Besökte en av byarna kring Umeå häromkvällen. Bristande kommunal service upprör många människor, inte minst barnfamiljerna.
– Vi betalar ju också skatt, förklarar de missnöjda för mig och andra politiker.

Till viss del har jag verkligen förståelse för de kritiska rösterna, inte minst småbarnsfamiljerna. Deras vardagspussel blir allt svårare att få ihop när alla inte kan barnomsorg i närområdet och skolan. Det verkligt stora problemet i dagens Umeå är förstås att dessa "brister" inte bara visar sig i ytterområdena. Tvärtom.

Jag tycker att den styrande majoriteten allt för länge försummat brister i verksamheterna. Bristerna i barnomsorgen har blivit allt tydligare för varje år. Fler och fler förtvivlade föräldrar hör av sig. Att flytta till Tomtebo och den enda barnomsorg som erbjuds är på Umedalen är väl inte riktigt det som i reklambrochyrerna kallas för god kommunal service.

En annan reflektion. Tanken att de ska vara "lika" i hela kommunen är i någon mening märklig. Människor bosätter sig ett par mil från staden för att vinna värden och en miljö som inte finns mer centralt. Men ett mindre och mer svårplanerat befolkningsunderlag skapar andra osäkerheter, t ex vad den kommunala servicen beträffar. Det är den andra sidan av myntet.

Det finns reaktioner av likadant – fast "motsatt" – slag i centrum; som till exempel att trafiken väsnas för mycket. Orimligt eller skadligt buller är naturligtvis inte acceptabelt. Men den som bosätter sig i stan bör vara på det klara med att miljön påverkas av läget. Att bo centralt har andra fördelar.

Politiker bör göra klarat att individerna i allt väsentligt väljer hur de vill bo och leva och att det har rätt att göra detta. Att valen både har positiva negativa konsekvenser. Att det måste vara så och att det inte är något konstigt med detta.

Veckohandlingen skedde på Strömpilen. Med självscannern i högsta hugg for jag omkring som en Clint Eastwood. Riktigt besvärligt blev det dock när jag lyckades lägga en av mina varor i fel kundvagn. Det enklaste hade naturligtvis varit och norpa tillbaks rengöringsmedlet (som jag lagt i fel vagn). Men tänk om jag skulle ta något som den andra kunden just hade slagit in i sin självscanner? En ny variant på snatteri. Den uppenbarligen kattägande vagnföraren hade dock inget emot att jag tog tillbaks min vara. Puh! – det är jobbigt att handla.

Ska Strömpilen utökas till det dubbla? Ja, den frågan hanteras just nu av kommunen. Balticgruppen vill utveckla, men frågan är om majoriteten av kommunens politiker vill det.

Det finns två typer av politiker. De som alltid ser möjligheterna och menar att problem är till för att övervinnas. Eller den andra typen som ryggradsmässigt säger: – det går aldrig, vi kan inte lösa trafikfrågan. Om Umeå ska finnas kvar på kartan som en framgångsstad är det nog mer problemlösning som behövs. Striden om Botniabanan förskräcker. Umeå behöver mer utveckling, inte mer avveckling. Umeå behöver mer handel. Problemet är ju inte att det handlas för mycket. Tvärtom. Umeå ligger efter när det gäller handelsutveckling.

Säg inte nej till mer handel! Lös trafikproblemen!

Varningsropen står som spön i backen. Svenskarna måste ändra beteende annars går jorden under. Ja, någonting ditåt går att läsa varje dag i tidningen. Utifrån den bakgrunden är det obegripligt att Sverige och andra europeiska länder lägger höga skatter på just etanol – 40-100 procent är en uppgift som jag hittade i Svenska Dagbladet häromdagen.

Varför är vi så angelägna om att utländsk etanol inte ska komma in till Sverige? Är det måhända så att det är viktigare att bygga etanolanläggningar i Sverige än att rädda världen? Slutsatsen som handelsmyndigheten Kommerskollegium är att biodrivmedel bör produceras och exporteras av de länder som har bäst förutsättning för detta och i den gruppen ingår inte Sverige. Tullarna är till för att göra det dyrare att minska utsläppen av koldioxid, de åstadkommer konkurrenssnedvridning mellan olika biodrivmedel. Och motverkar att u-länder kan utnyttja sina möjligheter att producera etanol.

Euforin över etanol och etanoltillverkning i Norrland måste synas ur alla aspekter. Allt är inte guld som glimmar.

