Barnäktenskap håller på att segla upp som ett allvarligt problem i Sverige. Det är ett resultat av invandringen. Enligt Katrin Westlund, jurist på Socialstyrelsen, finns det inget i lagen som hindrar kommunerna från att låta en minderårig bo tillsammans med sin make eller den de är gift med. Samtidigt påpekar BO (barnombudsmannen), Fredrik Malmberg, på sin blogg att det handlar om mer än juridik:

”Myndigheternas skydd mot detta får inte bara vara juridiskt. Skyddet måste också ha betydelse för barn i praktiken.” ”Vi vet att det finns en ökad risk för barn på flykt att hamna i tvångsäktenskap. Det är därför skyddet egentligen har införts i Sverige, att man inte kan acceptera barnäktenskap.”

Den 1 juli 2014 stärktes skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Bland annat avskaffades dispensen för ungdomar under 18 år att gifta sig. Att tvinga någon till äktenskap kan ge fängelse i upp till fyra år. Även om brottet begås i annat land kan personen ändå straffas i Sverige. Den som lurar någon till utlandet för att giftas bort med tvång kan dömas till fängelse i två år för vilseledande tvångsäktenskapsresa. Malmberg menar att det behöver förtydligas vad skyddet mot barnäktenskap faktiskt bör innebära i praktiken. Han anser också att problemet är allvarligt även om det är två minderåriga som ingått äktenskap.

SR:s Ekot har granskat de sex kommuner som under hösten har tagit emot flest ensamkommande barn; Malmö, Mölndal, Stockholm, Göteborg, Sigtuna och Solna. Minst 70 av barnen har varit gifta där; de är flickor mellan 15 och 17 år. Fem av de sex uppger, enligt Ekot, att barn som fyllt 15 och vill leva ihop med den de är gifta med oftast får det, trots att barnäktenskap är förbjudet enligt svensk lag. Göteborg utgör ett undantag. Deras policy är att dela på paret; en som är under 18 får bo på ett transitboende för barn, den som är myndig tas om hand av Migrationsverket.

Att flera kommuner uppenbarligen låter asylsökande minderåriga bo med den vuxne han/hon är gift med är aldrig acceptabelt anser BO. Det innebär ett direkt erkännande av barnäktenskap. Också Morgan Johansson, justitie- och migrationsminister Morgan Johansson anser detta oacceptabelt och öppnar för att göra en utvärdering av lagen mot barnäktenskap. En utvärdering? Det betyder sannolikt ytterligare långbänk. Hur länge dröjer det innan något konkret kan hända som skyddar barnen?

I flera svenska kommuner tillåts barn under arton år uppenbarligen att bo tillsammans medan den vuxne som de har gift sig med trots att barnäktenskap är olagligt i Sverige. Det här medför problem och frågeställningar Sverige inte kan hantera. Om de får permanent uppehållstillstånd skulle det i praktiken t ex kunna innebära att den vuxne får barnbidrag både för sin minderåriga fru och de gemensamma barnen? Vad gäller för samkönade barnäktenskap? Ska legal status kopplas till hudfärg och härkomst? Varför är det moraliskt rätt att barn skall få utsättas för övergrepp, t ex könsstympning, bara för att de tillhör ett visst folk, eller för att deras föräldrar följer en viss vidskepelse? Hur går detta ihop med ”alla människors lika värde”?

I dagens Sverige har kulturrelativismens framfart utvecklats till rena farsoten. Verkligheten visar att människor blivit alltmer olika inför lagen. ”Sverige har blivit ett land där din hudfärg, din religion och ditt modersmål i praktiken reglerar åtskilliga av dina rättigheter och skyldigheter, ett land där din etniska bakgrund avgör vilka förväntningar det omgivande samhället och myndigheterna har på dig.”

I Förenade Emiraten får man inte bo ihop som man och kvinna om man inte är gift i enlighet med vad som föreskrivs i landets lagar. Jag anser det rimligt att vi som kommer hit och bor här kortare el längre tid följer landets lagar. Varför är detta inte rimligt i Sverige? Varför tillåter man fortfarande t ex könsstympning och låter bli att lagföra dem som utsätter någon för det eller dem som utför stympningen? Varför skyddar man inte minderåriga flickor som mot sin vilja skickas utomlands för att gifta sig? Varför är den feministiska regeringen så passiv här? Och varför är radikalfeministerna så tysta i denna fråga? Är det kanske för att de inte kan anklaga vita män för att vara roten till det onda i detta fall?

http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2962392-abramowicz-skydda-barn-fran-aktenskap

http://fnordspotting.blogspot.se/

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22116312.ab

Regeringen lanserade sin bostadspolitiska offensiv för några dagar sedan. Målet är att ”hitta innovativa och realistiska sätt” som underlättar för människor ”att flytta till ett boende som passar jobb- och familjesituation”.

Samtidigt offentliggjordes fackförbundet Kommunals ’bostadspolitik’ som visade sig uppfylla regeringens ambitioner med råge när det gäller att ”hitta innovativa och realistiska sätt” för människor ”att flytta till boende som passar jobb- och familjesituation”.  Margot Wallström, utrikesminister (S), och Annika Strandell, socialförsäkringsminister (S), är två av dem som hittat ”innovativa och realistiska sätt” att flytta till boende som passar dem, d v s Kommunals hyresfastigheter i centrala Stockholm. När Löfvens politik nu genomförts av hans egna ministrar har han sin vana trogen passat på att kliva ut genom fönstret och försvinna igen.

De ”insuttna” och solid+ariska topparna inom LO/fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna har utan konkurrens eller köande fått tillgång till paradvåningar med högst måttliga hyror. Endast det bästa är gott nog. Överdådigt festande, lyxanläggningar som knappt går runt, glassigt sommarboende, överdrivna förmåner för förbundsledningen etc har också ingått i Kommunals verksamhet.

