Jag valde att pensionera mig några år innan jag fyllde 65. Det har jag aldrig ångrat. De första åren gjorde jag en del konsultjobb, bl a åt universitetet. Jag var också mycket engagerad i Junilistan. Därutöver ägnade jag mig med liv och lust åt att fixa hemma och åt att göra allt jag inte kunnat göra, medan jag jobbade heltid. Bara att slippa gå upp och skynda till jobbet på morgonen var en härlig känsla.

I likhet med många av mina pensionerade vänner och bekanta kände jag mer och mer att jag behövde något nytt, roligt och meningsfullt att fylla min lediga tid med och ’brinna för’. Jag kan tillbringa många timmar och dagar med att fixa hemma, men till slut är det mesta fixat och då gäller det att ha något som engagerar och får tillvaron att kännas meningsfull och lustfylld. Att bara sitta och vänta på att något spännande ska hända eller hoppas på att någon annan ska fylla ens tillvaro med innehåll duger inte. När man går från ett engagerande heltidsjobb till en tillvaro utan meningsfull sysselsättning och stimulans, sätts fantasi och kreativitet verkligen på prov.

Jag har alltid gillat att resa och nu kände jag mer och mer lust att åka till USA och jobba i familj under vinterhalvåret. Därför registrerade jag mig på en webbplats, där familjer söker hemhjälp. Ett par av annonserna väckte min nyfikenhet, men jag hann aldrig förverkliga min plan att jobba ’over there’. Ödet hade annat i beredskap åt mig, något som gett mitt liv all den spänning, stimulans, mening och guldkant jag behöver för att må riktigt bra och som dessutom skonar mig från en tillvaro i snö, halka, mörker och kyla.
Hur ser då min vardagstillvaro i vinteridet ut? Den är en härlig blandning av trevliga samtal och möten, avkopplande golfrundor, spännande kulturella skillnader, nya platser och berikande upplevelser, nya arbetskamrater, stimulerande golfgäster och omväxling, sol och värme varje dag och härliga stränder och bad. Inte minst uppskattar jag att kunna gå ut i kortärmat och shorts varje dag hela vintern. Så medan stormen Simone härjar i Sverige, sitter jag här på min balkong och tittar ut över ett glittrande blått hav och njuter av tillvaron. Vad mer kan man önska sig?

Muslimer är i regel mycket trogna sin religion och dricker därför inte alkohol. Det innebär ingalunda att man inte kan köpa alkohol i muslimska länder.
För något år sedan råkade jag höra en expedit på Arlanda ’Duty Free’ förklara för en resenär på väg till Egypten att i Egypten gick det inte att köpa alkohol. Jag gick fram till henne och påpekade att det inte var sant. I det informationssamhälle som vi svenskar idag lever i, borde man kunna förvänta sig att personalen på en så modern flygplats vet vad de talar om. Eller är det kanske mer lönsamt för kommersen där att köra med ’skrönor’?
När mina golfgäster anländer, har de ofta med sig ’bag in boxes’ och andra alkoholvaror, som de köpt på t ex Arlanda eller på flyget. I emiraten finns det i alla fall affärer som säljer alkohol, så idag gjorde jag ett studiebesök på det lokala ’Systemet’ här. Bakom diskreta bruna plåtdörrar utan reklam dolde sig en riktigt välsorterad butik. Jag frågade personalen vad jag måste ha för att handla där. Jag trodde att jag måste visa pass eller annan ID. ”Pengar” svarade de och skrattade!
Som den svensk jag är, gick jag runt, tittade på priserna och jämförde dem med de priser jag sett på Arlanda och andra platser jag jobbat på. Döm om min förvåning när jag såg att t ex en flaska Absolut vodka oavsett smaksättning kostade bara drygt hundralappen! Brittiskt gin kostade ca 65 kronor och bra whisky ungefär lika mycket.
I nästa rum fanns viner som vi hittar på Systemet. De var också klart billigare här. En Drostdy Hof ’bag in box’ kostade ca 110 kr och många av de vanligaste vinerna hemma kostade här ca 50 kronor per flaska.
När jag berättade detta för mina gäster sa de spontant: ”Då måste vi gå dit och handla och ta med oss hem! Vi kan packa ner det i våra resväskor.” En rätt vanlig slutsats är att ju mer billig skattefri alkohol vi köper, desto mer tjänar vi. Dessutom tilltalas vi svenskar av alla sorters skatteavdrag.
Eftersom jag bara äter och dricker det jag tycker smakar gott, kan jag inte tjäna några pengar på att köpa billig skattefri alkohol:O) För ett par årtionden sen, när jag var bortbjuden på middag, fick jag ofta förklara varför jag inte drack alkohol. Idag händer det inte ofta att någon kommenterar det, kanske för att mina vänner och bekanta redan vet att jag inte dricker eller för att fler än jag idag inte gärna dricker vin eller sprit. Däremot använder jag då och då alkhol i matlagning för att sätta en extra ’touch’ på maten. Vin och sprit smakar betydligt bättre i mat än i glas om du frågar mig.

