Visst är det konstigt med valrörelser. Socialdemokraterna tar inget, eller mycket lite, ansvar för hur politiken bedrivs idag. Det gäller såväl på riksnivå som här i Umeå. Istället passar det stora partiet till vänster på att lägga eländesbeskrivningar om vad som skulle hända om valet resulterar i ett maktskifte. Ren skrämselpropaganda kan det också kallas.

Umeå har enligt dagsnoteringarna har 5 383 personer arbetslösa varav 1 381 ungdomar 18 -24 år. Eller beräknat på annat sätt 19,5 % i arbetsför ålder i Sverige går inte till jobbet idag. I den siffran ingår alla som varken arbetar eller studerar på heltid (enligt uppgift i VK 6/9). Det här är ingen verklighet som socialdemokratin tillstår, inte för ett ögonblick. I s-retoriken heter det att Sverige (och Umeå) är på rätt väg. Uppenbarligen har vi varit tämligen vilse.

Själv har jag väldigt svårt att förstå att det har tagit så här lång tid för socialdemokraterna att förstå att allt inte är guld och gröna skogar i Umeås skolor. Att 17 % inte når målen i årskurs tre borde på något sätt ha lett till en kraftfull insats eller åtminstone reaktion. Men tystnaden tiger still. Det ingen vet om finns inte, tycks vara den strutsmentalitet som är rådande. En skrämmande passivitet.

Alla ensamma människor som sitter i sina hus/lägenheter och som helst skulle vilja bo i någon form av tryggt boende, bemöts med repliker i stil med att alla ska bo kvar hemma så länge som möjligt. För de berörda och deras anhöriga är detta ett slag i ansiktet.

Problemet för socialdemokratin är svårigheten att förstå att vi människor inte alltid har samma önskemål eller är stöpta i samma form. Alla har olika behov och måste mötas utifrån detta. En del behöver fler körlektioner för att ta körkort – att det ska vara så svårt att förstå är minst sagt märkligt?

Jag gillar Gomorron världen. En bra söndagsmorgon är stressfri och erbjuder hyggligt väder, Gomorron världen, frukost och tidning. I dag uppfylldes alla önskemål.

Dagen i övrigt har förflutit med lite valarbete men också städning. Svärföräldrarna från Luleå kommer förbi. Detta kräver en insats i hemmet. Dessutom har jag varit ute och joggat.

Ikväll har vi sista valledningsmötet innan valet. Nu handlar det om bemanning av valstugan den kommande veckan, utdelning av material och valsedlar till vallokalen på valdagen.

Valstugan erbjuds till den som bjuder högst men ska vara borta på valdagen eller dagen efter, vallokalen ska städas ur, nedslagna valaffischer ska sättas upp – och så gäller det att planera för att forsla bort allihopa nästa söndag.

En valrörelse handlar väldigt mycket om praktiskt arbete där många ideella krafter behövs.

Den kommande veckan innehåller många politiska debatter: skoldebatt på Ersängsskolan, planfrågedebatt i Radio Västerbotten, TV4 debatt mot vänsterns Tamara Spiric och VK-debatt på Rådhustorget mot Lennart Holmlund. Därutöver torgmöten och andra utfrågningar mest varje dag. Det är kul att vara i hetluften, inte minst för att det ger tillfälle att föra ut den politik som trots allt är grunden för mitt politiska engagemang.

Fullmatad dag 10.00-15.30 i valstugan och några timmars utdelning av valmaterial. Det blev ingen jogging. Kanske i morgon.

Många besökare kom till Folkpartiets valstuga. Flera pratade om att skolan inte fungerar, framför allt om en skola som inte ställer upp för dem som behöver den mest. Ett annat ämne var situationen för personliga assistenter och den ständiga bristen på vikarier. Det finns förvisso mycket som borde vara bättre. Personliga assistenter – en viktig yrkeskår, som har det tufft på arbetet.

