Vidrig skräck för riktiga skräckfantaster (med Quizz)

Av , , Bli först att kommentera 1

Vi har många som läser skräck, gärna på engelska på vårt bibliotek. Jag har fått lite tips av våra låntagare och spanat lite efter värsta sortens skräck att köpa in lagom till Haloween.
Tänk på att mycket på den här listan kan vara lite osmakligt och är kanske för de mest hårdhudade skräckfantasterna. Det litteratur som är riktade mot vuxna och den inbitna (vampyrbitna?) skräckfantasten.

Först på listan är Musse Pigg. Det är seriealbumet En Mystisk melodi av den prisbelönte schweiziske tecknaren Bernard Cosey. Det har ingenting med skräck att göra men jag står ju serieinköpen på biblioteken också och det här är kanske ger ett förlåtande skimmer över de vidrigheter som kommer längre ned på listan? I och för sig var boken Mickeys Crazies adventure censurerad då den kom 1965 så av den anledningen kanske den passar här? Jag slog till på den också.

En väldigt omdebatterade bok är Things have gotten worse since we last spoke av Eric LaRocca. Det är en bok som florerat mycket på sociala medier. Många verkar gilla det läckra omslaget. Två kvinnor möts i ett chattrum, saker och ting urartar i den här boken som beskrivs som en av de mörkaste och mest äckligaste skräckböcker som kommit ut i år. Boken ställer bland annat frågan: Vad har du gjort för att förtjäna dina ögon idag?

Själv väntar jag på att en av mina favoritrecensent ska ge den ett omdöme @jennys.bibliotek på instagram.

Nått som man inte skulle tro är inköpt av samma snubbe som har ansvar för Musse Pigg är boken Tender is the Flesh. Det är en dystopisk roman av den argentinska författarinnan Agustina Bazterrica. Boken skildrar ett samhälle där ett virus har förorenat allt djurkött. På grund av bristen på djurkött blir kannibalism laglig… ja ni kan nog lista ut resten själva.

Något som många frågat efter ,men som jag har glömt att köpa in,  är boken The Ballad of Black Tom. Det verkar vara en väldigt intressant bok och är nästan ett svar på tal, eller fanfiction, till H.P Lovecrafts novell ”The horror at Red Hook”. Det är en av Lovecrafts mer xenofobiska berättelse. I The ballad of Black Tom vänder författaren på perspektiven, lite som i succeserien (och boken) Lovecraft Country.

Jag tror att de flesta som är intresserad av skräck och Lovecraft är intresserade i moderniseringen av Lovecraft och skräck överhuvudtaget.  Själv fick jag en liknande upplevelse i den gotiska romanen Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver. Det är en gotisk roman fast lite moderniserad och skriven med ett intressant, för genren, kvinnoperspektiv. Jag var lite intresserad av att se om ”hemsökta hus” litteraturen fått någon förnyelse och blev tipsad om The Haunting of Ashburn House. Den boken är skriven av Darcy Coates som bor i Australien med sina katter (och familj och grejer kanske, jag slutade läsa vid katter). Jag har stora förhoppningar på den här boken. Kattägare kan vara läskiga personer.

Jag pratade med en låntagare som gillade den japanska skräckfilmen The Ring och av någon outgrundlig anledning The Terror säsong 2. Även om det senare visar på lite sämre smak så kan jag inte annat än fundera på vad vi har för japansk skräck i bokform. Jag kollade runt lite och boken Nothing But Blackened Teeth verkar vara något att bita i (ha ha ). Baserat på japanska myter.

En bok som det talats mycket om är boken The Final Girl Support Group och jag tror till och med att den blev klart att den kommer som film/serie innan boken ens var släppt. Mycket av hypen har skräcksidan bloody disqusting stått för. Boken handlar om en supportgrupp för sista överlevare, man kan anta att det hela inte stannar därvid.

Något annat ganska uråldrigt och som kan behöva lite förnyelse är förutom undertecknad är vampyrberättelser. I Boken A Dowry of Blood är det bonden, Constanta, som blir förvandlad och återuppväckt som brud till självaste Dracula i den här intressanta nyversionen av Draculas brud.

