, tandvård m m när hyran är betald. Det ”nya” pensionssystemet har hittills reducerat en kvarts miljon äldre till ”fattigpensionärer” enligt EU:s beräkningar. I en prognos från EU-kommissionen beräknas Sverige inom 30 år ha EU:s näst lägsta pensioner i relation till slutlön.

Det talas allt oftare om att vi måste jobba längre för att få en pension som går att leva på, men vem vill anställa någon över 70? Och hur många 70-åringar orkar arbeta så länge? Många är utslitna av sina jobb långt tidigare. Majoriteten av partiledarna kunde heller inte svara på om de vill att pensionssystemet ska ses över. Ska Sverige ha så inkompetenta och ynkliga politiker?

En som däremot kan ge klara besked om framtida pensioner är professor Magnus Henrekson, vd för Institutet för Näringslivsforskning (se länk nedan). Han säger att det finns en stor risk för att framtida pensioner trängs undan av de räntor och amorteringar på de lån som regeringen nu tar för att klara de stora kostnader som invandringen medfört. Ja, den som enligt regeringen är en vinst för Sverige.

Just nu går Sveriges ekonomi på högvarv, inte minst tack vare de stora pengar som kortsiktigt göder den kommunala ekonomin. Kommunerna får statliga pengar för att klara kostnaderna för t ex asylboenden. Men efter ett par år står kommunerna där och tvingas ta över kostnaderna. Invandringen blir då en tung belastning på skola, rättssystem etc. Regeringen kan då välja att höja skatten med mångmiljardbelopp eller fortsätta att låna. Det innebär att det blir mindre pengar kvar till blivande pensionärers pensioner. Detta pratar politikerna inte alls om. Varför väcka ”det sovande folket”?

Nu försöker de politiskt /o/ansvariga sprida uppfattningen att kostnaderna inte är kostnader utan snarare investeringar och konjunkturpolitik. Man hävdar att de ökande invandringskostnaderna ska finansieras med lånade pengar och att detta är bra för ekonomin. Litet voodoo ska förvandla minus till plus. Men den stora invandringen till Sverige gör att större delen av ökningen av BNP går till de nyanlända medan förbättringen för svenskar blir minimal.

En illusion är att kostnaderna är temporära och kommer med tid att rätta till sig. Problemen på arbetsmarknaden och höga kostnader har dock visat sig bestå och mycket talar för att de nu accelererar med de nya, ännu högre volymerna. Assar Lindbeck, (S) slog för ganska länge sedan fast att hög invandring är oförenligt med hög välfärd är. De få svenska forskare som studerat invandringens kostnader, Jan Tullberg, Tino Sanandaji och Joakim Ruist (se länkar nedan), är helt överens om att invandringen aldrig kommer att bli en ekonomisk vinst.

Professor Lars Calmfors, tidigare medlem i Finanspolitiska rådet, anser att regeringen borde höja skatten med 30 miljarder för att vi ska se hur mycket invandringen kostar. Då skulle vi väljare få en möjlighet att diskutera frågan och klargöra vad vi vill satsa på. Vill vi satsa på öppna gränser eller anständiga pensioner och välfärd till dem som har bidragit till detta genom att arbeta och betala skatt? Men vilken politiker skulle våga sig på den diskussionen?

https://www.youtube.com/watch?v=CoRw5kM-0ZY

http://www.samtiden.nu/8440/invandrarna-en-vinst-sverige/

http://www.tino.us/

http://joakimruist3.blogspot.se/

http://fnordspotting.blogspot.se/

Stefan Löfven höll i veckan tal på kommunkonferensen i Örebro. Det klassiska ”Kamrater” har nu ersatts av ”Vänner” och han är både stolt och hoppfull över Sverige och den svenska modellen.

-Och vad är det då som gör oss stolta över vårt land? Vad är det vi vill att den blågula flaggan ska symbolisera? Att alla arbetar. Att vi fördelar rättvist. Att vi har en trygg välfärd. Vi leder landet. I regeringen, i 16 landsting, och över 190 kommuner. Den svenska modellens framtid är i våra händer.

”Sverige” användes 11 ggr, ”svenska modellen” 12 ggr och ”svenska flaggan” 2 ggr. Han talade om ”vårt land” minst lika engagerat som Jimmy Åkesson brukar göra.

Löfven har på senare tid erkänt att ”vi varit naiva”. Tyvärr finns inte minsta tecken på att han ’nyktrat till’. Drömmer han om att bygga ett nytt folkhem? Varför river han i så fall först ner det folkhem vi hade lyckats bygga? Tror han ens själv på vad han säger?

Allt eländes elände skyller Löfven på andra; den tidigare regeringen, de som läser eller lyssnar på fel medier m fl:

-Vänner, Sverige reser sig, Sverige har glidit isär. Det förändrade medielandskapet innebär att allt fler väljer information som bara bekräftar deras världsbild, inte ifrågasätter den.

Är det något eller någon som glidit isär så är det regeringen med Löfven i spetsen. I själva verket är det nog Löfven själv som läser och lyssnar på fel medier. Hans bristande verklighetsuppfattning tyder på det. Han verkar totalt omedveten om Sveriges mest akuta och svårlösta problem, t ex bostadsbristen, integrationsproblemen, poliskårens otillräcklighet, befolkningens växande otrygghet, en urholkad välfärd m m.