Kvällen efter promenerandet tillbringade jag i TV-soffan. TV:s temakväll om skolan lockade.
Den gav besked att något måste göras med skolan i vårt land och jag känner starkt att Folkpartiet har satt fingret på många ömma punkter. Inte minst handlar det om lärares och rektorers möjligheter och skyldigheter att agera som vuxna förebilder.

Ett problem med satsningar av det här slaget är att alltför drastiska motsatser ställs mot varandra. Den välbekanta och vidriga filmen Hets avrundade temakvällen – som en slags kontrast mot tidigare inslag under aftonen.

När Folkpartiet talar om ordning och reda och att skolan åter måste präglas av kunskap handlar det naturligtvis inte om en återgång till den kultur som speglas i Hets. Alternativet handlar inte om att vrida klockan tillbaka utan att skapa en helt ny skola, en skola som fungerar på 2000-talet. Engagerade, och inte minst behöriga, lärare är nödvändiga inslag. Ett fungerande samarbete mellan lärare och elever likaså. Men som sagt, lärare ska främst vara vuxna och kunniga förebilder, inte kompisar.

Tyvärr är det ofta så i den politiska retoriken att "lugn och ro" i skolan betraktas som ett totalt övergrepp på individen och en tillbaka gång till en auktoritär skola. Inget kan vara mer felaktigt.

Reportaget om "science -klasserna" i Rinkeby visade på ett övertydligt sätt betydelsen av goda pedagoger som också förmår att ge eleverna insikt om betydelsen av kunskap. Här var det inte tal om att invandrarbarn inte kan klara skolan pga. av sin bakgrund. Tvärtom. Kunskap, insåg de flesta här, är biljetten till en bättre framtid.

Lördag morgon och jag förbereder mig för en dag i valstugan. Idag ska alliansen vara på torget med torgmöte klockan 12.00. Regndagen igår var en ganska normal valrörelsedag i september – men just nu skiner solen och himlen är blå.

Att stå i valstuga är kul. Att möta framför allt skolelever men även andra umebor fulla med frågor är spännande. Frågorna kan skifta och en del är av detaljkaraktär, omöjliga att svara på. Men i allmänhet är det god stämning och ett verkligt intresse för sakfrågor som präglar frågandet.

I år har antalet mejlfrågor ökat, liksom antalet enkäter. Det går oftast fort att svara på en enskild fråga men enkäter kan vara nog så knepiga. Därför kan det ibland dröja med svaret. Tiden är så här års en bristvara.

Denna vecka har det fullständigt gått åt skogen med joggandet. Ska försöka en stund i eftermiddag efter valstugan men innan jag ska dela valmaterial i brevlådorna.

Igår lanserade Folkpartiet tanken på ett nationellt centrum för dokumentärfotografi vid Västerbottens museum i Umeå. Vid ett nationellt centrum kan duktiga fotografer få möjlighet att jobba med att dokumentera på det sätt som Sune Jonsson en gång gjorde. Centrat kan också ta upp dokumentärfotograferingens villkor då och nu. I utställningar och publikationer ska det visas vad som finns i arkiv och vad som åstadkoms i nya projekt idag.

Jag tror att det vore ett verkligt tillskott.

TV-utfrågningen av Lars Leijonborg på torsdagskvällen blev i mina ögon en succé ¬- många mer kvalificerade och politiskt mer fristående bedömare delar av allt att döma den uppfattningen och det är jag naturligtvis mycket glad för. Folkpartiet får nu en möjlighet att fortsätta valrörelsen och nu handlar det åter om handlar det om sakpolitiken. Bättre skola, bättre äldreomsorg och fler i arbete.

Under tiden som Leijonborg satt i utfrågarstolen (jag såg den i efterhand på webben) debatterade jag på lokal nivå. Denna handlade det om invandrarkvinnornas situation när det gäller arbete, pension mm. Det är helt fantastiskt att höra osakligheterna från vänsterpartiet. Det ena falska påståendet efter det andra. Jag undrar hur det låter när de borgerliga allianspartierna inte är närvarande. När motargumenten inte finns med tar de med säkerhet till vad som helst.