Staden Dubai är huvudstad i emiratet Dubai, som är ett av de 7 emirat som ingår i Förenade Emiraten. Infödda ’emiratier’ utgör bara 15 % av Dubais befolkning.
Igår var det dags att möta Dubai på riktigt. Jag har sett rätt många dokumentärer om Dubai, men plötsligt befann jag mig mitt bland alla dess välkända byggnader och monument, som jag hittills bara hade sett på bild. Det kändes nästan som om jag varit här tidigare. Där låg Burj Khalifa, ca 830 m högt och världens högsta byggnad, Burj Al Arab, det sjustjärniga hotellet som ser ut som ett svällande segel, Jumeirah, Dubais Beverly Hills med eleganta shoppinggallerior, parker vid vattnet och lyxiga hotell och Dubai Marina, världens största konstgjorda marina med hundratals skyskrapor, topphotell och restauranger, som byggts under de senaste tio åren. Innan fanns här ingenting, vilket är svårt att föreställa sig.
Inga träd växer dock till himlen. 2008 drabbades Dubai av lågkonjunktur och många planerade ’underverk’ avbröts eller startade aldrig. Vem har t ex inte förundrats över Palm Jumeirah, en konstgjord ö i form av en palm? Det är den enda palmen som byggts klar av de palmer som planerats. Palm Jebel Ali är idag bara en övergiven jättestor ’sandhög’, som skjuter ut i havet och för Palm Deira avbröts allt byggande 2011. Det publiceras regelbundet rapporter som säger att öarna sakta håller på att sjunka.
Dubai är en riktig ’värsting’. Har du förresten lust att möta poliser i Lamborghini eller Ferrari? Då är Dubai platsen för dig. Eller har du behov av en guldautomat? Åk i så fall till Burj Khalifa! Om du planerar att gå ner mycket i vikt är detta också en plats för dig. För att bekämpa den tilltagande fetman bland emiratens befolkning belönas den som går ner mest i vikt under 30 dagar med guld. Gå ner minst 2 kg så får du 1 gram guld per kilo! Men hur lätt är det att banta, där nästan alla hotell med självaktning kör med ’feta bruncherbjudanden’? Du får äta och dricka så mycket du bara orkar till specialpris.
Gillar du lyx och flärd? Då har du flera eleganta affärsgallerior att välja mellan. Inne i Emirates’ Mall finns dessutom en imponerande konstgjord skidbacke. Undrar vad den kostar att driva per dag. I Dubai Mall finns ca 1300 exklusiva butiker med en ständig ström av köpsugna kunder på jakt efter märkeskläder och lyxartiklar. Men smakar det så kostar det. Att ligga på topp i Dubai är inte billigt och antagligen rätt jobbigt, om man ska hinna hänga med hela tiden. Det är i alla fall intressant att strosa omkring där en stund och sedan konstatera att Umeås gallerior och affärer passar både min plånbok och min livsstil bättre.

Efter mer än en månads speluppehåll var det dags att pröva golfklubborna på arabisk mark. Så gröna fairways har jag nog aldrig sett. De måste ha krävt massor av arbete och bevattning. Jag kände mig som Ferdinand under korkeken, men här var korkeken ersatt av palmer. Vilken känsla att spela golf igen i sol och värme! Termometern visade på 33 grader och solen sken från klarblå himmel.

Det låter förstås helt galet att ge sig ut på banan i den värmen, men jag kan försäkra att det var ganska OK. Golfbil är obligatorisk på banan här i Al Hamra och biltaket erbjuder ett hyfsat  solskydd. Dessutom fläktar det ljuvligt, vilket också lindrar värmen. Det kändes faktiskt riktigt behagligt. Behöver jag säga att jag njöt i fulla drag av alla prunkande bouganvilleor, vajande palmer, gröna fairways och ett azurblått hav?

Så hur gick min golfrunda? Över förväntan! Hålen är långa jämfört med hemma, men jag spelade nästan på mitt handicap. Nybörjartur förstås och det kändes som en bra början på säsongen här.