–Vi står upp för en reglerad invandring och ett mottagande som gör att välfärden fungerar för alla. I vårt Sverige ska det inte finnas första och andra klassens medborgare. Här är vi jämlikar. Det är en självklar del av den svenska modellens framtid.

-Det krävs ordning och reda, i den nationella säkerheten, i resandet, i flyktingmottagandet. Därför har också Socialdemokraterna alltid stått upp för en reglerad invandring.

Kvalificerat nonsens! Regeringen tappade 2015 totalt kontrollen över invandringen. De har noll koll på vilka som tog sig in i Sverige eller varifrån de kom. ”Refugees welcome” var motsatsen till ordning och reda, rena självskadebeteendet. Sanningen är att regeringen raserade den nationella säkerheten. Idag kommer t ex uppgifter om att den terrorist som dödades av polis i Bryssel för några dagar sedan var bosatt i Sverige. Löfven skulle tjäna på att tona ner sin och regeringens framgångar och förtjänster. Vi väntar nu alla med stor spänning och skepticism på hur regeringen ska lyckas skicka tillbaka de 80 000 (MINST) som inte har rätt till asyl här.

-Vi genomför framtidsinvesteringarna, vi genomför den aktiva näringspolitiken och vi genomför utbildningssatsningarna. Vi har redan påbörjat genomförandet av 97 av 105 vallöften.

Påbörjat? Vad innebär det? Vad har levererats? Regeringens tidigare hallelujamöte ”Sverige tillsammans” har inte levererat mycket trots Ylva Johanssons höga svansföring.

Allt eländes elände, skulden och ansvaret för kaoset efter valet, läggs på den tidigare regeringen i allmänhet, moderaterna i synnerhet:

-Moderaterna lägger all sin vakna tid i riksdagen på politiska drag, på hot om regeringsövertagande trots att de förlorade valet med buller och bång. Istället för att söka maximalt inflytande, söker de maximal uppmärksamhet genom sinkande och sabotage. För Moderaterna verkar politiken vara ett spel. Samhället en lek. Men de ska inte få göra en lekstuga av den svenska modellen.

Man kan anklaga moderaterna för mycket när det gäller migrationen; Reinfeldt är pappa till nästan alla migranter. Men moderaterna verkar nu börja nyktra till i retoriken. Återstår att se om det också sker i praktiken.

-Vänner, detta är vägen vi väljer, för att den svenska modellen ska fortsätta göra sitt bästa för människan.

Mitt i talet försöker Löfven plötsligt verka spontan och säger:

–Vänner, jag skulle vilja läsa en dikt.

Dikten han läser är i själva verket ett uttalande som Nordeas chefsekonom, Annika Winsth, gjorde i Aktuellt och handlar om svensk ekonomi och export. För en gammal fackföreningspamp låter det antagligen som poesi. Detta får mig att tänka på den dåvarande invandrarministern, Birgit Friggebos krampaktiga försök att lätta upp stämningen på det PR-möte som anordnats i Rinkeby 1992 och som slutade i ren kalabalik. Hon började sjunga ”We shall overcome”.

Att Löfven inte sjöng den sången möjligen tyda på att han börjar ana att han och hans regering inte kommer att kunna övervinna de svårigheter och problem de förorsakat och som ”vårt Sverige” nu kommer att drabbas av i decennier framöver.

Detta var för någon månad sedan en av rubrikerna i engelska Daily Mail, en av världens största dagstidningar. Daily Mail hade hört talas om alla ensamkommande flyktingbarn som kommit till Sverige och skickade därför ett team till Göteborg för att titta närmare på detta. De brittiska journalisterna lyckades bl a ta en bild på den påstått 15-årige somalier som misstänks för att ha knivmördat 22-åriga Alexandra på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Mölndal och konstaterar:

”Det över en och åttio centimeter långa ’barnet’ infann sig i rätten idag”.

I sitt reportage om flyktingbarnen i Sverige skriver Daily Mails reporter Sue Reid:

”Idag översvämmas Sverige med ’ensamkommande flyktingbarn’ i något som kritiker menar är en gigantisk bluff”.

Om Ahmad Farid, som i svensk media poserar med en nallebjörn inför kameran och påstår sig vara 16 år fast han uppenbarligen är en medelålders man, skriver Reid:

”De spektakulära bilderna på de två afghanerna, Ahmad och Saad, publicerades i den svenska pressen, med regeringens godkännande, för att visa hur entusiastiskt denna politiskt korrekta nation välkomnar föräldralösa unga invandrare”.

http://www.dailymail.co.uk/news/article-3422000/Just-old-think-migrant-children-Alarming-pictures-shed-light-growing-scandal-amid-asylum-crisis.html

Som av en händelse läste jag för några veckor sedan på erixon.com följande:

-En tidning med många svenska läsare är Daily Mail i Storbritannien, men där har man nu blockerat svenska webbanvändare från att läsa artiklar om Sverige. Det rapporterade nyhetssiten Breitbart:

 CONFIRMED: Daily Mail Article BLOCKED In Sweden Due To Migrant Murder Court Case.

-Det framgår inte vem i Sverige som hotat Daily Mail och fått dem att införa censur mot svenska läsare. Men man minns ju hur socialdemokratiske justitieministern Laila Freivalds fick webbsidor nedstängda för att inte reta muslimska extremister. Det skedde genom att hota webbhotellets ägare. Har regeringen ännu en gång tillgripit hot, denna gång mot Daily Mail? Allt för att tysta ner ofördelaktiga nyheter om migranter?

