Margot Wallströms framfart i utrikespolitiken i allmänhet och bland araber i synnerhet har gjort klara avtryck här nere på arabiska halvön. Ett resultat är att Förenade Arabemiraten kallat hem sin sverigeambassadör som en sympatihandling efter att Saudiarabien kallat hem sin sverigeambassadör. Innebär detta att emiratierna kommer att göra som saudierna också när det gäller utfärdande av nya arbets- och uppehållstillstånd för svenskar? Det skulle framöver kunna drabba mig.

Flera svenskar berättar nu att passkontrollanter här i Emiraten viskat och hånflinat när de sett att resenärerna kommer ”from Sweden”. Det är inget positivt tecken. Men ännu mer negativt blir det för alla svenskar med affärsverksamhet här eller svenska anställda i företag här. Det skulle göra det svårt för konsulter inom olika områden, experter, tandläkare, lärare, sjukvårdspersonal m fl att jobba här.

En mycket allvarligare händelse här nere är utvecklingen i Jemen. Arabförbundet har i veckan beslutat att hjälpa en av ’de sina’, d v s Jemen, där president Hadi för några månader sedan störtades i en kupp utförd av huthirebeller. Hadi har nu lyckats fly i båt till Saudiarabien och saudiskt flyg har redan börjat bomba rebellfästen i Jemen.  De arabiska gulfstaterna tog beslutet om en offensiv mot rebellerna efter en förfrågan från president Hadi. Syftet är att förmå huthirebellerna att sätta sig vid förhandlingsbordet.

Huthirebellerna anses stödjas av Iran och situationen i Jemen riskerar nu att bli ett strategiskt ”andrahandskrig” mellan Mellanösterns sunnimuslimska stormakter och det shiitiska Iran. Offensiven mot huthirebellerna genomförs av Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Qatar och Kuwait. I ett gemensamt uttalande säger man att man förutom rebellerna också ska slå ner al-Qaida och IS i Jemen. Under natten mot torsdag anslöt sig även Jordanien, Egypten, Sudan, Marocko och Pakistan till offensiven.

Som svensk behöver man sällan oroa sig för inbördeskrig. I Jemen har hotet om inbördeskrig funnits i flera månader nu. Eftersom allt fler länder beslutat sig för att gå med i offensiven på ett eller annat sätt känns situationen aningen oroande. Visserligen jobbade jag i Egypten, när revolutionen plötsligt bröt ut där 2011, men det gick så snabbt så jag hann knappt fatta vad som hänt förrän jag evakuerades. Utvecklingen i Jemen har hållit på ett tag men de senaste dagarna har händelserna där tagit fart. Det är tur att jag snart ska åka hem till lugnare trakter ganska snart. De stater som ingår i koalitionen riskerar antagligen att drabbas av ’vedergällningsaktioner’ och det vill jag inte vara med om.

Oavsett vad som sker i Jemen och när vet vi att det är civilbefolkningen som drabbas värst i alla krigsområden. Jemen är ett mycket fattigt land redan idag där många har svårt att försörja sig så hur svårt kommer det inte att vara för de drabbade när landet återgått till det ’normala’? President Hadi har nog sitt på det torra oavsett utgången men hur blir det för folket? Låt oss hoppas att Saudiarabien och resten av Arabförbundet då hjälper dem att återuppbygga landet!

Så skriver en kvinna i en av dagstidningarna här. Hon har cancer och har behandlats med cellgift vilket resulterat i att hon tappat håret. ’Selfies’ som hon tagit med en massa olika galna hattar på har fått både henne och många andra cancerpatienter att skratta och känna hopp.

Men det finns också allvarliga nackdelar med dagens ’selfietrend’, t ex  ’selfie deaths’ och Body Dysmorphic Disorder, d v s när man tvångsmässigt försöker hitta de ’rätta vinklarna’ för att göra ett perfekt intryck. För perfekt ska man helst vara. Måste erkänna att det är länge sen jag var i närheten av att vara perfekt;O)  Eiffeltornet är förresten den populäraste bakgrunden för en ’selfie’, tätt följd av Disney World och Burj Khalifa (världens högsta byggnad).