Turkiet var helt fantastiskt, ja inte vädret direkt. Regnigt, blåsigt kallt. Vinterkappan kom väl till pass både inom- och utomhus. Efter en sanslöst kall natt hittade jag så småningom starten på värmesystemet. Det blev mycket bättre.

Antalya var platsen för "Kickoffen" för Sidaprojektet mellan fem svenska kommuner och ett större antal turkiska. En region som växer så det knakar. En trerumslägenhet i det miljonprogramsliknande bostadsområdet (byggt för turister) kostar 600 000 – 700 000. Hotellet vi bodde på var det mest sannslösa jag någonsin har bott på. Kremlin Palace, namnet säger allt. En Kremlin kopia med alla faciliteter som $-miljonär ryssar någonsin kan önska sig. Vakter både inom och utomhus. Helt omöjligt att ta sig in i för obehöriga. Tanken var dessutom att ingen skulle ta sig därifrån (förutom organiserade utflykter). Ett antal butiker inne i byggnaden ska förhoppningsvis ta bort den värsta shoppingabstinensen.

Kontrasten till allt detta (ganska smaklöst eller som någon berest äldre man sa, det mest smaklösa han sett i hela sitt liv) var en helt underbar vy över Medelhavet.

På två dagar lärde jag mig mer om Turkiet än vad jag hittills har gjort på mitt mer än 50-åriga liv. Ett land fullt med motsättningar och gammal historia och där en Nobelpristagare i litteratur inte direkt imponerar på alla. Jag försökte ta upp just den tråden med mitt turkiska middagsällskap. Tystnaden talade för sig själv. Det var ett samtalsämne som inte uppskattades.

Projektets djupaste mening är att skapa ett nätverk mellan politiker och tjänstemän på den lokala nivå i Sverige och Turkiet. Allt för att underlätta ett eventuellt framtida EU-inträde. Umeå har bestämt sig för att vara med men det krävs ett betydligt större engagemang om vi ska lyckas fram över. Sida betalar alla kostnader (även löner för personal som gör insatser). Det är alltså inte pengarna som är ett bekymmer. I höst kommer representanter för "våra turkiska vänkommuner" på besök till Umeå. Ett målmedvetet gäng som vet vad de vill.

Turkiet nästa. Nu åker jag till Turkiet för att medverka i ett demokratiprojekt. Svenska kommuner möter turkiska dito. Spännande, jag har aldrig tidigare varit i Turkiet. Projektet finansieras av Sida i Sverige med flera. Ett bland många steg för att EU och Turkiet ska komma närmare varandra. Det unika denna gången är att det är kommunala företrädare som talar med varandra.

Vad som hände och hur det var berättar jag mer om när jag kommer hem på onsdagkväll. Det är ett tufft program men det känns kul och annorlunda. Återkommer med rapport

Är det ok att betala för att någon annan städar hemma? Just städning tycks vara ett känsligt kapitel. Däremot är det helt ok köra bilen genom en biltvätt, måla om huset in och utvändigt, leja golvslipare, lämna till kemtvätt mm.

Få som inte har det i sin tjänst skulle komma på att börja storstäda på jobbet. Var och en ska göra det den är anställd för. Men när det gäller tjänster i hemmet så är det vissa (dyra projekt) som det är fullt legitimt att leja bort och under många perioder dessutom med skatterabatt. Men städning, strykning, barnhämtning, gräsklippning mm där går gränsen tycker moralens väktare.

Eller är det snarare en signal till kvinnor att den som förvärvsarbetar så mycket att tiden inte räcker till att fixa hemma är en misslyckad kvinna?

Härom veckan var det den kvinnliga toppolitikern i Stockholm stadshus som berättade att hon inte kunde få livet att gå ihop utan efter att ha kämpat till det yttersta insåg att hon behöver hjälp för att få livspusslet att gå ihop. Sverige är sannolikt det enda land i världen där kvinnor måste be om ursäkt för att de inte hinner med alla uppgifter hemma om de samtidigt ska arbeta 60 timmar/vecka. Oftast är dessutom framgångsrika kvinnor gifta med än mer framgångsrika män läste jag just att någon hade forskat fram. Att mannen tar huvudansvaret är alltså inte alltid lösningen.

Ja, det är några funderingar jag har idag. I morgon fredag har Sveriges Kommuner och Landsting styrelsesammanträde i Stockholm och just synpunkter på skatteavdrag för hushållsnäratjänster finns på agendan. Det ska bli intressant att höra om något parti protesterar mot möjligheten att även städning ska kunna få skatterabatt. Konjunkturinsitituetet har räknat att en 50% skatterabatt kan innebära 3 000 – 19 000 nya jobb.