Etikett: labrador

Taxifärder att minnas

Av , , 2 kommentarer 5

När jag läste Lennart Holmlunds inlägg om Umeå taxi började jag tänka tillbaka på minnesvärda taxifärder. (Och även på att Holmlund måste ha otur, Umeå taxi är ju aldrig sen till mig, och ute på flyget har de så bra system att man myser, väntetiden är alltid noll.)

 

Karlavägen – Bromma. Färd 1.

Vid fyratiden en vardagseftermiddag. Jag och kollegan stiger in och vi åker iväg. Chauffören frågar vad vi jobbar med och sen berättar han att han funderar på att börja plugga till ekonom.

"Tror ni att jag skulle passa som ekonom?"

Vad svarar man på det? Vi hade ju aldrig träffat honom förut.

Han pustade och frustade över att det var så mycket trafik.

Efter ett tag frågade han hur gamla vi var. Vi svarade och ställde samma fråga till honom.

"25, men jag känner mig mycket äldre. Ni ska veta att man åldras SOM FAN i trafiken när man kör taxi."

"Jaså, hur länge har du kört taxi då?"

"4 månader". 🙂

Jag hoppas att han blev ekonom.

 

Karlavägen – Bromma. Färd 2.

Taxin var sen, och jag började bli lite orolig över att missa flyget. Jag tittade mig omkring och såg att det stod en Taxi Stockholm på andra sidan gatan en bit bort vid en park på tomgång. Jag gick dit och hörde en upprörd chaufför prata i telefon (öppet fönster).

"Men du kan ju inte beställa en taxi till Karlavägen om du är i Täby!"

Han i andra änden la nog på skulle jag tro, för det blev inget mer sagt i det samtalet. När jag sagt vem jag var och det visade sig att det var min taxi så visade det sig att resebyrån beställt taxin till fel adress OCH angett en siffra fel i mitt telefonnummer. Vi skrattade gott åt att chauffören ringt upp och skällt på en stackars oskyldig man i Täby.

 

Freys Hotell – Arlanda

Inget hände på den färden, men chauffören berättade en kul anekdot. Han hade hämtat upp en gammal dam som hade en stor väska med sig. Han packade in väskan i skuffen och när han satte sig i bilen satt damen i baksätet och en labrador i passagerarsätet. Chauffören som själv var hundägare klappade hunden och så åkte de iväg. Efter en stund säger damen:

"Men vad trevligt att du kan ha med dig hunden på jobbet."

"Vad säger du, är det inte din hund?"

Då blev det trubbel 🙂 Som tur var trodde sig damen sig veta vilka av hennes grannar som ägde hunden, så de kunde åka tillbaka och lämna den till ägaren.