Tävlingsdjävulen, en bra jävel

 Idag ska jag orda lite om livsstilsförändringar med tävlingar som viktig ingrediens. Alla vet ju att det är svårt att förändra vanor och livsstil. Man "borde" göra en massa saker, sluta röka, sluta snusa, träna mer, gå ner i vikt, dricka mindre alkohol, ringa kompisarna oftare och så vidare.

Jag har en liten tävlingsdjävul i mig. Jag gillar att tävla i olika sammanhang. Den slumrande djävulen väcktes till liv hösten 2011 då jag och en kollega startade en träningstävling. Träna mest, gå ner mest i vikt fram till jul. Viss träningstid kunde man få räkna på långpromenader också. Under mina veckor utan barnen tränade jag i mina ögon mycket intensivt. IKSU-kortet blev välanvänt. Jag började tänka mer på kosten och drog ner på snacks och kvällsfika. Det blev många promenader runt Nydalasjön med ljudbok i öronen. När tävlingen var slut minskade drivet att träna, promenera och tänka på kosten, MEN kontentan blev ändå att jag hade vant mig vid de nya bättre vanorna och jag höll igång bättre än innan tävlingen.

Några veckor innan jul fick vi på jobbet en föreläsning om hälsa av en representant från företagshälsan och ingen mindre än Hanna Ljungberg. De pratade varmt om pausprogram, och att ibland hissa upp skrivbordet och stå och jobba. Ärligt talat tänkte jag att det låter bra, men kommer inte att bli av. Dagen efter var det en kollega som startade ståtävlingen. "Nu höjer vi borden, den som först sänker förlorar." Tävlingen är över, men jag står fortfarande flera timmar per dag.

Nu röker eller snusar jag inte, men känner mig rätt säker på att om jag gjort det och velat sluta hade någon form av tävling varit min bästa väg ur bruket.

Vid nyår startade en ny träningstävling. Nya mottävlare denna gång. Det kanske inte leder till någon förändring, men inslaget att man måste prova minst fem nya träningsformer skulle kunna innebära att jag breddar min träningsrepertoar en aning.

Jag kanske borde tävla med grannarna i sommar om vem som målar huset snabbast…