Kväll och snart är det dags att släcka lampan och sova – det har jag längtat efter sedan i morse. Laddar inför morgondagens program genom att läsa handlingar. 08.15 är det beredning av ärenden tillsammans med Lennart Holmlund. Och 45 minuter senare arbetsutskott.

På dagordningen finns ett ärende som tidigare varit återremitterat (verkligen inte favorit i repris). Det handlar om ett projekt med alternativ medicin där kommunen ska vara inblandad och som kostar skattebetalarna i Umeå 2,6 miljoner kronor (minst). Pengarna borde kunna användas bättre. Detta är en mycket märklig idé som jag får återkomma till senare. Kommunalpolitik är verkligen fascinerande.

Sjukskrivningstalen i Umeå är en ständig följetong. Inte därför att det är särskilt spännande utan därför att alla tycks vara lika förvånade varje gång det visar sig att Umeå ligger i bottenligan i Sverige när det gäller kommunanställdas sjukdom.

Det finns många arbetsplatser med extremt höga sjukskrivningstal. Visserligen små arbetsplatser, 55% sjuka av 9 anställda känns väldigt mycket.

Vilka insatser görs för att det ska bli bättre?
Varför förbättras inte situationen?
Vad är det som fattas?
Det är viktiga frågor inför valet. Det borde gå att göra mer – om viljan och engagemanget fanns. Men det gör den uppenbarligen inte.

Därför behövs det ett maktskifte också i Umeå. Debatten i fullmäktige på
måndagen stärker mig i denna uppfattning. Inga nya besked gavs. Inga
initiativ presenterades. Beklagligt och tragiskt.

Socialdemokratiska kommunalrådet Holmlund kallar denna kritik – enligt sin
första VK-blogg på måndagen – att spy galla. Det gör inte jag. Det fullt
berättigad kritik och en både saklig och nödvändig information.

Problemet är inte att det talas för mycket om sjukskrivningstalen och dess orsaker utan snarare tvärtom. Det borde diskuteras mycket, mycket mer med tanke på det mänskliga lidande som det handlar om. Ingen vill vara sjuk men allt för många kommunanställda i Umeå är ändå det. Sjukdom drabbar dessutom kvinnor i dubbelt så stor utsträckning inom kommunen. Något har gått snett!

Upp tidigt för att skriva de sista raderna på Folkpartiets kommunala handlingsprogram i Umeå. Presskonferens idag kl. 12.00 (när fullmäktige har lunchuppehåll). Läste i Dagens Nyheter att den s.k. extremhögern (Sverige Demokraterna och allt vad det heter) satsar brett i Skåne. Partiet ställer upp i 30 av 33 kommuner, och det är fler än förra valet.

Det här är en situation som vi inte alls har i Västerbotten. Självfallet tycker jag att det är mycket bra. Politikerna i södern är inte överens om hur denna situation ska mötas. Inte minst socialdemokraterna tycks hysa en förkärlek för att ducka och tiga inför detta förhållande. För mig som liberal är det naturligt att alla som ställer upp i ett val och har åsikter måste kunna bemötas. Det är i själva verket bättre att argumentera med dessa nya politiker än att inte göra det.

Det känns ansvarsfullt att vara en VK-bloggare i veckan. Jag kommer att berätta om min vardag mitt i valrörelsen – idag är det knappt tre veckor kvar till valet. Tempot i denna valrörelse är helt i klass med år 1991 (som sedan ledde till regeringsskifte), egentligen tycker jag nog att det har varit ännu högre.

Idag är det kommunfullmäktige hela dagen. Det kommer att bli spännande att höra vilka svar socialdemokraterna lämnar på Folkpartiets frågor om parkeringseländet vid fotbollscupen i somras och om de fortfarande allt för höga sjukskrivningstalen inom kommunen.

Mer trygghet i Umeå och föräldrars rätt att få veta att barnen är frånvarande i skolan är två motioner från Folkpartiet, som är uppe till behandling. Jag laddar för fullt inför debatten. Hur kan någon vara emot att föräldrarna omgående ska få kännedom om att deras barn inte har infunnit sig till skolan alternativt avvikit därifrån? Jag förstår inte det!

Jag återkommer med mina intryck från fullmäktige.