Här finns ganska många ’caddiesar’ till skillnad mot  vad som är fallet på svenska klubbar.  Caddiesarna ler i kapp med solen och gör sitt yttersta för att greenfeegästerna ska trivas och ha det bra. Det känns verkligen bra att få jobba med dessa roliga och hjälpsamma arbetskamrater. Liksom jag är de gästarbetare här i Förenade Arabemiraten. I Dubai och Ras Al Khaimah sköts det mesta av gästarbetare; lokalbefolkningen äger och gästarbetarna utför jobben. De kommer främst från Indien, Filippinerna och Bangladesh. Många européer jobbar också här men med betydligt bättre arbetsvillkor och löner.

Min närmaste kollega är Kalle, svensk golfpro, har nu anlänt. Vi ska jobba och bo ihop de närmaste 6 månaderna. Det känns skönt att ha också en svensk arbetskamrat. Ikväll anländer säsongens första golfgäster och då börjar det ’riktiga’ jobbet, om man nu kan kalla detta ett ’riktigt’ jobb. Det känns nog mer som en lång och innehållsrik semester i behaglig miljö och i mycket trevligt och stimulerande sällskap.

Då och då hör jag människor klaga på den svenska byråkratin. Jag kan berätta att den svenska byråkratin är i det närmaste obefintlig i jämförelse med den som finns t ex här i emiraten.
När jag anlände förra veckan, gick jag glad i hågen till den statliga operatören Etisalat för att skaffa Internet till lägenheten. Mannen bakom disken bad om mitt pass för att kontrollera att det hade den stämpel och det klistermärke, som visade att jag var en ’resident’. Tyvärr saknades den stämpeln och märket eftersom det tar sin tid att fixa det.
För några dagar sedan när Kalle, min svenske golfpro, anlände till Dubais internationella flygplats, skulle han hämta ut vår hyrbil och köra hit till Al Hamra. Vad hände? Jo, han fick inte ut någon hyrbil för hans pass visade att han har arbetstillsånd här, men passet saknade den stämpel som visade att han är en ’resident’. Då måste man ha ett ’lokalt’ körkort för att få hyra bil. Är man turist med 30 dagars visum, får man hyra bil om man kan uppvisa ett svenskt eller internationellt körkort.
Så varför hade vi inte ordnat upp detta i förväg? Helt enkelt för att man måste infinna sig personligen för att kunna göra det. Arbetstillstånd går att fixa innan man anländer hit, men inte ett intyg att man är en ’resident’. Till råga på eländet är det dessutom Eid, en muslimsk högtid, vilket innebär att många institutioner är stängda denna vecka. Först på söndag kan vi därför genomgå obligatorisk läkarundersökning och ansöka om ’lokalt’ körkort. Sen kan vi skaffa både det ena och det andra. Om man inte vill åka taxi hela tiden är det nödvändigt med bil för att ta sig mellan orterna här. Kameler funkar inte i denna öken.

Mot nya djärva mål

Så var det dags att ’åka till jobbet’ igen. Denna gång ska jag jobba i Al Hamra, Förenade Arabemiraten. Det finns 7 emirat och Ras Al Khaimah (RAK) är emiratet jag ska jobba i under det närmaste halvåret.

Vänner och bekanta undrar då och då varför jag åker till arabiska halvön, som jag bara känner till från det jag lyckats läsa mig till. Det är förstås enklare att åka tillbaka till de destinationer jag redan jobbat på, men Egypten är tyvärr inte något alternativ för tillfället och Gran Canaria har inte samma fina och stabila vinterväder som RAK. Dessutom känns Al Hamra som en rimlig utmaning för en nyfiken pensionär med överskottsenergi.

En av de stora fördelarna med Umeå är att det är så lätt att ta sig därifrån. Om man åker från Umeå på morgonen, kan man skicka allt bagage direkt till Dubai, byta plan på Arlanda och landa i Dubai på kvällen. Kan det bli enklare?

Dubais flygplats sjuder av liv, speciellt kvällstid när så många plan och människor är i omlopp. Trafiken på och omkring flygplatsen är närmast kaotisk. Som tur var tackade jag nej till att hämta ut hyrbilen vid landningen! Att efter en hel dags resande ta sig från flygplatsen på egen hand i rusningstid och inte ha en aning om vart man ska ta vägen är inte en rimlig utmaning. Det är ca 80 km mellan flygplatsen och Al Hamra och vägen saknar till stor del belysning och går genom öknen. Då känns det mycket tryggare att bli hämtad på flygplatsen och körd direkt till bostaden.

