Det är inte ofta nuförtiden jag närmast sträckläser en bok, men nu har det hänt igen. "Fallet Thomas Quick" av den nyligen bortgågne, fd. SVT (Uppdrag granskning, Striptease, Dokument inifrån) reporten Hannes Råstam. Han gjorde en serie dokumentärer om Thomas Quick för några år sen som jag såg, och så blev boken omskriven när den kom ut i höstas. 

Jag var lite orolig att den skulle driva tesen lite väl långt om att de ansvariga för Quickutredningen ägnat sig åt någon slags konspiration och på nåt sätt själva kännt på sig att Quick skulle vara oskyldig, men efter att ha läst boken känns det mer som inkompetens och gigantiska skygglappar mot det som talade mot Quick som gärningsman (även om en och annan del av utredningarna är minst sagt häpnadsväckande). Man kan lungt säga att förundersökningsledare Krister van der Kwast, polisen Seppo Pentiainen, psykologen Bigitta Stråhe kapas jämns med fotknölarna av Råstam. Intressant läsning!

Vem ska då läsa boken, eller få den i julklapp? Ja, till exempel den som är det minsta intresserade av endera riktiga kriminalfall, psykologi, polisarbete, rättsväsende eller justitiemord.

/ Betraktaren