Regeringen har beslutat att stödja förslaget från miljödepartementet om nya strandskyddsregler. I huvuddrag kommer det att innebära att det blir lättare att bygga vattennära i glesbygd och svårare i tätbefolkade områden. Propositionen väntas bli framlagd i slutet av februari.
Det här låter bra eftersom som samma regler gällt i Vaxholm och Stockholms skärgård som i vår glesbygdskommun med 0,4 invånare per kvadratkilometer. Det kommer att bli intressant att följa och se vad det kommer att innebära för Sorsele kommun.

En äldre ägare av en jordbruksfastighet ansöker om bygglov för att bygga ett enkelt båthus på sin mark vid Storvindelns strand. Stranden består av stenskravel och har aldrig beträtts av någon annan än honom själv och hans familj. Jag kan förstå de svårigheter som kan uppstå för den tjänsteman som idag ska handlägga ett sådant bygglovsärende och på ett pedagogiskt sätt förklara för fastighetsägaren att;
– Här råder strandskydd för det fria friluftslivet, så här får du inte bygga.
Knappt någon människa i världen kan ha förståelse för ett sådant reglemente. Nu finns visserligen möjlighet att söka strandskyddsdispens, men det finns ytterligare ett hinder i vägen – Vindelälvens stränder är Natura 2000-skyddade.

Som sagt, jag kommer att med intresse följa strandskyddssfrågan under våren.

Kraddsele ligger i Västerbottens län men i landskapet Lappland. Jag identifierar mig starkt med det landskap jag bor i, åtminstone så länge landskapen finns kvar på den svenska kartan. I många sammanhang, särskilt inom turistindustrin, hör och läser man om Västerbottensfjällen. Västerbottensfjällen? – det närmsta jag kan komma dessa fjäll är Åmliden, landskapet Västerbottens högsta del. När jag reder ut begreppen för mig själv ligger turistanläggningar som Borgafjäll, Saxnäs, Klimpfjäll, Tärnaby/Hemavan och Ammarnäs i södra Lappland.

Men nu verkar det som kommunerna Dorotea, Åsele och Vilhelmina lagt beslag på begreppet. Jag tror det vore en fördel och styrka om alla kommuner i länet som ligger i Lappland marknadsförde sig som södra Lappland. För landstinget är det redan ett inarbetat begrepp. Alla lappländska kommuner i länet ingår i Folkhälsonämnden södra Lappland.

Norra Västerbotten skrev redan den 2 januari i år:
’Miljonregn ger bättre vägar i norr
Riktigt pengaregn kan Vägverket Region Norr räkna med under en tioårsperiod. 794 miljoner tillförs Västerbotten och 743 miljoner till Norrbotten. Inga andra län i landet har fått så höga uppräkningar från regeringen.
De anslag som nu är aktuella rör sig inte om de stora nationella vägarna – som europavägarna. Det handlar i stället om länsplaner som länsstyrelserna tar fram i samarbete med kommuner och vägverk. Den tidsperiod det rör sig om är från 2010 till 2021.’

Här gäller det för Sorsele kommun att inte bara vara på tå, utan här måste kommunalrådet med egen vald förstärkning övernatta i sovsäckar utanför Vägverkets kontor för att vara först på plats för att banka på verkets dörr.
– Varför då, undrar ni?
– Jo, Ammarnäsvägen, Ammarnäsvägen och Ammarnäsvägen!
När min mormor, Anna Karlsson påbörjade sin yrkesgärning som barnmorska i början av förra seklet var Kraddsele och Ammarnäs väglöst land. Vägen från Sorsele tillkom först i slutet av 30-talet. Nu, åttio år senare, håller den på att förfalla p g a bristande underhåll. Vintertid är den bättre än på sommarhalvåret. Det beror på de fantastiskt skickliga väghållarna, Holmgrens Åkeri från Grannäs och Olofssons Åkeri från Sorsele. De kan på ett mirakulöst sätt utjämna den tvättbrädesliknande vägen. Men på sommaren är även de hjälplösa. Det är den årstid då turistnäringen i Ammarnäsbygden är som mest beroende av en väg. Idag avstår många turister att åka till Ammarnäs p g a den dåliga vägstandarden. Men viktigast av allt, den livsavgörande trafiken, ambulansen och räddningstjänsten är beroende av bra vägar i vår avlånga kommun med avsevärda avstånd.

