”Old is gold” löd en av rubrikerna i gårdagens Gulf News. ”Åldrande ger oss anledning att fira; längre livslängd i hela världen är en triumf för utvecklingen”. Sverige leder Top 10-ligan följt av Norge och Tyskland. Först på tionde plats kommer Japan. År 2050 beräknas det finnas 2 miljarder äldre i världen och inom en inte alltför avlägsen framtid kommer det att finnas fler åldringar än ungdomar på jorden.

När vi svenskar fyller 60 kan vi statistiskt räkna med att leva i genomsnitt 24 år till. Jag har redan avverkat en fjärdedel av dessa 24 år. Det gäller m a o att göra det mesta och bästa av de år och förmågor som återstår. Med tanke på kommunernas ansträngda ekonomier kan man undra vem som ska ta hand om oss alla på ålderns höst.

I samma tidning läser jag att man i Dubai planerar att introducera hybridbilar i taxiflottan för att minska koldioxidutsläppen. Likaså försöker man ta fram bilar som drar mindre bränsle. Bensin subventioneras i Emiraten och kostar mindre än 3 kr per liter. Genom att använda ’HEVs’ (hybridelektriska fordon) kan man minska både koldioxidutsläppen och bensinsubventionerna. Det är m a  o inte bara i Sverige man tänker på miljön.

Apropå bilar har jag tidigare berättat att befolkningen i Dubai uppmanas och uppmuntras att använda Metron, tunnelbanan, istället för bilen. Metron är snabb och mycket prisvärd. Nu ska Dubais Metrostationer dessutom kompletteras med muséer med konst, kultur, uppfinningar m m . Resandet innebär förutom transport därmed också underhållning och upplevelser. Obegränsat med pengar flyttar ständigt fram positionerna i Dubai.

Och så detta med sopor. I Emiraten har man som hemma problem att göra sig av med saker man tröttnat på. Folk ställer ut möbler, hushållsapparater m m för att sopbilarna ska frakta bort dem. Det är förbjudet här att dumpa möbler etc på gatan, men man kan ringa en avdelning inom den ’kommunala’ sophanteringen för att få hjälp att bli av med skrymmande saker. Inom max 24 timmar hämtas soporna utan avgift och fraktas till en sopstation. Enl tidningen finns det människor som tror att sophanteringen också hjälper till att flytta ut de oönskade sakerna ur huset men där går gränsen. Att lyfta ut sakerna på gatan får man själv ordna.

Vidare ser jag att man i Saudiarabien nu beslutat att förbjuda ett femtiotal förnamn. Det är namn som är kulturellt och religiöst opassande. Namn som har med ’kungligheter’ att göra, t ex Malek (kung), Maleka (drottning) och Amir (prins) och namn som har med religion att göra, t ex Iman (tro) eller Malak (ängel) får inte längre användas. Även utländska namn som t ex Maya, Alice och Linda, förbjuds. Vad som händer med de personer som har dessa namn står det däremot inget om.

Slutligen finns en artikel som försöker besvara frågan om Hillary Clinton kommer att ställa upp i presidentvalet 2016. Hon sägs vara mycket skicklig i att svara på frågor utan att egentligen säga något. Känns det igen från andra politiker? Men håll med om att det vore spännande om amerikanerna vågade rösta fram sin första kvinnliga president! Obama blev ju den förste afroamerikanske presidenten och kanske har han banat vägen för en kvinnlig president. Mycket hänger förstås på vilken konkurrenskraftig motkandidat republikanerna presenterar. Den som lever får se.

Under mina vintermånader hinner jag träffa många människor. Det är inte lätt att komma ihåg alla, men vissa personer gör djupare intryck eller avtryck än andra. Förra vintern, när jag jobbade på Gran Canaria, träffade jag Per (fingerat namn). Han hade drabbats av ALS, ett av de grymmaste öden man kan råka ut för.

Per är en av dem jag har svårt att glömma. Han hade varit på Gran Canaria flera gånger tidigare, senast vintern innan. Nu var han och hans fru tillbaka. De upptäckte ganska snart att Per hade blivit så mycket sämre på mindre än ett år att han hade svårt att spela längre. De var öppna med Pers sjukdom inför övriga gäster, vilket var mycket värdefullt. Det underlättade umgänget inom gruppen och gjorde att gästerna gärna pratade med Per om hans situation.

Jag hade förmånen att tillbringa många intressanta stunder med Per när de övriga var ute och golfade. Det är nog få utomstående förunnat att få en så pass bra inblick i hur livet kan te sig för någon som drabbas av ALS. Per hade varit mycket framgångsrik i sitt jobb. Hans största sorg nu var att sjukdomen försämrat hans språkförmåga, vilket gjorde det svårt att förstå honom, om man inte lyssnade noggrant och tålmodigt. Att det påverkade hans rörelseförmåga tyckte han gjorde mindre. Jag tänker fortfarande på Per då och undrar om han fortfarande lever.

