Lyssnade för en tid sedan på några jägare och skogsmän med erfarenhet från både jakt, spårning och allt vad som kan finnas i våra skogar. Resonemanget handlade i huvudsak om en vargiakttagelse förra vintern där dessa skogsmän efter en noggrann platsundersökning och fotodokumentation var övertygade om att det rörde sig om en varg.
Skrivbordsexpertisen från Länsstyrelsen avfärdade detta som inbillning och konstaterade att spåren kom från ett Lodjur och därmed var saken avskriven. Vem skall man då tro på, skrivbordsexpertisen eller erfarna jägare ?
Att vargen blev ett lodjur avdramatiserade hela händelsen påtagligt, men tänk om någon av jägarna köpt skrivbordsexpertisens påstående och tagit upp jakten på det påstådda lodjuret och lyckats fälla det och att man först då måste erkänna att det ändå var en varg, vem bär då ansvaret. Självklart blir jägaren ansvarig trots att djuret enligt expertisens utlåtande ändrat skepnad flera gånger. En varg som lever är ett lodjur men ett dött lodjur är en varg, hur vill man ha det.
Allt handlar om en vriden rovdjurspolitik där myndigheterna uppenbart försöker mörka den egentliga rovdjursförekomsten. Ordföranden i det regionala rovdjursrådet tillika kommunalråd i Storuman sitter på ett politiskt mandat och torde själv ha svårigheter att skilja på björnspillning och spillningen från en sädesärla, men å andra sidan behöver hon inte den kunskapen för här handlar det om politiska ställningstaganden fjärran från verkligheten.
Jag såg själv en varg i söndags men jag tänker inte göra någon affär av den iakttagelsen eftersom skrivbordsnissarna troligen skulle ifrågassätta mitt omdöme och betrakta mig som icke trovärdig vilket ingen vill riskera.
Kontentan blir att folk i allmänhet håller käften om sina iakttagelser och den gamla ramsan SGT kan tyvärr bli verklighet. Det finns i dag människor som inte vågar röra sig fritt för närgångna björnar men så länge detta förekommer långt ifrån residensstaden är det ingen som tar problemet på allvar och djurrättsaktivisterna har vunnit ännu en seger.
Ett tips till skrivbordsnissar och politiker, öppenhet är vad som krävs om vi skall få en hållbar rovdjurspolitik.
Senaste kommentarerna