Jag är nästan lite rörd när jag skriver det här. Vi har fått in otroligt många micronoveller till biblioteket. En lite oväntad konsekvens av detta är att jag har jobbat, det har plingat till i mejlen, jag har tagit del av en liten historia och sedan åter kastat mig i arbete.
För mig har det varit en otroligt rolig micropaus. Tänk att det finns så många begåvande författare (några som skickat in är faktiskt också etablerade författare) som vill dela med sig av sina historier.
Jag har som vanligt dålig koll. Jag vet egentligen inte så mycket om den som skriver, annat än att jag får en liten historia och ett namn. Några ungdomar har skickat in berättelser och det känns lite extra fint. Att en gammal gubbe får ta del av era perspektiv och er tillvaro.
Det dåliga samvetet är lite kopplat till att jag borde svarat alla som skickat in bidrag. Det har jag inte gjort. Jag har heller kanske ingen grandios plan för vad vi ska göra med novellerna.
Vi tänkte också dela ut några priser men priserna vi hade kändes så fjuttiga i kontrast med det engagemang som många visat.
Men jag skriver så här:
Tack för att ni ger en skruttig bibliotekarie lite hopp. Om man verkligen vill jobba litteraturfrämjande så finns det då verkligen många som skriver och har mycket att berätta.
Vilken enorm berättarglädje och vilken talang det finns där ute.
Vi ska försöka göra en liten ansträngning med priserna och kommer att kontakta er i slutet av månaden.
Och ett innerligt tack för era fantastiska bidrag.
Senaste kommentarerna