Kategori: Recensioner

Margot av Bengt Ohlsson, recension

Av , , 5 kommentarer 1

När Margot Wallström och Bengt Ohlsson var på Kultur på Campus i Aula Nordica innan jul var jag och lyssnade. Det var intressant så jag bestämde att jag skulle läsa biografin Margot som Bengt alltså skrivit. Den är befriande tunn, under 200 sidor. Biografier tenderar ju att vara tokfeta för att få med varje period i personens liv, men i det här fallet var det onekligen en annan ansats. Bengt fick hänga med Margot under en period på hennes nuvarande jobb som FN:s generalsekreterares representant för att förhindra konfliktrelaterat sexuellt våld, resa upp till Kåge med henne för att besöka hennes hemtrakter och släktingar m.fl resor. Boken är välskriven, och ger en mycket intressant inblick i det diplomatiska spelet i FN. Margots uppväxt och tidiga år intresserar mig inte lika mycket, och hade kunnat få hållas tillbaka lite grann för att få till mer om hennes år i den svenska politiken. Skandalerna duggar inte direkt tätt, och det märks att Margot själv varit med i skrivandet på så sätt att kritiken mot saker som hon gjort är obefintlig. Göran Persson får sig i och för sig en släng av sleven, viket var uppfriskande.  Det skrivs en del om Mona Sahlin, men det är påfallande neutralt uttryckt. Svårt att få ett grepp om vad Margot tycker om Mona. Man kan dock gissa sig till vad det neutrala tonfallet innebär.

På det stora hela är den klart läsvärd, och för oss som bor häruppe känns det som en given läsning. När vi nu har en riktig A-politiker från Västerbotten bör man ju ha lite koll på vad hon är för figur.

Min nästa biografi (under året i alla fall) blir Steve Jobs. Mindre insmickrande och betydligt tjockare bok.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917337332X

http://www.bokus.com/bok/9789173373326/margot/

Django unchained, recension

Av , , 2 kommentarer 0

Så var det äntligen dags för en ny Quentin Tarantino-film. Mannen som gett oss fantastiska filmer som Reservoir Dogs, Kill Bill 1 & 2, Pulp Fiction och Inglorious Basterds.

Denna gång handlar filmen om en prisjägare (Christoph Waltz) under mitten av artonhundratalet befriar en slav (Jamie Foxx) eftersom Foxx kan peka ut några bröder som Waltz ska döda och Waltz vet inte hur de ser ut. Waltz och Foxx fortsätter att samarbeta för att till slut ge sig på det viktigaste uppdraget, att befria Foxx fru som är slav och ägs av Leonardo DiCaprio.

I förhandssnacket hade jag fått för mig att det skulle vara 2h och 45 minuter blodbad. Helt fel, visade det sig. Våldsscenerna är visserligen många och blodet sprutar både här och där, men det är långt ifrån action hela tiden. På tal om tiden var jag närmast säker på att filmen skulle kännas alldeles för lång, helt fel där också. Den håller hela vägen. Någonstans genom halva filmen kom jag på vem Waltz liknar. Kort och med mustigt grått skägg: Ingen mindre än Leif Pagrotsky!

Skådespelarinsatserna är helgjutna. diCaprios snorvalpsutseende från Titanic är sedan länge borta och han är som vanligt bra. Waltz och Foxx håller också hög klass. Samuel L Jackson dyker upp som en ytterst obehaglig äldre uppassare.

Miljöer, musik och kostymer är även de mycket bra.

Vad är dåligt då? Inte så mycket faktiskt. Men ska jag plocka ut något hade jag velat ha ett manus med fler överraskningar. Jag lämnade salongen med känslan att allt var bra, förutom att handlingen kunde ha varit snäppet vassare.

Öppen fråga: Hur många gånger nämns ordet "nigger"? MÅNGA. Rasismen är så obehaglig att det kryper i kroppen.

Betyget blir 4 pickadoller av 5 möjliga. Och den ska ses på bio!

Kolla in trailern:                                                          

 

För er som vill läsa en proffsrecension kan jag rekommendera SvD:s recension: http://www.svd.se/kultur/film/diger-och-kultig-western_7835552.svd

 

Boken Torka aldrig tårar utan handskar

Av , , Bli först att kommentera 0

 Det känns som något av en naturlag. Boken är alltid bättre än filmen. Har man läst boken ägnas samtalet efter filmen delvis åt att prata om vilka scener som inte fanns med i filmen och vilka karaktärer som porträtterats på ett sätt som strider mot boken. Den här gången blev det för mig, och antar jag, för många andra att man såg TV-serien Torka aldrig tårar utan handskar för att sedan ta sig an boken av Jonas Gardell (ja, ja, böckerna då, de två sista delarna kommer ut så småningom). Jag tyckte att TV-serien var riktigt, riktigt bra. Bra skådespeleri, och på alla sätt och vis genomarbetad. För mig som var i tidiga tonår då AIDS "kom till Sverige" var det också ett intressant porträtt av den tid som var då.