Och på tal om vampyrer:

Har du någonsin hållit I en klassisk bok från 1897 och tänkt vad fan är det här egentligen. Vampyrens blod är en sådan. I den gotiska romanen ”The Blood of the Vampire”  av Florence Marryat följer läsaren en jamaicansk kvinna vars mor var slav och fadern engelsman. Det är mycket troligt att 1897 års syn på människor inte ger boken någon fördel men ett intressant diskussionsämne bland oss vampyrintresserade blir det om inte annat (mejla gärna funderingar och synpunkter om du inte är en besökare på Nordmalings bibliotek)

Annars verkar våra skräckserier vara populära. A Girl Walks Home Alone at Night, A basket full of Heads och Gideon falls är skräckserier för dig som vill ha chansen att läsa ut sina skräckupplevelser innan mörkret försvinner.

Jag önskar er en vidrig läsning Tommy

Här kan du testa dina skräckkunskaper:

https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSed79zUJRir32dftudR9W4NCJeYiuy6EieixLQwbbrdorG1Pw/viewform

 

 

Boktipsen vi skriver

Av , , Bli först att kommentera 5

Att jobba som bibliotikarie är lite speciellt och om du som läser detta (hej förresten) inte är bibliotikarie själv så kan det här vara mer eller mindre intressant. Ännu värre det kan till och med missuppfattats som gnäll (vad vet jag)

Men anledningen att jag skriver det här är egentligen för att jag tycker att det är bra att vara transparent. På riktigt. Inte bara som din chef säger och sen inte egentligen tycker.

Om man visar upp vad och hur man gör något kan man ibland blottlägga strukturer och kanske upptäcka saker som, i all välmening, blivit mindre bra. Men också saker som är bra. Eller saker man bara kan behöva diskutera.

Jag skriver boktips på vår fina webbsida (minabibliotek.se). Det är tips och inte recensioner. Varje bibliotek bidrar med en viss mängd och det finns ett redaktionellt arbete bakom så att vi säkerhetställer en viss kvalité.
Jag har 136 publicerade tips och hela 62 utkast (dvs sådant som man kanske behöver säkerhetställa kvalitén på) utslaget på mina 7 år så skriver jag alltså 28 boktips per år för webben. Om det låter mycket så tänk på att det är en hel del bilderböcker och barnböcker med i listan.

Mina tips:

https://www.minabibliotek.se/search?fContentLanguage=sv&fContentType=review&fWrittenBy=581a8205f09f4a0c10a4ff2b&fIncludeStaleEvents=False#content-results

 

Detta gör jag på min arbetstid. Skriver alltså inte läser.

Av dessa 198 tips är det väldigt få som jag faktiskt läst på arbetstid. Katizi minns jag att jag läste på arbetstid. Det är nog mest i samband med att man gjort något bokprat för barn. Jag har nog aldrig läst enkomt för att skriva på webben.

Böcker som exempelvis kjejsar Augustus självbiografi och Christa Wolfs Medea är såklart böcker som jag läst hemma och vill tipsa om. Tipset om bilderboken pick pick skrev jag fnissade från diskdatorn (den bilderboken är jättefin)

Här är en skärmdump för vad som komma skall (mina utkast) förresten. Det är en salig blandning:

 

Varje tips jag skriver på jobbet brukar ta mellan 15-20 minuter. Om man räknar i överkant spenderar jag alltså 9,3 timmar per år med att skriva på webben. Ungefär en arbetsdag per år alltså.

Så redan här kan vi konstatera att vi har ett litet problem. Jag menar inte att jag ska få betalt så fort jag råkar läsa en bok men det är en struktur som till stor del  bygger på nöjesläsning och vi är en rätt så homogen grupp människor (mest tanter). Det är en speciell problematik när man blandar jobb och fritid. Det är exempelvis svårt att ställa krav på något strategiskt arbete etc. Nu sköts det iof väldigt bra av redaktionen men jag tycker i alla fall att det är lite intressant. Det fungerar lite så med boktips generellt.

Jag skriver recensioner för bibliotek i fokus. Det är jättekul och det gör jag på min fritid. Det brukar bli ca 4 per år. Dom fyra tipsen tar ironiskt nog dubbelt så lång tid att skriva som det 28 jag skriver på jobbet. Det är recensioner och de läses av hela bibliotekssverige. Jag vill inte skämma ut mig mer än jag gör på daglig basis. Jag tycker väldigt mycket om BIF. Jag blir ibland lite stött när jag blir allt för nischad men av BIF har jag förtroende för allt möjligt.