Emiraten i allmänhet och Dubai i synnerhet har all tänkbar komfort som vi besökare kan önska. Eftersom det är mycket varmt och fuktigt här ännu, känns det behagligt att stanna inomhus, där alla utrymmen är behagligt luftkonditionerade. Problemet börjar när man ska ut ’i hetluften’. Dessbättre väntar bättre tider snart; jag vänjer mig vid värmen (och värmen anpassar sig till mig genom att sjunka) allt eftersom hösten går. Jag ser fram emot att snart kunna äta frukost på balkongen och bara njuta av värmen och utsikten. Min lägenhet ligger vid stranden, har stor balkong och obegränsad havsutsikt. Kan man börja arbetsdagen bättre än så?

För några år sedan, när jag just hade ’loggat ut’ från Umeå universitet, råkade jag spela golf med en man som också just slutat arbeta. Vi pratade om ditt och datt och innan vi avslutat rundan, hade han nästan fått mig att lova att kontakta Golf Plaisir, Nordens största golfresearrangör, för att höra om de var intresserade av mina tjänster.
Detta möte på golfbanan blev början på en helt ny och annorlunda tillvaro. Efter bara några dagar ringde Golf Plaisir och frågade om jag ville jobba på Fuerteventura eller i Sharm el Sheikh.
-I Sharm el Sheikh så klart! svarade jag.
-Och varför är det så klart?
– För att jag älskar egyptierna. Jag och min f d man bodde och jobbade i Kairo 85/86 och under den tiden besökte vi Sharm el Sheikh, som då inte var mycket mer än några enstaka hotell och en fiskehamn.
Eftersom en utbildning för nyanställd golfpersonal skulle börja några dagar senare, blev det snabb resa till Golf Plaisirs kontor i Stockholm, intervju och kontraktsskrivning. Behöver jag säga att jag aldrig ångrat detta?
Min tid i Sharm el Sheikh började med att hotellet missat att ordna rum åt mig och golfpron, som också var nyanställd. Eftersom hotellet var fullbokat, tvingades jag och den 24-årige pron dela rum. Det kändes litet jobbigt och våra golfgäster skämtade med oss om det, men rummet var stort och bekvämt, så det funkade riktigt bra. Min yngre son var jämgammal med pron så att ha en ung man ’i huset’ kändes litet som hemma. Efter drygt 5 veckor fick vi i alla fall var sitt rum.
Allt hade gått med blixtens hastighet och nu stod jag där i en helt ny verklighet. Helt plötsligt bodde jag femstjärnigt med helpension och tvätt och städning fixad. Vilken tillvaro för mig som alltid fått fixa det mesta på egen hand! Jag blev mottagen och behandlad med så mycket värme, respekt, förtroende, hjälpsamhet och vänlighet att jag gick omkring och kände mig konstant tacksam och rörd. Varje dag sken jag ikapp med solen och tänkte med tacksamhet på vilken tur jag haft som hamnat just här.
På golfbanan samarbetade jag med egyptiska ’caddies’, som gjorde allt för att jag och mina gäster skulle ha det bra och trivas. Jobbet bestod av att ta hand om nordiska golfare, främst svenskar, som kom ner för att spela golf och njuta av sol, värme och bad i ett absolut kristallklart hav med ett undervattensliv som överträffade allt jag tidigare sett.
Mina gäster frågade ofta hur det kändes att jobba med bara män. Det tänkte jag aldrig på; vi var helt enkelt kollegor i ett arbetslag. Att jag var kvinna spelade ingen roll, antagligen eftersom jag med min ålder kunde ha varit mamma till dem alla. Åldern gav mig särskild status och respekt och innebar att de hade stort förtroende för mig och min livserfarenhet. De kom ofta till mig med sina funderingar, privata eller jobbrelaterade.
Jag har nog aldrig haft en bättre eller roligare arbetsmiljö än där på golfbanan och hotellet. Det säger inte litet då jag har haft många trevliga kollegor och jättebra arbetsmiljö under åren på universitetet. Skratt och glädje var en naturlig del av min arbetsdag i Sharm under de två vintrar jag jobbade där och jag skulle åka tillbaka dit och jobba imorgon dag om det vore möjligt. Till dess att den politiska situationen stabiliserat sig lär det dessvärre inte bli några golfresor till Egypten, men jag lever på hoppet.

Välkommen till Västerbottens-Kuriren – Bloggen. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller radera det. Sen är det bara att börja blogga!