HIV och informationsplikten

 1 dec, Internationella AIDS-dagen. Läge att uppdatera sig lite om vad som händer på området.

Jag klickar därför på en debattartikel i DN skriven av vänsterpartiets riksdagsledamot Hans Linde. Han argumenterar bland annat för att man ska avskaffa den så kallade informationsplikten, dvs. att den som är HIV-positiv måste informera om sin infektion för eventuella sexualpartners, och att den smittade för att underlätta smittspårning måste ange vilka denne haft sex med när personen testar sig positivt för HIV. Den principen kommer från smittskyddslagen och gäller inte bara HIV utan de rödmarkerade sjukdomarna på http://www.smittskyddvarmland.se/sjukdomarenlsml/sjukdomarenlsml.html

Nu är ju långt ifrån alla sjukdomar på listan sexuellt överförbara, men det finns ett antal i alla fall. Läser man lagtexten står det "Den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom är skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittoöverföring kan uppkomma."

Så vad har då Linde mot detta måntro? Jo: "Mycket talar för att Sveriges lagstiftning leder till en känsla av falsk trygghet som innebär att fler tar större risker. Men också till att fler undviker att testa sig och att stigmatiseringen av hiv-positiva befästs, genom att lagstiftningen cementerar en bild av hiv-positiva som farliga och ansvarslösa.

Sverige toppar statistiken över länder som fängslar hiv-positiva bara för att de är hiv-positiva. Smittskyddslagstiftningen behöver därför reformeras. Informationsplikten måste skrotas och vi behöver en hiv-politik som utgår från att vi alla har ett ansvar för att motverka smittspridningen oavsett vår hiv-status."

Nu ska vi se, vad är det han säger egentligen?

" Men också till att fler undviker att testa sig " Är det verkligen sant? Jag tycker att det låter långsökt. Att en och annan är rädd för svaret och därför inte testar sig kan man ju förstå, men att man ska undvika att testa sig för att om man är positiv måste man i framtiden berätta för sina partners att man är smittad låter ju extremt märkligt. Man borde ju vilja ha bromsmedicin om man är smittad, eller? Dessa egoistiska svin lär ju vara det även om lagen ändras. Hur det ska få färre att smittas är svårt att förstå.

Vi går vidare: " Sverige toppar statistiken över länder som fängslar hiv-positiva bara för att de är hiv-positiva." Oklart om Linde bara är korkad eller om han verkligen tror det. Sverige fängslar inte någon BARA för att de är HIV-positiva, däremot kan man dömas till fängelse för att man bryter mot smittskyddslagen och i allvarliga fall smittar någon (även om brottsrubriceringen kan variera en del om jag läst på rätt).

För mig känns det enkelt. Skulle jag vilja veta innan sex om en person är HIV-smittad? Ja. Skulle jag vilja att jag spårades upp av smittskyddsläkare om det finns anledning att tro att jag blivit smittad av någon? Ja.

Behåll lagen.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/harda-lagar-skapar-stigma-for-hiv-positiva_7715410.svd

Uppdatering: Miljöpartiets Gunvor B Ericson är på läktaren när hon säger "– Informationsplikten kriminaliserar alla med hiv" Det är inte sant.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hivpositiva-bor-fa-en-offentlig-ursakt

Etiketter: , , ,

3 kommentarer

  1. Betraktaren X

    Som ny bloggare har jag lite gått och väntat på att någon ska dyka upp i kommentarsfältet med något otrevligt inlägg. Jag har klarat mig bra från det, och det gäller även det här inlägget, men inatt kom en kommentar med en länk till en blogg. Jag kollade runt på bloggen lite grann och märkte att bloggaren bland annat driver tesen att HIV/AIDS inte finns (!) utan är någon form av konspiration av läkemedelsbolagen. I andra inlägg verkar han acceptera att HIV finns, men att bromsmedicinerna inte fungerar, bland annat gurkmeja verkar enl. honom däremot bita bra på HIV-viruset. Jag suckar och tar mig för pannan.

  2. knut

    jag kan hålla med dig i din tanke om huruvida personer som möjligen kan vara smittade eller väljer, eller väljer inte att testa sig. tror som du att skon inte klämmer vid smittskydslagen och att det därför är ett svagt argument. samtidigt förvånas jag över den ännu mer skrala argumentation som anförs i slutet av din text:
    ”För mig känns det enkelt. Skulle jag vilja veta innan sex om en person är HIV-smittad? Ja. Skulle jag vilja att jag spårades upp av smittskyddsläkare om det finns anledning att tro att jag blivit smittad av någon? Ja.”
    hur tänker du när du menar, så läser jag set åtminstone, att din subjektiva preferensuppfyllelse rättfärdigar informationsplikten?

  3. Betraktaren X

    Svar till knut (2012-12-02 17:18)
    Hej!
    Visst har jag en ”subjektiv preferensupplevelse”. Tror jag i alla fall, jag har nog aldrig stött på ordet preferensupplevelse tidigare, men jag fattar på ett ungefär vad du menar. Och det är ju rätt tydligt att jag inte är någon expert på området, men jag kan ju tycka saker ändå.
    För mig är en lag dels ett sätt för samhället att peka ut saker som är fel, dels, i vissa fall, ett sätt att skydda medborgarna, och dels ett sätt att straffa de som bryter mot den. Så om jag ska argumentera mera för att jag tycker att lagen ska vara kvar (alltså förutom underlättad smittspårning och en tydlig signal om hur man som smittbärare ska agera) så tycker jag faktiskt att man ska straffas om man utsätter alt. smittar någon med HIV trots att man känt till att man bär på smittan och smittorisk föreligger. På samma sätt tycker jag att man ska straffas om man kör bil på ett vårdslöst sätt och är vållande till en olycka, men även om det inte händer något (vid grav oaktsamhet). Jag har rätt svårt att se att man ska kunna straffas för att ha straffat någon med HIV, om det inte finns någon lag som reglerar att man måste berätta att smittorisk förekommer. Men det kanske finns nån klurig lösning på det.

Lämna ett svar till Betraktaren X Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.