Nu har regeringen äntligen gett Migrationsverket i uppdrag att öka åldersbedömningarna på s k ”ensamkommande flyktingbarn” för att motverka inflödet. Socialstyrelsen arbetar just nu med nya riktlinjer kring hur arbetet med åldersbedömningar ska gå till framöver. Denna regering har hittills lagt många förslag och gjort ett stor antal utfästelser men det mesta har inte lett till genomförande eller resultat.

Debatten om åldersbedömning av ensamkommande har ”präglats av kritiska lekmäns övertygelser snarare än gediget faktaunderlag. Men även om expertis saknas i Sverige så finns det gott om forskning att tillgå utomlands”, skrev Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin 7/12 – 15 på:

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/faktabaserad-debatt-om-aldersbedoemning-oenskas

”Följden av att Sverige inte har någon inhemsk expertis har blivit att debatten om de vetenskapliga metoderna tagits över av en allians av kritiska lekmän. Barnläkare, jurister och ledarskribenter – alla bidrar de till en bombmatta av små och stora argument mot att Sverige ska följa våra grannländer i spåren i denna fråga.” ”Debatten saknar i stort saklig objektivitet och djupare inblickar i forskningsläget.” konstaterar Kärrström.

När Norge och Danmark införde obligatoriska test visade det sig att 50 – 75 % av dem var över 18 år, inte hade rätt till asyl och nekades att stanna. Så vad hände då? De upptäckte att Sverige välkomnade dem utan ålderstest. Inflödet av dessa ’ankarbarn’ mångdubblades och 2015 anlände 30 000 – 40 000 av dem till Sverige istället (se vidare i min blogg fr 7/7!).

Johan Hakelius skrev i sin krönika i Expressen 18/1-16:

”Samlar man stora grupper unga män utan sysselsättning och ledning på samma ställe, skapar man ett praktiskt problem. Är de unga männen från kulturer som i vissa avseenden, till exempel kvinnosyn, avviker från vad som är det accepterade i Sverige, innebär det också ett praktiskt problem.”

Det senaste i fallet med det ”15-åriga flyktingbarnet” som mördade en ung kvinna anställd på ett HBV-hem i Mölndal nyligen är att Migrationsverket som nu utrett fallet igen och säger att ”barnet” är MINST 18 år. Förvånad?

Hur kan de ansvariga f ö anse det viktigare att hjälpa 1 man som ljugit om sin ålder än att hjälpa 100 undernärda barn till överlevnad för samma peng?

http://fnordspotting.blogspot.se/

http://motpol.blogspot.se/

Kina är det land som har störst obalans mellan könen; bara 832 flickor per 1000 pojkar föds där. Under 2015 har det kommit över 35 000 s k ”ensamkommande barn” till Sverige. Om den invandringen fortsätter som idag blir andelen pojkar bland svenska tonåringar högre än i Kina om några få månader. Då kommer det att finnas 35 000 – 40 000 fler tonårspojkar än tonårsflickor i Sverige. Har våra beslutsfattare ens funderat över hur det kommer att påverka oss framöver?

Professor Hans Rosling däremot har funderat över vilka problem en sådan könsobalans kan medföra:

–Vi har goda skäl att betrakta det som en nackdel att det blir en påtaglig könsojämlikhet.

Pojkar som säger sig komma från Afghanistan utgör en majoritet av de ”ensamkommande barnen”. De som påstår att de är 16 -17 år kommer från ett brett åldersspann, 16 – 35 år. Det innebär att ”sextonåringar” som söker sig till Sverige knappast kommer att ta slut så länge det finns en chans att få asyl i Sverige. Våra generösa bidrag och vår välfärd utgör själva drivkraften för de ”minderåriga” migranter som söker sig hit. Så stora mängder ”minderåriga” som kommer till Sverige kommer inte till något annat land i hela Europa. Så länge som de ensamkommande ”barnen” får fortsätta att strömma in, kommer ryktet att få ännu fler att ta sig hit. Konkurrens bland människosmugglarna kommer dessutom att göra det billigare att resa hit.

Friska och starka unga män som kan betala smugglararvoden på hundratusentals kronor tar chansen att ta sig till länder med generösa bidrag m m. De kvinnor som inte vill utsätta sig för risken att bli våldtagna och barn som är för små för att klara resan blir kvar. Likaså de verkligt nödställda som är för fattiga för att kunna betala smugglarnas arvoden. Att hjälpa 1 frisk och stark ung kostar ungefär lika mycket som att hjälpa 100 undernärda barn att överleva. Det är varken rimligt eller försvarbart att den rödgröna regeringen för en sådan ”skipolitik”.

Redan idag har 30 % av gruppen 13-17 år invandrarbakgrund. Fortsätter invandringen på samma sätt som nu kommer 38 procent av Sveriges 16-åriga pojkar att utgöras av ensamkommande ’barn’. I år kommer vi att ha 165 pojkar per 100 flickor i denna ålderskull och prognosen för 17-åringar 2017 blir 196 pojkar per 100 flickor. Inte ens Indien och Kina kommer upp till en sådan könsobalans.

