Först då en bild på Herr Katt i Huset.

Sen lite funderingar över detta med att kissa in sitt revir. Bland revirkissande djur betyder väl en revirmarkering på annans revir en utmaning till flockledaren tror jag. Vad som händer då är väl att en strid om reviret utkämpas, där den starkaste överlever som flockledare och den svagare motas bort eller rent av dödas. Rätta mig om jag har fel, jag är inget biologiproffs…

Vad händer när människor plötsligt tar till detta beteende? Vi använder ju normalt sett inte urinmarkeringar för att hävda oss, så vi vet inte hur vi ska behandla denna akt av trots.
En individ som vill påpeka sin existens genom att kissa i någon annans bil, vad är det han vill? (Fördomsfullt nog har jag svårt att tro att en kvinnlig individ skulle ta sig för något så omständigt som att försöka huka in sig genom en bilruta för att uträtta sina behov…)
Arten människa har ju för det mesta ett språk, och kan ofta även uttrycka detta språk i skrift. Varför använda en kommunikationsmetod som urinmarkering när resten av arten människa ändå inte kan utläsa något av denna signal, när man nu har medlet språk till sitt förfogande?

Mycket märkligt.

(För de som undrar var i allsindar jag fått dessa funderingar från, klicka in och kika på nyheterna från Sorsele)

Nej, det är inte något nytt dansband jag åsyftar i rubriken, det är våran kisse! Hämtade honom i söndags. Han jamade lite när vi satte in honom i buren i bilen, sen låg han tyst tills vi kom fram, då jamade han lite till. Ställde buren inne på toa framför kattlådan så att han skulle hitta den direkt, öppnade burdörren… och ja, där låg han kvar i flera timmar innan han vågade smyga ut. Sen höll han sig gömd (höll inte på att hitta honom nästan) tills måndag morgon, då hörde jag att han var på lådan och sen jamade han lite igen. Då när jag gick ner blev han jättegosig och glad och åt mat. Sen höll han sig undan ett bra tag igen, men nu verkar han ha kommit lite tillrätta iallafall. Vi ställde hans korg under lilla bordet i vardagsrummet där han verkar trivas fint. Imorse när jag steg upp var han alldelens tokgosig, spann och vred och vände på sig.
När vi kom hem från jobbet idag trodde jag han skulle gå runt och jama för att han var ensam, men han låg i sin korg och spann förnöjt när vi kom och kliade honom. Han stiger inte upp i onödan inte.

Rätt bra, inte riktigt lika mycket min kopp the som Axident Avenue, men låten ’Fool for Love’ är en riktigt trevigt bit! Skulle tro att Verra gillar den också.
Chains är ett skåneband med mycket uppenbara influenser av Def Leppard, vilket det också står på bandets myspacesida. http://www.myspace.com/chainsband

Kollade upp Amberian Dawn också, ett finskt band. Låter som en korsning mellan Stratovarius och gamla Nightwish. Alltså, inte alls i min smak. Men för alla som gillar kvinnlig operasång (hon sjöng iallafall inte falskt) till finsk powermetal, varsågod.
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewProfile&friendID=145772080

Axident avenue låter helt klart intressant!

http://www.myspace.com/axidentavenue

Har inte hunnit kolla upp resten av de nya banden som ska spela på sweden rock festival, men det där var helt klart min kopp the. Sångaren har förvisso kort hår, men det är ju några månader kvar så han kanske hinner spara ut det lite…

Det är så fint när det är belysning i träd, sådär så att alla grenar är fulla med ljusslingelampor. Men vilket jobb det måste vara att sätta upp dem, beundransvärt!
Tänk om jag skulle orka göra så här hemma i björken… hm. Nä, jag får lov att titta och njuta när jag ser sådana annorstädes, nån måtta får det vara.

Plockat undan julesakerna nu. Usch vad fult det blev i hallen utan pyntet… måste hitta på något annat fint där snart. Ska om inte annat skaffa dit en stor hallmatta, då blir det lite mysigare. Som det är nu får vi lov att lägga ut flera mattor på rad när Alva (mamma och Jannes gråhundstik) är på besök, hon har fått för sig att man inte kan gå på vare sig hallgolvet (ser ut som klinker men är plast) eller köksgolvet (klickgolv). Stackars lilla hjärtat! Åh, när hon viftar på sin lilla svansknorr (det vill säga på större delen av hela sig själv, hon är så himla liten) blir man alldelens varm inombords och nästan tårögd, hon är så hjärtknipande söt.

Den har visst inte dött ändå, Fredrik såg Herr Melin häromdagen när den struttade runt i vedhögen. 🙂

Hm… ja, kommer inte på något mer att skriva just nu. Är lite förkyld, tårarna rinner ideligen för att tårkanalerna får för sig att bli täta eller något sånt, ser ut som om jag gråtit nån timme eller så. Men det har jag inte. Oj! Nu spelar de en låt på radio som jag känner igen, vad… attans, jag kommer inte på vilka det är. En gammal hårdrocksdänga iallafall, alltid trevligt att höra sånt just på radio. ’Dust in the fields’ tror jag den heter, men bandnamnet… hm. Hoppas någon talar om vad det var efter låten. Nu! Haha, ’Out in the Fields’ med Gary Moore var det visst! Jag visste inte ens att jag hört något med honom.
Man lär sig ständigt något nytt. Som man glömmer bort igen. Man skulle haft USB-minne till alla sina kunskaper, så man kunde använda bortglömd information när man behöver den istället för att så förtvivlat försöka komma ihåg allt.

Folk i största allmänhet är rätt bra på att använda reflex idag. Dock finns det mer att önska, till exempel när man rastar sina hundar längs en trafikerad 70-väg utan gatubelysning skulle det nog vara rätt bra med reflexväst eller åtminstone någon reflex i halsbandet eller kopplet på hundarna. Det är inte lätt att väja för något man inte ser. Förvisso hade personen jag såg idag själv reflex, och det var ju bra, men hundarna var ca en meter längre ut på vägen och syntes inte förrän man var helt nära. Nog för att man väjer en bra bit extra ut när man ser en gångare, men otäckt ändå med levande varelser man inte ser.
En annan grej som också kan vara klokt att förse med reflexer är barnvagnar.

Så, hundägare och barnvagnsförare, upp till kamp och visa att ni bryr er om era fyrbenta vänner samt barnen i vagnarna! Då blir jag och alla andra bakom ratten glada. 🙂

(Nej, jag har inte börjat extraknäcka som reflexförsäljare…)

Hade jag haft en bra kamera som klarar lite mörker hade jag kunnat lägga in en fin bild på räven. Den är här utanför nu och snokar efter de sista bitarna av revbenspjällen från jul som vi kastade ut igår. Jag vet att det verkar korkat att mata räven när man har planer på att ha höns sen, men det känns som bättre att nån blir mätt än att soporna börjar stinka. (Har för mig att kött inte gör sig så bra i kompost?)
Och så är den väldigt fin att titta på där ute. Den har tjock fin päls så det är ingen skabbis.
Antagligen skulle jag nog få problem med räven i vilket fall så fort hönsen kommer hit, så vi kan lika väl fortsätta ge den rester. Kanske är taskigt att mata ett vilt djur bara ibland sådär, men… jaa… öh… svårt att låta bli. Hoppas det inte är som med småfåglarna, att när man väl börjat mata dem när det blir vinter så får de problem om man plötsligt slutar ge dem? Fast rävar är ju opportunister, tar vad de hittar där det finns, så den klarar sig nog.