Ny bil

Jag går i bilbytartankar. Inte är det lätt inte, förutom att det är dyrt.

Det finns massor med fördomar över vad som styr bilvalet i en familj. Hos oss är det definitivt jag som kör mest, så kanske ska vi vända på könsrollerna i beslutsprocessen? I så fall skulle min man, enligt fördomarna, bestämma färgen. Det stämmer inte hos oss, maken vill inte ha en röd bil och sonen, som också anser sig ha en röst i sammanhanget, vill absolut inte ha någon "pop-färg".

Det var färgen, det (det slutar nog med att jag tar den färg som finns tillgänglig när resten är bestämt?.)

Sedan var det det här med miljöbil – och inte bara för 10.000-kronors-rabatten. Jag VILL verkligen inte bidra i onödan till växthuseffekten. Men etanol – hur rätt känns det egentligen, i dessa dagar? Är det bättre att Ghana odlar etanolråvaror än mat för Afrikas befolkning?

Mycket att tänka på blir det. Och jag kan försäkra Er, kära bloggosfärbesökare, att det finns många som vill ge mig råd. Bilhandlare är en del av dom.