Kvinnor och mördare

 Under lång tid hade jag svårt att förstå hur vissa kvinnor kunde stanna i våldsamma relationer. Jag förstod i och för sig att rådet att gå efter första slaget kanske inte är helt lätt för alla, men att stanna efter upprepad misshandel kunde jag inte förstå. Med åldern kommer väl en viss vishet smygande och jag kan ju i alla fall misstänka att i många våldsamma relationer har det förekommit psykisk misshandel under lång tid innan första slaget och att kvinnans självkänsla är körd i botten. Att inför sig själv argumentera att mannen nästan alltid är snäll och att det räcker, eller nåt liknande, blir ju lättare att förstå om man samtidigt tänker att det är en sen tidigare stukad själ som är drabbad. Men jag har inte kommit till någon förståelse ännu om vissa kvinnors fablesse för kända våldsmän.

För några dagar sen läste jag att Tony Byström (tidigare Olsson) ska gifta sig i år. Reflexmässigt tänkte jag, men vad fan nu då? Men det var ingen kvinna som han börjat brevväxla med från fängelset, utan nån han träffat i fängelsekyrkan. Oklart vad hon gjorde där. Desto mer obegripligt är de kvinnor som frivilligt kontaktar våldsmän som sitter i fängelse och börjar brevväxla och ev. inleder ett förhållande. Hur har man resonerat om man är tvåbarnsmamma med en dotter i samma ålder som Engla var och skickar brev till Anders Eklund för att han verkar ensam? Nu blev det ju aldrig nån romans av det där. Men Helge Fossmo gifte sig medan han satt i fängelse. Marc Dutroux fick masssor med brev från kvinnor. Här pratar vi om en man som våldtagit, torterat och mördat flera flickor. Listan kan förstås göras mycket längre. Våldsamma män i fängelse har en dragningskraft. För mig är det helt obegripligt. Någon som förstår?