Könsskillnader på IKSU

 Alla som har satt sin fot på IKSU har sett dem, the beautiful people. Tajta märkeskläder som döljer just ingenting, diskret parfymerade, iPhonen med, ordning på håret och i kvinnornas fall, välsminkade. Inget fel med det, folk får se ut exakt hur de vill, ägna hela sin tid åt att ragga i gymmet istället för att lyfta tungt, eller vad man nu vill göra på IKSU.

Jag tror inte heller att det är nån större skillnad på kvinnornas och männens vilja att se bra ut, men i en avsikt kan man se en tydlig skillnad och det är på de tidiga morgongruppassen. Jag stiger upp så nära passets start som möjligt, häller i mig lite yoghurt och äter en banan, borstar tänderna och cyklar iväg. Innan passet börjar tittar jag mig omkring och ser andra män med håret på ändå, tydligt nyvakna och de flesta verkar ha börjat morgonen på samma sätt som mig. Efter passet och duschen ser jag dem fixa sig, hårprodukter, deo och parfym tas fram. Det sista tycks kvinnorna ha hunnit med redan innan passet. De har en snygg make-up redan då de kommer. Som morgontrött man undrar jag hur det går till. Vad är det som driver en att gå upp i svinottan och fixa sig snygg? Vana? Grupptryck? Ren och skär morgonpigghet? Förhoppning om att träffa en trevlig man redan på morgonen?

Innan nån exploderar i kommentarsfältet så får jag väl tillägga att det finns en tydlig åldersskillnad, ju äldre desto mindre benägen att prioritera morgonsminkningen och att beskrivningen inte alls gäller alla.