Vad blir sprängkraften i ett samhälle med 165 (2016) eller 196 (2017) pojkar per 100 flickor? Att könsobalans bidrar till ökade oroligheter i samhället är ingen hemlighet. Denna könsobalans kommer att förvärra dagens och morgondagens integrationsproblem. Förstår våra politiker verkligen vad som håller på att hända? Med den rädsla, förnekelse, tröghet, inkompetens och ’naivitet’ de styrande hittills uppvisat finns tyvärr inte mycket att hoppas på där. (Och skulle de till sist förstå, har de i regel ändå ingen plan för hur det ska åtgärdas.)

’Utmaningen’ som denna obalans mellan könen för med sig är att pojkarna får svårt att skaffa sig sexuella relationer utan att bryta mot brottsbalkens sexualbrotts­bestämmelser – ett lagrum som enligt Brås statistik redan idag regelbundet överträds av män med invandrarbakgrund. Polisen i Östersund gick t ex i helgen ut och varnade kvinnor för att gå ut ensamma i centrala Östersund. Det är oacceptabelt att kvinnors frihet ska begränsas för att vissa män inte kan sköta sig.

En klen tröst i detta tidevarv av obalans mellan könen skulle möjligen kunna vara att det blir lätt för morgondagens kvinnor att hitta män. Kommer det i en framtid i så fall att leda till en omvänd form av månggifte som innebär att varje kvinna kommer att ha mer än en äkta man? Centern föreslog visserligen för ett par år sedan att månggifte skulle tillåtas, men förslaget drogs visst tillbaka. Hur tänker de politiskt ansvariga lösa de problem som de skapat genom att tillåta denna obalans? Genom att låsa in oss kvinnor?

Läs även

http://fnordspotting.blogspot.se/

http://motpol.blogspot.se/

Statsminister Löfvens rådgivare när det gäller frågor om rasism och fascism heter Henrik Arnstad. Han lyckades göra sig känd, eller kanske snarare misskänd, i en vidare krets när han deltog i en TV-debatt som Sverige och Danmark samsände i höstas. Debatten handlade om flyktingkrisen och hur man bäst kunde hantera den. Politiker, journalister m fl deltog.

Arnstad talade likt en Maranatapredikant på både in- och utandning. Den danske såväl som den svenska programledaren såg lätt förskräckt ut och försökte bryta in, men Arnstad lät sig inte hejdas i första taget. Han avbröt andra deltagare, hade svårt att lyssna på deras argument och ännu svårare att lämna ifrån sig ordet. Hur tänkte SvT när de bjöd in honom?

Så låt oss titta litet närmare på vem Henrik Arnstad är! Medierna beskriver honom som författare, expert och historiker. Arnstad själv hävdade länge på sin blogg, i sitt CV och i andra sammanhang att han hade avlagt en ”kandidatexamen i historia”. Efter tre år tvingades han dock i Robert Aschbergs radioprogram erkänna att han inte hade någon examen i historia.

Arnstad anser t ex att det finns skäl att fundera över varför Sagan om Ringen med sin blandning av  ”fascistisk och auktoritärt konservativ ideologi” är så populär. Han anser också att det är mer troligt att en nazist utför ett terrorattentat i Sverige än att någon av de IS-krigare som lyckats ta sig in i landet gör det. Sveriges demokratiska ungdom är en av hans främsta måltavlor liksom SD.

Han har gjort sitt eget fascistindex där Sverige hamnar som nr 6 på listan. Politiskt mål nu är att bli nr 5. När en moské i Eskilstuna började brinna sa han att det var SD:s fel trots att ingen utredning hunnit göras. Statsminister Löfven åkte genast till Eskilstuna (var det möjligen på Arnstads inrådan som Löfven inte åkte till IKEA efter morden där?). Polisen kom så småningom fram till att moskébranden var en olyckshändelse orsakad av barns lek med eld.

När Lars Vilks blir beskjuten är det enligt Arnstad också högerextremisters fel och han har hävdat att SD är Sveriges mest aktiva terrororganisation, skattefinansierad dessutom. Han ser ofta tecken på nazism, fascism och rasism i vårt samhälle och klistrar invektiv som rasist eller fascist på allt och alla som inte följer i hans ledband.

Danmark är enligt Arnstad en ”förbrytarstat vars soldater mördat oskyldiga muslimer i Irak. Den danske statsministern Anders Fogh Rasmussen är en krigsförbrytare, som borde åtalas inför Internationella brottmålsdomstolen. Om någon dansk rasisttecknare mördas ligger ansvaret främst hos den danska statsledningen, Jyllandsposten och rasisttecknarna själva.”

Följande hittade jag om Arnstad på http://ledarsidorna.se/2015/06/fenomenet-arnstad/:

”Fenomenet Arnstad förbryllar. Jag har idag endast påträffat en docent i historia som tycker som han och inte en enda professor som tycker att hans arbeten håller en rimlig kvalitet. Trots de stora, bekräftade, akademiska bristerna har regeringen Löfven och stora delar av den socialdemokratiska riksdagsgruppen gjort Arnstads teorier och retorik till sin.”

I den akademiska kontexten har han ”……blivit så sågad av högt meriterade forskare så den torde anses förlorad för honom. Kanske är det därför han gav sig ut på den samhällspolitiska arenan istället – där är kompetenskraven och bildningsnivån rent generellt lägre än i den akademiska kontexten.”