”Medlemmarna i Kommunal är välfärdens motor” och ”…håller igång Sverige” står det på Kommunals hemsida. Medlemmarna är dock omedvetna om att de också är förbundsledningens och den politiska adelns motor och att de håller igång makthavarnas möjligheter att berika sig, lägga sig till med dyrbara vanor och festa på andras pengar. Kommunals verksamhet och extravaganta vanor har bekostats med avgifter som hundratusentals lågavlönade medlemmar tvingats stå för. Tala om att ställa grupper mot varandra och att inte leva som man lär! Hur ser deras ’värdegrund ut’? LO anser som bekant att SD:are har fel värdegrund för fackliga förtroendeuppdrag så den tredjedel av LO-anslutna som är SD:are kan knappast anklagas för att ha snyltat på medlemmarnas pengar.

Margot Wallström är nu mäkta upprörd. Hon anser att Kommunals ordf Anneli Nordström ljugit när hon uppgett att Wallström inte gått förbi någon i Kommunals lägenhetskö. Vi andra upprörs över att Wallström ens kom på tanken att kontakta Nordström om en lägenhet och att hon utnyttjat sin ställning.  Vi ser det som bestickning.

Att göra sig beroende av ett fackförbund bekymrar tydligen inte socialdemokrater. Tanken att det måste finnas många tusen kommunalare som skulle vilja bo mitt i Stockholm har tydligen inte heller slagit Wallström. Att vara ”gäst hos verkligheten” kan vara svårt för den politiska adeln. Med de ca 30 miljoner hon gjorde som EU-kommissionär och den årliga fallskärm om ca 1 miljon som hon har om året efter att ha slutat som kommissionär kunde hon ha köpt en egen lägenhet i centrala Stockholm eller bett regeringen ordna en bostad.

Som EU-kommissionär valde Wallström att gå förbi det system som beskattar Europaparlamentariker vars arvoden är avsevärt lägre än riksdagsledamöter arvoden.  På http://blogg.vk.se/asasuh/2015/10/19/wallstrom-solid-arisk/ kan du läsa om Wallströms girighet. Det klingar falskt när hon högljutt anklagar Alliansen för stora skattesänkningar, som gett svenskar i allmänhet lägre skatt. Det är ytterst få som liksom Wallström själva kan välja hur litet skatt de vill betala. Det klingar falskt, när socialdemokrater och LO/Kommunal högljutt och indignerat attackerar näringslivets toppar för att leva lyxliv, resa och festa runt på företagens pengar. Wallström har sannerligen gett ett ansikte åt girighet, dubbelmoral och hyckleri.

Ett Rosornas krig har nu utbrutit och Wallström hävdar upprört att Kommunal skadat henne personligen. Typiskt Wallström! Nordström hävdar att Wallström missförstått henne. Den formuleringen känner vi igen. Precis så brukar Wallström uttrycka sig när hon lyckats förolämpa andra länders företrädare och saboterat Sveriges internationella relationer. Så fort hennes eget agerande får negativa konsekvenser för henne, eller Sverige, är det aldrig hennes fel. Vår utrikesminister har utvecklats till ett ”diplomatiskt massförstörelsevapen”. Dags för nedrustning!

http://fnordspotting.blogspot.se/

http://www.uvell.se/2014/10/17/margot-wallstr%C3%B6m-en-myt–23745886#comments

https://www.youtube.com/watch?v=Skb9pt0kbGQ

Den invandringskritiska Nyheter Idag avslöjade för snart en vecka sedan hur Dagens Nyheter medvetet mörkade omfattande sexövergrepp i centrala Stockholm i samband med ungdomsfestivalen ”We are Stockholm” i augusti 2014:

”Det var grova sexangrepp som pågick mitt framför scenen där artister som Zara Larsson spelade.””Under en enda kväll ingrep polisen och ordningsvakter mot ett 90-tal killar, men även vuxna män, som ägnat sig åt övergreppen, berättar ett ögonvittne för Nyheter Idag. Ögonvittnet har själv arbetat inom Polismyndigheten i sitt yrke som psykolog, varför han har god yrkesmässig insyn i polismyndigheten.” Han kontaktade DN och redogjorde för det inträffade, men DN valde att inte skriva om det.

Peter Ågren, chef för Södermalmspolisen och kommenderingschef för ”We are Sthlm” 2014 förklarade i en intervju med Nyheter Idag varför polisen inte gått ut och informerat om händelserna:

–Det här är en öm punkt, vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna. Vi får ta på oss det här inom polisen.

DN tog i veckan direkt chansen att gå ut och angripa polisen. Attack är bästa försvar och bättre förekomma än förekommas:

“Blotta misstanken om att övergreppen ansetts som besvärliga att beskriva innebär ett svek mot de drabbade”.

När DN och redaktionschefen Caspar Opitz under veckan nu ifrågasatts för att de valde bort att rapportera om vad de i augusti fått veta av 2 poliskällor, presenteras en rad ynkliga och konstlade bortförklaringar. DN valde med berått mod att svika de drabbade. Nu försöker de skademinimera genom att dölja sitt eget ”svek mot de drabbade” och istället rikta strålkastarna mot polismyndigheten, som inte rapporterade om övergreppen. Ynkligt och ryggradslöst! DN har bl a skapat en Frågor & Svar-kolumn med egna frågor och svar.

När bortförklaringarna inte går hem, tar Opitz nästa rövare:

-Vi hade gärna gjort samma nyhetsjobb i somras, om vi bara hade fått bekräftat att detta var en stor och omfattande händelse. Vi kom inte längre än en källa, som ville vara anonym och inte arbetade hos polisen”.

Tidningen kunde därför inte verifiera informationen och skriva om händelserna. Kvalificerat trams! Självfallet har DN egna källor inom polisen som de hade kunnat kontakta för att få rätt information. Nu börjar det hela utvecklas till ett ’Wolodarskigate’.

Nyheter Idags anklagelser mot DN har ännu inte följts upp eller kontrollerats av svensk ’mörkermedia’, d v s alla media som medvetet mörkar/friserar sanningen. Så pinsamt för den svenska journalistkåren att det krävdes en norsk tidning att granska och bekräfta anklagelserna mot DN. Den ansedda norska Journalisten, som ges ut av Norges journalistförbund, har däremot intervjuat både den polispsykolog och den polisman som tipsade DN om övergreppen i augusti. Svårare än så var det inte att få kontakt med dem. Journalisten skriver att de “framstår som trovärdiga källor” och tidningens artikel, Övergrepp mot unga flickor, ett halv års tystnad  i svenska medier”, bekräftar de allvarliga anklagelserna mot DN, vilket måste vara ett högst besvärande inlägg i det växande ’Wolodarskigate’.