Så varför tar man ’selfies’? En av anledningarna är behovet av att bli ’gillad’, bekräftad, sedd och att få positiv förstärkning av andra. Det kanske vore bättre och viktigare att spegla sitt inre och ta reda på varför det är så viktigt att ständigt bli bekräftad. Idag lägger vi oändliga resurser på ytan men mycket litet på att utveckla insidan. Det är ändå insidan som avgör hur vi mår och hur vi klarar av att hantera våra liv. Vi vet t ex att allt fler unga människor mår så dåligt att de tar sina liv.

Det är viktigt att komma ihåg att inget man lägger ut på nätet är privat. Allt man publicerar på t ex Facebook finns där för evigt. Man äger inte rätten till det man publicerat där. Det får mig att avstå från Facebook m fl sociala medier. Allt man lägger ut där kan i värsta fall bli en förstasidesnyhet i en framtida dagstidning.

På senare tid har det blivit allt vanligare att arbetsgivare genomsöker sociala medier för att få veta mer om dem som söker jobb på deras företag. Vill jag verkligen stå för de bilder jag la ut när jag var tonåring? Står jag fortfarande för de åsikter jag gav uttryck för då, de sammanhang jag förekom i? Ta t ex Sofia Hellqvist, som om några månader ska gifta sig med prins Carl Philip. Hon har fått betala ett högt pris för allt som finns på nätet från hennes tid som utvikningstjej och deltagare i Paradise Hotel.

Är det förresten inte märkligt att oavsett land och religion har ’selfies’ och sociala medier gjort stor succé runtom i världen? I Expressens nätupplaga finns bloggarna Viktoria Silvstedt och Rebecca Stella. Den första är redan en etablerad modell och den andra hoppas antagligen på att bli det. Damerna verkar inte göra annat än posera i olika sammanhang och kläder, hänga med kändisar, festa runt och skriva om detta i Expressen. Affärsidén är att ständigt visa upp sig för sina ’följare’ och att bli gillad av så många som möjligt. Det måste vara jobbigt för dagens unga att ha dessa kvinnor som ideal. Undra på att många mår dåligt!

Gissa om det känns skönt att ha uppnått ’tantstatus’;O) Bekvämt också. Jag känner mig nästan som ett årgångsvin färdigt att avnjutas med alla sinnen; bra kulör, överraskande bouquet, moget, kryddigt och med smak av mörk choklad. Det enda som kanske inte är ’typiskt tant’ med mig är möjligen att jag vintertid bor och jobbar på arabiska halvön av alla platser.

Förra veckan tillkännagavs att Dubais regent, Shaikh Mohammed bin Rashid Al Maktoum, ska låta bygga ett framtidsmuseum. Den stålklädda byggnaden, som ska ligga i centrala Dubai nära Emirates Towers och finansdistriktet, kommer att ha en oval form. Utsidan ska prydas av poesi skriven av regenten själv. Bygget beräknas kosta över 1 miljard, men här tycks pengar aldrig vara en bristvara.

Framtidsmuseet ska stå färdigt 2017 och inrymma olika avdelningar med fokus på hälsa, utbildning, smarta städer, energi och transport samt en permanent sektion för världens viktigaste uppfinningar. Det ska fungera både som en inkubator för nya innovationer och ett museum där prototyper visas upp. Samtidigt ska det vara en motor för förnyelse och en destination för uppfinnare och entreprenörer. 2015 har för övrigt utsetts till uppfinningarnas år i Emiraten.

Framtidsmuseet, som ska arrangera vetenskapliga konferenser och erbjuda avancerade kurser och specialiserade workshops om design, innovation och entreprenörskap, vill locka till sig studenter från hela världen.