Den mest avgörande försämringen skedde vid översvämningen 1995 då tunga grusbilar med släp körde i skytteltrafik från Sorsele upp till Ammarnäs. Vägbeläggningen på Ammarnäsvägen låg då på en fullständigt vattenmättad vägbank. Det var mer än den tålde. Delar av 363:an mellan Sorsele och Ammarnäs har åtgärdats och är av bra standard. Men delen mellan Nalovardo och Gillesnuole är i akut behov av åtgärder.

Men nu räcker det inte med att få in Ammarnäsvägen i Vägverkets planer, det gäller att hela tiden bevaka att den inte bortprioriteras p g a bristande medel eller då extraordinära åtgärder aktualiseras vid kuststäderna.

Det första demokratiska underskott som Sorsele kommun lider av är att våra partier har svårigheter och är dåliga på rekrytera nya fritidspolitiker och då främst kvinnor och yngre. Men jag måste tillstå att Centerpartiet är de som varit minst dåliga i det arbetet.
Politiskt intresse och samhällsengagemang finns bland kommunens medborgare. Men med dålig kommunal ekonomi kan inte partierna med gott samvete besluta om det partistöd de skulle behöva för att utbilda intresserade medlemmar. Det innebär att de som tar på sig politiska uppdrag kastas in i hetluften av nedskärningar, varsel och rent av nedläggningar av offentliga verksamheter. Att göra det utan att förberedas för att klara av uppdraget, gör att det är få som vågar ta det steget. En del har övertalats att ta på sig offentliga uppdrag. Det finns ledamöter som valts in i styrelser och nämnder som aldrig dyker upp på sammanträdena.
I skenet av dessa rekryteringssvårigheter tycker jag kommunfullmäktiges ordförande Karin Israelssons initiativ och förslag att ändra lagen så att kommunfullmäktige i små kommuner kan ha mindre än 31 ledamöter är bra. Att minska antalet ledamöter främjar inte demokratin. Men det skulle uppvägas av att det blir konkurrens om platserna och de som valts in skulle vara mer engagerade och värna om sina platser.

Det andra demokratiska underskottet som Sorsele kommun dras med är att borgarna koncentrerar makten till två centerpartister, Roland Wermelin, kommunstyrelsens ordförande, och Karin Israelsson, ordförande i Kommunfullmäktige och de två tunga nämnderna Omsorgsnämnden och Barn och utbildningsnämnden.

Ett tredje demokratiskt underskott är förutsättningarna för att bedriva en bra oppositionspolitik. Minoriteten har inget oppositionsråd, all oppositionspolitik måste bedrivas på fritid. De kan ju var och en föreställa sig hur det är att fördjupa sig i beslutsfrågor enbart på kvällstid och helger. En förmildrande omständighet är att minoriteten har alla vice ordförandeposter. Att ta bort oppositionsrådet för att sänka kommunens kostnader och som ersättning erhålla alla vice ordförandeposter är ett beslut som tagits i enighet över alla partier.

Idag är det 32 minusgrader i Kraddsele och jag har eldat i bakugnen för att värma huset. Passade på att baka mjukkakun då ändå spisen var varm. Så har man gjort i generationer för att det var självklart – idag gör jag det utifrån ett miljötänk, ett sätt att maximalt använda värmeenergin.