DN mörkade inte bara i augusti utan har de senaste dagarna också ljugit för att dölja sanningen bakom sitt medvetna mörkande och ”svek mot de drabbade”. Redaktionschefen Opitz ger inga förklaringar till Journalisten. Däremot skjuter han budbäraren genom att deklarera att Nyheter Idag är en ”högerpopulistisk hatsajt”. Men Journalistens artikel bygger inte på Nyheter Idag utan på intervjuer med psykologen och polismannen, som kontaktade DN redan i augusti.

En av många poliser som deltog i ordningsarbetet i Kungsträdgården berättar att ”ingen erfaren polis är förvånad över att det inte får uppmärksamhet”. ”Man vill inte beskriva verkligheten som den är. Den är obekväm och överensstämmer inte med vad man har bestämt sig för. Det är som om propaganda rullas ut.”

Det blir allt tydligare att politikerna styrs av rädsla för att hudflängas av media och media styrs av rädsla för att inte vara ’politiskt korrekta’ och att ’gynna mörka krafter i samhället’. Har vi någonsin haft så rädda politiker och fega journalister? Dags att skrota presstödet och låta agendastyrda ’mörkermedia’ som DN försöka vinna tillbaka allmänhetens förtroende eller gå i graven! Dags också att inse att ’mörkermedia’ inte längre går att lita på.

http://nyheteridag.se/sa-morkade-dagens-nyheter-omfattande-sexovergrepp-i-centrala-stockholm/

http://www.tino.us/

http://fnordspotting.blogspot.se/

Är det ett acceptabelt uttalande av en statlig chef på hög nivå? Så twittrade rikspolischef Dan Eliasson för ett par år sedan när han var generaldirektör för Försäkringskassan. Eftersom han inte tagit avstånd från, eller bett om ursäkt för, uttalandet är det rimligt att anta att han har den uppfattningen även idag.

En allvarlig epidemi bland politiker, myndigheter och media härskar sedan några år eller sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. En av dem som tidigt och allvarligt drabbades var Fredrik Reinfeldt. Han gjorde det till sin uppgift att till varje pris sätta stopp för SD. Resultatet av hans strategi blev som bekant det motsatta; idag hotar SD att gå förbi moderaterna och bli landets andra största parti (om de inte redan gjort det och om det inte innan nästa val blir landets största parti).

Rädslan att ’brunstämplas’ eller ’brännmärkas’ av media gör att vi inte längre bör tala om alla kvinnor som förtrycks i förortsområden då det kan gynna SD. Vi ska heller inte tala om dagens drygt 50 ’no go-zoner’ för att det kan gynna SD. Inte heller ska vi prata om tjänstemän som hotas när de utför sina jobb; ambulanspersonal, personal på akutmottagningar, poliser, personal inom brandkår och räddningstjänst, badvakter, bibliotekspersonal m fl. Det kan också gynna SD. Och vi ska absolut inte tala om att de unga män som i grupper ofredar kvinnor verkar komma från andra kulturer då det kan gynna SD.

Peter Ågren, chef för Södermalmspolisen kommenderingschef för ”We are Sthlm” 2014 säger enligt DN  i en tidningsintervju med tidningen tidigare i veckan:

–Det här är en öm punkt, vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna. Vi får ta på oss det här inom polisen.

Ågren är mycket kritisk till det politiskt korrekta medieklimat som råder i Sverige där han i egenskap av polis ständigt måste vara på sin vakt för att inte bli stämplad som rasist. Dock handlar det nog snarare om omsorg om hur den egna organisationen framstår än om politiska hänsynstaganden. Men polisens verksamhet liksom deras information/kommunikation ska tjäna samhället och inte det egna ryktet. Och man ska definitivt inte ta partipolitiska hänsyn. Kan det faktum att polispersonal undviker att rapportera om händelser som knyts till gärningsmän med utländsk bakgrund ha med ledarskap inom polisen att göra? Och vilken roll spelar deras kåranda?

Dan Eliasson är idag rikspolischef. Han fick den tjänsten trots att han ett par år tidigare, när han var generaldirektör för Försäkringskassan, twittrade:

”Normalt håller jag mig till socförsäkringen. J Åkesson i debatt gör att jag kräks!” ”En del tycker att GD ska vara tyst! Passar inte mig. Hatar rasism!” ”Alla måste visa var man står. För många rasister i Sve. Står jag för!”

Det är omdömeslöst och oacceptabelt av en ämbetsman i allmänhet, på den nivån i synnerhet, att häva ur sig något sådant. Står jag för! Hur ska enskilda poliser våga gå ut och säga något som de kan misstänka att högste chefen fördömer?

Statsministern har nu gått ut och krävt en utredning om vad som hände i augusti 2014 i samband med festivalen We are Stockholm och Eliasson har lovat att gå till botten med detta. Men har inte Eliasson förbrukat det förtroende han eventuellt hade när han blev rikspolischef? Hur ska han kunna göra en professionell och förutsättningslös utredning? Han själv och hans ledarskap torde vara en väsentlig del av problemet inom polisen.

Polismyndigheten är en offentlig aktör som ska bemöta individer professionellt och likvärdigt oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet, religiös och politisk inriktning. Vi vet genom Eliassons eget uttalande att han hatar SD. Hur ska han kunna bemöta sverigedemokrater professionellt och likvärdigt? Det enda rimliga en förutsättningslös och professionell utredning borde komma fram till är att ansvar måste utkrävas av polisen. Dessutom bör Eliasson, som uppenbarligen inte är vuxen sin uppgift och sannolikt en del av problemet, avgå.

