Al Gore

Sitter och tittar på fredspristagaren och amerikanen Al Gore. Den person som mer än alla andra förknippas med att ta strid för en värld med mindre växthusgaser och att hitta en global lösning på ett globalt problem. En person som var vice president när Clinton var president och demokraternas kandidat när Clinton inte kunde väljas mer. Det amerikanska system som kommunalrådet Holmlund i Umeå anser vara en diktatur. En åsikt som jag, inte delar.

Al Gore blev inte vald till president (trots 51 miljoner röster) och efterträdare till Bill Clinton. Amerika valde den gången George Bush.

Min förhoppning är att Hillary Clinton vinner presidentvalet hösten 2008. Det är dags för demokraterna att ta över igen – och det är dags för en kvinna att leda supermakten på andra sidan Atlanten. Att en och annan inte giller hur valet utfaller nästa år är en sak. Men USA ät självfallet en demokrati.

På min TV apparat fortsätter Al Gore och IPCC-representanten (de delade ju priset) att tala om hur viktigt det är att nationer jobbar tillsammans. Globel warming kan aldrig lösas om inte länderna arbetar tillsammans.

Lennart Holmlund vill (åtminstone enligt hans blogg) lösa problemet genom att bojkotta amerikanska företag som inte tar sitt miljöansvar. Det låter progressivt och käckt måhända men vad innebär det rent konkret är betydligt svårare att förstå.

Fredspristagarna verkar snarare vara inne på att hela världen ska med. Det handlar om att få amerikanerna att göra en gräsrotsrevolution, som Gore sa. Att välja en president som prioriterar miljöfrågan. En rimligare slutsats tycker jag.