Skämmigt Landstinget.

Av , , 8 kommentarer 3

Landstiget vill spara pengar genom att dra in på hjälpmedel som rullatorer och rullstolar. Ett skrämmande  exempel finns i VK den 25 juli som  belyser Helena Grendins situation. Grendin är långt ifrån ensam som drabbats av landstingets felriktade spariver och om dessa politiker inbillar sig att rehabiliteringen går fortare genom att sätta drabbade i "husarrest" borde man sluta sitt uppdrag omgående.

Tror ni inte att en rörelsehindrad person vill vistas utomhus, bara att känna sommarens alla dofter och lyssna till fåglarna är helande för både kropp och själ, har inte ni politiker sett fram mot  just detta under Er semester. Vad ni gjort är att hindra de rörelsehindrade att uppleva det ni själva kunnat göra i sommar.

Eftersom det råder total tystnad från ansvariga landstingspolitiker utgår jag från att beslutet var enhälligt och därmed behöver man inte bry sig. Om det mot förmodan var någon som reserverade mot detta urdåliga beslut hoppas jag att ni har kurage att träda fram.

Ni politker som försvarar detta beslut  har  tydligt talat om att ni inte har någon ambition att bli omvalda i kommande landstingsval. Tyvärr finns det allt för många politiker i alla läger som endast ser till sitt eget välbefinnande i form av arvoden och karriär, är det sådana politiker vi behöver ? 

Att sparka på någon som redan ligger anses vara en styggelse och det är precis vad Ert besparingsbeslut handlar om. Jag konstaterar att mina hundar har ett betydligt bättre lagskydd än vad våra rörelsehindrade har. SKÄRPNING. 

Pärän.

Av , , 4 kommentarer 6

Eftersom jag vuxit upp på ett litet fjälljordbruk där det till stora delar handlade om självhushållning där Pären = Potatisen utgjorde en viktig del i hushållet kan jag inte låta bli att fundera över den evolution som uppenbart pågår även i "pärlanne". På den tiden hörde man talas om enbart 3 olika sorters potatis där mandelpären var den vanligaste och mest uppskattade p.g.a. den goda smaken, sedan blev det runnpären där allt som var runt fick denna benämning, sist men inte minst kom långröpären och det är den sorten som är mest intressant eftersom den över tiden bytt färg och i ett huj blivit politisk.  

Långröpären som har formen som mandelpären skiftade som framgår av namnet i rött, evolutionen eller vad det nu kan vara har sett till att färgen faktiskt gått över mer mot blått och på 60-talet ändrades namnet i folkmun till blåmandel. 

Åren går och utvecklingen likaså, i sommar lyssnade jag på två äldre gentlemän som satt utanför Konsum i Tärnaby och avhandlade just långröpärens historia och nu visade det sig att  långröpären / blåmandeln bytt namn ännu en gång, nu pratades om sossemandel med förklaringen just att man lämnat det röda och övergått till blått. 

En av gentlemännen som uppenbart var gammal f.d. sosse tröstade sig dock med att potatisens ideologi ändå fanns kvar och var mera jordnära och utvecklande än dagens  s-politik.

 

Inblick från dödsriket.

Av , , 1 kommentar 3

Nu har den första chocken efter att jag för ett ögonblick trodde jag var död släppt, egentligen var känslan ganska behaglig men överraskande. Jag vet ju att mina politiska motståndare önskar mig till hettan i underjorden men min upplevelse var betydligt närmare himmelriket.

Nu till själva händelsen. Jag satt och tittade ut genom fönstren som är specialdesignade för att tillvarata den storslagna utsikt vi har  över Storbjörkvattnet där man vid klart väder kan se ända till Grönfjäll i grannkommunen Vilhelmina, man kan utan skryt påsta att bättre läge för att kunna se ner på sina grannar får man söka efter.

Plötsligt och utan förvarning tror jag att jag är död och trots mina motståndares önskemål  hamnat i himmelriket, 2 meter utanför fönstret kommer en vacker häst med en ännu vackrare ryttarinna i sadeln som tittar in med sina stora vackra blå ögon, jag har sett många vackra kvinnoögon i mitt liv men dom här var något i särklass.  Just i det ögonblicket tror jag att jag har "tvärdött" och kommit till himmelriket. Jag gör i alla fall ett desperat försök att resa mig från stolen och vacklar ut på ostadiga ben trots att jag är spik nykter för att möta skönheten och där fanns hon på riktigt, för säkerhets skull stryker jag hästen över mulen för att försäkra mig om detta var sant. Det var sant, jag både såg och kände att det var en riktig häst och först nu vågade jag titta  på flickan med dom vackra blå ögonen och visst hon bara fanns där mitt framför mig, 

Ganska snart infann sig dock den bistra verkligheten, i kölvattnet på uppenbarelsen kom en yngling släntrande, fan grannarspojken har skaffat sig flickvän och dom kom bara för att hälsa på. Jag är ändå nöjd med det jag har och dessutom lever jag fortfarande.  

Nu måste jag nog börja se upp till grannarspojken