Under sitt första år vid makten har den rödgröna regeringen initierat fler utredningar än jag kan räkna till. Resultaten av dessa har hittills antingen låtit vänta på sig eller inte varit några kioskvältare. I värsta fall blir det heller ingen ’palatsrevolution’ denna gång. Allt kommer antagligen att återgå till det normala när dagens upphetsning lagt sig och journalisterna dragit iväg till andra scoop.

http://nyheteridag.se/

http://www.svd.se/ett-bottenlost-svek/om/overgreppen-under-we-are-sthlm

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/hur-kunde-det-bli-sa-fel

http://ledarsidorna.se/2016/01/pa-samhallets-botten/

http://fnordspotting.blogspot.se

Internationella nyhetsmedier har de senaste dagarna rapporterat om de ”Arab and African looking men” som på nyårsnatten i Köln utsatte Tyskland och tyska kvinnor för en ny sorts terrorism och maktdemonstration. ”Allt i ett massangrepp på över 90 oskyldiga offer – på en natt – och med hundratals gärningsmän i farten. Det är inget annat än ett sexuellt terrorangrepp som utsatte ett stort antal kvinnor i Köln på nyårsaftonen för sexuella terrorattentat, våldtäkter och stölder.” Ordningsmakten tappade helt kontrollen över situationen när många hundra män slet av kvinnor kläder, tafsade och stal värdesaker.

Både tysk polis och tyska ’gammelmedia’ väntade ovanligt länge med sin rapportering om händelserna. Polisen har fått mycket kritik för att de inte ryckte ut i tid och gjorde tillräckligt för att hjälpa de drabbade kvinnorna. Den tyska polisen säger i alla fall att gärningsmännen i Köln var av nordafrikansk härkomst. Klassas de tyska poliserna därmed som främlingsfientliga nazister och fascister av svenska ’gammelmedia’ och vänstern? För att kunna lösa ett problem måste man först erkänna det. Så länge ingen ens vågar erkänna att problemet finns är det svårt att tala och skriva öppet om det. Feghet gör att man hellre offrar kvinnorna än sitt namn och rykte bland PK-medierna.

Tystnad är dock nästan aldrig ett svar. Nyheter kommer fram ändå. Om ’gammelmedia’ inte gör sitt jobb kommer någon annan att göra det med ryktesspridning, lögner och fördomar som resultat. ”Om människor får intrycket av att man döljer saker för dem – då kan man över huvud taget inte föra någon saklig eller rimlig debatt. Varken ur ena eller andra perspektivet.” Det håller inte att blanda bort korten, dölja vad man håller på med och att distansera sig från folket. Dags för klarspråk och att kalla en spade en spade!

”Tyst det är i husen” också på Rosenbad. Statsministern gick ut genom fönstret efter sitt jultal och försvann. ”Världens första feministiska regering” med vice statsminister Åsa Romson och utrikesminister Margot Wallström som frontfigurer har inte visat sig på barrikaderna med anledning av händelserna i Tyskland. Inte heller övriga ministrar. Och var håller Kvinnolobbyn och alla radikalfeminister hus, de som ser vita män som roten till allt ont? Varför ljuder deras megafoner bara när vita män utför övergrepp? Tillåter deras politiska agendor inte att de går ut och högljutt fördömer de övergrepp män med en vidrig kvinnosyn gjort sig skyldiga till?

Nu är det inte bara i Tyskland som dessa sexuella övergrepp sker i stor skala. I Kalmar t ex förekom också sextrakasserier mot ett stort antal tonårsflickor på nyårsaftonen. Även här skedde övergreppen mitt i staden och enligt polisen talade merparten av förövarna inte svenska. Flera av flickorna har polisanmält händelserna. Poliskommissarie Monica Oldin säger att det finns en viss likhet med det som hände i Köln; gärningsmännen är många och kommer i gäng och de antastade känner sig väldigt rädda och trängda när de blir tafsade på och sexuellt ofredade. Inte heller i detta fall har Kvinnolobbyn eller vänsterfeministerna gått ut och fördömt övergreppen.

Vi måste sluta mörka, ’skademinimera’ och bagatellisera när kvinnor våldtas eller trakasseras sexuellt t ex på badhus, bibliotek och asylboenden. Detta måste lyftas fram i ljuset och diskuteras öppet. Det är helt oacceptabelt med sexuella trakasserier oavsett var de sker och det är ett växande problem som inte fanns för ett par år sedan. Vart är vi på väg? Inför nolltolerans och identifiera, porta och lagför förövarna istället för att kalla in fler vakter och bygga separata pooler och bassänger för män och kvinnor!

”Det är dags att sätta ned foten mot riktigt kvinnoförtryck, mot dassiga värderingar och mot alla dem som inbillar sig att de kan äga kvinnor. Ni ska respektera våra lagar och regler, punkt slut.”

Tidningen Der Spiegel återger vad Tysklands förbundskansler Angela Merkel sa vid en intervju med  anledning av vad som hände i Köln och i andra tyska städer på nyårsaftonen:

”Förbundskanslern uttryckte sin indignation över de här vidriga övergreppen och sexuella attackerna. Alla medel måste sättas in för att identifiera de skyldiga så snabbt och fullständigt som möjligt och straffa dem utan hänsyn till deras härkomst eller bakgrund.”

Så borde vi göra i Sverige också istället för att undanhålla och mörka verkligheten av rädsla för att gynna Sverigedemokraterna. Vem gynnas förresten av att verkligheten undanhålles och mörkas? Det viktigaste måste vara att se till att kvinnor (och övriga) kan röra sig fritt i samhället utan risk för övergrepp.

http://anybodys-place.blogspot.se/

http://www.henrik-alexandersson.se/

http://motpol.blogspot.se/

http://www.6mannen.se/

http://fnordspotting.blogspot.se

All information har en avsändare och varje avsändare har ett syfte med sin information. Att själv söka information, värdera källor och analysera innehållet har blivit viktigare än någonsin tidigare. I det journalistiska “uppdraget”, ska makten särskilt granskas och medierna stå på ”de svagas sida”. Gapet mellan det goda offentliga svenska mediala budskapet och en mera besvärande verklighet, som tittare och lyssnare i sina lokalsamhällen länge har kunnat iaktta, har nu i ett slag blivit uppenbar.

I min senaste blogg kritiserade jag DN och idag fortsätter jag på det ämnet. Fakta och dokumenterade bevis var en artikel i DN, en artikel där DN underlät att kontrollera lätt tillgängliga fakta, siffror och statistik och i stället förlitade sig på skvaller och smutskastning från personer som hade personliga motiv för att skada. Den s k järnrörsskandalen är ett exempel på detta. Den dyker fortfarande upp i olika sammanhang. Så här skrev DN:

”Att SD-politiker hotat folk med metallrör är fakta. Det finns dokumenterat, av politikerna själva, dessutom. Alltså, inget luddigt.”

