Det är ju närmast omöjligt att komma hem från Prag utan att berätta lite om vad som fanns att dricka i stan. Tjeckiskt öl känner ju alla till, men det finns annat värt att nämna också.

Nu är ju tjeckiskt öl stort i Sverige så jag nämner inte så mycket om dessa, men några ord får det bli ändå. Om vi först tittar på prissättningen så pendlade en stor öl mellan 7 kr (tågstationen i Plzen) och 35 kr (uteservering i gamla stan) på krogarna. Importerade öl låg på cirka 30 kr, där det överhuvudtaget fanns annat än tjeckiska sorter. En intressant iakttagelse var att om man rörde sig ut från själva centrumkärnan låg priserna för en läsk eller en öl på samma nivå om man köpte den på krogen som i butik.

Det blir bara en ölbild och den är vald för den mycket osvenska etiketten.

Och på tal om osvensk etikett… Oklart vad det var för sorts dryck i den burken, jag tog kortet genom rutan på en butik.

Vi fortsätter på temat etikett, och övergår till vin. Den enda flaskan rosé som jag såg var inköpt på en lokal marknad. Här är den i alla sin prakt. Tillverkaren har inte lagt ner så mycket energi på att locka köpare med etiketten 🙂

Såg vi till nån absint då? Jo, det gjorde vi. Fullständigt vedervärdig dryck. Detta visade sig dessutom vara en falsk ful-absint då en i sällskapet testade att hälla i vatten och den grumlades inte, vilket den ska göra. Dubbel varning alltså.