Jag delar amerikanen Michael Moors uppfattning om att kapitalismen legaliserar girighet. Men det räcker inte med det – den uppmuntrar och belönar den. Det exemplifieras med all tydlighet av den svenska högerregeringen som rear ut våra gemensamma tillgångar till privata intressen och gör det möjligt för dem att fylla sina egna fickor med offentliga medel.

Aldrig tidigare har jag väl med sådant intresse läst kultursidorna som den senaste tiden. När Kd-ledaren Göran Hägglund går ut och angriper kulturvänstern och vill ha en kulturpolitik för ”den vanlige svensken” osäkrar kulturskribenterna sina pennor. Det blir riktigt intressant.

Högern har inte solidaritet och rättvisa på sin agenda. Så vad göra om man vill minska biståndet till våra fattiga medmänniskor i andra delar av världen? Jo, först skickas justitieminister Beatrice Ask (M) fram och föreslår att biståndsmedel används till att utbilda poliser, en gammal högerfråga. När så den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson några dagar senare vill minska det svenska biståndet är bomullstäcket utlagt och hennes förslag sårar inte lika djupt svenska medborgares solidaritetskänsla.

Regeringen gav i januari klartecken till bildandet av storregioner. Frågan är bara när och hur. Moderaterna har nationellt backat i regionfrågan. Man har länge stått ensam i högerregeringen med uppfattningen att inte bilda storregioner i nuläget. I Västerbottens län är dock Moderaterna för ett hårdknackat nej. Men egentligen är det inte förvånande att Moderaterna är emot regiontanken. Landstingsskatt blir regionskatt, men är fortfarande en skatt och får en moderat att se rött. De ser hellre privatiserings- och försäkringslösningar för sjukvården. En annan viktig faktor är att storregioner stärker det offentliga välfärdsåtagandet, något som högerregeringen av ideologiska skäl i rask takt nedmonterar denna mandatperiod.