”Henrik Arnstad uppfyller alla kriterier för att erhålla den absolut lägsta klassificeringen av källors trovärdighet om jag nu skall använda mig av underrättelsetjänstens reglemente. Ett reglemente som används internationellt och är gångbart i de flesta ärenden. Även civilt.” ” Istället för fakta har debatten kretsat kring dogmer samt myter och Henrik Arnstad är en av de som bär en tung skuld för detta.”

Vad säger det om regeringen när Löfven använder den kontroversielle vänsterjournalisten Arnstad som expert och källa, en person som bl a ljugit om sin examen?

http://ledarsidorna.se/

http://fnordspotting.blogspot.se/

Lars Trägårdh, historieprofessor, har på senare tid bidragit med mycket intressanta inlägg i samhällsdebatten. Inte minst är han aktuell i migrationsdebatten. I Svt:s program Rakt på intervjuades Trägårdh nyligen av Margit Silberstein, politisk reporter, om skillnaden mellan medborgerliga rättigheter och mänskliga rättigheter och om hur dessa påverkar samhällskontraktet. Det är en angelägen debatt som borde ha tagits av de politiskt ansvariga, men de duckar i vanlig ordning när det kommer till långsiktiga och svåra frågor. Rädsla, inkompetens och populism styr.

Medborgerliga rättigheter bygger på nationalstaten och på gränsdragningar. Samhällskontraktet utgår från att var och en av oss bidrar efter förmåga. Vi är det land i världen som betalar mest skatt. Ska vi acceptera världens högsta skatter vill vi också få valuta för pengarna. Idag ser vi dessvärre att det inte längre finns någon automatik mellan världens högsta skatter och världens bästa välfärd. Det sänker vår tillit och vårt förtroende för den politiska makten liksom vår vilja att fortsätta betala världens högsta skatter. Det är förödande för ett land att ha en politik som inte stöds av folket och politiker som inte har folkets förtroende.

Mänskliga rättigheter bygger på gränslöshet. De respekterar inte gränser utan ser det universella, det globala, gränslösheten som det centrala. Men anspråken på att få tillgång till resurser harmonierar inte med medborgerliga rättigheter, som bygger på att man bidrar genom att göra sin plikt för att sedan kräva sina rättigheter. Det finns m a o ett motsatsförhållande mellan medborgerliga rättigheter och mänskliga rättigheter. Rätten att söka asyl måste nu på allvar diskuteras i Sverige och mänskliga rättigheter bör ses som långsiktiga mål, inte som juridiska rättigheter. Det är inte en mänsklig rättighet att fritt få välja sitt hemland eller i vilket land man ska söka asyl.

I dagens Sverige råder stor politisk förvirring då välfärdsstaten inte bygger på osjälvisk godhet utan på ömsesidighet. För att vara till nytta och hjälp för övriga världen krävs att vi först ser till att vårt eget samhälle fungerar. Vi måste slåss för det samhälle och de värderingar vi har; detta är utgångsläget för dem som kommer hit. Här har de politiskt ansvariga misslyckats totalt. De har inte klarat av att separera och förhålla sig till vilka rättigheter som gäller för medborgare och vilka rättigheter som gäller för migranter. Inte heller alla ’godhetsapostlar’ har klarat av att skilja mellan dessa rättigheter. Nu måste vi våga diskutera vad som ska skilja medborgares rättigheter från icke medborgares. Vem ska ha rätt till vad?

En annan fråga som kräver diskussion är hur vi ska kunna utkräva ansvar av de politiskt ansvariga som år efter år inkasserar våra skattepengar trots att de uppenbarligen inte längre levererar vad vi anser oss ha rätt kräva för våra höga skatter. Det goda samhällets nyckelord är tillit. Ju fler gudar och ju större mångfald desto bättre, tycker Reinfeldt. Samhälleligt sett är det inget att sträva efter. Ju större blandning, desto lägre tillit, såväl mellan medborgarna som mellan medborgare och politiker. En politiker som inte kan skilja på sina personliga preferenser och hur det går till att bygga ett bra samhälle, bör inte anförtros någon ledande position.

Det är nu hög tid att på allvar börja diskutera samhällskontraktet. Ett växande antal äldre kombinerat med ett växande utanförskap betyder att allt färre tvingas försörja allt fler. Det går helt enkelt inte ihop. Så vad får vi för världens högsta skatter? Vem ska ha rätt till vad? Hur kan vi som invånare och medborgare i Sverige kräva att få det vi betalar för? Hur kan de ansvariga ställas till svars om de misslyckas med att leverera det vi anser oss ha rätt att kräva, t ex en väl fungerande sjukvård, skola och polismyndighet, en värdig och tillfredsställande äldrevård, en pension som går att leva på och politiskt ansvariga som inser att deras huvudansvar är att värna om Sverige och oss medborgare?

Att få rösta vart fjärde år på kandidater som partierna i förväg valt och nominerat räcker inte. Sverige behöver snarast införa ett ansvarsutkrävande värt namnet och politiker som klarar av att leda ett land och värna om sina medborgare. Och detta måste genomföras NU.

Läs också:

http://motpol.blogspot.se/

http://fnordspotting.blogspot.se/

http://henrikalexandersson.blogspot.se/

Ett av de tydligaste exemplen på triangulering var när de nya moderaterna gjorde en retorisk make-over och började kalla sig Sveriges nya arbetarparti. Plötsligt var socialdemokraterna inte längre det enda arbetarpartiet. Visserligen skulle de kunna trösta sig med att inget parti kopierar något som inte är bra, men det var en klen tröst för (S) som förlorade regeringsmakten till de borgerliga 2006.