På en blogg som jag läste för ett par dagar sedan fann jag att ”Detta innehåller 2 fel: de berusade, flyende SD-politikerna hotade ingen med metallrör och det som finns dokumenterat i en film från den enes mobilkamera, dokumenterar två rädda, berusade män som begärt polisassistans eftersom de tror att de är förföljda. Det är varken fakta eller dokumenterat att någon hotat någon överhuvudtaget. I medierna blåstes de ensamma, rädda männen upp till hotfulla, råbarkade sällar som gick loss på omgivningen med järnrör. Man ska vara försiktig med vad som påstås vara fakta .. särskilt nu när det är en sådan bristvara i nyhetsrapporteringen. Fakta är i alla fall att det helt saknas fakta i hela den här historien.” (http://anybodys-place.blogspot.se/). Hur många av oss har inte trott på järnrörsskandalen? Tror ni DN infört ursäkt eller rättelse? Nej, de upprepar emellanåt fortfarande dessa ’dokumenterade fakta’ och nämner järnrörsskandalen.

Krönikören Julia Caesar, som kritiskt granskar och bloggar om invandringen skrev tills i höstas under pseudonym. Då bestämde sig en fotograf och en journalist för att med diskutabla metoder avslöja hennes identitet och utföra offentligt karaktärsmord på henne. DN och Wolodarski bröt därmed mot alla etiska principer. Caesar, som tidigare arbetade som journalist på DN, måste naturligtvis räkna med att bli granskad och motsagd då hon sticker ut hakan och går utanför den snäva åsiktskorridoren. Men varför skriver man t ex om hennes hälsoproblem och sjukskrivningar om inte för att ytterligare misstänkliggöra henne och begå ett offentligt karaktärsmord på henne?

Ett av DN:s senaste klavertramp är ett nyligen publicerat reportage om SDU, där DN använder sig av ’guilt by association’ i ett insinuant försök att misskreditera ekonomen Tino Sanandaji. SDU-aren William Hahne har Tino Sanandaji som ”inspirationskälla”. Det räcker för att DN (och Aftonbladet) ska länka ihop Sanandaji med de uteslutna nationalisternas förbund. ”I det väldigt intressanta och välskrivna men bitvis också tendentiösa reportaget, ägnas nämligen påfallande stort utrymme åt att försöka klumpa ihop Tino Sanandaji med Sverigedemokraternas tidigare ungdomsförbund.” ”Detta är ett praktiskt sätt att misstänkliggöra en av sina kollegor respekterad nationalekonom som gång på gång pulvriserat glädjekalkyler om invandringens ekonomiska effekter. DN:s agerande föranledde denna gång dock kritik, även från väldigt namnkunniga meningsmotståndare till Sanandaji.” (http://fnordspotting.blogspot.se/)

Jag misstänker att chefredaktör Wolodarski släppte igenom reportaget för att misskreditera den person som sågat både honom själv och DN. Det Sanandaji gör är bara att presentera fakta baserade på offentlig SCB-statistik som alla har tillgång till. Därmed tillintetgör han faktaförvanskare som DN och Wolodarski. Sanandaji sköter uppgiften att granska makthavare m fl som DN numera åsidosätter. Idag har agendasättande kampanjer och vinklade artiklar till viss del ersatt granskande journalistik på DN. Osakligt, ohederligt och oförsvarbart av en stor dagstidning med omfattande presstöd och hög svansföring.

Jag avslutar med ett blogginlägg om en annan artikel i DN (11/8-15), Det tryggare Sverige:

”Under senare veckor har flera brutala mord inträffat, och många frågar sig vart samhället är på väg. Svaret är att Sverige, trots allt, har blivit tryggare. Det dödliga våldet har under lång tid minskat.”

”Så inleder DN en artikel i spåren av det vanvettiga dubbelmordet på IKEA i Västerås, och man vill med sin textmassa, sina siffror och sin nyhetsförmedling berätta att Sverige trots allt är på rätt väg. Färre mördas i Sverige, och DN drar slutsatsen att tryggheten ökar – som om det bara var volymen av dråp och mord som påverkade din och min trygghet. Det är den nyheten DN vill att vi skall ta till oss samtidigt som IKEA slutar sälja köksknivar.” (http://www.6mannen.se/)

Det svenska etablissemanget inom media och politik är på väg att underminera vårt samhälle. En stor del av journalistkåren, vars uppdrag är att granska makten, har svikit medborgarna genom att undanhålla eller frisera sanningen. Resultatet är att PK-medierna förlorat allt mer av sin trovärdighet och därmed många läsare. DN t ex har under året kommit att styras av känslor snarare än förnuft och fakta. I september slutade DN definitivt att vara en tidning som granskade makten. Den blev istället en propagandamaskin för en viss typ av flyktingpolitik och för kändisupprop, godhetsapostlar och aktivister som ville ge allt åt alla.  Skillnaden mellan “news” och “views” blev svårare att se.

”Finns en stark efterfrågan på kvalitetsjournalistik i dessa tider.” Så skrev Peter Wolodarski, DN:s chefredaktör, på nyårsaftonen. Men han har förlorat sin trovärdighet och ses idag som en maktens megafon som svikit sitt uppdrag och sina läsare genom sin agendajournalistik. Han och DN har sedan länge övergivit sin granskande journalistik och ersatt den med agendasättande kampanjer i syfte att utbilda/fostra läsarna och styra deras åsikter. DN har vägrat att förstå vad flyktingströmmen skulle leda till. De struntade helt i att det inte fanns bostäder till alla asylsökande, att kostnaderna skenade och våra välfärdssystem riskerade att kollapsa om utvecklingen fortsatte. Istället för att granska makten har DN granskat, utestängt eller misstänkliggjort dem som vågat ifrågasätta vad som skett.

