Veckans ledare i Västerbottningen hittar ni här nedan:

Landsbygdsvision eller valfläsk

I förra veckans ledare konstaterade Torbjörn Wennebro att landsbygden är framtiden. För oss lantisar är det ingen nyhet. Problemet är bara att många politiker inte begripit det än. Torbjörn ger oss dock en gnutta hopp när han säger att polletten till sist brukar trilla ner även för politikerna. Så hur ser då vår mäktigaste landsbygdspolitiker på framtiden, har han fattat galoppen?

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht säger att ”Landsbygdens betydelse kommer att öka enormt” när han i tidningen Land beskriver framtidens landsbygd. Hans vision ser kanske bra ut vid en första anblick. Men skrapar vi lite på ytan så är det något som inte stämmer. För det är inte människorna på landsbygden som står i fokus. Läser vi mellan raderna blir det tydligt att det är vad landsbygden kan leverera som är intressant. Med klimatomställningen från fossila bränslen till förnybara råvaror vänds nu blickarna mot jord- och skogsbruket. Regeringens mål att svenska metaller ska användas vid tillverkning av batterier till de elbilar som ska rulla på våra vägar innebär att även gruvnäringen kommer att explodera.

Att landsbygdens resurser blir mer betydelsefulla ger oss inte automatiskt en hållbar och levande landsbygd. Såvida vi inte får ett nytt skattesystem som säkerställer att landsbygden inte bara exploateras förstås. En betydande del av de pengar som genereras måste bli kvar där värdet skapas, först då kan vi börja prata om en hållbar landsbygd. Sedan bör vi fundera lite på Landsbygdsministerns slutkommentar om varför landsbygden är så viktig. ”Det handlar om att se till att urbaniseringen inte kraschar, vilket den gör om vi inte har folk på landsbygden. Om vi inte får fram biomassa, om vi inte får fram maten – då kommer ju inte den urbana miljön att fungera”. I korthet säger han att landsbygdens uppgift är att leverera råvaror och försörja städerna och den urbana livsstilen trots att den har kraftig pyspunka.

I en debattartikel, i VK tidigare i veckan, skrev landsbygdsministern också om regeringens ”Hela Sverige-satsning” på 1,2 miljarder. Han sa att det är början på en ny framtid för landsbygden. Jag har dock svårt att ta det riktigt på allvar med tanke på att regeringen också har aviserat att man vill bygga nio nya städer, de flesta mellan Stockholm och Uppsala. Spektaklet med att ”utlokalisera” 500 statliga jobb längre bort längs samma tunnelbanelinje i Stockholm ger också perspektiv på vad de menar med ”Hela Sverige”. Det finns risk för att det enda landsbygden får är valfläsk för en spottstyver. Själv väntar jag med att sprätta skumpan tills vi sett om det här ger den ”verkstad” på landsbygden som utlovats. Ska det bli något mer än bara valfläsk behöver politikerna, precis som Torbjörn sa förra veckan, hjälp så att de inte råkar glömma bort oss. Men vi lantisar är ju hjälpsamma så det kanske löser sig…

/Robert Axebro

Veckans ledare i Västerbottningen

Landsbygd är mer än en tv-idyll

Under 2017 tog landsbygden ett stadigt grepp om tv-tittarna. Först genom det tokmysiga paret Mandelmann som fick folk att börja odla grönsaker på balkongen och drömma om att flytta ut på landet. Sedan dök Cowboykåken upp i rutan. Denna självförverkligande enmansdokusåpa fick nog även de mest inbitna karriäristerna att vilja lämna ekorrhjulet och förverkliga sina drömmar. Toppat med lite romantik i Bonde söker fru samt pysslande med en barfota Ernst så har landsbygden reducerats till en mysig, gullig och lagom excentrisk idyll.

Lyfter vi blicken från tv-tablån och kikar på samhällsdebatten under 2017 så krackelerar dock den idylliska bilden. För bortom tv-myset ses landsbygden, helt felaktigt, som en bidragsslukande och tärande parasit. Klyvningen mellan stad och land har stått i fokus och snedfördelningen av de pengar som genereras via vattenkraft, vindkraft och andra naturtillgångar är det som skavt mest. På kommunal och regional nivå är det lika illa, här centraliseras helt utan eftertanke och skattepengarna rullar endast åt ett håll. Tillgången till samhällsservice blir alltmer ojämlik och nedläggning av byaskolor och försämrad vård är vardagsmat. Stormen mot regeringens förslag om försämrade regler för fåmansföretag, de nya strategierna för enskilda avlopp och Telias pågående nedmontering av kopparnätet visar tydligt att förståelsen för landsbygdens förutsättningar är obefintlig. Ytterligare exempel ser vi i debatten om polisbristen i Västerbottens inland och regeringens planer att beskatta avstånd med t.ex. flygskatt och kilometerskatt på tunga fordon. Vi får helt enkelt konstatera att den landsbygdsromantiska tv-idyllen skiljer sig rejält från verkligheten.

Vad kan då landsbygden vänta sig under valåret 2018? Ifjol klubbades en ny svensk matstrategi där det talas om tillväxt och ökad självförsörjningsgrad. Landsbygdskommittén levererade också sitt förslag om en ny nationell landsbygdspolitik. Det här borde betyda att landsbygden prioriteras på den politiska agendan. Men trots detta och uppsvinget för landsbygdsfrågor i debatten är jag övertygad om att landsbygden kommer att behandlas lika styvmoderligt som tidigare. Så när vi sitter och inväntar alla fantastiska vallöften skadar det inte att påminna sig om den årligt återkommande skattehöjningen på bensin och diesel som regeringen drivit igenom, trots att man inför valet 2014 lovade att inte höja skatten.

Ska det bli någon förändring på landsbygden är det i vanlig ordning upp till oss själva, för tomma vallöften hjälper oss föga. Gör vi inte våra röster hörda och håller landsbygdsfrågorna aktuella under valåret 2018 kommer vi definitivt att bli bortglömda. Förutom när paret Mandelmann är på tv förstås, för då är ju den idylliska landsbygden på allas läppar…

/Robert Axebro