Jag fick ett brev

Jag fick ett brev (ett mejl), ja inte bara jag, det hade gått till Holmlund, Ågren, Edvinsson och några till. Det var Martin Hårdstedt på Institutionen för historiska studier som ville påminna politikerna om att det snart är 200 år sedan de sista riktigt omfattande striderna på svenskt territorium utfördes.

Säkert tio gånger har jag i sammanträdesrummet ifrågasatt varför inte kontakter tas med den historiska institutionen och Martin Hårdstedt (och uppenbarligen har inget hänt eftersom han är tvingad att skicka brev om saken). Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det saknas intresse att arbeta tillsammans med universitetet och den historiska institutionen i denna fråga.

Det har sagts mig att den åtgärd som ska ske med anledning av denna historiskt betydelsefulla händelse är att 2008 eller 2009 års version av Pax Nordica (vilket är ett öppet halvdagsseminarium om olika säkerhetspolitiska frågor som anordnas varje år i februari mellan Allmänna försvarsföreningen, Umeå kommun, Umeå Universitet via freds- och konfliktforskning , statsvetenskapliga institutionen och Länsstyrelsen) ska handla om detta.

Det är intressant att Umeå anser att de kan besluta vad andra ska göra (med hot om att annars dras pengarna in). Det tecknar också ett fullständigt ointresse för det som många med mig faktiskt tycker är en historisk händelse.

För att citera Hårdstedt "Hur ska en kommun med självrespekt kunna undgå att på allvar lyfta fram och påminna om de dramatiska skeendena åren 1808-09? I Finland är redan omfattande förberedelser igång för att uppmärksamma betydelsen av händelserna 1808-09. I Sverige är det hög tid att påbörja förberedelserna. Den politiska ledningen i Umeå bör på allvar fundera kring hur det förflutna ska förvaltas på bästa sätt. Det finns en ypperlig chans att sprida kunskaper om vårt förflutna. Rätt hanterat och med hjälp av den vetenskapliga kompetens och de idéer som redan finns skulle åminnelseåret 2009 kunna bli ett fint tillfälle för kommunens, länets och regionens människor att begrunda sin identitet. Hela Sveriges blickar bör riktas mot Västerbotten och Umeå – platsen där finländare och svenskar gick skilda vägar söndagen den 8 oktober 1809."

Jag kan inte annat än att hålla med. Här finns den yppersta expertisen på området men uppenbarligen duger inte detta åt Umeå kommun. Om Umeå ska bli kulturhuvudstad är det hög tid för en attitydförändring.