Inga politiska smakdomare!

En italiensk performance-artist ska uppenbarligen kissa på scenen i samband med Made-festivalen i maj. En åsikt om detta har väl de flesta. En principiellt intressant fråga som infinner sig är om politiker ska tycka till om detta offentligt? Genom att till exempel uttrycka en uppfattning om att skattepengar inte kan användas för att iscensätta sådana aktiviteter.
Jag tycker inte det. I vart fall inte om kulturevenemang håller sig inom de vida ramarna för vad som kan anses acceptabelt i det demokratiska samhället, att de till exempel inte uppmanar till rasism eller uttalad hets mot minoriteter.
Som politiker fattar vi beslut om att tilldela kulturinstitutionerna pengar – men inte i syfte att vara smakdomare, att efter denna utdelning ha en åsikt om vad som får visas eller inte. Det är ingen politisk uppgift och ska inte vara det heller, i vart fall inte i den typ av samhälle jag vill leva i.
En allmän diskussion inför den generella anslagsgivningen är naturligtvis i sin ordning. Där får – och ska – olika åsikter brytas. Men politiker bör vara mycket försiktiga med att recensera förestående arrangemang, genom att använda moraliska argument eller ha synpunkter på hur det kommunala stödet – skattepengarna – används.
Kulturpolitiken i Umeå har jag som kommunpolitiker förvisso åsikter om. Den italienska artistens scenframträdande vid Made-festivalen har jag däremot inga synpunkter på. Av principiella skäl.