Gruva i Rönnbäck?

Hej igen, det var ett tag sedan jag bloggade och upptäckte en del kommentarer på min förra blogg som jag missat. Förlåt min slöhet, jag skall bättra mig.
Närvarade vid ett gruvmöte anordnat av forskare från Luleå tekniska universitet; mötet handlade om den tänkta Nickelgruvan i Rönnbäck. Ett intressant möte där tre olika falanger fanns representerade. En grupp för, en grupp mot och en grupp som var osäker. Eftersom jag som vänsterpartist som värnar om vår miljö deklarerat att (V) tar avstånd från denna gruva hamnade jag vid grupparbete i nejgruppen. Det var intressant att i samma grupp deltog representanter från rennäringen vilka också är negativa till en gruva. Vänsterpartiet ser framförallt på miljöfrågan medan samebyarna oroas för sin framtida näring, vilket var den största skillnaden.
Vi har tidigare fått information från exploatören att det enda negativa en gruva medför är damm från sandmagasinet. Hej å hå, vi vet att dammpartiklar från koksverket i Mo i Rana gjorde snön i Tärnaområdet svart, ett lysande exempel på hur damm och andra föroreningar kan spridas med vindarna. Vi vet också att berget i Rönnbäck innehåller både uran och asbets. Asbest är totalförbjudet och särskilda restriktioner finns för hanterig av asbest.
Sandmagasinet i Rönnbäck kommer att innehålla asbest som sprids över stora områden. Människor och djur som utsätts för detta riskerar att dö på ett sätt man inte ens önskar sin värsta fiende.
Någon sade att det var bara att vattna lite grann så är dammproblemet löst. Men stopp ett ögonblick, – skiten finns ju kvar eller räknar man med att allt åker nedströms långt från gruvområdet och då blir det någon annans problem? Hur cynisk får man bli?