Färden mot Skellefteå

Jag tycker om att åka buss. Jag gör det inte så ofta men just den här soliga dagen är jag på väg till Skellefteå ”for business ” om man nu så vill. Det är träff för ungdomsbibliotikarier och chefer och jag är en av få (kanske den enda?) som är båda delarna.

Busschauffören frågade faktiskt om jag var ungdom eller vuxen vilket gjorde min dag men efter mer analys av uttalandet så fruktade jag för mitt liv då risken finns att mannen som hanterar ett ganska tungt fordon antingen har ett grovt synfel eller är kliniskt galen (alternativ båda delarna)

Det blir roligt att besöka Sara Kulturhus men jag kan tycka att det är lika intressant att bara åka buss.

Det kanske ger en indikation på hur extremt djupgående min personliga tråkighetslevel är men det är ganska mysigt särskilt på våren/sommaren.

Väg och busshållplats arkitektur är exempelvis ganska intressant.

Arkitektur är inte bara byggnadskonst. Även om vi tänker på byggnader som kulturhus , kontotshus och hur viktigt det är att hitta balansen mellan konstnärliga, funktionella och tekniskt praktiska begränsningar så borde det även gälla vägar och busshållplatser.

Vägar och busshållplatser är en miljö som vi verkligen inte kan undvika och som är en del av vår vardag. Hur formas vi som personer av gestaltningen och vilja värden lyfter arkitekturen fram?

Intressant är det när nya byggnadsuttryck ska pressas in i äldre.

Egentligen tycker jag exempelvis att hotell björken är en ganska fin byggnad. Det blir aningen plottrigt men alla intryck skulle man kunna tycka? Kanske försöka att dra ifrån hellre än att lägga till?

Jag är egentligen inte så väldans kritisk till att hålla det lite stilrent.

Det här är vackert på sitt sätt. I alla fall när det kommer lite blommor och grönt.

Nu åker bussen förbi gröna vackra rondeller och kullar och jag lämnar Umeå.