”DN satsade allt på att tvinga tillbaka anden in i flaskan. DN satsade allt på att skapa opinion för en asylpolitik som hade blivit fullständigt ohållbar. DN satsade allt på att åter tabubelägga en för Sverige extremt angelägen samhällsdebatt. För att uppnå detta avskaffade DN för en tid allt vad nyanser, konsekvensanalys, målkonflikter och intellektuell hederlighet hette. Ändamålet helgade närmast vilka medel som helst.” (www.fnordspotting.blogspot.se)

”Den som förlorat slaget om verklighetsbeskrivningen utifrån statistiska underlag har även förlorat kriget. Krönikörer kan skriva om känslor, om ”människors lika värde” och håna sina politiska motståndare på de mest tramsiga vis. Det duger dock inte för chefredaktörer eller andra som vill bli tagna på allvar.” (www.motpol.blogspot.se)

Så, storögt häpna Dagens Nyheter, varför tilläts allt bara att fortsätta utan analys och kritiska frågor? Nu startar DN plötsligt en regeringskritisk kampanj: ”Hur kunde det bli så här?” för att ta reda på varför regeringen misslyckades så kapitalt med att hantera flyktingströmmen. Man häpnar. Hade Wolodarski och DN haft den minsta självinsikt och verklighetsuppfattning skulle de för länge sedan förstått att de själva är en del av problemet. DN har i likhet med regeringen vägrat att lyssna på ’verklighetens folk’ och sett som sin uppgift att påverka folkets uppfattning. Litet självrannsakan vore klädsamt innan DN fokuserar på andras tillkortakommanden. ”Hur kunde det bli så här hos oss på DN?” borde vara deras första fråga. Aftonbladets krönikör Johan Hakelius är inte nådig i sin kritik mot Wolodarski och DN: (www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article21975556.ab)

Feghet och rädsla att brunstämplas eller förlora jobbet verkar idag styra allt fler inom journalistkåren. Många läsare har därför övergett ’gammelmedia’ till förmån för dagens många informativa bloggar och sajter. Svenska journalister har bedrivit agendajournalistik och svikit sitt journalistiska uppdrag. Dessutom har man hejat på den handlingsförlamade regeringens agerande och motarbetat dem som protesterat mot dagens invandringspolitik, eller brist på invandringspolitik. Public service har i likhet med DN därigenom blivit en del av problemet snarare än en del av lösningen.

Nu är det inte bara journalister som tappat orientering och heder och frångått värdegrunden. LO har valt att göra ett undantag från principen om alla människors lika värde när det gäller SD: “De är inte som andra” säger höga LO-företrädare och därför pratar man inte med SD. LO upprörs över att arbetsgivarsidan understått sig att föra samtal med SD. Också den som har det dåliga omdömet att på fritiden synas på sta’n i ’fel sällskap’ kan straffas. En som fått känna på vad det kan innebära att äta middag med en företrädare från SD är Markus Uvell. För några veckor sedan sparkades han av denna anledning från chefsjobbet på PR-firman Kreab (med band till moderaterna). I demokratin Sverige kan du numera uppenbarligen förlora jobbet om du umgås med ”fel” människor. Är detta förenligt med frihet?

Läs också:   http://ledarsidorna.se/2015/12/vad-ar-sanning-och-vad-ar-logn/

I slutet av 90-talet sammanfattade Elizabeth av England det föregående året som ett ”annus horribilis”, ett fruktansvärt år. För mig känns 2015 just som ett annus horribilis. Jag ser praktiskt taget bara förlorare; regeringen, allianspartierna, migranterna, skolan, vården, välfärden m fl. Den som vågar se verkligheten i vitögat inser att den moraliska högborgen och humanitära stormakten Sverige går mot sin upplösning. Flyktingkrisen håller på att förändra Sverige. Ändå är detta bara början eller möjligen slutet av början på de svårigheter vi står inför. Ingen av oss kan överblicka utvecklingen på längre sikt då vi aldrig upplevt något liknande.

Den rödgröna regeringen har tappat kontrollen och försatt landet i en helt ohållbar situation. Allianspartierna DÖ-förklarade politiken, inskränkte demokratin och släppte fram en budget de anser ”skadlig för Sverige” genom att lägga ner sina röster. Anledningen var det ”kaos” som skulle drabba landet om deras eget budgetförslag vann!! Inte ens nu när DÖ, ”det minst dåliga alternativet”, är begravd agerar de som en trovärdig opposition.

Myndigheter jobbar idag dygnet runt utan att klara av sina uppgifter. Det råder stor brist på bostäder, lärare, skollokaler i skolorna. Belastningen på sjuk- och tandvård ökar snabbt, socialtjänsten går på knäna och antalet områden där polis och brandkår tvekar att gå in växer. Budgeten på nationell och kommunal nivå sinar, tiotusentals och åter tiotusentals illegala migranter har gått under jorden, grupper ställs mot varandra och många migranter är besvikna och frustrerade över hur verkligheten ser ut i dagens Sverige.

Sittande regering och övr 7-klövern har bidragit till att göra flyktingkrisen så mycket värre för Sverige än vad som blivit fallet i våra grannländer. Makteliten har gripits av högmod och velat göra landet till en humanitär och moralisk stormakt till en orimlig kostnad. Löfvens livsluft blev för en kort tid att sola sig i glansen han tillfälligt fick på den globala arenan och hemma av de svenska PK-medierna. Vi har tagit oss rätten att kritisera andra länder för att de inte agerat lika ansvarslöst som vi. Ungern, som försökte upprätthålla EU:s grundläggande regelverk, brännmärktes. Nu stänger också vi våra gränser och anklagar andra länder för att de inte hjälper oss att ta oss ur vår självförvållade kris. Vilken dubbelmoral!

Mycket av migrationsdebatten och inrikespolitiken har lamslagits av det utbredda missbruket av moraliska argument och skuldbeläggning. Det har skadat diskussionen när vänsterextremister och liberala intellektuella tillsammans stämplat all kritik mot invandring som rasism och främlingsfientlighet. Skräcken för att brännmärkas av medierna och utsättas för mediadrev har förlamat debatten och omöjliggjort en öppen och förutsättningslös diskussion. Det har gynnat framväxten av dagens samhällskollaps. Vem kommer inte ihåg hur Reinfeldt behandlade Tobias Billström när denne för några år sedan ville diskutera volymer för invandringen? Nu är det dags att diskutera maktelitens förlorade moraliska kompass.

