VK:s Adam Timander slår idag någon sorts rekord (nåja, jag kanske överdriver lite…) i dålig journalistik. Hans artikel (http://www.vk.se/1000388/tar-4-minuter-att-lamna-parkeringen) går ut på att visa en bilförare som under 4 minuter försöker komma ut från en parkering. Kul? Ja, lite. Artikel som passar i en dagstidning? Nej, inte alls. Att bloggare, kvällstidningar, humorsajter, facebookväggar mm länkar till såna klipp må ju vara, men om det är en försmak av framtiden på en seriös tidning som VK blir jag bekymrad. Sen blir det lite halvosmakligt när det så tydligt i texten framgår att det är just en kvinnlig bilförare. Är den detaljen viktig?

Uppdatering: Artikeln har nu bantats betydligt, själva brödtexten har tagits bort och bara ingressen och en mening till är kvar förutom videon.

Uppdatering 2: Google hade tyvärr inte den gamla versionen i sin cache, men Bing däremot. Såhär var texten:

”En kvinnlig bilförare i Polen får besvär med att köra ut bilen från parkeringen.

Filmen visar en kvinnlig förare i en blå bil som försöker ta sig ut ur parkeringen. Det tar henne närmare fyra minuter att backa, köra fram, och backa igen innan hon tar sig ut. Flera sidor på internet har nu beskrivit händelsen som den värsta utfarten ur en parkering någonsin. Se filmen här nedan.”

4 referenser till att det är en kvinna på 5 meningar…

Som andra inlägg om nya ord som jag har lärt mig är det idag dags för ordet hämndporr. Någon part i ett förhållande tagit kort/filmat under ”akten”. Paret har varit överens om att det varit en lysande idé, men när förhållandet sen har spruckit och någon surnat till och velat hämnas på den andre har denne lagt upp porren på nån webbsajt, hämndporr alltså. Rättsläget i Sverige känner jag inte till, men i Kalifornien har man just gjort hämndporr olagligt.

Reflexmässigt känner man ju att det borde gå bra att få bort bilderna genom att be sajtägaren om det. Men det finns tydligen sajter som specificerat sig på det här och gjort business av det. De tar gärna bort bilderna, men mot en ordentlig summa pengar. Svin.

Det verkar vara lämpligt att helt enkelt inte filma eller ta dessa kort, så slipper man osäkerheten om vad som ska hända med dem sen. Med det sagt så tycker jag att det är tragiskt att det inte ska gå att lita på folk. I en bättre värld skulle det här inte uppstå. Jag citerar Bruce Springsteen i ett försnack till låten War på en liveskiva.

”Blind faith in your leaders or in anything will get you killed.”

Jag har lärt mig några nya ord som jag tänkte dela med mig av. Först ut: gubbgoogling. Vad kan det vara då?

Ja, när de som inte har hunnit nå en särskilt aktningsvärd ålder undrar något så googlar de för att få reda på saken. Såväl i ensamhet som i diskussioner med kompisar. ”Vänta, jag kan kolla” följt av en telefon som plockas upp har vi ju alla varit med om.

”Gubbar” (gubbar finns i alla åldrar) däremot föredrar att fundera på om de händelsevis kan veta något om nåt som är vagt kopplat till vad de skulle vilja veta. Om de kommer på nåt så sätter de igång och spekulerar högt och skapar sig efter en stund en egen sanning i frågan. Det är gubbgoogling.

Jag gillar att gå på loppisar. Kan tyckas lite underligt eftersom jag hatar prylar, dvs. jag avskyr att ha en massa saker som jag inte använder. Numera handlar jag mest saker till barnen, och är de med får de en slant att handla för också. Många prylar är sjukt prisvärda och i mycket bra skick, andra har rena fantasiprissättningen. Sak samma gäller i facebookgrupper för köp- och sälj, och inte minst på citiboard.se. Hursomhelst så har jag observerat att begagnatmarknaden, särskilt när det gäller barnprylar nästan helt och hållet är en kvinnlig bastiljon. Igår var vi på stor barnloppis på Nolia. Jag tror att jag handlade av 5 personer och stannade och pratade med kanske 10 försäljare. Av dessa var ingen man. Inte för att det saknades manliga försäljare, men det var få. Sak samma gäller på citiboard och i facebookgrupperna, jag känner mig som en udda fågel som är man där. Man kan även observera detta fenomen när det gäller annonser på citiboard när vuxenkläder, hygienprodukter mm säljs. En titt på aktuellt antal annonser på citiboard i modesektionen visar att damkläder och skor har drygt 2300 annonser, medan herrkläder och skor har drygt 100. En faktor 20 ggr fler för kvinnokläder alltså. Om det är ett uttryck för att kvinnor köper för mycket kläder som de sen knappt använder, att de hellre säljer än slänger kläder eller om det finns någon annan förklaringsmodell vill jag ha osagt.

Nolia igår:

Efter Mariannes osande inlägg om kommunpamparna och dess uppenbart förklädda semesterresa till Cannes på skattebetalarnas bekostnad (http://blogg.vk.se/min/2013/10/03/uppdrag-granskning/) kändes det helt rätt att ägna senfredagskvällen åt att se Uppdrag Granskning. Det var fascinerande att se de intervjuade pamparnas försvar av att de bland annat köpt två flaskor vodka och en flaska likör till sitt boende. Eller att de tagit in nubbar till frukost (!) när de smaskat frukostbuffé. Politikerföraktet lär ha spätts på en hel del i veckan. Lite smartare hade det ju varit av pamparna att helt enkelt backa på just spriten oavsett hur deras kommuns regelverk ser ut. Ett enkelt ”Det var onödigt att lämna in reseräkningar på all sprit, vi kommer att betala den i efterhand.” kunde ha gjort underverk, men inget sånt sas.

En annan fascinerande del var att kommunen faktiskt ersatte dem för en taxiresa till Antibes eller vart det var för att äta en tretimmars lunch. Rimligare hade varit att de fått äta i närområdet eller ta sin hyrbil dit. Jag var på tjänsteresa till Lund i förra veckan. På en av kvällarna åkte vi till Köpenhamn och åt. Jag skulle aldrig drömma om att lämna in ett tågkvitto för den resan till min arbetsgivare, och om jag trots allt skulle göra det så finns det inte en möjlighet i världen att arbetsgivaren faktiskt skulle betala den åt mig.

Jag har aldrig sett bonde söker fru, och så lär det förbli efter denna lilla ”puff” i Expressen. Är det den bästa scen de kan göra reklam för? En fyra år gammal badscen… ”Se hur han vickar huvudet i skummet” Tack, men nej tack.

Jag har tidigare ondgjort mig över att det bara är ”kvinnotidningar” i väntrum hos tandläkare och vårdinrättningar. Man dränks av Tara, Magasin M, Femina osv. Om det mot förmodan skulle gå att hitta en M3 eller nåt så är den aldrig nyare än 3 år gammal. I förra veckan då jag var hos tandläkaren och rent bildligt blev rånad så såg jag dock en satsning på mer uttalat unisexinriktade tidningar. Trots det är jag fortfarande skeptisk till tidningsutbudet, hur många är egentligen intresserade av tidningen Taxen?