”Framtiden tillhör dem som kan föreställa sig den, designa den och genomföra den. Här i Förenade Arabemiraten tänker vi annorlunda. Medan andra försöker förutspå framtiden skapar vi den” säger Shaikh Mohammed.

2017 ska också Heart of Europe med bl a Sverige stå klart. Detta är en del av The World, öarna som finns 500 meter utanför Dubais kustlinje och har formen av de fem världsdelarna. Det är lätt att bli fartblind här nere.

Apropå fartblind är fortkörning något av en kultur bland emiratiska ungdomar. Deras passion är snabba bilar. Motorvägar med upp till 4-5 filer eller mer i vardera riktningen är vanliga här och även om det vimlar av fartkameror hindrar det inte förare från att köra 150-160 km i timmen. Varje år anordnas en Gulf Traffic week då tjänstemän från Roads & Traffic Authority uppsöker skolor för att prata trafiksäkerhet. Bl a får eleverna lära sig hur viktigt det är att använda säkerhetsbälten både i framsätet och i baksätet. Det är lag på att använda säkerhetsbälten men antalet bilister som använder dem  är allt annat än imponerande.

Barn gör inte som man säger utan som man gör och här åker barn ofta bil utan både bälten och barnstolar. Det är inte ovanligt att barnen sitter i knä på sina pappor medan de kör. Man kan också se barn hänga ut genom vindrutorna under färd. Behöver jag säga att inte heller föräldrarna använder säkerhetsbälten särskilt ofta? Visserligen finns vägskyltar som informerar om att bälten är obligatoriska uppsatta längs vägarna men det verkar inte hjälpa. Med tanke på hur fort och ’impulsivt’ folk här nere kör är risken att skadas svårt i trafiken mycket stor.

Under några dagar har här blåst rätt friskt och det har försämrat sikten rätt ordentligt. Luften blandas med sand och sikten blir ganska nedsatt emellanåt. Eftersom stora områden består av öken har det på många håll bildats ’sanddrivor’ längs vägarna. Inne i tätbebyggda områden har gästarbetare varit ute med sop och skyffel och sopat upp efter virvelvindarna. Trots alla pengar som finns här investerar man inte i några maskiner som sopar gatorna. Jag misstänker att gästarbetare är billigare än maskiner.

Så här i kölvattnet på internationella kvinnodagen ägnar jag min bloggtext åt två kvinnor som gjort ordentliga avtryck; den ena i världen, den andra i min värld.

Margaret Thatcher sa alltid vad hon tyckte, även när det inte gynnade henne. Det gjorde också min mamma Karin. Båda var snabbtänkta, verbala, orädda att föra fram sina åsikter och hade djupt förankrade övertygelser och värderingar. Medan Thatcher pratade politik på världsscenen gjorde mamma det på hemmaplan. Båda var övertygade om att ”Problemet med socialism är att förr eller senare får man slut på andra människors pengar.”

Frihet och ”kan själv” var ledord för mamma. Hon var en stark person som trodde på individen och på att ”själv är bästa dräng”. Gösta Bohman var hennes politiska favorit. Jag kan fortfarande höra henne argumentera för honom och hans politik.

Mammas politiska samtal skedde ofta hemma vid köksbordet och i sällskap av en granne som var övertygad ’bondeförbundare’. Mammas skärpa och förmåga att uttrycka sig gjorde stort intryck både på mig och på ’bondeförbundaren’, som med jämna mellanrum kom tillbaka för en ny politisk duell vid vårt köksbord. Hon var en mycket värdefull förebild för mig och kanske även för en del andra i hennes närhet.

Några år innan min mamma dog gjordes en videofilm med henne. En man på orten åkte runt och intervjuade människor som utmärkt sig på olika sätt. Det är både spännande och intressant att se och lyssna på henne. Hade hon ägnat sig åt politik hade hon blivit en svår kombattant för sina politiska motståndare. Jag har henne att tacka för mycket, inte minst mitt stora intresse för politik.