I övrigt var det en mycket välordnad debatt, arrangerad av Internationella Kvinnoföreningen för fred och frihet. Inte minst serverades kanonfika!

Universum återinvigdes igår kväll. En uppfräschning som heter duga. Ljusa lokaler och trevlig miljö. Till nyheterna hör en coffe-shop i entréhallen. Borta är den berömda bricklunchen. Alla förvånades över att det gick att servera bokstavligt talat enligt löpande bands-principen. Någon annan pekade på att det faktiskt var ett lågt pris.

Kommer studenterna att ha råd att äta på den nya restaurangen? Det får framtiden utvisa, valmöjligheterna är många men studenterna är fattiga. Sammanfattningsvis är det ändå väldigt bra att det satsas på trivsel för studenterna. Umeås fortsatta utveckling är nära förknippad med universitetets utveckling. Vad som är bra för universitetet är bra för Umeå.

Länsarbetsnämnden jublar över att arbetslösheten i Umeå minskar (enligt deras egen statistik). AMS har alltid varit duktiga på att vrida och vända på siffrorna för att få det att låta bra. Men 5.568 Umeåbor står likväl utan sysselsättning, alltså. 7,3 %. Hur någon kan tycka att det är bra är för mig obegripligt. På ungdomssidan är 1 376 anmälda som arbetslösa (9,2%) i juli. 500 ungdomar lever på försörjningsstöd enligt Umeå kommun.

Vad gör de på banken efter klockan tre? Ett gammalt uttryck som fanns på den
tiden som banken stängde på eftermiddagen. En modern variant på denna frågeställning kan kanske formuleras: vad gör de på AMS före klockan fem?

Alliansens politik för nystartsjobb med lägre arbetsgivaravgifter behövs mer än någonsin. Gör det möjligt för arbetsgivarna att öka antalet anställda. 1 376 ungdomar mellan 18 – 24 år är på tok för många.

Det har varit fullt upp hela förmiddagen. Inledde en konferens "Bättre läkemedelsanvändning för äldre med omfattande vårdbehov" (arrangör Sveriges Kommuner och Landsting) på Umeå Folkets Hus.

Ett mycket viktigt ämne att diskutera och debattera. Läkemedel är bra men för att citera professor Yngve Gustafson i Umeå i en artikel "Felaktig eller onödig läkemedelsbehandling är det största hotet mot en god ålderdom i Sverige!"

Alla inser att 32 olika mediciner och 60 – 70 olika tabletter om dagen inte nödvändigtvis gör hälsoläget bättre. Det finns väldigt mycket att göra. Hela livet ska levas och samma omsorg som visas ett barn under dess första levnadsår ska också visas en åldring under dennes sista år.

Alliansen (Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna) presenterade sitt valmanifest. Nyheter var mindre klasser, ordningsomdömen i skolan och vårdnadsbidrag. På lördag har vi gemensamt torgmöte på Rådhustorget.

Mediepådraget när det gäller händelseutvecklingen inom Folkpartiet är enormt. Snart sagt all lokal och riksmedia har hört av sig under förmiddagen. Mitt förtroende för partiordförande Lars Leijonborg är orubbat.

Nu väntar valstugan under ett par timmar innan kvällspasset startar.

Tung dag i mitt folkpartiliv. Det vore omöjligt för mig att inte kommentera dagens händelser på bloggen. Partistyrelsen kallades till telefonmöte kl. 14.00. Ett möte som inleddes med att den numera avgångna partisekreteraren Johan Jakobsson meddelade att mötet var inställt.

Magkänslan var absolut inte bra, det blev inte bättre. En person avskedades igår, partisekreteraren har avgått och det är 12 dagar kvar till valet. Vid partistyrelsen möte tillsammans med riksdagsgruppen nu i kväll dominerade en helt avgörande fråga: finns det något mer att veta av större betydelse som inte redan är känt. Svaret var nekande.