Jag får inte betalt dock…inte för att jag vill. Men jag tycker att det är lite humoristiskt att man lockar med läsexemplar (som man då får) som också exakt alla andra än just bibliotikarier (som har lite överflöd av böcker på jobbet) skulle uppskatta mycket mer än vad vi gör?

Hursomhelst.

Varje vecka försöker jag läsa ett amerikansk seriealbum med ungdomsfokus och recensera det på vårt Goodreads konto. Egentligen tänkte jag att det skulle vara en hjälp för bibliotikarier med att orientera sig i seriedjungeln. Till och med få ett expertutlåtande av en van och erkänd recensent som minnsan får skriva för Bibliotek i Fokus. Det är också lite roligt att vi har ett utlåtande på nästan varje seriealbum vi har + att mina låntagare kan kolla vad jag tycker och diskutera det med mig.

Det har inte fungerat alls. Med bibliotikarierna alltså.

Denna viktiga kulturgärning gör jag givetvis på min fritid. Recensionerna brukar vara rätt så slamsiga och kanske inte så genomtänkta i tilltal (det är felstavningar och elände) men jag kan känna mig trygg i att de ändå inte läses av någon vuxen och ungdomar verkar ha en större toleransnivå för mina påhitt och grammatik.

Vaddå? Vill inte alla veta vad jag tycker om paper girls? Jag är kränkt. 

 

Om jag, med min knussliga matte, får lägga ihop mina tips (även serierna ) så blir det ungefär 1,6 skriftliga boktips i veckan. Inte så pjåkigt eller?

Något som man kanske kan diskutera är vad som blir bra och dåligt med att mycket läses på fritiden och tipsas om i professionen. Hur det påverkar barn och ungdom och kanske dialogen kring läsning på arbetstid.

Vår kloka skolbibliotekarie skojade nån gång om att bibliotikarier gärna läser tunna böcker då man oftast är under tidspress och egentligen är det en av sakerna som vi kanske borde prata om?

En annan sak är att vi är ändå vuxna (eller ni i alla fall, jag är ibland osäker på mig själv) och läser naturligt litteratur för vuxna på fritiden. Hur ser våra flöden ut när det gäller barn och ungdomslitteratur? Kanske skulle vi behöva göra en ansträngning för den?

 

Är det ett problem att bibliotikarier inte har så mycket tid att läsa och skriva samtidigt som en idiot (undertecknad) ändå klämt ur sig 200 boktips på bara några år (7).

 

Jag tror att det skulle vara bra om vi (jag är uppenbarligen en del av problemet) gjorde mer skrivjobb på arbetstid och i den bästa av världar fick lite mer cred för det. Det kommer aldrig att fungera rent praktiskt att någon med min typ av tjänst kan gå hem och läsa en 600 sidors roman på betald  arbetstid  och ägna en halv dag till att skriva ihop ett tips, men kanske kunde vi lyfta dem som skriver barn och ungdomstips lite bättre i media, sociala medier, biblioteksplan och på arbetsplatsen och se till att man säkerhetställer att man faktiskt får läsa, skriva och tipsa på arbetstid.

Trasfröken

Av , , Bli först att kommentera 2

Denna kända Stockholmsprofil (som levde i slutet av 1800-talet) sades ha blivit övergiven av sin man och förlorat vettet, gick runt i samma gamla bröllopsklänning året runt.
När hon dog skickade fattighuset hennes kropp till Karolinska institutet för rassudier, man ville se om galenskapen kunde utläsas i kraniet.

En samtida författare med signaturen Håkan såg hur en frälsningssoldat närma sig henne och frågade  “Känner hon Jesus?” och fick svaret: “Jag struntar i alla karlar!

Han skrev efter detta möte, en bok som man kan läsa här:
https://stockholmskallan.stockholm.se/post/10127

Även om Wikipedia verkar vara säker på sin sak så finns olika uppgifter om hennes bakgrundshistoria och liv. Men att dåtiden ställer frågor om nutiden är det ingen tvekan om. Det finns ett stort värde i att lyfta fram både människor och berättelser från förr. Och inte bara kungar och krig.

Men varför drar jag upp det här? Ska jag vara ärlig så sitter jag i en bilkö för att byta däck (det är min lediga dag idag)

och jag funderat på att leta upp några Västerbottniska levadsöden för en eventuell kommande berättarkväll och så hamnade jag här.

Dom här inläggen är inte mer genomtänkta än så.