7-klöverns beröringsskräck när det gäller Sverigedemokraterna har i mycket stor grad bidragit till dagens kollaps. Partierna har målat in sig i ett hörn och tävlat om att stå så långt ifrån SD som möjligt. Eftersom makteliten är fylld av prestige har det varit otänkbart att ta sig ur denna hörna. Man har helt enkelt värderat sin egen prestige högre än landets bästa. När partierna nu under galgen kopierat stora delar av SD:s flyktingpolitik är de mycket måna om att påpeka att de inte alls kopierat efter SD:s förlsag och att deras eget agerande är mer moraliskt än SD:s.

Men vad är moraliskt i regeringens och övr 7-klöverns agerande? Att svika sina väljare genom att införa  en politik som man kallar ’skit’ bara för att hänga sig kvar vid makten? Att svika sin egen ideologi och det man gått till val på bara för att slippa ta ansvar för landet? Att göda giriga och skrupelfria flyktingsmugglare (drygt 1 miljon migranter har fraktats över Medelhavet) genom att locka hit hundratusentals människor med eller utan skäl för asyl? Att låta dem vänta i månader eller år av ovisshet och under allt jobbigare förhållanden? Att skicka tillbaka dem som nekas asyl och som satsat allt på att ta sig hit? Att ställa grupper mot varandra? Att stjäla ur biståndsbudgeten för att betala invandringen istället för att ge biståndet till fattiga människor i tredje världen? Att låta ’ensamkommande barn’ utan ålderstest få asyl medan de barn och ungdomar som bäst behöver vår hjälp lever som internflyktingar i Syrien eller i flyktingläger nära syriska gränsen? Jag förstår att politiker och medier i våra grannländer kritiserar oss. Varför skulle de vilja hjälpa oss med det vi själva ställt till med och som kanske är det mest extrema inslaget i hela den europeiska migrationskrisen?

Dagens maktelit talar ofta om att ta ansvar för Sverige. Jag imponeras inte av vad den hittills gjort i den vägen. Moraliskt högmod och humanitärt storhetsvansinne har satt lagar, förordningar och gränser ur spel. Men högmod går som bekant före fall. Nu är sanningens ögonblick inne och det är hög tid att ta det ansvar man gång på gång t att hävdat att man vill ta. Reinfeldt smet ut bakvägen. Det mildrar ingalunda domen mot hans invandringspolitik. Tvärtom! Men statsminister Löfven är kvar och hans vallöfte att reparera ”det Sverige som gått sönder under borgerligt styre” visade sig vara en bluff. Så är han nu beredd att tillsammans med Fridolin och Romson erkänna sitt ansvar för flyktingkatastrofen, ta konsekvenserna av sin havererade politik och ett Sverige som gått sönder ännu mer och avgå? Det är vad många av oss väljare kommer att kräva i valet 2018. Kanske tidigare! Redan 2016 kommer vi att kräva att regering och övr partier tar ansvar för Sverige och ser till att vi får den ”ordning och reda i flyktingmottagningen”, Löfvens favoritmotto.

Partiledarna har hållit jultal. Stefan Löfven hävdade bl a att regeringen stängt gränsen för att straffa EU. Vem i EU bryr sig? Vi är en obetydlig medlem där alldeles oavsett vad uppblåsta svenska politiker tycks tro. Regeringen har, med god hjälp av övriga 7-klövern, själv försatt sig i den situation den nu befinner sig och kan inte anklaga andra medlemsländer för att de inte hjälper Sverige. Det kostar på att vara en ’humanitär stormakt’. Undra på att förtroendet för Löfven nått ny bottennivå!

Regeringen med Löfven i spetsen har envist vägrat att lyssna både till sitt folk och till andra EU-länder. Danmark t ex har man gång på gång förolämpat och rasiststämplat för att de i tid insett att de måste tänka också på det samhällskontrakt de har med sina egna medborgare. Danmark har också förstått vikten av rätt signalpolitik, något vår regering och alla godhetsapostlar vägrat att ta till sig. Nu står vi svenskar där ensamma och får skylla oss själva för att vi valt den genom tiderna mest valhänta och oerfarna regering Sverige haft, en regering vars politik saknar folkligt stöd.

”Alldeles oavsett vad man anser om SD borde alla förnuftiga och tänkande svenskar kunna enas om att aldrig mer ge sin röst till något av partierna i 7-klövern. De är förbrukade och förtjänar endast och enbart att ställas till svars för sin inkompetens och svek mot Sverige och svenskarna.” Så skrev en upprörd person nyligen på en blogg.

”Regeringen regerar inte. Försvaret försvarar inte. Rättsväsendet skipar inte rätt. Skolan skolar inte. Public Service servar inte allmänheten. Arbetsförmedlingen förmedlar inga arbeten men det har den aldrig gjort. Vården fungerar fortfarande även om den nu börjar gå på knäna.” skrev en annan. Jag kan tillägga att polisen inte längre har tid att sköta sina ’normala’ uppgifter p g a alla resurser som invandringen kräver, tak över huvudet till migranter kan inte längre garanteras och 7 av 10 socionomer vill lämna socialtjänsten och brandkåren drar sig för att gå in i de drygt 50 ’no go zoner’ som vuxit fram. Men Löfven och regeringen lever vidare i total förnekelse och offentlig lögn.

Makteliten har basunerat ut ”det finns ingen övre gräns”, ”Refugees welcome”, ”vi bygger inga murar”, ”Sverige tillsammans” etc. Den svenska migrationspolitiken har gjort Sverige till ett attraktivt land för asylsökande. Vi tvingar inte ens alla som inte får asyl att lämna landet. Tvärtom låter vi dem få gratis tillgång till både sjukvård och tandläkare trots att de inte har rätt att vistas här. Man har inte ens en aning om hur många tiotusentals migranter som illegalt vistas i Sverige! Undra på att det svenska mottagningssystemet klappat ihop! Nu har Dagens Nyheter plötsligt svängt 180 grader och inlett en granskning regeringens hantering av flyktingkrisen. Så dags!

En av dem som kanske har störst insikt i socialdemokraternas inre liv är Johan Westerholm. Han skriver 24 dec (ledarsidorna.se) att en av Löfvens första åtgärder som statsminister var att ändra rådande regler så att ansvaret för regeringens krishantering flyttades bort från honom. Åtgärden genomfördes trots att flera utredningar sagt att krishanteringen borde ligga i  hans eget kansli för att bli effektiv.