För några veckor sedan hade jag en gäst som drabbats av Alzheimer. Lars (fingerat namn) kan fortfarande prata och fungera ganska bra, men man ser på hans sätt att röra sig och på hans blick att han inte riktigt hänger med. Hans fru var mycket alert och gick före och efter honom utan att ta över. Eftersom golfbil är obligatorisk här, klarade Lars av att golfa och han fungerade också bra med övriga gäster. Både han och hans fru fick uppleva en fin vecka här trots Lars sjukdom.

Jag tänker ofta på hur privilegierad jag är att som pensionär fått chansen att jobba så här. Att ha förmånen att vara frisk och träffa så många intressanta och stimulerande människor varje vecka är inte alla förunnat. Ibland får jag höra att jag är modig som åker ut och jobbar så här. Jämfört med Per och Lars och deras fruar som åkte så långt för att spela golf trots sjukdom och handikapp är jag inte det minsta modig. Jag har en välordnad och väl organiserad tillvaro med hög standard och jättebra arbetskamrater på hotell och golfklubb. Det kräver inte något större mod att fungera då. Däremot kräver det att man är villig att ta de chanser som dimper ner och att man inser att livet är här och nu.

”Yesterday is gone, today is all we have, tomorrow may not even exist” säger man på engelska. Det gäller att göra det bästa och mesta av nuet. Imorgon kan det vara för sent. Ju rikare liv vi lever, desto bättre klarar vi förhoppningsvis av allt ålderdomen medför i form av nedsatta förmågor, sjukdom m m. Så skynda dig leva! Låt ”Carpe diem” bli din ledstjärna!

Här i Emiraten är det full vår eller försommar och närmare 30 grader varmt. Övergången mellan vinter- och sommarväder skördar många förkylningsoffer och jag är ett av dem. Likadant är det på hösten när vädret slår om från sommar- till vinterväder. En tröst är att en förkylning sällan är dödlig, men litet döende känner man sig när man inte får sova en hel natt under en vecka p g a nattliga hostattacker. Men det är bara att bita ihop, så igår guidade jag i Dubai hela dagen. Det gav mig ännu mer ont i halsen, men ”a woman has to do what a woman has to do”.

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag tänker alltid med särskild värme och tacksamhet på min mamma just den dagen. Hon var en stor personlighet och en stark och positiv kvinnlig förebild, som med humor och inre styrka vågade gå sin egen väg. Hon sa vad hon tyckte och tyckte vad hon sa, en egenskap som blir alltmer sällsynt i dagens politiskt korrekta värld.

Det är glädjande att fler och fler flickor världen över nu får tillgång till utbildning. I det sammanhanget vill jag lyfta fram 16-åriga Malala Yousafzai, nobelpristagare och utbildningsaktivist från Pakistan, som för ett par år sedan utsattes för ett mordförsök just för att hon stod upp för flickors rätt till utbildning.Ingen enskild insats ger så bra utdelning i välfärd som att öka kvinnors möjlighet till utbildning. I närmare 90 länder har unga kvinnor i snitt nu bättre utbildning än unga män. Vilken skillnad mot när min mor växte upp! Hon bad sin pappa om pengar till fortsatt utbildning men han svarade att han lika gärna kunde kasta pengarna i sjön. Det var hennes bröder som fick fortsätta, något som min mamma aldrig riktigt kom över. Det förstår jag. Desto viktigare var det för henne att jag fick möjlighet att utbilda mig.

Under veckan har det skrivits en hel del om jämställdhet i svenska tidningars nätupplagor. Bl a har jag läst att kvinnor som lånar pengar av bankerna till konsumtion tvingas betala högre ränta än män. Jag har också läst att räknat på en arbetsdag 8-17 jobbar kvinnor gratis efter 15.53. Män har betalt ända till 17.00. Varför gör inte facket något åt detta? Betalar kvinnor lägre fackavgifter så att facket inte jobbar lika hårt för dem? Är det kanske dags för kvinnor att bilda egna fackföreningar som utgår från kvinnors situation och krav?

Efter livslång brist på jämställdhet får kvinnor också lägre pension. PRO:s nya undersökning visar att genomsnittspensionen före skatt är 17 000 för män och 12 000 för kvinnor. En förklaring bakom kvinnors lägre pension torde vara att kvinnan är den som stått för det mesta av det obetalda arbetet inom familjen och därför jobbat färre timmar utanför hemmet. Vad har t ex samhället tjänat på att så många kvinnor jobbat mindre och istället tagit hand om barnen? Varför syns inte detta i pensionskuvertet?