Det känns som något av en naturlag. Boken är alltid bättre än filmen. Har man läst boken ägnas samtalet efter filmen delvis åt att prata om vilka scener som inte fanns med i filmen och vilka karaktärer som porträtterats på ett sätt som strider mot boken. Den här gången blev det för mig, och antar jag, för många andra att man såg TV-serien Torka aldrig tårar utan handskar för att sedan ta sig an boken av Jonas Gardell (ja, ja, böckerna då, de två sista delarna kommer ut så småningom). Jag tyckte att TV-serien var riktigt, riktigt bra. Bra skådespeleri, och på alla sätt och vis genomarbetad. För mig som var i tidiga tonår då AIDS "kom till Sverige" var det också ett intressant porträtt av den tid som var då.

Hur var då boken? Ovanligt nog var boken och filmen väldigt lika varandra. Jag har nog aldrig läst en bok och sett en film där filmen varit så trogen boken. Det enda jag kan komma på var att det fanns en del faktaavsnitt i boken som inte fanns med i TV-serien. Har man läst boken är det klart värt att se serien också. Miljöerna och skådespeleriet gör det klart värt det. Tvärtom är långt ifrån självklart. Jag kommer nog att läsa de efterkommande böckerna också, men känslan är ändå att boken var en liten besvikelse. Jag borde nog ha läst boken först. Att läsa en bok där man vet vad som kommer att hända är väl… sådär. Tyvärr är möjligheten att läsa först sedan länge passerad, möjligen lärde jag mig att alltid läsa boken först så slipper jag fundera på om den lilla besvikelsen över boken kommer av att ha vetat handlingen innan eller om boken helt enkelt inte var lika bra.