Julklappar till alla?

Jag var på socialnämnd, i onsdags. Ett nytt arbetsområde för mig men ändå bekant. Politikerna diskuterar formuleringar fram och tillbaks. Själv var jag nöjd med att få igenom 0-tolerans mot att hamna mellan stolarna dvs att kommun och landsting måste ta ansvaret. Inte bråka om vem som ska göra vad. (Ingen ville gå emot detta förslag)

En sak var dock helt ny – det blir inga julklappar till personalen. Det finns inga pengar. Börsen är tom och de ören som skramlar på botten behövs till gamla, handikappade, missbrukare m. fl.

På stadsledningskontoret får alla en teatercheck. Varför anser kommunen att vissa arbetsgrupper ska ha mer God Jul än andra? För många år sedan tog jag upp motsvarande diskussion när det gällde motions "fringisar" dvs. att en del hade möjlighet att få subventionerade kort på motionsanläggningar och andra inte. Idag har det efter vad jag vet jämnats till. Alla anställda har fått möjligheter att motionera till subventionerat pris (åtminstone är det så det berättas för mig).

Efter jul ska jag studera julklappsfenomenet. Min tes är följande: ju närmare medborgaren du jobbar inom Umeå kommun desto mindre julklapp (och omvänt). Långt från medborgaren större julklapp. Även de som har glädjen att arbeta nära medborgarna kanske vill få en upplevelse med teater, opera eller musik.

– Om min tes är fel? Då tar jag tacksamt emot alla utskällningar.

Just nu kvarstår frågan: Kultur för alla eller bara för en del?