Veckans ledare i Västerbottningen

Landsbygd är mer än en tv-idyll

Under 2017 tog landsbygden ett stadigt grepp om tv-tittarna. Först genom det tokmysiga paret Mandelmann som fick folk att börja odla grönsaker på balkongen och drömma om att flytta ut på landet. Sedan dök Cowboykåken upp i rutan. Denna självförverkligande enmansdokusåpa fick nog även de mest inbitna karriäristerna att vilja lämna ekorrhjulet och förverkliga sina drömmar. Toppat med lite romantik i Bonde söker fru samt pysslande med en barfota Ernst så har landsbygden reducerats till en mysig, gullig och lagom excentrisk idyll.

Lyfter vi blicken från tv-tablån och kikar på samhällsdebatten under 2017 så krackelerar dock den idylliska bilden. För bortom tv-myset ses landsbygden, helt felaktigt, som en bidragsslukande och tärande parasit. Klyvningen mellan stad och land har stått i fokus och snedfördelningen av de pengar som genereras via vattenkraft, vindkraft och andra naturtillgångar är det som skavt mest. På kommunal och regional nivå är det lika illa, här centraliseras helt utan eftertanke och skattepengarna rullar endast åt ett håll. Tillgången till samhällsservice blir alltmer ojämlik och nedläggning av byaskolor och försämrad vård är vardagsmat. Stormen mot regeringens förslag om försämrade regler för fåmansföretag, de nya strategierna för enskilda avlopp och Telias pågående nedmontering av kopparnätet visar tydligt att förståelsen för landsbygdens förutsättningar är obefintlig. Ytterligare exempel ser vi i debatten om polisbristen i Västerbottens inland och regeringens planer att beskatta avstånd med t.ex. flygskatt och kilometerskatt på tunga fordon. Vi får helt enkelt konstatera att den landsbygdsromantiska tv-idyllen skiljer sig rejält från verkligheten.

Vad kan då landsbygden vänta sig under valåret 2018? Ifjol klubbades en ny svensk matstrategi där det talas om tillväxt och ökad självförsörjningsgrad. Landsbygdskommittén levererade också sitt förslag om en ny nationell landsbygdspolitik. Det här borde betyda att landsbygden prioriteras på den politiska agendan. Men trots detta och uppsvinget för landsbygdsfrågor i debatten är jag övertygad om att landsbygden kommer att behandlas lika styvmoderligt som tidigare. Så när vi sitter och inväntar alla fantastiska vallöften skadar det inte att påminna sig om den årligt återkommande skattehöjningen på bensin och diesel som regeringen drivit igenom, trots att man inför valet 2014 lovade att inte höja skatten.

Ska det bli någon förändring på landsbygden är det i vanlig ordning upp till oss själva, för tomma vallöften hjälper oss föga. Gör vi inte våra röster hörda och håller landsbygdsfrågorna aktuella under valåret 2018 kommer vi definitivt att bli bortglömda. Förutom när paret Mandelmann är på tv förstås, för då är ju den idylliska landsbygden på allas läppar…

/Robert Axebro