Att politiken i Storuman kan bjuda på överraskningar är känt, senaste KS var inget undantag. De borgerliga partierna m, fp, c, kd och kl hade i gemensam skrivelse krävt att allt samarbete med grannkommunen Lycksele (Lyst-samarbetet) skulle upphöra för nu ville man "röra om i grytan" som det hette.  Åtgärden skulle bl.a. syfta till att Rikstrafiken skulle böja sig för en annalkande katastrof om  Lyst-samarbetet havererar,  personligen tror jag inte att Rikstrafiken tar någon hänsyn till käbbel mellan två kommuner.  Tidigare har alla varit eniga om att samarbete över kommungränserna är nödvändigt för att vi skall effektivisera och spara pengar men nu var dessa kriterier inte längre intressanta.   

Jag förstod ingenting förrän dessa herrar unisont framförde sin frustration över att Lyckseles kommunalråd inte var beredd att stötta en upphandling av flyget på Gunnarn, Lyst-samarbetet hade till min förvåning plötsligt blivit en flygfråga. Dessa herrars upprördhet är förvånande eftersom det inte är någon nyhet att inlandskommunerna aldrig kunnat samarbeta om flyget. Liknande uppträdande kanske man kan förvänta sig av småpojkar i den värsta trotsåldern men inte från vuxna ansvarstagande politiker där nästa alla är folkvalda.

Jag tror i motsats till borgarna inte på modellen att spänna taggtråd efter kommungränsen Lycksele-Storuman, jag tror inte heller på den taggtråd som redan finns vid Gränsbäcken i vår egen kommun och med facit i hand när det gäller nej till  turistutvecklingen och  nej till kommundelsnämnd i Tärnafjällen vet vi  att taggtrådspartierna agerar även där.

Man har uppenbarligen glömt att när man bygger murar eller spänner upp taggtråd för att utestänga andra stänger man samtidigt in sig själv.

Tiden är inne att borgarna plockar fram stålullen och börjar skrubba de egna vidbrända grytorna i stället för att röra om i andras grytor.

Att vägen till mannens hjärta går via magen är ett gammalt talesätt, nu har även jag fått erfara att detta är sant. I fredags blev jag bjuden på paltkalas hos Ingrid och P-A. Frohm i Rönnbäck och den palt som Ingrid kokat går till historien som historiens godaste.

Efter två jättepaltar är man sprickfärdig men det går inte att sluta äta, en till tänker man och pressar ner den tredje och nu är man nära medvetslöshet, det är bara att pressa in sig i bilen fort som fn. för att åka hem till soffan där man slocknar direkt.

Efter uppvaknandet ett dygn senare är man fortfarande proppmätt för palt har ju i motsats till Fjollträskarnas skräpmat den egenskapen att man inte behöver äta så ofta.

Socialstyrelsen och andra gymberoende kan slänga sig i väggen med sina kostråd och ta lärdom av den  matkultur som finns i Rönnbäck, för visst måste det vara bättre att äta sig mätt på palt  en gång i veckan än att äta hamburgare och dricka cola två gånger per dag.

Som alla förstår har Ingrids paltar gjort stort intryck på mig och skulle jag hitta en kvinna med samma paltkokarkompetens skulle jag överväga om singellivet utan palt är så lyckat. Som sagt, vägen till mannens hjärta o.s.v.