Hur var då boken? Ovanligt nog var boken och filmen väldigt lika varandra. Jag har nog aldrig läst en bok och sett en film där filmen varit så trogen boken. Det enda jag kan komma på var att det fanns en del faktaavsnitt i boken som inte fanns med i TV-serien. Har man läst boken är det klart värt att se serien också. Miljöerna och skådespeleriet gör det klart värt det. Tvärtom är långt ifrån självklart. Jag kommer nog att läsa de efterkommande böckerna också, men känslan är ändå att boken var en liten besvikelse. Jag borde nog ha läst boken först. Att läsa en bok där man vet vad som kommer att hända är väl… sådär. Tyvärr är möjligheten att läsa först sedan länge passerad, möjligen lärde jag mig att alltid läsa boken först så slipper jag fundera på om den lilla besvikelsen över boken kommer av att ha vetat handlingen innan eller om boken helt enkelt inte var lika bra.

Sex and the City, tjejserie?

Av , , 2 kommentarer 0

 Ibland ska man ju bara hålla truten. I ett samtal med ett par kvinnor om TV-serier säger en av dem att Sex and the City var en bra serie. Då säger jag

"Typisk tjejserie, sånt orkar jag inte med." BAD IDEA.

En aning irriterat: "Hur menar du nu, finns det särskilda tjejserier? Varför är Sex and the City en tjejserie?"

Ja, hur menade jag egentligen? Jag kom ju bara ihåg att min dåvarande sambo brukade se på den ibland, men att jag aldrig började se den på allvar. Möjligen såg jag ett par avsnitt, jag kommer i alla fall ihåg att huvudpersonen hette Carrie. Men ibland har man ju extremt tur. Telefonen ringde, och efter samtalets slut kollade jag på klockan och det var dags att rusa iväg på ett möte. "Vi får ta det där imorgon, jag måste kila."

Jag kom hem och hittade en "backup" av några avsnitt. Två avsnitt borde ju räcka för att plocka ut några stabila argument.

Ärligt talat så började det bra, det visade sig vara en HBO-serie. Ett bolag som gett oss The Sopranos och The Wire kan ju sina saker. Två avsnitt senare var jag uttråkad. Det kändes som att jag satt och tittade på en modevisning (de byter kläder hela tiden, och det är snygga kläder de har) med dialog, ibland rätt så explicit sådan.

"I caught him eating another womans pussy."

"I´m done with great love, I´m back to great lovers"

"Ladies, seamen twelve o´clock" "I pray when I turn around there are sailors"

"I´m gonna have sex with a sailor tonight"

"An interesting pussy might pass his path now and then"

Inget sex fanns med i de två avsnitten, vilket förvånade mig, men jag kanske haft en felaktig uppfattning om serien. Några djupa urringningar, bara bröst och sexuella anspelningar var dock på plats.

Visst fanns det några roliga scener, och repliker, men är det ens en komediserie? Eller ett tunt drama? Att behöva se en 2000-talsserie där kvinnor börjar gallskrika när det börjar regna gör ju att man bara vill ta upp sin iPad och lägga några ord i Wordfeud istället för att titta vidare.

Jag funderar på om det är meningen att de fyras gäng ska utstråla girl power på något sätt. i så fall tycker jag inte att de lyckas så bra. Samantha kastade i och för sig en drink i ansiktet på en kille som hon varit ihop med men som hon lämnade efter hon kom på honom med en annan kvinna. Några smöriga telefonsamtal senare och en fet diamantring till henne blev de ihop igen.

Så är det då en tjejserie? Vete fan hur det kan vara en serie för nån. Man kanske måste se massor av avsnitt för att "lära känna" karaktärerna. Lite potential finns det allt i Samantha, men Carrie är ju så tråkig att man häpnar.

Hur det gick då jag fick stå till svars för att jag sagt att det var en tjejserie? Ja, jag sågade serien men garderade med uttryck som "JAG tycker att", "smaken är ju olika", "ibland vill man ha nåt lättsmält". Tjejerna såg igenom mina billiga knep och frågade upp om det där med TJEJserie. Med känselspröten ute kunde jag ana en aning dålig stämning när jag trasslade in mig i resonemang om jakten på den perfekte mannen tilltalar kvinnor osv, men såhär några dagar efteråt verkar de ha glömt mina fördomar.

2 kommentarer
Etiketter: , , ,