”Statsrådsberedningen, statsministerns egna permanenta stab, har saknat överblick och regeringen har under året tillsatt nya funktioner, som särskilda grupper av statssekreterare från bara vissa departement och utan mandat. Informationsflödet i Statsrådsberedningen har präglats av inkompletta underlag eller underlag där politiska hänsyn lagts på verklighetsbeskrivningarna för att ”mjuka upp” situationen. Statsrådsberedningens samordningsfunktion, som är direkt beroende av krishanteringen, har aldrig fungerat så illa som under Stefan Löfvens ledarskap vittnar fler oberoende tjänstemän om.”

”Bara komma på tanken att reorganisera en, för Sverige så central, funktion som krisledningen utan att ha regeringserfarenhet borde tyda på en ledning som helt saknar ledarskapsförmåga och vars huvudsakliga intresse ligger i den personliga prestigen.”

Löfvens galna och ogenomtänkta beslut att befria sig själv från ansvaret för landets krishantering saknar motstycke. Kommer Sveriges mest obeslutsamma, konflikträdda och inkompetenta regering någonsin att kunna fatta några som helst nödvändiga och genomtänkta beslut?

Statsminister Stefan Löfven hävdade f ö nyligen i en intervju med Expressen att regeringen uppfyllt eller påbörjat 97 av 105 vallöften. Nu har tidningen låtit statsvetaren Camilla Sandström granska listan. Hon konstaterar att regeringen har startat flera utredningar och kommissioner, men det är få åtgärder där man kan se konkreta satsningar. Har vi någonsin haft en regering som tillsatt så många grupper, kommissioner och utredningar och levererat så litet?

Låt mig avsluta med ett citat av Hans Li Engnell (motpol.se):

”Jag har aldrig haft ett så lågt förtroende för en svensk regering tidigare, eller för riksdagen som helhet. Sveriges politiska ledarskikt har under de senaste åren visat prov på en så låg kompetensnivå, en sådan arrogans och en så bristande verklighetsförankring att den sannolikt har förlorat människors förtroende för en hel generation framåt. …… Det räcker inte att presentera floskler längre. Inte ens i ett jultal. Vi har passerat det stadiet för länge sedan.”

Jag kunde inte ha sagt det bättre!

SD är nu största partiet bland LO-medlemmar med 31,1 %.  LO för därför en partipolitisk kamp mot delar av medlemskåren nu. Enl ryktet funderar LO på att utesluta SD:s sympatisörer. LO har t ex gjort en mycket SD-fientlig film och anordnat kurser för att svärta ner dem och deras politik, men SD bara växer och växer också bland LO-medlemmar. LO sväljer dock villigt medlemsavgifterna från SD-medlemmarna. Av dessa avgifter går en betydande del till Socialdemokraterna, ett parti som de brännmärkta medlemmarna inte sympatiserar med och ofrivilligt sponsrar, och till material avsett att svartmåla SD.

Gör också andra fackförbund undantag från principen om alla människors lika värde när det gäller SD? Vart är Sverige och delar av fackföreningsrörelsen på väg när de tar sig rätten att underkänna vissa medlemmars politiska övertygelse och hindra dem från att ha förtroendeuppdrag för sitt parti? Hur ser LO-ledningens värdegrund ut? Dags för socialdemokraterna att ta bort demokraterna ur partinamnet?

Alla kloka och kunniga radikalfeminister som styr LO, de politiska partierna och media frågar sig nu varför SD är största parti bland LO:s medlemmar. Radikalfeministerna har satsat hårt på att göra landet till en humanitär stormakt med hjälp av feministisk politik. Ändå sjunker förtroendet som en sten för världens första feministiska regering med Löfven och Romson i spetsen. Deras lösning på problemet är densamma som lösningen för alla andra problem: mer radikalfeminism, nymarxism och postmodernism.

Nu samlas därför Sveriges skarpaste feministiska hjärnor runt om på partikanslierna, i LO-borgen och PK-mediernas public service för att tillsammans ta fram en handlingsplan som ska vända utvecklingen. Målet är att få svenska folket att tycka och rösta som den journalistiska och politiska eliten har bestämt att vi ska tycka och rösta. Sonja Schwarzenberger är en av många radikalfeministiska vänsterkvinnor inom svensk public service. Hon kämpar hårt med sina kollegor varje dag för att sprida radikalfeminism och nymarxism till svenska folket.

Sedan den vita medelåders radikalfeministiska vänsterkvinnan Hanna Stjärne förra året blev ny vd för SvT har statstelevisionen intensifierat sitt arbete för just vänsterextremism och radikalfeminism. Alla program genomsyras numera av en hälsosam radikalfeministisk, vänsterinriktad, normkritisk och identitetspolitisk värdegrund. Det senaste tillskottet är Jan Helin, f d ansvarig utgivare på Aftonbladet. Han har nu blivit programdirektör på SvT.  Åsa Romson har visserligen sagt:

 ”För de flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella medelålders män – utan människor”

Några män kan dock accepteras av public service, i synnerhet på höga poster, om de bara är tillräckligt vänsterradikala och verkar i en feministisk agenda.

Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, är en av dem som vet bäst vad alla ska tycka och tänka. Han var med och presenterade boken Alla borde vara feminister som ska indoktrinera Sveriges gymnasieungdomar i den rätta radikalfeministiska och nymarxistiska tron. Håller alla LO-medlemmar med om att det är just till radikalfeministisk indoktrinering deras medlemsavgifter ska användas? Dessbättre har Thorwaldsson inte lyckats göra alla LO:s medlemmar till radikalfeminister eller nymarxister. Rätt stort spill får han räkna med där.

Thorwaldsson är duktig på att sprida feministiska läror och att regelbundet kräva att alla män ska maka på sig för att släppa fram en duktig kvinna. Han verkar dock anse att detta bara gäller alla andra vita, medelålders, heterosexuella män. Thorwaldsson är rikare och mäktigare än de flesta andra svenska män. Varför tar han inte sitt ansvar och lever som han lär? Varför avgår han inte för att ge plats åt en duktig kvinna istället?