Jag noterar dock följande:
Mobilen är verkligen ett bra arbetsredskap.
Det är lite svårare att hitta digitala källor om människor i Västerbotten.

Vi (bibliotikarier) och vi (människor) har ett viktigt uppdrag i att inte låta dessa människor försvinna i historisk glömska. Digitaliseringen är ett fantastiskt verktyg när det gäller att göra människors levnadsöden tillgängliga.

Så tillgängliga att man bara kan hitta dit medan man väntar på att få sina vinterdäck.

Ps…

Just nu har vi en författare som verkligen har tagit sig an den här uppgiften med att lyfta fram lokala levnadsöden från förr. Jag pratar förstås om Kent Lundholm och hans bok Älskade Ester.

Ester Nilsson levde mellan åren 1896-1985 i Lycksele kommun. Hon gick under smeknamnet Ester Duva och är också ett levnadsöde som jag tror både berör och engagerar.

Kent kommer till oss i Nordmaling i november

Abdulrazak Gurnah får Nobelpriset i litteratur

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag hade egentligen inte fel (se tidigare inlägg och nummmer ett på listan).

Jag har egentligen en väldigt vag aning om författaren, delvis för att jag tror att bara två böcker är översatta till svenska.

Paradiset och Den sista gåvan.

Men det är helt klart en intressant författare och också lite inom mitt intresseområde.

 

Så det är bara att gratulera. Och läsa.

 

Det var dock bara två bibliotek som var riktigt redo för nobelpristagaren.

 

Jag förutspår Nobelpriset i litteratur

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Man har aldrig rätt.

Men på torsdag smäller det.Nu jäklar hoppas jag stenhårt på Ngugi wa Thiong’o, delvis för att jag läst mycket av honom och ingen annan i min omgivning verkar ha gjort det. Jag tänkte förbereda något sort inlägg med en nyutgåva som jag verkar ha tappat bort. Jag fotade bokhyllan dock, där stod en gammal bok. Bredvid Zorro som mina barn köpte till mig på loppis för någon vecka sedan.

 

Men efter Bob Dylan är ändå alla bets off och jag tror inte egentligen bibliotikarien kan gissa så mycket bättre än någon annan?

Det är nästan så att akademin trollar oss.

Jamaica Kincaid tror jag är favorittippad men det är kanske inte så dom jobbar på akademin? Man kanske vill ha lite kontrovers? Salman Rushdie kanske skulle röra om i grytan?

Sen så har jag en liten genrespecifik förhoppning på Haruki Murakami eller varför inte Margaret Atwood ? Seriöst , det skulle vara fullt möjligt och skitroligt. Det enda som talar emot Atwood är egentligen att hon blivit lite för populär och allmänt omtyckt och så kan vi ju inte ha det.

Om det blir en poet så skulle jag satsa mina surt förvärvade gummisnoddar på Anne Carson. Jag är dessutom lite inne på grekisk mytologi (ett tema hon använder sig av).

Jag är faktiskt ganska säker på att det inte blir Joan Didion dock. Mest pga hon är lite för mycket åt journalisthållet och vi fick ju en sån för bara något år sedan.

Sen så går man omkring med fantasier som är mer eller mindre troliga. Cormac McCarthy? Varför inte ?

Neil Gaiman för hans insats med X-men ?

Annie Ernaux som jag tjatar om på biblioteket rätt ofta. Det skulle bli en fjäder i hatten tycker jag med tanke på alla tips jag gjort om henne genom åren. Jag tror att hon brukar vara en högoddsare?

 

Sen finns det så klart några namn som det surras om men som jag egentligen inte läst.Maryse Condé, Lyudmila Ulitskaya etc.. man får *host* hoppas att ingen av dessa vinner om man ska se det ur ett rent arbetsperspektiv.

edit: Farah Nurudin skrev jag att jag inte kände till men kom på att jag läst Adams revben. Det är en spännande afrikansk författarinna.

Jag tror banne mig att jag betat av alla kandidater. Det är dags att göra en lista på mest troliga Nobelprisvinnaren i litteratur 2021 * trumvirvel*

 

Nr 1 Nån snubbe jag aldrig hört talas om

Nr 2 Ngugi wa Thiong’o. Det är tammefan dags nu.

Nr 3 Annie Ernaux.

 

Vi håller tummarna på torsdag.

 

Edit 2 jag satte upp mina toppkandidater på bibblan: