Jag gick ut för att natta hönorna, kolla vattnet, stänga och säga godnatt.

När jag lyfter på vattenbehållaren så glider den ur sitt läge, och typ 3 liter vatten rinner ut på plastmattan, som ligger ovanpå trägolvet, olimmad. Nu vet alla som har hus att det där var ju inte så lyckad. Jag sparkade spån på det som tusan för att suga upp allt, och går för att hämta spade och skottkärra för att få bort det så fort som möjligt. Jag skottar ut allt blött spån, och hönorna blir lite upprörda och undrar varför jag inte respekterar att det är kvällen.

Sedan gör jag mitt stora misstag. Jag vill ju såklart ersätta det gamla spånet med nytt, och häller ut det på golvet. Då känner hönorna litegrann, att nu får fan vara nog, man kan liksom inte acceptera vad som helst, och börjar skrika och flyga runt. En springer in i mitt ben, två gånger. Tuppen och en av kycklingarna springer rakt ut bland vinbärsbuskarna, ilsket agiterande, typ så här:

Jag fortsätter hälla spån, och får ännu mer skäll av kvarvarande höns. Går ut och petar in tuppen igen med sopkvasten. Helt plötsligt ser han kvasten som en rival, och går till attack mot den. Jag tar honom under armen och bär honom. Den lilla kycklingen som nyss skådade revolutionen sitter nu under trappen och skriker som om jag försökt rånbögmörda henne, och inte bara stämma i bäcken för en vattenskada. Hon flaxar och bråkar när jag tar fram henne, och går sedan med högburet huvud in till de andra. Sen sa jag godnatt och stängde.

Jag kunde dock inte låta bli att lägga märke till att de i skålen med kokta grönsaker jag ställt in tidigare ätit upp allt UTOM sin broccoli. Jag säger inte att ni ska vara oroliga eller så, kära läsare, men jag misstänker att det här kan vara början på något större. Kanske har hönorna bestämt sig för att deras tid är nu.

Hoppas att ni har en fin midsommar, och att ni slipper drama!

/Linda