I takt med att partiernas ideologier försvagats har retorisk ’make-over’ kommit att spela en allt större roll. Partierna ändrar sin retorik efter den vind som blåser bland väljarna och dagens alla  opinionsundersökningar styr. De tvära politiska kast och 180-graders U-svängar vi bevittnat det senaste halvåret vittnar om detta. Och mycket mer av samma politiserade populism lär vi se innan nästa val.

I sept-okt presenterade den rödgröna regeringen Sverige som den humanitära stormakten som inte bygger murar utan välkomnar alla ”som flyr för sina liv undan krig”. Många protester och upprörda röster hördes när Sverigedemokraterna kampanjade för att avskräcka migranter för att ta sig hit. De kallades främlingsfientliga, nyfascister m m. Nu har den rödgröna regeringen infört ’skitpolitik’ som innebär stängda gränser och utvisning av 80 000 migranter som tagit sig hit trots att de saknar asylskäl. Främlingsfientligt? Nu ska (S) lansera ”Den svenska samhällsmodellen” för att bättra på sina opinionssiffror. Vore det inte bättre att de slutade rasera den?

Även moderaterna har gjort en politisk U-sväng och retorisk ’make-over’.  Orsaken är knappast att deras ideologi plötsligt förändrats. Sanningen är snarare att deras väljare gick över till SD som lockade med en invandringspolitik som gick hem bland väljarna. Sålunda piratkopierade man SD:s politik och passade samtidigt på att strama upp den ytterligare. Och vips steg opinionssiffrorna för (M)! Då vore det logiska också att sluta anklaga SD för att vara ’främlingsfientliga’. Men politik och logik är två vitt skilda saker. Retorik och praktik likaså. Hur övertygande känns det när de moderater som troget stöttade Reinfeldts extrema invandringspolitik nu snabbt gått över till en invandringspolitik som är en kopia av SD:s? För att bli trovärdiga måste (M) leverera mer än vad SD redan föreslagit.

Hösten 2013 föreslog SD att man skulle införa obligatorisk samhällsorientering för nyanlända. Elisabeth Svantesson, då moderat arbetsmarknadsminister, protesterade högljutt och lyckades därmed gå emot sina egna förslag från 2009. Nu har hon tillsammans med Anna Kinberg Batra just föreslagit att man ska kräva att alla som vill ha uppehållstillstånd ska delta i samhällsorientering. (M) har i flygande fläng ”omprövat sin politik” och upptäckt att integrationen innebär stora problem. De problemen fanns redan innan Alliansen kom till makten 2006. Då kallades det utanförskap och Alliansen gick till val på att avskaffa det. De nya moderaterna döpte snart om det till det ”det nya utanförskapet”. Idag finns det all anledning att tala om innanförskap, d v s makteliten som tycks leva i sin egen värld och ständigt underskatta oss väljare.

2009 ledde Tobias Billström, då migrationsminister, en arbetsgrupp med Ulf Kristersson, då socialförsäkringsminister, och Elisabeth Svantesson. De kom fram till att man borde införa ett europeiskt asylsystem, en rättssäker asylprocess, att den som inte fick asyl skulle lämna landet, obligatorisk introduktion för nyanlända och krav på grundläggande kunskaper i svenska för att beviljas medborgarskap:

”Svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats. /…/ I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.”

Sedan vet vi vad som hände efter att Reinfeldt och övriga Alliansen kommit överens med Miljöpartiet om en ny migrationspolitik, som bl a garanterade alla, som inte fick asyl, gratis akut sjuk- och tandvård, gratis skolgång för deras barn m m. De kunde med Alliansregeringens goda minne m a o välja att inte lämna landet. Nu har (M) gjort både 180 och 360 grader om och verkar vara redo att ’recycla’ de förslag som Billströms arbetsgrupp presenterade 2009. Det var innan Reinfeldt beslutade sig för att införa en migrationspolitik som innebar ’all in’ för straffa väljarna som valt in SD i riksdagen.

Dessvärre för (M) har många av oss väljare gott minne. När (M) nu omprövar sin politik vore det klädsamt om de också passade på att be svenska folket om ursäkt för den hämningslösa migrationspolitik de fört under sin tid vid makten. En retorisk ’make-over’ och politiska U-svängar framtvingade av dåliga opinionssiffror och konkurrens från SD är välkommet, men detta borde ha skett under Alliansens år vid makten. Moderatera har stort ansvar för att det kommer att ta decennier för Sverige att återhämta sig från deras invandringspolitik.

Generaldirektoratet för kommunikation, d v s EU-kommissionens kommunikationsdepartement, har som mål att minst hälften av EU:s befolkning ska gilla EU år 2020. Det är inte deras politik eller vad de åstadkommit som ska få dig att gilla EU bättre utan propaganda för över 2 miljarder. Dessa miljarder ska finansiera tankesmedjor och enskilda projekt som med ’mördande reklam’ ska hjälpa till att minska glappet mellan EU-eliten och väljarna ifråga om EU:s framtida inriktning.