Anna Kinberg Batra och Annie Lööf har i intervjuer talat varmt om Margaret Thatcher och lyft fram henne som politisk förebild. Jag kan bara beklaga att de inte visade samma styrka som Thatcher när de i december lade sig platt för den rödgröna regeringen. Vem tror att Thatcher skulle svälja politiska förslag som inte rimmade med hennes ideologi och landets bästa och därigenom möjliggöra en politik som skadade hennes eget land? Jag tvivlar starkt på att Järnladyn skulle ha gått med på att sluta en överenskommelse med Labour, som skulle ha inneburit att beslutsfattandet flyttats från mitten ut mot kanterna och öppnat för en ekonomisk politik som saknat stöd av en majoritet i parlamentet. Jag tvivlar också på att Thatcher skulle ha gått med på att införa en beslutsmodell som undergräver legitimiteten och underminerar demokratin.

Alan Greenspan, den mäktige centralbankschefen, hade Thatcher till bordet vid en middag och sa efteråt bl a så här om henne:

”Hon behärskade en nivå på insikter om hur världen fungerar som de flesta inom politiken inte har förmåga att inhämta.”

Det är bara att instämma.

I en av dagens lokaltidningar här i Dubai läser jag att konstnärer hyrt in 2 rumänska tiggare för att dra uppmärksamhet och besökare till sin utställning i Malmö Konsthall. Tiggarna sitter inne i lokalen och får 140 kronor var per timme för att sitta där och tigga i 2 timmar per dag. Det är betydligt mer än de pengar de får in genom att sitta ute och tigga i ur och skur. Kravet är att de ska tigga inne i konsthallen precis som de annars gör utomhus.

Syftet med ’installationen’ är att det ska leda till en diskussion om globala orättvisor, men konstnärerna har istället anklagats för att exploatera fattiga människor. I många europeiska länder är tiggeri förbjudet men i Sverige är det tillåtet enligt artikeln. Bara i Malmö finns 150 rumänska romer som sitter och tigger pengar utanför affärer och järnvägsstationen.

Många besökare säger till tidningen att de upplever obehag av att möta dessa tiggare och att de har svårt att koncentrera sig på själva utställningen. Anders Carlsson, den konstnärlige ledaren för gruppen bakom installationen, säger att syftet är att få svenskar att ifrågasätta sin inställning till tiggeriet. Han vill att människor ska fundera över varför man är så tolerant när det gäller  orättvisor som går emot ens egen moraliska uppfattning. Man kan ju undra om vi verkligen behöver gå på utställning för att uppleva tiggeriet och komma fram till hur vi ser på det.

I samma tidning läser jag om hur tillverkare av ’smartphones’ nu lockar oss med ’smartphone-controlled cameras’ och armbandsklockor som gör det möjligt för oss att spåra och hålla reda på våra barn. Produkter som hjälper oss att spåra våra husdjur, barn, bagage, bilar m m är en växande ’business’. Övervakningssamhället är här för att stanna. Storebror vakar över oss från vaggan till graven. Jag känner mig inte helt bekväm med denna utveckling.

I svenska nättidningar läser jag nu dagligen om pilotstrejk och inställda flyg på Norwegian. Två av mina vänner från Umeå har varit här ett par veckor och igår kväll var det dags för dem att åka hem från Dubai. De hade inte fått något meddelande om att Norwegian ställt in flygningen härifrån. När de kom till flygplatsen för att checka in sent på kvällen, visade det sig dessvärre att deras flyg var inställt. Det medförde stora kostnader, mycket besvär och oro samt försenad hemkomst för dem.

Det är inte lätt att stå där på flygplatsen och inte veta vad man ska göra när man plötsligt får veta att flyget är inställt. Visserligen har vi oftast en hemförsäkring med inbyggd reseförsäkring men vad gäller för den? Och vi betalar ofta våra resor med kreditkort och får därigenom ytterligare en reseförsäkring, men vad täcker den? Vi tänker sällan på att ta med oss de villkor som gäller för våra olika försäkringar för vi är ju så vana vid att allt funkar.

För några år sedan ställde Iberia in en flygning som jag skulle åka med från Gran Canaria. Jag fick hjälp bl a av Konsumentverkets utländska avdelning att driva ärendet. Trots att jag kunde argumentera för min sak på engelska vägrade Iberia att betala. De skyllde på extraordinära omständigheter som de inte rådde över.

Av en händelse såg jag i Expressen en artikel om Flightright, ett företag som hjälper resenärer att få rätt mot flygbolag. Jag skrev till dem, bifogade alla mina skrivelser och reseunderlag och de tog sig an fallet. Det dröjde inte mer än några veckor innan Iberia betalade. Hade jag inte läst om Flightright hade jag förmodligen aldrig fått ett öre. Tur ska man ha!

Dominika Peczynski, aktuell som ny partner till Anders Borg, är chef för den s k otrohetssajten, Victoria Milan, i Sverige. I en intervju med nättidningen Dagens Media kommenterade hon framgången med Victoria Milan så här:

”Otrohet är den nya folkrörelsen. Jag trodde folkrörelsernas tid är förbi, sen kom Victoria Milan. Det är helt galet att vi har 230 000 medlemmar. 99 procent av dem som är med har barn så jag antar att det är barnens fel”.

En sak är säker; här i Emiraten är otrohet ingen folkrörelse. I muslimska länder straffas varje form av otrohet mycket hårt. Om det är rädslan för straff eller det faktum att otrohet inte är en del av arabisk religion, kultur och tradition som gör att otrohet inte praktiseras i samma omfattning som hos oss ska jag låta vara osagt. Och om Dominika Peczynski och Anders Borg gått med i folkrörelsen har jag ingen aning om, heller inget större intresse av att veta.

Deras relation har i alla fall väckt stort intresse bland medierna, inte minst sedan Anders Borg själv kontaktade Expressen för att informera om den. Han ville förekomma de skriverier som han visste skulle publiceras. Ett smart drag? Svårt att säga. Vi vet ju inte vad som hade hänt om han inte gått ut och berättat.

En skilsmässa är alltid jobbig inte minst för barnen. Om skilsmässan dessutom blir en förstasidesnyhet i flera veckor måste det vara ännu jobbigare att hantera. Borg är förstås van att hantera medierna men hans familj har levt ett ganska tillbakadraget liv långt från strålkastarna. Jag kan bara hoppas att hans fru och barn har många nära och kära som stöttar dem.

Som av en händelse hittar jag i Expressen en artikel av Katerina Janouch som träffat Carl, professionell Master som dominerar kvinnor på beställning. Smisk, pisk och rep finns på menyn. Intresset för sexuell dominans är större än vanligt inte minst efter världspremiären på filmen ”Fifty shades of Grey”.

Janouch bestämmer tid för en intervju i den studio där Carl tar emot sina klienter. Hon blir starkt påverkad av hans starka utstrålning. Han ser bra ut, är välklädd i svart kostym, skjorta med blänkande manschettknappar och blankputsade läderskor. Han tar henne i hand och visar in henne i en ateljéliknande lokal där det finns många konstverk med erotisk anknytning. En lädergunga hänger från två krokar i taket och det finns en ställning med piskor och sexleksaker. Dessutom finns där en låg fåtölj som helt uppenbart används vid sex.

Carl säger att han vill förbli en sexuell fantasi, ett hemligt rum dit kvinnorna kan söka sig för att för en stund få glömma vardagens tristess eller för att de upplever det befriande att få släppa taget och slippa ifrån allt ansvar. Han säger sig kunna ge en kvinna det hon vill ha, kanske det hon inte ens vet att hon behöver. Som Master uppfyller han den undergivnas drömmar och fantasier. Han tar hand om henne och ger henne en njutning som upplevs som förbjuden och som kanske hennes partner inte kan ge henne.

Eftersom jag inte vet om det finns någon Master här nere är det nog säkrast att jag inte låter fantasin skena iväg med mig ;O)