Veckans ledare i Västerbottningen

Fast nu råkade visst redaktören lägga in den specialvariant som skulle publiceras i tidningen Nordsverige

Så ledaren som skulle in i Västerbottningen hittar ni i löpande text här nedan!

Vad fan får vi lantisar för pengarna?

När Leif Östling, Svenskt Näringslivs ordförande, ställdes mot väggen och anklagades för skatteflykt så myntade han det nu smått klassiska uttrycket ”vad fan får jag för pengarna”. Kraftiga reaktioner kom direkt, både i traditionella- och sociala medier. Många förståsigpåare var rejält upprörda och Östling sågades förstås vid fotknölarna. Vi översköljdes också av inlägg och artiklar som omsorgsfullt hamrade in budskapet om vad han faktiskt fått av samhället för skattepengarna. Allt detta borde självklart alla vi andra också kunna förvänta oss att få, eller? Gratis utbildning, vård, omsorg, räddningstjänst, vägunderhåll, bibliotek, museer, idrottsanläggningar, kollektivtrafik och mycket mer. Vartefter jag läste inläggen som droppade in blev jag allt mer förbannad, men inte främst på de som skatteplanerar. Utan det var när jag såg på frågeställningen ur ett landsbygdsperspektiv det brann till rejält. För på fullaste allvar – Vad fan får vi lantisar för pengarna?

Sanningen är att vi inte får särskilt mycket. Våra byaskolor läggs ned och våra barn får växa upp längs vägarna i skolbussar. Vi ska föda barn i bilen och vi ska klara oss utan poliser. Vägarna ute i byarna får vi fixa själva men vi ska såklart ändå via skattsedeln betala för underhållet inne i stan. Utan att knota ska vi också subventionera den kollektivtrafik som främst stadsborna kan nyttja. Vi betalar dyrt för kulturen men vi blir av med vår musiklärare och vi ska vara tacksamma för att bokbussen kommer var femte vecka. Vi är med och betalar för stora dyra idrottsanläggningar i städerna men vi får spola vår egen hockeyplan, dra upp våra egna skidspår och spela innebandy i små skokartonger. Vi får själva ta ansvar för bygdens tillväxt eftersom kommunen centraliserar och förtätar för mer än vad tygen håller. Vi måste helt enkelt själva fixa massor av saker som inkluderas i samhällsservicen i städerna. I klartext så förväntas vi helt enkelt hålla käft, svälja orättvisorna och gå vidare utan att ifrågasätta.

Men den här frågan som ingen egentligen verkar få ställa är ur landsbygdens synvinkel högst relevant. Det är dessutom både vår rättighet och skyldighet som medborgare att kritiskt granska och ifrågasätta hur myndigheter hanterar våra gemensamma skattemedel. Vi har också en skyldighet mot våra barn och barnbarn, för ska det finnas en levande landsbygd i framtiden så måste frågan ställas högt och ofta. Så återigen – Vad fan får vi lantisar för pengarna?

I Bullmark får vi inte ens en ny låg- och mellanstadieskola trots att den gamla både är för liten och totalt utsliten efter 35 år. Men det är ju tur att vi betalar rejält med skatt, för skolskjutsarna kommer inte att bli billiga…

/Robert Axebro

Här kommer Nordsverigeledaren som hamnade i fel tidning…