’Europe for Citizens’ kallas programmet som är tänkt att föra Europa närmare oss medborgare och förmå oss att delta i byggandet av Europa. Behöver jag säga att pengarna går till etablerade och pro-europeiska tankesmedjor? Programmet är inget försök att få till stånd en öppen och fri diskussion om EU:s framtid. Tvärtom! Det är ett försök att skaffa sig fördelar i den politiska debatten genom att dopa ’rätt’ politiska grupperingar och åsikter.

I ledningen för de största mottagarna sitter tidigare kommissionärer, EU-parlamentariker, ministrar från enskilda medlemsländer och tjänstemän från kommissionen. Vilken oacceptabel och odemokratisk användning av våra gemensamma resurser! Skulle vi svenskar godta att ett av regeringens departement gick ut och lobbade för att alla makt ska samlas i Stockholm? Eller att det kommunala självstyret ska undergrävas och kommunernas beskattningsrätt urholkas?

Det är uppenbart att EU inser att det finns utrymme för att förbättra medborgarnas inställning till EU, men den politiska eliten där borde också inse att man inte kan köpa sig gillande och förtroende på det sättet. Varför har inte någon av våra EU-parlamentariker, regeringsföreträdare eller riksdagsledamöter reagerat eller protesterat mot ’Europe for Citizens’? Häpnadsväckande och upprörande!

Några veckor vart femte år i samband med EU-valet vaknar möjligen ’det sovande folket’. Under övriga tider känns EU så avlägset och diffust att vi inte bryr oss om att ta reda på vad som försiggår där. Men allt mer makt förs över till EU och majoriteten av politiska beslut på olika nivåer i Sverige påverkas av EU. Ändå tycks de flesta svenskar bry sig rätt litet om vad som sker högt över våra huvuden där i maktens slutna korridorer, kanske för att vi anser att politikerna där saknar underifrånperspektiv. Det är svårt att känna sig delaktig och engagerad under sådana förhållanden.

Att EU nu vill köpa sig kärlek och popularitet till en kostnad av drygt 2 miljarder av skattepengar vi betalat in är upprörande och visar bara hur långt ifrån folket och demokratin som EU-eliten befinner sig. Gillande och förtroende köper man inte. Det förtjänar man genom att lyssna på folket och genomföra förändringar som kan förstås och uppskattas av oss, inte genom att konsekvent, odemokratiskt och tondövt köra över oss eller genom att pumpa in våra skattepengar i ensidig reklam för sig själv. Det leder bara till förakt och bristande förtroende.

Förtroendet för EU har ytterligare underminerats av hanteringen av Greklandskrisen. EU:s trovärdighet har skadats så mycket av denna ’cirkus’ att PR-kampanjer för miljarder är totalt verkningslösa. Satsa istället miljarderna t ex på de flyktingläger som Italien m fl driver för alla de båtflyktingar som riskerar sina liv när de flyr över Medelhavet undan krig och elände! Det skulle ge mycket bättre reklam för EU än alla suspekta pr-kampanjer och ’dopade’ lobbygrupper.

Det borde inte ha blivit så här. 1995 undertecknade ett antal EU-länder Schengenavtalet, som sedermera gjordes till EU-lag 1999. Undertecknarna lovade att överge sitt inre gränsskydd i utbyte mot att EU skulle skydda unionens yttre gränser. Det som sedan har hänt är att EUs styrande krävt att Schengenländerna fortsätter hålla gränserna öppna – medan de själva svikit sin del av avtalet. Det råder inget tvivel om att EU packat ihop, lagt ner och lämnat Europas befolkningar åt sitt öde.

Sorgligt nog har denna politik lett till motsatsen mot vad de sagt sig kämpa för. I stället för tolerans har vi sett splittring och oförsonlig antagonism mellan kulturer och etniska grupper, vilka ofta har lite gemensamt förutom en önskan att mjölka de statliga kassakistorna på så mycket som möjligt. I stället för ”integration” har Europa upplevt exklusion, lågintensiv krigföring, terror, no go-zoner, våldtäktsepidemier, mord och förödelse.

” EU tömmer demokratin på innehåll och värde. EU urholkar rättsstaten. EU beskär de medborgerliga fri- och rättigheterna. EU inskränker fri information och fria kommunikationer. EU är med och rullar ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat. EU ödelägger den fria marknaden. EU är en kommandoekonomi vars like inte skådats sedan öststatskommunismens dagar. EU misshushållar med resurser och uppfinner vansinniga projekt. EU skapar en härskande klass med storhetsvansinne, som fjärmar sig allt mer från vanligt folk. Detta fick svenska folket inte veta i förväg.”

Så skriver bloggaren Henrik Alexandersson.

Förhandlingarna i Bryssel är nu över och brittiska folket kommer den 23 juni att få rösta om de ska stanna kvar i EU eller lämna det. ”Spänningen är oliiidlig” både i och utanför Storbritannien. Antalet britter som vill vara kvar i EU är ungefär lika stort som antalet som vill lämna samarbetet. David Cameron måste därför presentera ”an offer they cannot resist” för att förmå sina landsmän att stanna kvar i EU. Det som hittills presenterats torde knappast imponera på britterna. Att Londons populäre, färgstarke och välkände borgmästare Boris Johnson nu tillkännagivit att han inte kommer att stödja Cameron och regeringen utan stödja Brexit blir en tuff utmaning för Cameron.

Om jag minns rätt fungerar EU som ett tvångsäktenskap; har man gått ’all in’ tillåts man inte gå ’all out’. Att alla medlemsstater ansträngt sig för att tillmötesgå Cameron betyder kanske att det ändå finns en väg ut. Om det inte går att lämna EU hade de ju inte behövt anstränga sig för att britterna ska stanna. Det blir spännande att se hur frågan om utträde ska lösas om britterna nu röstar för det.

Jag är en av dem som röstade för att Sverige skulle ansluta sig till EU. Att varor, tjänster, kapital och människor skulle kunna röra sig fritt tilltalade mig. Men jag har blivit allt mer skeptisk till det EU som utvecklats under de senaste 10 åren och idag är jag kluven till den fria rörligheten för människor. Den bygger på att EU:s yttre gränser ska fungera, d v s vara stängda. Under 2015 kollapsade dessa gränser med känt och förödande resultat, inte minst för den ”humanitära stormakten Sverige”. Därmed kunde varken Schengenavtal eller Dublinöverenskommelse upprätthållas. Ett resultat är att EU:s inre gränser nu håller på att återupprättas. EU har totalt missbedömt och underskattat de inre motsättningar som flyktingpolitiken medför i unionen.

Dagens EU är en koloss på lerfötter som knappast låter sig räddas eller reformeras. Jag var en av de tre toppkandidaterna på Junilistans EU-lista 2009. Min ambition var ett ’EU light’ istället för det ’EU tight’ vi sett växa fram i takt med att allt mer makt flyttats från folket i medlemsstaterna till EU. Visserligen har borgerliga företrädare sagt sig vilja ha ett ”smalare men vassare EU”, men Sveriges politiska etablissemang ljuger för oss. De röstar gång på gång för att låta EU breda ut sig på medlemsstaternas och demokratins bekostnad. Och ju mer EU växer desto svagare riskerar det att bli. Ett Brexit skulle definitivt hota hela EU och dess maktelit.

På bara två decennier har mycket makt förflyttats från den nationalstatliga till den överstatliga nivån. Oftast har det dessutom varit bråttom att genomföra maktförskjutningen. På senare år har det blivit tydligt att de olika medlemsländerna i själva verket inte varit ense om vad olika överenskommelser betyder i praktiken. Jag minns t ex när Lissabonfördraget hösten 2008 skulle röstas igenom i vår riksdag. Syftet var att föra över ännu mer makt till Bryssel från medlemsstaterna. Det var bråttom att få igenom fördraget; redan 2009 var det EU-val. Public service intervjuade riksdagsledamöter dagen innan omröstningen. Det visade sig att 4 av 5 ledamöter inte kunde redogöra för innehållet i det fördrag de nästa dag lydigt röstade igenom. Partipiska är ett effektivt verktyg. Skrämmande, upprörande och i högsta grad odemokratiskt! Undra på att EU:s legitimitet urholkats!

Subsidiaritetsprincipen, d v s att besluten ska tas nära dem som berörs av dem, har visat sig ha noll och intet värde i verkligheten. Varför ska t ex EU tillåtas ta makten över jakten i Sverige eller göra det brottsligt att sälja dammsugare på över 900 watt? Byråkraterna i Bryssel verkar sakna verklighetsförankring och då blir denna symbolpolitik enklare att ägna sig åt än dagens stora, övergripande frågor. Ett EU i fritt fall som kämpar för att ta hand om alla migranter som tar sig hit för att unionens yttre gräns fallit är betydligt svårare att tackla liksom den växande EU-skepticismen.

Så länge jag kan minnas har man pratat om EU som ett ”politiskt projekt”. Dessvärre är det precis vad det har förblivit; ett politiskt och byråkratiskt projekt där beslut fattas av EU-byråkrater i slutna rum långt över folkets huvuden. Besluten kommer uppifrån, inte nerifrån från folket; ”top down” istället för ”bottom up”.

Brexit ger oss alla nu en möjlighet att stanna upp och kritiskt granska dagens EU. Likaså tvingar det oss att fundera över vad som händer framöver. Kommer också andra länder nu att ta chansen att förhandla om särskilda villkor för att stanna kvar i EU? Är det möjligt att ha en union som inte bygger på lika villkor för alla? Om britterna röstar för att lämna, hur många av de övriga medlemsstaterna kommer att följa efter? Vad ska följsamma Sverige göra? Får vi också chansen att rösta om att lämna EU? Och vad händer med Storbritannien om de lämnar EU?

–Storbritannien kommer givetvis inte gå under som nation om landet går ur EU. Det viktiga är att upprätthålla handelsrelationer med andra stater. Samtidigt kommer de slippa all överstatlighet och kan själva besluta om sin framtid utan att fråga EU-byråkrater om lov först. Det borde vara lockande nog.

Europaparlamentets talman Martin Schulz har sagt att om EU vore en stat som ansökte om medlemskap i EU, måste ansökan avslås p g a bristen på demokratisk substans. Visst vore det befriande att ta tillbaka den förlorade demokratin, återföra makt till medlemsstaterna och att bli av med asylfrågor, gemensam utrikespolitik, socialfonder, jordbrukspolitik, kravet på att gå med i EMU m m?

http://motpol.blogspot.se/2016/02/brexit-skulle-oppna-dorren-aven-for.html

http://fnordspotting.blogspot.se/

http://erixon.com/blogg/