Små kommuners överlevnad ställs nu ännu tydligare på spets när en majoritet av landets kommuner och landsting står i färd att skära ned på välfärden. I det perspektivet framstår Roland Wermelins och Karin Israelssons uppvaktning av Maud Olofsson som naiv. Hur skulle regeringen i detta läge välja att stötta en enskild kommun när det redan finns regelverk i form av inkomst- och kostnadsutjämningssystem för att reglera orättvisor kommuner emellan. Sorseles centerpartisters energi borde i stället läggas på att stötta Sveriges kommuner och landstings krav på regeringen att utforma stödpaket så att kommunerna kan undvika att säga upp personal och ytterligare späda på de varsel som vi läser och hör om dagligen.

Vart tog samarbetet med Malå, Arvidsjaur och Arjeplog vägen efter att borgarna tog över styret i Sorsele? För det är en väg att gå för en befolkningsmässigt liten kommun medan vi ännu själva kan göra val och undvika att andra gör det åt oss. Detta samarbete måste återupptas med kraft snarast. Med ett sådant vägval kan vi behålla vår kommunidentitet. Men personligen tror jag inte att ens det kommer att räcka i längden. Jag tror att vi inom ett par mandatperioder tillhör en storkommun tillsammans med Skellefteå, Norsjö och Malå. Är länsgränsen sprängd kan även norrbottenskommuner inkluderas i en sådan storkommun.

Blir ytterligt förvånad när en erfaren segelsportreporter på Sportspegeln talar om vindhastighet i enheten sekundmeter. Men han tycks, åtminstone i mina öron, dela den med nästan halva den svenska befolkningen. Däremot hör ni aldrig en meteorolog säga sekundmeter. Var sportreportern frånvarande på mattelektionerna i åk 6 då hans klasskamrater fick lära sig att hastighet är: sträckan delat med tiden, i det här fallet uttalat meter per sekund eller meter i sekunden?
Sekundmeter betyder: sekunder multiplicerat med/gånger meter. Jag har aldrig hört någon säga:
-När jag lämnade ungarna i morse var det inte många som höll 30 timkilometer utanför förskolan.

Varför använder vi uttrycket; Glöm inte! Glöm är ett negativt ord, inte är ett negativt ord.
Egentligen vill vi ju att vi ska; Komma ihåg! Kom är ett positivt ord, ihåg är ett positivt ord.
Jag kommer i fortsättningen att använda; Kom ihåg!

Vill öppna denna blogg med att berätta om de tekniska villkor jag har för att kunna delta.
Mina möjligheter att koppla upp mig på nätet från Kraddsele är med koppartrådsmodem eller GSM. ADSL är inte tillgängligt. På NMT:s täckningskarta bor jag på en vit fläck. Jag har valt GSM med yttre antenn. Ikväll har jag tillgång till en hastighet av 0,19 Mbit/s. Det tar 45 sek att öppna VK:s hemsida och 1 min och 15 sek att öppna Bloggen. Att lyssna på webradio eller se på web-tv är inte att tänka på. Min avgift är densamma som de som har tillgång till 3G-hastighet.
Men det befängda är att 20 meter från mitt hus, i vägkant på Ammarnäsvägen, ligger en optokabel nedgrävd och betald med skattemedel. Den har en kapacitet som klarar all datatrafik mellan Europa och USA! När Sorsele kommun byggde sitt bredbandsnät gjordes försök att köpa in sig på några fiberpar i kabeln. Men Telia, som äger kabeln, begärde 9 miljoner kr i engångsavgift och en årlig avgift på nästan 700 000 kr. Skulle kommunen välja att bygga den i egen regi skulle det kosta 5 miljoner kr att gräva ner en egen fiberkabel parallellt med Telias "outnyttjade". Inget av alternativen är kostnadsmässigt försvarbara för att förse ett par hundratal hushåll i Vindelådalen med optofiberanslutning.
Men jag är glad och tacksam ändå. För 200 kr i månaden har en ny värld öppnat sig och glesbygden är inte längre så gles.