Räcker tiden till att återfå förtroendet för Folkpartiet? Valdagen den 17 september kommer att ge besked.

Självfallet är jag som lokalt aktiv politiker bedrövad. Trixandet på riksnivå slår ju indirekt mot mig och för förtroendet för Folkpartiet i Umeå. Nu återstår det för mig och mina partikamrater att stå upp för en liberal och frisinnad politik i Umeå och Västerbotten.

Mycket ska man höra innan örona ramlar av. I går kväll deltog jag i en debatt anordnad av Prej /Projektet för integration mellan invandrare och svenskar i Umeå. Jag upplevde att Margareta Rönngren (för-och grundskolenämndens ordförande) som företrädde socialdemokraterna hade lite svårt att förklara hur fler invandrare ska få arbete och varför det finns så många hinder för invandrade svenskar att arbeta i Sverige. Trots en gedigen utbildning och erfarenhet från hemlandet så anser det svenska samhället att de inte duger.

I slutet av debatten berättade Margareta R att Umeå kommun har ett system (eller möjligen ska införa) för att avidentifiera personuppgifterna. Jag satte bokstavligt talat kaffet i halsen. Sanningen är ju att det
Socialdemokratiska partiet i Umeå på alla sätt har motsatt sig en sådan utveckling.
Folkpartiet har tidigare motionerat om att avidentifiera ansökningshandlingarna men fick i maj 2005 avslag på förslaget. Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Rättvisepartiet var för. Emot var Socialdemokraterna Centerpartiet och Moderaterna.

I dag på arbetsutskottet har jag för säkerhets skull frågat socialdemokraterna om de nyligen har ändrat sin politik. Men Holmlund förklarade att uppfattningen kvarstår. Uppenbarligen var påstående från Margareta ett sätt att framstå i positiv dager, att det skulle låta bra inför den publik som fanns på debatten i går kväll. Att det inte fanns någon som helst sanning i utsagan verkar vara av underordnad betydelse.

Att hon redan tidigare på kvällen sagt att inrättandet av en bostadsförmedling är positivt, brydde jag mig inte om att kommentera. Margareta Rönngren är uppenbarligen okunnig om att Umeå kommun (med Lennart Holmlund i spetsen) kraftfullt har avvisat förslaget liksom flera andra remissinstanser.

För att undvika missförstånd frågade jag efter debatten Margareta Rönngren om detta – med de avidentifierade handlingarna – verkligen var rätt uppfattat av mig. Hon vidhöll.

Fick just frågan: Vad skulle Du göra först om Du fick makten i din kommun?

Mitt svar är tveklöst: inleda en rad reformer som syftar till att förändra skolan i Umeå.

Jag vill se en skola som lär barnen att läsa, skriva och räkna tidigt i åldrarna. Jag håller med krönikören i dagens VK Stefan Lybeck. Bort med LTG-metoden – "Låt tiden gå".

Min uppfattning är att det är dags att sätta in lågstadieläraren och specialläraren igen. Skolpolitiken har uppenbarligen kapsejsat i Umeå. Det är dags för nya tag.

En annan angelägen fråga är äldreomsorgen. Ingen människa ska behöva sitta fängslad i sitt eget hem, inte heller den som nått livets höst. Alla ska ha möjlighet att välja hur de vill bo som gamla.

Många vill bo kvar hemma, men många skulle uppskatta mer av jämnårigt sällskap. Ingen av oss drömmer om att sitta och titta på fyra väggar i väntan på att hemtjänsten ska komma nästa gång.

På Agenda i går kväll visades två äldreboenden upp: Lottes utanför Köpenhamn, som jag själv har besökt, och ett svenskt motsvarande. Gemensamt för dessa bägge exempel var mänskligheten
och värmen.